"Jag vågar inte ens titta på den här stenen!"

Hör jag från soffan, det är OS på tv. Men seriöst, curling är ingen sport! Hur spännande kan det bli egentligen? En sport enligt mig är när man mäter antingen vem som är snabbast, starkast eller uthålligast eller dylikt. Inte vem som kan planera en sten som ska glida över isen på bästa sätt. Curling är ett spel, inte en sport! Varför spelar man inte boule i OS? Eller bowling? Kan det vara så att skillnaden är att curling sker på is och man behövde fylla ut vinterdelen av de gamla OS-spelen. För ni tror väl knappast att det var curling som de gamla grekerna tänkte på när de först började mäta styrka och uthållighet i de första olympiska spelen år 776 f.kr? Ledsen om jag trampar på några tår nu men snart hävdas det säkert att poker är en sport också...

btw

"And if you don´t show up tomorow like a teddybear stuffed with cotton candy and rainbows I´m gonna..."

How I met your mother kan vara tidernas roligaste serie... Ingen kan framföra ett hot bättre...

Mutter mutter

I förrgår kom jag till jobbet, som vanligt lägger jag in mobilen och en bok i ett utav de små förvaringsskåpen. Samtidigt tar jag av mig hörlurarna men vet inte riktigt vart jag gör av dem. Antagligen ska jag lägga de i fickan men råkar tappa de. När jag är på väg ut från jobbet börjar jag leta i fickan. Hörlurarna är icke att finna någonstans. De är spårlöst försvunna. Frågar runt på jobbet. Kanske nån som har hittat de och lämnat in de? Icke, frågar två gånger för säkerhets skull. De finns ingenstans! Så jag måste köpa nya. Vilket jag nu har gjort. Och det är dyrt med hörlurar! Dessutom så var det ju inte bara hörlurar, de funkade ju som headset också. Så nu är min stackars iphone ensam, rädd och naken utan sina hörlurar. Och jag är ruinerad. och du som antagligen har plockat undan dem alt. tagit dem; I hate you! Mutter och morr...

Uppdatering?

Ja ni, jobbar dag för fullt. Måste säga att det är fantastiskt lagom att bara jobba sextimmarspass. Tänk om man kunde jobba 12.30-19.00 typ 2-3 dagar i veckan hela tiden. Vad mycket annat mycket roligare saker man skulle hinna med. Som idag till exempel. Idag har jag hunnit med att boka kyrka till vigseln. Nu är alla stora saker klara. Kyrkan är bokad, festlokalen klar, skor, ring och kostym inhandlat. I början av sommaren blir det dags att fixa klänning, catering, fotograf och frisör så nu är det bara roliga saker kvar!

Yeay :-)

Idag har jag köpt bröllopsskor :-) Wihoo! Vem vill ha tramsiga vita brudskor när man kan ha sånt här liksom?

My Valentine

"Nej i år köper vi inga presenter, det är väl inget att fira, vi jobar ju ändå!" Men vad gör karln? Han överraskar mig med ett par superfina guldörhängen! Och jag som inte köpt nånting till honom! Så nu har jag smitit upp medans han sover och bakat bröd. Frallor närmre bestämt. Dinkelfrallor om man ska vara riktigt noga. Och alla ni som känner Johan vet ju vad han tycker om dinkel. Så håll nu tummarna för att det blir en bra överraskning när han vaknar!
Här kommer lite Alla hjärtans dag känsla!

Schlageryra!!!

Hade lite ångest för en vecka sen. Av 6 stycken melodifestivallördagar (som är ett ord ja) jobbar jag fem var det tänkt. Ultimat sämst. Men det ser ljust ut. Förra veckan fick jag kompa mella 20.00-21.30 så att jag kunde sitta i soffan med "Lika-galen-som-jag-Eva" och se spektaklet för att sen fortsätta jobba. Idag skulle jag jobba mella 14.45-22.00 men lyckades flytta på passet så jag börjar 12.30 och slutar 19.45. Dvs hinner precis. Nästa vecka slutar jag sju och hinner även då precis, veckan efter det har jag bytt bort så att jag är helt ledig, sen är det andra chansen som jag än så länge tyvärr jobbar men veckan efter det är det final och då är jag inte bara ledig, då sitter jag i Globen! Så, succes måste jag väl påstå! Wohoo!

Bästaste kvällen

Sitter i soffan efter en supertrevlig kväll. Jag började dagen med att sova alldeles för länge, släpar mig upp för att åka till Hornstull där Karin + kompis väntade. Trevligt att träffa Karins bästaste kompis, en icke casinokompis bör tillägas. Vi hade planerat att testa det här tapas stället som alla pratar om; Ramblas, det gick inte att boka bord innan då de inte svarar i telefon så det blev att bara knalla dit, en timmes kö säger de då, Fine, vi väntar, när vi väl kommer dit är det 45 minuters väntan till säger dom! Suck, då blev vi helt plötsligt inte så sugna längre... Tur som vi har så ramlar vi in på nåt italienskt ställe och smaskar i oss supermumsig pasta istället.

Sen blev det en flaska skumpa på Strand och sen var vi sugna på party, tråkigt nog hade ingen av våra vänner lust att festa med oss då de var på egen fest så vi fick roa oss själva helt enkelt! Det blev Anchor (där Jack hängde!) för att sen avsluta lite snyggt på Burger King. Men en sak slog mig när jag var på väg hem själv. Varför ska jag behöva tycka att det är obehagligt att åka hem själv? Varför ska jag behöva bli litegrann rädd för varje man som ställer/sätter sig lite för nära? Kan det inte vara så enkelt att han bara saknar tex vårt svenska beteende med att hålla avstånd eller möjligtvis är lite full bara. Eller är det så att han funderar på hur han ska råna, slå ner, mörda alternativt misshandla mig så fort han får tillfälle? Det är ju helt sjukt att man ens reflekterar över sånt!!! Ska man inte kunna ta sig hem nattetid utan behöva vara rädd?! När jag väl närmar mig hemmet i min ensamhet möter jag en ensam kille i 30 årsåldern, synar honom uppifrån och ner och tänker; "honom kan jag nog slå mig ifrån om jag blir tillräckligt arg" Men varför skulle jag behöva tänka så?!?!?! Varför ska jag behöva vara rädd för att vistas utomhus själv när det är mörkt?!?! För att det är så jag har lärt mig förstås! Så står det i alla tidningar och sånt får man höra från dag ett; gå aldrig hem själv! Men visst fan borde jag få kunna ta en ensam prommis i mörkret en helg om jag vill! Nä, för att citera gamla människor, vart är världen på väg egentligen...?

Finaste Pappo

Till höger här så hittar ni en länk till Davids blogg. Där kan man läsa Lillkungens CC-awards. Mycket underhållande läsning. Men jag blev alldeles rörd när jag läste om "Årets chef". Mycket fint skrivet Pappo! Så härmed utnämner jag David (i dare you att säga emot) till årets kompis. Allas våra fina David som är vän med alla. Klart han ska vara årets kompis! Och btw, två utav årets happenings utspelade sig här hemma hos oss, ett bevis på att vi har världens bästa place?

// the Cupcake Queen

Gahhh...

Att man aldrig lär sig... Nu sitter jag här igen, bakis och illamående... Kämpar ner lite tramsiga dinkelmackor men fantiserar om pizza... Men jag mår ändå bättre än vad jag förtjänar vill jag påstå. För jag är fortfarande positiv och jag vill inte hellre dö än jobba så det ska nog gå bra, en red bull och jag är back on track!

Men det var trevligt igår, hb-möte hemma hos oss så jag tog med mig Louise ner till kvarterskrogen där vi smaskade pasta och hinkade Staro. Sen hem till dårarna för ett litet haveri. Trevligt trevligt...

Nu ska jag trycka i mig min macka och åka till jobbet!

Som fudge!

Det låter väl bättre än orange? Kolablond kan man säga att jag är... Ja, det gillar jag bättre...

Not so blonde...

I somras/höstas färgade jag håret mörkt. Riktigt mörkt. Har trivts bra i det, problemet har varit att mitt hår har växt för fort, vilket leder till att det alltid finns en blond utväxt vilket i sin tur leder till att man ser skallig ut. Inte särskilt snyggt med andra ord. Så igår började projekt blond. Back to normal så att säga. Så just nu ser det för jävligt ut rent ut sagt, håret är blont på vissa ställen men även gult, orange, och även lite brunt fortfarande på vissa ställen. Men det är bara att hålla ut. Måste vänta ett par veckor och sen blir det att bleka lite till. Förhoppningsvis så räcker det sen. Vill ju inte göra allt på en gång och slita sönder håret helt när det för en gångs skull är riktigt friskt. Nu blir det iaf silverschampoo och hårtofs, och snälla ni, skratta inte för mycket åt mig, det tar tid att bli av med all färg...