För han kom till slut, Lillprinsen. Idag är han åtta dagar gammal och självklart finast i precis hela världen. Allt annat vore ju jättekonstigt.
Han kom på eget bevåg torsdagen den 21/6 och jag var mycket tacksam över att slippa igångsättningen. Men han gav inte upp i första taget, vi hade fått en tid för att sättas igång och då insåg han väl att det var kört och bestämde sig för att dyka upp en timme innan igångsättningen. Tänkte knåpa ihop en liten förlossningsberättelse senare när man har lite tid över. Typ i oktober eller så gissar jag på?
För här finns det att göra. Jag känner mig lite lurad, för det första brukar folk säga att spädbarn sover mycket. Inte min son. Han hinner inte, han måste ju äta, skrika, äta, bajsa, äta, kräkas, äta, vara gullig och sen är det dags att äta.
En annan sak är att alla, precis alla, sa till oss att inte köpa så mycket kläder. "Ni kommer aldrig hinna använda allt, de växer så fort."
Jo, fast vår bebis är en kräkbebis, vi tvättar två maskiner om dagen här hem och har redan hunnit igenom hela garderoben...
Men naturen är ju så fiffig att den ser till att ungen blir brutalt gullig vilket leder till att precis allt jobbigt är som bortblåst den sekunden han tittar upp på en med de där stora ögonen. Smart...
På allmän begäran kommer här bildbevis på hur fin han faktiskt är. Håll till godo.
