Tack!

Underbara lilla snorunge som lät mig sova någorlunda obehindrat i åtta timmar inatt! Herregud vad jag behövde det efter gårdagen...

Jomen

Trots tjockångest och tröttångest och i stort sett ingen sömn alls blev det en riktig toppendag. Mammabloggalan 2012 var en succé från alla håll. Nu tänker jag ta min stora mage och krypa till kojs medan alla andra festar natten lång. Imorgon blir det till att återkomma med ett riktigt inlägg. Godnatt!

Wtf?

Ja det är faktiskt fötter. Tro det eller ej. Det värsta av allt är att vi inte ens är halvvägs genom dagen och mina fötter är redan helt svullna. Vi får väl se hur det bli det där med högklackat ikväll, frågan är väl om jag ens kommer i ett par skor?

Men det är inte så illa det här med Bloggala. Än så länge så är vi mycket nöjda. Vi har hunnit med en mässa där folk bara har gett oss en massa grejer som vi tacksamt har tagit emot. Extra nöjd än så länge är jag med den lilla skötväskan från Brio och bodyn till Lillungen från Nelly.com men kvällen har ju inte ens börjat än?

Nu har vi en välförtjänt paus på hotellet innan det blir en snabb sväng tillbaka till mässan. Sen satsar vi på att pimpa till oss lite innan champagneminglet börjar. Idag är inte livet så hårt...

Jag har ingen tupp och är därför inte intresserad av att vara uppe med honom

06.23. Det är nytt rekord. Nytt rekord till och med för en liten snorunge som inte ens finns ännu men ändå vet precis hur man bossar över sin mamma. Det blir helt enkelt ingen mer sömn idag. Lägg på ett forsande näsblod på det och lördagen kunde inte börjat på ett bättre sätt. Wohoo?

Skickat från min iPhone

Världens snyggaste barba?

Tja vi får väl se hur det här går. Imorgon är det dags för Mammabloggalan. Min första tanke var att det skulle bli sjukt roligt. Hur ofta går man på bloggalor liksom? Eller galor? En hel dags aktivitet med påhitt under dagen, trerätters galamiddag på kvällen och en himla massa människor.

Sen kom jag på att jag ser ut som Barbapappa nuförtiden. HUR tänkte jag få plats i en finklänning?! Till saken hör att jag fullkomligt älskar klänningar och att klä upp mig. Så fort jag får en ursäkt så ska det beställas pinup-inspirerade retroklänningar från USA. När det var bröllopsdags satsade jag på en klänning som hade fått vilken Disneyprinsessa som helst att känna sig underklädd. Men nu? Hur klär man upp en badboll? Tja, vi får väl se hur det slutar...

För att inte låta tjockångesten sluka mig helt så tänkte jag att ett frisörbesök skulle kunna rädda situationen. Sagt och gjort, jag stuvar in mig i bilen och beger mig till en inte allt för avlägsen frisörsalong. Och väl där händer samma sak som alltid händer mig. Det är ett fenomen jag aldrig kommer att förstå mig på. Jag har väl inte direkt någon utpräglad stil till vardags, speciellt inte nu när jag är i modell Barba. Mörka jeans, converse, skinnjacka och pilotbrillor, jag ser väl ut som de allra flesta kan jag tro. Men ändå... Lik förbannat tycks alla frisörer tro att jag bär på nån slags inre längtan att få se ut som en statist i Days of our lives. Varför?! Varför måste ni alltid plocka fram den förbannade runda borsten och fluffa till mitt hår?! Jag vill inte ha stort, fluffigt hår med tramsiga lockar! Precis som jag sa till dig för en minut sen så vill jag ha mitt hår platt och fint, ändå ska det fluffas?! Suck, bara att skynda sig hem där en räddande dusch väntar. Som tätt åtföljs av min älskade vän plattången.
"Är du nöjd?" frågade hon innan jag gick. "Färgen blev iaf bra..." blev mitt enfaldiga svar...

Nu känner jag mig någorlunda bekväm i mig själv igen och är redo att bege mig till flygplatsen för att hämta upp Malin, morgondagens stjärna som är anledningen till att genomlider dessa helveteskval när det kommer till mitt utseende. Gravid i nionde månaden och har aldrig känt mig snyggare! Eller hur var det nu...?

Parentes

Igår lärde jag mig en ny sak, det sägs ju att man gör det varje dag. I det antika Grekland var saurus slang för penis. Vilket gör att jag undrar vem som döpte dinosaurierna? Och i nästa andetag undrar jag vad för viktigheter jag kommer att lära mig idag? Med det passar vi på att nämna att QI är världens bästa program för det är bara där man lär sig så viktiga saker.

Sådär ja...

Idag är en bättre dag. Helvete vad sur och bitter jag var igår. Det går knappt att beskriva. På lördag är det dags för Mammabloggalan. (Rösta på Malin här! Hon är nr.93 och borde faktiskt vinna årets Vardagsmamma och årets Bloggmamma.) Ska man på gala måste man ha klänning. Mitt problem är det här hur man ser ut i klänning i nionde månaden. Inte särskilt hot... Klänningsprovandet igår förstörde precis hela min dag. Jag var sur, ledsen och bitter tills jag somnade. Vi får verkligen hoppas att det känns bättre på lördag för jag antar att det inte är okej om jag kommer i jeans, Converse och skinnjacka? Men innan jag somnade igår så bestämde jag mig för att nästa dag skulle bli bättre. Det fanns liksom inget alternativ. Och det funkade! För det första så har jag faktiskt sovit helt godkänt. Lillungen hade fest hela kvällen igår (till sin pappas stora förtjusning som satt och skrattade gott åt hur magen flög omkring) så när det väl var läggdags var vi båda helt utmattade. (Jag och Lillungen då.) Så jag fick faktiskt sova! I ÅTTA timmar utan att någon sparkade mig på vare sig revben eller urinblåsa! Effin amazing! Vad möts jag av när jag går upp då? Jo, 20grader och strålande sol på altanen. Det gör ju inte humöret sämre direkt. Nu ska jag klä på mig lite kläder som anses socialt accepterade och bege mig på en liten shoppingrunda. Sen blir det hem och rulla köttbullar för ikväll får jag finbesök av världens bästa Jessica. Det kan ju bara bli bra!

Jävla skitdag...

Idag är det toppenväder, alla är på gott humör tack vare detta. Alla ska fira Valborg med kall öl, grillning, goda vänner och dylikt. Utom jag. Suck...

Storebror + sambo har styrt upp grillmys i Vinterviken som jag och mannen tänkte att vi skulle bege oss till. Men min kropp hade helt andra planer. Förmiddagen spenderades med att sätta ihop en endaste simpel liten fåtölj från Ikea, sen gav kroppen upp. Ryggen och fogarna bara vägrar att vilja som jag vill så det var bara att stanna hemma...

Så nu sitter jag här och är bitter. Motarbetad. Men en sak som faktiskt gjorde mig lite lycklig mitt i all misär var det ni ser på bilden. Lukten av sommar. För på sommaren gör man laxpaket. För att inte tala om doften av dill! Herregud, näsan fick sig allt en liten sommarorgasm... Bara nypotatisen som saknas nu. Men det är väl lika bra det, hade jag haft nypotatis hade jag väl knappast haft någon anledning att fortsätta gnälla antar jag...

Rubrik överflödigt

Igår läste jag i en bok att enligt flertalet undersökningar är fingeramputation utan bedövning den enda smärta som är värre än förlossningssmärta. Varför trodde jag att det var information jag behövde?

Men asså...?

Min man och jag. Vi har våra olikheter. Dagar som denna blir det extra tydligt. Medan jag sitter i soffan och försöker gömma mig bakom laptopen så sitter han nämligen och tittar på det här programmet med Morgan & Ola-Conny. Ni vet vilket jag menar va? Herregud... Det gör på riktigt fysiskt ont att se. Jag känner hur varenda liten cell i min kropp går till attack och jag vill skada nån. Precis vem som helst, bara jag slipper se enda sekund till av den här mardrömmen. HUR tänkte ni där? Det är så pinsamt att inte alla skämskuddar i världen räcker till. Varför låter ni dem hållas? Morgan saknar precis alla spår av social kompetens och framstår som riktigt otrevlig fast han antagligen bara inte riktigt vet hur han ska föra sig medan Ola-Conny blir full på en vinprovning och ska prata franska...

Nä, som Malin hade sagt... Skjut mig...

Det här med shopping...

Jag skrev tidigare lite om shopping när det kommer till babysaker. Jag tänkte berätta lite mer om hur fel det kan bli när man är preggo. Vi kan börja med fredagen som exempel. Jag hoppar in i bilen för att åka ner till centrum och hämta mina böcker som jag beställt. Någonstans på vägen mellan huset och garaget så blir min hjärna mos och nästa gång jag tittar upp befinner jag mig på en parkering ute i Kungens Kurva.

Ja just det, jag tänkte ju att jag skulle till Lindex och köpa ett amningslinne! Sagt och gjort, knallar in på Lindex. Börjar leta efter amningslinnena, som av en konstig (?) slump hamnar jag bland barnkläderna. Till slut är jag iaf klar på Lindex, vad finns då i min påse? Jo, bodyn som ni ser på bilden och två stycken behåar.

Nästa steg blir Apoteket. Nässpray måste jag ha! Går in, kommer fram till en hylla och stirrar. Jag har absolut inget som helst minne av vad jag skulle köpa... Personalen kommer fram och frågar om de kan hjälpa mig, "tja, alltså, jag minns inte varför jag är här?" Kvinnan skrattar och frågar hur många veckor jag har kvar. Hon har med andra ord upplevt något liknande... Ut kommer jag iaf, med två stycken Försvarets Hudsalva och bindor i dinosauriestorlek. (Vill helst inte ens tänka på varför man rekommenderas att ha såna efter förlossningen.)

Ringer min man. Berättar var jag är och frågar vad jag ska handla. Vi kommer fram till att äggen och saltet är slut så jag knallar in på CityGross. Yrar runt där inne i kanske 20 minuter innan jag kommer fram till kassan. Vad finns det då i min påse när jag kommer ut? En påse mozzarellabollar, en flaska Sprite Zero, två stycken naturdiet och lite choklad till kvällen.

In i bilen igen, hem till soffan där jag parkerar mig. "Hmm, nu ska jag läsa en av mina nya böcker" tänker jag. Jo det hade ju varit trevligt. Om det inte vore för att jag inte ens var i närheten av dessa böcker idag.

Jag lyckades alltså inte med ett enda uppdrag. Inga böcker, inga amningslinnen, inget nässpray, inget salt och inga ägg. Ändå gjorde jag av med massor av pengar?

Lördag: "Idag åker jag och hämtar böckerna, jag måste ändå köpa salt." klockan går, soffan blir mjukare och mjukare. "Äh jag struntar i böckerna, det var ju ändå inget annat jag skulle har." Klockan blir mycket, jag blir hungrig, börjar laga mat, "Fuck, saltet är slut..."

Idag: "Nu SKA jag hämta böckerna och köpa allt det där vi skulle ha!" för att vara på den säkra sidan skriver jag en lapp med vad jag behöver. Den lappen tappar jag bort någonstans på vägen mellan bilen och affären. Går och rabblar mitt mantra för mig själv "Böcker, ägg och salt, böcker, ägg och salt." Hem kommer jag till slut, med i påsen har jag serranoskinka, salta pinnar, två påsar korv (vad hände där?), och hör och häpna; böcker, ägg och salt!

Nu är jag hemma igen, hittade inköpslistan i precis den ficka som jag hade lagt den och inser att mjölken är slut. Suck... Snälla, snälla kan jag få tillbaka min hjärna?!

v.34

Vi är nu mitt inne i v.34. Det här med att uppdatera varje vecka med nya bilder och grejer går inte riktigt som planerat har jag märkt. Tiden går ju så fort! Men en liten sammanfattning av hur det är att vara gravid kan jag nog klämma in iaf.


+ Powernaps. Inte en endaste människa skulle få för sig att ifrågasätta en när man vill ta en liten nap. Oavsett tidpunkt på dagen. Det är alltid helt okej att sova en stund. "Stackarn behöver vila, vem vet när hon får sova nästa gång."

+ Man SKA gå upp i vikt. Hade man i vanliga fall lagt på sig så mycket som en tredjedel av det man gör som preggo så hade man haft totalångest, inga kläder som passar, man hade varit den där som folk pratar lite om när man inte hör. "Har du sett hur mycket hon har gått upp i vikt senaste tiden? Dags att börja tänka på vad man äter kanske?" Men nu är det snarare; "Har du bara gått upp 10 kg de senaste tre månaderna? Wow, det är ju ingenting! Jag gick upp 30."

+ Vet ni hur mycket grejer man "behöver" när man väntar barn? Helt sinnessjuka mängder med grejer är det iaf. Tja, eller behöver kanske inte är rätt ord, det enda man egentligen behöver är väl blöjor och lite kläder till den lille. Men vet ni hur mycket man KAN köpa?! Vagn (absolut roligaste grejen att köpa), babyskydd, miljoner med klädesplagg, amningstillbehör, amningskläder, preggokläder, babygym, babysitter, skötväska, skötbord, för att inte tala om ett helt rum som ska inredas! Med andra ord så går shoppingnervern på högvarv hela tiden och varje gång jag lämnar huset så kommer jag hem med nåt nytt. "Men den är ju så söööt!" Som min goda vän Karin säger "Att få barn är den ultimata materialsporten..."

+ Känslor. Det får plats väldigt mycket mer känslor i en gravid kropp än i en ickke-gravid. Väääldigt mycket mer. Minst en gång om dagen gråter jag för "den här låten är så bra-ha-haaa." Eller den helt enorma, och väldigt uppriktiga lyckan man känner när man äntligen får äta nåt man har varit sugen på. "Det här var de absolut godaste makaronerna jag har ätit i hela mitt liv!" För att inte tala om hur mycket man älskar sin man när han kommer hem med en Lakritspuck! Älskling, jag har nog aldrig tyckt mer om dig än just då...

+ Man är aldrig ensam. Har man en dålig dag och sitter och kämpar mot gråten, (Av någon viktig anledning, jag vet inte, mjölken är väl slut eller nåt.) då kommer det en mjuk lite kärleksfull puff inifrån magen. Med hänvisning till tidigare punkt så vänder det oftast då till "Ååå lilla bebisen!"

+ Man får vara med om så mycket nya grejer! 40 veckor av nya erfarenheter! Till exempel känslan av den där första rörelsen man känner. "Vad var det där? Var det bebisen?" Upplevelsen att se sitt barn på en ultraljudsundersökning. Det är rätt svårslaget. För att inte tala om hur annorlunda folk behandlar en när man är preggo. "Sitt ner, nej jag bär den." osv...


- Dessa eviga powernaps... Hur ska man få nånting gjort när man blir utmattad och dödstrött av att koka pasta?! Man hinner bara komma in i mataffären innan man hör sig själv säga "Kan vi inte åka hem, jag är trött." Speciellt den där förlamande tröttheten i början av graviditeten. Och det värsta då var ju att man inte ens kunde berätta för någon varför man var så trött och grinig. Man vill ju inte gärna basunera ut sin graviditet i v.9.... Jag var så trött att jag till slut nästan lärde mig att göra mitt jobb med stängda ögon. Enda chansen att inte somna på jobbet var att aldrig sätta sig ner och att ha mycket att göra hela tiden. Och socker, det gick mycket Fanta då. Jag vill passa på att ta tillfället i akt att be om ursäkt till alla som jag var otrevlig eller bitchig mot. Jag är verkligen ledsen för det, men fick jag inte mina 13 timmars sömn per dag så var det helt enkelt omöjligt att vara trevlig. Förlåt.

- Man SKA gå upp i vikt?! Alltså på riktigt, det spelar ingen som helst roll hur "bra" viktuppgång jag har. Siffrorna på vågen har fortfarande sett höjder som jag aldrig tidigare har sett. Det spelar ingen som helst roll hur många barn det bakas i den här ugnen, jag får fortfarande tjockångest minst en gång om dagen. Visst jag längtar jättemycket efter att få träffa bebisen, men jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter ViktVäktarna. "Det är bra att gå upp i vikt, bebisen behöver det, allting försvinner när du ammar." osv är skit man får höra. Jag är inte intresserad av vad som händer sen! Jag lever IDAG och idag är jag tjock!

- Vet ni hur mycket grejer man behöver när man väntar barn?! Helt sinnesjuka mängder... Det spelar absolut ingen roll hur mycket vi shoppar. Det är alltid något kvar. Jag har för länge sen tappat räkningen på hur många gånger jag har sagt "Men nu har vi köpt allt, det var det sista." för att tre minuter senare komma på fyra saker till vi har glömt bort. Och det är inte gratis. Åh nej, folk är inte dumma, de har för länge sedan insett att blivande föräldrar bara vill ha det "bästa" till sin ängel och då har de vett ta betalt. Hur lurad är man inte om man tycker att "Vi fick ett jättebra pris på vagnen! Den kostade bara 8000!"?

- Alla dessa känslor. Nä men vet du, det är INTE okej att börja gråta för att mjölken är slut. Inte under några omständigheter. Det är inte heller okej att bli förbannad på din man för att han köpte lättyoghurt istället för vanlig yoghurt. Skärp till dig nu för fan. Res på din tjocka lekamen och fixa det själv om det nu är så jäkla viktigt. För några veckor sen skulle jag äta kokta ägg, ägget jag fick fatt i var exceptionellt svårskalat. Efter ett par försök gav jag upp, blev tokförbannad och slängde alla ägg. Ungefär då inser jag att jag inte längre har någon mat men är ju såklart fortfarande hungrig. Det är ungefär då tårarna kommer... "Alla är emot mig, ingen förstår hur jobbigt det är!" för du är den första som är gravid eller?

- Man är aldrig ensam. Ni vet den där känslan när man vaknar lite för tidigt på morgonen, kollar på klockan och inser att "Nä, jag tror jag sover en timme till." Precis när man då börjar sjunka ner under sitt fluffiga täcke tillbaka till drömmarnas land där allt är ljust och vackert, där Krambjörnar leker med rosa enhörningar, där det regnar Geisha och champagne igen, då. Då är det dags för kickboxning i magen. Då är det inte tal om några kärleksfulla puffar längre, nä då är det snarare "Hm, undrar om jag kan lyckas sparka av ett revben eller två?" Skulle det mot all förmodan inte fungera så finns det en annan teknik som aldrig slår fel, använd blåsan som slagpåse och mamma är uppe på toaletten inom en minut. Funkar vaaarje gång.

-Man får vara med om så mycket nya grejer! 40 veckor av nya erfarenheter var det ju! Det innefattar tyvärr även foglossningar, sammandragningar, det här med att bli tvungen att sänka sin promenadhastighet till 0,002km/h, eller vem försöker jag lura, promenader? "Haha kanske om man vill ha sammandragningar och foglossning!" En erfarenhet jag hade klarat mig utan är hur det känns när någon försöker bända ut revbenen, antagligen för att få mer plats. För att det är trångt där inne, det har jag inte missat. Numera måste även jag sträcka på mig om bebisen bestämmer sig för att göra det! Man har numera absolut ingenting att säga till om när det gäller sin egen kropp. Kul.

Efter regn kommer?

Att vakna precis innan väckarklockan ringer är bland det bästa. Att inte vakna fast väckarklockan ringer är sämre. Till slut kom jag upp iaf, bara för att få se hur regnet öser ner. Kul. Speciellt när man måste lämna huset inom 20 min.

Men! Då kom jag på det fina i allt! Om det regnar, då har man gummistövlar! Och jag köpte världens bästa gummistövlar i vintras som jag ännu inte använt. Äntligen en ursäkt att få använda dessa fantastiska skodon.

Så jag lyckades ta mig ut, nu sitter jag på bussen i mins fina stövlar och lyssnat på när Axl Rose sjunger om sin Rocket Queen och det känns liiite bättre igen.

Itteh bitteh

Det kommer alltså komma en människa som ska bo hos oss. En människa som är så liten att den får plats i de här sockarna? Herregud...

v.32

V.32 nu då. Och ganska exakt på dagen 2 månader kvar tills Lillungen är beräknad att kika fram. Jag tänkte göra det enkelt för mig och sammanfatta ungefär hur jag känner mig med hjälp av den här listan som jag hittade på Familjeliv.

Du vet att du är höggravid när

- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.

- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.

- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.

- Det inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidledes då du är bredare så än framifrån.

- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.

- När man rullar runt för att komma upp från soffan.

- När din sambo måste hjälpa dig ta av dig dina jeans

- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/hostar.

- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.

- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.

- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd.

- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan.

- När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.

- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.

- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.

- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärrningskorna".

- När godisskålen får prioritet före middagen.

- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan.

- När allt blir tungt.

- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.

- När man inte längre orkar stå i duschen utan måste sätta sig ner.

- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.

- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.

- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.

- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.

- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.

- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..

- När du gråter för något nytt du aldrig gråtit för innan.

- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sen nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.

- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.

- Allt är väldigt irriterande.

- När du inte längre kan ligga nära med ansikte mot ansikte med din partner för att magen är ivägen.

- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.

- När ett ärende om dagen är det ändå du hinner pga graviditeten.

- När din partner faktiskt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.

- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.

- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.

- När du helst vill gå i mjukisbyxor än andra byxor.

Jag tycker att det är en ganska bra sammanfattning av hur man känner sig såhär i åttonde månaden. Bild på exakt hur tjock jag är kommer senare!

Alla jävla svordomar du kan tänka dig!

Faaaaan vad sur jag är idag! Varje morgon när jag vaknar så ligger jag och drar mig lite, lyssnar, kikar, idag ser jag spår av sol, jag hör fåglar. Låter bra, jag går upp, jag har fått alla indikationer på att det blir en bra dag. Men vad ser jag? SNÖ????

Alltså på riktigt?! Är det någon som skämtar med mig? Förbannat dåligt skämt i så fall vill jag nog påstå. Inte sådär lite yttepyttesnö heller som man vet smälter bort om nån timme. (Ni vet sådär som det är när man VILL att snön ska komma?) Nej, nej, vi pratar serious snö! Det är april imorgon! På riktigt! Inte okej!

Jag funderade seriöst på att gå och lägga mig igen och vägra går upp förrän snön är borta. Men kompromissade lite snabbt och sitter i mjukisar i fåtöljen istället. Dessutom äter jag choklad. För det förtjänar vi alla en sån här dag när man blir brutalt våldtagen av vädergudarna. Mutter och morr...

Hur är det möjligt?

Tänkte ta tag i att tvätta alla kläder till den lilla. Man får ju passa på de dagar som man faktiskt har lite energi över. Och ju fortare allt är tvättat desto fortare kan jag vika in allt fint i den nya byrån i det nya rummet som världens bästa Ulven har renoverat åt Lillungen.

Jag började med att packa upp allt som jag har köpt. Ni vet sånt där som man bara omöjligt kan gå förbi utan att ta med sig hem. Sen packade jag upp de kläder som jag fått begagnat av Papaya och Louise. Sen packade jag upp de grejer som vi har fått i present av folk. Sen packade jag upp det som vi köpt själva. Resultatet?

Hur mycket kläder som helst. Hur är det ens möjligt att en pytteliten skitunge som inte ens finns ännu kan ha så mycket kläder? Helt galet! Redan bortskämd är jag rädd...

Oh crap, jag insåg precis att det antagligen finns en påse till med grejer i den andra garderoben...

Galen perhaps

Kalla mig galen men jag tycker det är underbart med regnet. Jag är medveten om att det kommer att gå över men just nu är jag så uppe i att det regnar, inte snöar! Förstår ni?! INTE snö! Den här vintern har varit så jäkla lång och jobbig, det har utan tvekan varit den värsta julen i hela mitt liv och med en bebis på väg som ska komma precis i början av sommaren så har allt känts så galet avlägset.

Så nu, nu när det faktiskt är regn som fallet (och dessutom luktar det alldeles gott ute!) så känns det lite lättare, livet går kanske vidare och helt plötsligt är det inte sååå lång tid kvar innan den lilla kommer...

Galen kanske...

Den utlovade bilden

Här kommer då tillhörande tjockisbild till inlägget nedan. För ett extra gott skratt vänligen notera moggisfingrarna som uppenbarligen fortsätter att jobba på projekt hur-svullen-kan-jag-bli-innan-jag-spricker?

v.31

Då har vi passerat 30 fulla veckor och går nu in i v.31. Det börjar närma sig kan man säga. Med stormsteg vill jag nog även tillägga. Juni har känts så extremt avlägset hela tiden men nu när våren har börjat visa sig så känns det helt plötsligt skrämmande nära. I ena sekunden så vill jag bara att de sista veckorna ska rusa iväg och att lillungen ska komma NU och i nästa sekund så blir jag livrädd och känner att jag inte på något sätt alls är redo för det här och att jag hellre är gravid för resten av livet. Fast det vet ju alla som varit gravida att det aldrig skulle vara aktuellt, det är en tanke man slår undan rätt fort igen så fort den poppat upp.

Jag jobbar inte längre, kroppen ville inte vara med på det tåget. Har varit sjukskriven i snart en månad och det ser väl rätt mörkt ut på jobbfronten innan mammaledigheten påbörjas. Men sen jag gick hem så mår jag enormt mycket bättre. Foglossningen är fortfarande helt obeskrivligt hemsk så bara tanken på att jobba gör mig tacksam för vårt system med sjukpenning. Men däremot är sammandragningarna mycket lugnare vilket var en stor anledning till varför jag inte fick jobba mer. Vi har inte lust med en prematur i onödan. De kommer fortfarande varje dag men är inte ens i närheten av lika smärtsamma vilket känns som en galet stor lättnad.

Trots detta så känner jag inte det där "oj vad det är hemskt att vara gravid, jag måste nog gnälla varje vaken sekund" som väldigt många tycks känna. Visst är det skitjobbigt att inte kunna arbeta men i övrigt så är det ju en ytterst begränsad period av mitt liv och de säger ju att man får ett pris i slutändan? På kvällarna är jag dock rejält gnällig. Då är smärtan som värst och det kommer nästan tårar bara av ansträngningen att ta av sig byxorna. (Det där med att stå på ett ben än nämligen obeskrivbart smärtsamt i det läget.)Då är jag dessutom trött och varm. Men sen vaknar jag till en ny dag, (förhoppningsvis någorlunda utvilad) och det känns lite bättre igen.

Och nu är det inte särskilt lång tid kvar faktiskt. Inom en ganska snar framtid så äger jag min egen kropp igen. Jag kommer att kunna äta vad jag vill utan halsbränna, jag kommer att kunna knyta skorna utan att svimma av ansträngning, jag kommer att kunna vända mig i sömnen utan att vakna av smärtan när bäckenet försöker dela på sig, jag kommer kunna röra på mig utan att kroppen svullnar upp till storlek valross. Så jo, det är rätt bra ändå.

En bild på exakt hur stor jag är får väl ta och bjudas på också, men den kommer lite senare, just nu är det pyjamas i myshörnan som gäller nämligen. Men nu är det dags att börja göra sig i ordning för dagens aktivitet! (Jo, man behöver en sån när man går hemma sjukskriven, alternativet vore att bli en försoffad galning.) Dagens aktivitet idag blir ett besök hos sjukgymnasten som ska hjälpa mig att leva med ett trasigt bäcken! Yeay?