SÅJA!!!

Äntligen är det semesterdags. Trodde aldrig att dagen skulle komma. Den sista natten tog slut till slut. Och det var inte ens så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Lättaste fem nätter jag har gjort iaf. Kan ju ha varit för att man vet vad som väntar i slutet av tunnel som gör att den blir kortare.

Nu sitter jag på ett x2000 med en härlig blandning av Winnerbäck/Mötley/Busta Rhymes i öronen och bara myser. Just nu känns allt faktiskt ganska bra. Kan lägga allt strul bakom sig, strunta i sånt som går fel på jobb och i vardag, välja att bara se det braiga. Gömma sig i musik bakom stora solglasögon och bara vara med sig själv. Det är lycka för mig. Och om jag tröttnar på datorn (som förövrigt är den sötaste människan skådat oavsett vad Karin säger) så har jag tre Harry Potter böcker i väskan så att jag kan fly in i den underbara världen istället. Om den fristen tar slut för fort så har jag även (föga förvånande) ett gäng rockbiografier i väskan. Den här gången är det Manson och Lemmy som fått äran att följa med mig. Det kan räcka i en vecka iaf. Åååhhh vad jag ser framemot att bara kunna ligga still i (förhoppningsvis) solen och bara njuta av lugnet med en bra bok.

Självklart har jag ju min älskling med mig också. Så jag har väl egentligen allt man behöver, kärlek och vardagsflykt. Vad mer kan man begära? Vår kära Papaya är housesitting så hon passar på att bo lite ensam när vi smiter iväg. Okej för oss, då har vi ju nån som vattnar blommorna :p Och vi kan ju inte lämna stackars hemmet ensamt så nu får hon bo där. Vänta nu, är det kanske därför hon kallas LillDobby?

Det bästa är väl nästan att det är ganska mycket roligt som händer här framöver. Efter semestern är det bara tre korta nattpass sen blir det en weekend till Tyskland lite halvspontant. Sen blir det dagpass vilket alltid är nöt. Efter de passen är det dags för InkBash. Tre dagars mässande på Münchenbryggeriet. Blir iaf en heldag där.
Härligt att ha en massa roliga saker framför sig...

En gång i livet...