Jag börjar faktiskt tror det på allvar. Som bekant så gjorde jag en deal med mig själv. Grejen var att jag skulle vara rökfri i ett år. Sen skulle jag tekniskt sett få börja röka igen. Att jag bestämde just bara ett år var för att jag vet att om det skulle bli definitivt att jag aldrig mer skulle få röka så skulle jag bli så galet röksugen och antagligen inte klara det. Nu har det gått ett år, ett år och en vecka för att vara mer exakt. Men jag är fortfarande så röksugen!!!
Igår till exempel, på väg till jobbet fick jag verkligen aktivt stoppa mig själv från att köpa cigaretter. Jag har mått ganska kasst, känt mig ganska stressad mentalt och bara inte velat vara med längre. Det kan säkert hänga ihop med det. En cigg lugnar ju, eller hur? Hur kan man efter så lång tid känna ett så stort behov av något som är så dåligt för en?
Jag tänker på cigaretter varje dag, om jag ser någon röka på tv så blir jag så sugen att det nästan gör ont. Jag tycker att tobak luktar så gott. Jag kan känna hur hur det skulle känna att dra ett djupt lugnande bloss långt ner i lungorna. Men jag vet att det inte är sant. Jag vet att det är ett falskt lugn. Jag vet att jag antagligen inte ens skulle tycka att det vore gott. Jag skulle antagligen bli yr och inte omöjligt en smula illamående. För att inte tala om hur inte värt det det är. Varför vill man misshandla sig själv på det sättet? Varför betala så ofantligt mycket pengar för att förstöra sin egen kropp?
Men det mest skrämmande är hur man kan tillåta något att ha en sådan makt över sig själv. Så snälla ni, döm mig inte om ni ser mig med en cigarett i handen. Jag kommer att döma mig själv så hårt att jag antagligen inte kommer att kunna se mig själv i spegeln på lång tid framöver. En dag i taget helt enkelt. Men hur kan jag vara så sugen på något så destruktivt?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Nånting tycker du väl?