Idag för 35 (eller var det kanske 55?) år sedan så föddes vad som senare skulle komma att bli världens bästa mamma. Dvs min mamma. Vem skulle det annars vara liksom? Hon råkar nämligen vara en mamma som alltid ställer upp, som gör mer än vad hon nånsin behöver och hon har alltid tid. Hon har stått precis alldeles bakom när man har gått igenom alla jobbiga saker som har hänt, alla sjukhusvistelser och alla jobbiga samtal man har fått. Varje gång man har suttit och gråtit och varit förbannad av frustration så har hon varit där. Och hon har vridit sig ur led för att kunna ge mig allt jag nånsin velat ha under min uppväxt. Och det är inte lätt alla gånger att vara ensam med en unge som ska rida på ridskola hela livet, det ska åkas på ridläger, i konfirmationspresent fick jag en resa till Grekland fast det egentligen inte fanns pengar för några sådana extravaganta utsvävningar. I gymnasiet hade jag i stort sett fri tillgång till hennes bil, något som jag missbrukade enormt, dum tonåring som jag var. (Det är förbannat lätt att vara efterklok eller hur?) Men gymnasiet tog slut och det var dags för student. Det var bal med alla dess tillbehör, (hon kom tom och hämtade oss kl 7 på morgonen efteråt!) det var studentfest med bjudning för hela släkten. För att inte tala om vad som hände sen! En månad på Kos hände sen. Det hade aldrig varit möjligt utan min kära mor kan jag säga... Hon är alltså ensam ansvarig för alla stora händelser i mitt liv kan man säga...
Men hon har även varit med under alla roliga saker som hänt. När jag fick jobbet på casinot så packade hon och Ulf in mig i en bil och körde mig hela vägen upp till El Stockholmo. Höll mig sällskap de första dagarna innan det var dags att börja på det nya jobbet. Eftersände min post de första åtta månader då jag bodde svart och inte kunde skriva mig i Stockholm. När jag träffade min fina man och vi bestämde oss efter att ha träffats i hela två månader att nu var det väl ändå dags att flytta ihop, vem stöttade då till hundra procent? Förlovningsdags, i Passagen förstås, mamma riggar med champagne och glas utanför dörren mitt i natten. Sen köptes det ny stor och fin lägenhet. Då packade de bilen igen och körde upp med släp och grejer allting som jag lämnat kvar i Halmstad. Om två veckor är det flyttdags igen, då kommer de igen bara för att hjälpa till.
Nu önskar ni också att ni hade en lika bra mamma som jag va? Det kan ni aldrig få för hon är bara min! (Och lite Fredriks då förstås..) Så säg grattis till henne idag! Det är det minsta hon förtjänar!
Grattis till Halmstads-mamma från Stockholms-mamma, haha...
SvaraRadera