Nya erfarenheter

Den senaste tiden har lett till en rad nya erfarenheter som jag hade klarat mig utan ett tag till. En sak som var helt extremt viktig för mig när vi började planera pappas begravning var att han får ha fina kläder på sig. Så vi letade fram hans nyaste kostym (en kostym som han använt en gång, på mitt och Johans bröllop) och sen begav jag mig till Dressman för att införskaffa lite nytt till honom. Det sista jag nånsin kommer att köpa till honom. När jag står där i kassan försöker sig expediten på lite merförsäljning och vill då tipsa om att jag får ett par extra strumpor eller kalsonger för bara några kronor mer. "Nej, han kommer inte att behöva fler..." Fan... Det blir så uppenbart ibland att jag aldrig nånsin får se honom igen. Aldrig mer kommer han att ringa mig alldeles för tidigt och väcka mig efter ett nattpass. Aldrig mer kommer vi att sitta i timmar och diskutera musik. Vem ska jag nu göra det med?

Det var alltid så viktigt för honom med stil. Hur trasig han än var så gick han runt där med sina Armani-jeans. Den där gången då han körde av vägen och kraschade sin bil gnällde han bara över att sjukhuspersonalen hade klippt upp hans Burberry-rock. Klart att de sista kläderna han får på sig ska vara fina.

Idag traskade jag in på begravningsbyrån med en påse med en nypressad kostym i, och lämnar över den till tjejen som jobbar där med orden: "Hej, det här ska min pappa ha på sig när han begravs."

Där någonstans kommer jag ikapp mig själv och hör helt plötsligt mig själv för första gången på länge, vad fan säger jag?

Okej, det här inlägget skriver jag bara för min egen skull. I rent terapisyfte.

En vecka innan jul kommer det där samtalet. Det där samtalet som jag har väntat på i snart nio år då vi började förstå hur det faktiskt låg till. Det där samtalet som jag har fasat för under hela den tiden. Det där samtalet som är orsaken till att min mage knyter sig varenda gång telefonen ringer. Det var dags. Efter några timmars hysterisk gråt insåg jag väl att det var bara att försöka få fatt i biljetter och packa en väska. Om vi skyndar oss riktigt mycket kanske vi hinner. Kanske.

Det blev ilfart till sjukhuset så fort tåget kom in på stationen. Efter att läkarna gett honom någon slags spruta som motverkar all den lugnande medicinen han hade fått så vaknade han till. För ett litet ögonblick tittade han upp och mötte vår blick. Det var sista gången någon fick kontakt med honom. Efter det väntade vi. Väntade på att det skulle testas nya saker, nya mediciner och nya behandlingar. Precis som vi hade väntat oss så var det inget som bet den här gången.

På julaftonsförmiddag somnade du in efter att ha kämpat mot den här sjukdomen i så många år. Många fler än någon av oss hade kunnat ana. Jag tröstar mig med att du ditt sista år i livet iaf fick känna på hur det var att vara lycklig igen ett par gånger. Att vi fick tillbaka mycket utav den kontakt som jag saknat så mycket. Jag tror att du vet om hur älskad du var och hur många som brydde sig så ofantligt mycket om dig. Mitt liv kommer iaf aldrig att bli sig likt igen och jag kommer att sakna dig varje dag så länge jag lever.

Hej då Pappa...

Det kom ett paket

Det är något speciellt när det ringer på dörren och man ser att det är en budbil som kommer. Igår ringde det på dörren strax innan vi vaknade, sömndruckna och yra hann vi bråka lite om vem som skulle gå upp och öppna, mannen förlorade och jag somnade om lika fort igen. När jag sen vaknade på riktigt hade jag såklart inga minnen av morgonens tidiga händelser. Döm om min förvåning när jag ser det här paketet innanför dörren. Nu ska jag bara försöka hålla mig från att packa upp det...

Lugn och fin

Jag har lugnat ner mig eller hur? Inte alls julstressat? Jag har iaf blivit bättre på att dölja det... Nu är det första advent!!! Wohoo! ÄNTLIGEN! Nu kan ingen säga att jag är galen längre. Nu är allt julande helt lagligt. Adventspyntet är framme i alla fönster. Och alla julgardiner sitter uppe. Vartenda fönster är julat.

Nu börjar det bli dags att sova en sväng för att sen vakna upp mitt i julstämningen. Första advent firas här hemma med adventsfika med fröken Ceder och avslutas med ett besök hos fröken Strid där The Grinch och The Elf väntar med mängder av julmust.

(Men ibland undrar jag när den här bloggen gick över till att vara en renodlad julblogg?)

Countdown!

Såg att Pernilla hade hittat en nedräknare till årets viktigaste dag. Så jag var ju såklart tvungen att ha en likadan. Såklart. Så nu behöver man aldrig mer fundera över hur lång tid det är kvar till årets händelse, bara att kika i högra hörnet på bloggen! Wohoo!

Och jag lovar, jag ska försöka lugna ner mig lite nu...

Julhärvan fortsätter...

Julighetshetsen fortsätter...

Men nu smittar jag liksom av mig. Jag jular av mig kan man säga. Dagens påhitt blev att jag har köpt kläder till Papayas lilla Sauron! JULkläder! Klart ungen ska kläs ut till en tomte. Så nu har han decemberoutfiten klar.

Då är det 58 dagar kvar till julafton. 31 dagar kvar tills den första advent då man äntligen kan få börja pynta loss. Kanske man skulle göra om bloggen helt till en julblogg? Byta ut leopardbakgrunden mot järnek? Vi får se, vi får se...

Oh crap...

Suck, då var det dags igen. Det brukar komma senare men i år verkar det bli något slags rekord. Min inre jultaliban har redan tagit över min kropp... Jag kan fortfarande inte fatta att jag gick med på att bli iväglurad förra julen. Bali? Vem f-n åker till Bali över julen?? Visst, Bali var helt underbart, bästa resan jag har gjort men jag grinade hela julafton där jag satt i min lilla baddräkt i 35 graders värme. FEL är vad det är! På julafton fryser man och njuter av tända ljus, man tindrar framför granen, man äter tills man spyr, man luktar på apelsiner som är fullknökade med nejlikor. Eventuellt fäller man även en tår för att man är så uppfylld av jullycka. INGET annat är okej. Punkt. En som iaf fattar att vid granen, där tindrar man. Punkt.

Nä, aldrig mer... I år blir det jul i Sundsvall, där har de iaf vett att ha snö överallt. Men ååå vad jag ska julpynta här hemma! Jag har redan pyntat huset och gjort om det och flyttat på allt flera gånger mentalt. Kan det inte bli första advent snart så att jag faktiskt kan få julpynta helt lagligt! Suck vad tiden går långsamt...Jag har så mycket jul i mig att det praktiskt taget sprutar ur öronen på mig! Så nu sitter jag här i soffan. Tittar på En julsaga, äter dessa satansgoda Dumlekolor som Papaya gav mig, doftljus som luktar pepparkaka i högsta hugg och lyssnar på Sinatras julskiva.

Höstar på

Ja just det, bloggen...

Är i det allra yttersta av min långledighet nu. Eftersom jag var så satans duktig och jobbade åtta av nio dagar när vi var i Örebro på vår partajresa så har jag fått vara lite ledig nu istället. Och tro det eller ej så har jag faktiskt inte bara legat och latat mig! Jag hann med en liten roadtrip ner till bästkusten tillsammans med mina finaste.
Det var bara en Papaya som saknades annars fick man med i stort sett alla favoriter på ett och samma dygn, tja, Malin lyckades ju aldrig dyka upp heller man hon försökte tappert! En mycket trevlig resa som avslutades med en shoppingorgie på Gekås. Helt fantastiskt dålig timing hade vi då vi lyckades förlägga vårt besök just till den dagen då de slog försäljningsrekord, vilket förklarar varför det var så inih-lvetes trångt överallt. Men grejer fick vi med oss hem...

Och igår var det så höstigt! Jag fick finbesök av Louise och Papaya med sina kids, vi tog en lång och backig promenad runt Customs Notty. Sen avslutade vi dagen med picknick på köksgolvet. Och jag blev så inspirerad av all höst att jag vaknade tidigt och gick ut och höststädade altanen. Var på väg att hänga upp ljusslingor i hela trädgården också men lyckades hejda mig där, kanske skulle vänta tills november iaf. Meeen nu börjar det närma sig årets bästa säsong! Det är bara 51 dagar kvar tills första advent! Yeay!

Bjuder på en bild från roadtripen, lätt för mig att bjuda på då den föreställer Jessica. Närmare bestämt Jessica i färd med att rida Gammelsmurf.

Till de som bestämmer

Kära vädergudar
Jag har full förståelse för att årstider måste finnas och tycker väl till och med att det är riktigt mysigt när vi går in för nästa säsong. Senaste dagarna så har vi väl kanske fått lite föraningar om att det är dags för höst snart. Luften har varit sådär krispig, regnet har varit en smula mer aggressivt, jag såg till och med ett träd med orangea löv igår!

Då jag är väl medveten om att ni är ganska nyckfulla när andan faller på så har jag försökt att gardera mig när det kommer till min klädsel, en extra tröja i väskan och sånt där. Därför anser jag nattens temperatur vara väldigt orättvis. En rejäl tjocktröja och skinnjacka borde räcka för att skydda sig mot kylans arga grepp.

Men icke. Under min nattliga promenad från bussen hann jag inte bara bli lite kylig, jag hann bli skitkall! Så därför ber jag er nu, snälla, snälla, då ni uppenbarligen valde att brutalt avbryta sensommaren och kasta in oss i höstkylan kan vi väl kanske få lite förvarningar innan ni skickar snön på oss? Låt mig iaf få hinna tvätta dunjackan först!

Tack på förhand
Mvh Kall tjej

eeeh... Nej?

Men vad är det för konstig del man har i sin kropp som gör att man kan tycka att någonting man ser på tv är så pinsamt att man inte klarar av att se det? Varför skäms man å deras vägnar egentligen? Jag klarar inte av att titta på pinsamheter på tv. Det gör nästan ont i mig och är faktiskt på riktigt fysiskt obehagligt.

Så vad händer? Jo, Maken kommer hem från jobbet när jag sitter i soffuniform med laptopen i knät. Eftersom Criminal Minds är slut så är jag ganska ointresserad av tvn för tillfället så precis som vanligt så kastar jag över fjärrkontrollen till honom. Men den där karln alltså... Som sagt han är fantastisk, men hans film/tv/musik-smak är kanske inte den sida som jag är mest kär i. Så när han då slår på Fyran för lite Bonde söker fru så börjar jag nästan gråta.

Det är så pinsamt! Jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen! HUR kan detta få visas på tv egentligen och VAD är det för slags människor som ställer upp i det? När en av bönderna frågade en av sina dejter om hon ville öva på att göra barn så stängde jag av öronen. Byt kanal nu!

92 dagar

En egentligen väldigt bra dag har överskuggats av extremt tråkiga nyheter och jag har svårt att tänka på något annat. Livet är nåt så inihelvetes orättvist och jag kan inte fatta hur det går till när de som måste lämna oss väljs ut.

Jag väljer att blanda all ledsamhet med tankar på allt roligt som väntas, Det absolut bästa är att det faktiskt bara är 92 dagar kvar tills jag är i samma rum som mina hjältar igen och det är såna tankar jag tänker fokusera på. Det roliga delar jag med er, det tråkiga behåller jag privat, håll till godo med mina hjältar!

Alltså jo, på riktigt

Ni vet i reklam för rengöringsmedel? Ni vet när det står någon obehagligt käck ursäkt till människa som ÄNTLIGEN får nöjet att städa något extremt smutsigt? Ni vet när de sen bara drar lite lätt med en svamp (och det fantastiska rengöringsmedlet då förstås) och det blir skinande rent under? Ni vet hur skrämmande glada dessa människor blir när de ser resultatet? Ni vet hur man sen skakar av sig hela det obehagliga scenariot med ett "men sådana människor finns ju ändå inte på riktigt!"

Dessa människor finns. Jag bor ihop med en... Han är visserligen en helt fantastisk människa men när det kommer till städning? Vi kan ju säga som så, att vi jobbar olika...

Waooow... Cosmopols succé...

Vilken resa det här var. Jag har haft så j-kla roligt! Att få vara med bakom kulisserna på det här spektaklet var så galet mycket roligare än jag nånsin hade kunnat gissa och jag är så sjukt nöjd med att jag skickade in den där ansökan. Jag har i stort sett inte hunnit sova nånting men det har liksom inte behövts heller eftersom jag har gått på ren rolighetsenergi hela vägen. Så när jag vaknade i morse var jag rätt förstörd. All min turkosa energi var helt slut! Väl hemma tvärsomnade jag och först nu börjar jag känna mig som människa igen. Men jag vill återigen få sagt hur roligt jag har haft det! Och alla dessa fantastiska människor jag fått lära känna! Vi som höll på med det här blev ett sånt galet bra gäng och jag tycker att det känns riktigt tråkigt att vi inte ses mer. Nån gång förhoppningsvis men vem vet när? Förutom min Stockholmskollega då som jag räknar med att få träffa massor. Bästaste David tog en massa bilder som jag skamlöst stjäl och lägger upp här, kika in på hans blogg och glo på resten också vetja...

All in?

Då var det dags. Vi kör sista versionen av Värdskapsmötet ikväll. Ikväll kommer de allra flesta av mina favoriter och idag är min sista arbetsdag med det här projektet. Det har varit ungefär tusen gånger roligare än jag trodde att det skulle vara och vi har blivit ett riktigt bra gäng. Ikväll kan vi slappna av när festen börjar och man kan väl egentligen påstå att ikväll är det vår tur att festa loss.

Jag vill nästan säga att det är all in som gäller men jag är rädd för att jag kommer få höra en hel kör som ropar "SYN!" så jag säger inget... Vi ses ikväll mina fina!

?

Men Örebro menar ni allvar? En giant tops? Som är typ använd? Eller är det en halväten klubba? Eller vad är det tänkt som? Jag är inte imponerad iaf...

Det absolut äckligaste jag nånsin sett!

Och det råkar vara min egna fötter! Hörde jag fail? Den här babyfoot-grejen som jag skrev om för några dagar sen. Uppenbarligen funkar den. All död hud bara flyr från mina fötter. Men det är ju så ääääckligt!!!

Puuuuh...

Lång dag. Minst sagt. Nu blir det onepiece, omnoms och laptop i sängen. Eventuellt en bok också. Det blir en ännu längre dag imorgon... Örebro, you´re killing me...

Parthey?

Festdags på casinot. Eller tja, vi kommer ju inte att faktiskt vara på casinot. Men med start måndag så blir det tre dagars fest. Eller tja igen, det blir ju en dag för de flesta eftersom vi får ta det i omgångar. Någon måste ju ta hand om alla gästerna liksom. Jag kommer dock inte att vara en av de som tar hand om gästerna eftersom jag ska ta hand om alla cosmopolare. Jag tänkte vara jubileumsvärd som det så fint heter och se till så att alla har det sjukt kul helt enkelt. Så jag sitter här med en packad väska och tänkte åka redan idag. Så vi ses i Örebro mina kära kollegor!

Kom precis på att jag har glömt att köpa strumpbyxor, kom precis på att om jag ska hinna göra det innan jag måste åka så blev det precis sjukt stressigt, kom precis på att jag i så fall måste sluta att slösa bort min tid på meningslösa blogginlägg som ingen läser. Så jag drar nu...

Just another thursday...

Tänkte att ni säkerligen vill veta hur min dag har varit? Klart ni vill. Here it goes.

Okej, vaknar trött som ett helt ålderdomshem (för att citera min kära mor, ordspråkens mästarinna), peppad och redo för en heldag i soffan. Soffmyser för fullt med babyfoot-påsarna över tassarna när jag sen kommer på den briljanta idén att vi ska åka ut till Chilli för att se om vi hittar nån fåtölj. Och varför inte åka till Barkaby så vi kan passa på att titta i en annan butik också. Vad detta var för butik är oklart men jag är inte den som är den.

Men på riktigt... Hur är det ens möjligt att sitta i en bil så länge utan att ens komma nån vart? Den där förbannade Essingeleden, är det nånsin inte köer där?! Efter endast 45 minuter lyckas vi närma oss Stockholms norra delar. Maken svänger av och vi hamnar vid S:t Eriksplan?!?!? Men suck... "Men jag blev lurad av skyltarna!" Nej hjärtat, du körde fel...

Efter mycket om och men lyckas vi ta oss fram och vi har hela 13 minuter på oss innan de stänger. Dvs ca 92 minuter efter vi körde hemifrån. Men vi hittar en fåtölj och jag blir kär! Kär i en lila sammetsfåtölj som är så fantastiskt fel på alla sätt så jag måste ju såklart ha den! Skriva upp mått, gå vidare i butiken. Hittar en grej som jag bara måste köpa till Kavring och då börjar nästa äventyr.

Utan att avslöja för mycket (eftersom hon inte fått sin present än) så kan man säga som så att det saknades en liten del av grejen. Frågar lite men det är tyvärr sista så jag får ta den i det skick den är. Med rabatt då såklart. Ja,ja, det blir precis lika bra utan den saknade grejen och jag beger mig till kassan. Nu återstår det 3 minuter till stängning och nu börjar personalen skruva på sig lite stressat. Kommer fram till kassan och vill betala. Hon erbjuder mig halva priset på varan och drar av 20:-.

20:-!!! Jag anser att det inte är god ton att skriva ut priser på presenter så här när jag dessutom vet att Kavringen i fråga läser bloggen men vi kan säga såhär, den kostade INTE 40:-. Men jag förstår, att dra av hälften av något är ju vad man kallar riktigt avancerad matte? Idiot... Jag säger lite fint till henne hur mycket det borde kosta men blir ignorerad. Två kollegor kommer och ska hjälpa henne att reda ut den stora betalningen och den komplicerade rabatten för det är ju uppenbarligen för mycket för en ensam idiot att hantera, testa med tre idioter! Fast det var inte helt rättvist av mig, den sista tjejen var ju faktiskt uppenbarligen den som hade hjärnan i gänget. Till slut fick jag faktiskt rätt pris och vi kunde bege oss hem.

Tro det eller ej men maken körde bara fel en enda gång på vägen hem! Men en liten omväg genom Stockholm City är ju aldrig fel, det var ju inte så att man redan var trött och irriterad efter dagens bravader. Hem kom vi till slut iaf! Bara för att plocka fram måttbandet och upptäcka att min stora kärlek (fåtöljen alltså) inte får plats där jag vill ha den. Jag försöker lite fint föreslå att vi slänger ut makens datorbord (vem har ens stationär dator nu för tiden?!) så att jag kan ha den där, men icke... Man tycker ju att han kunde vart skyldig mig det efter felkörningarna...

Nu blir det iaf mängder av lösgodis iklädd soffuniform (leopardfärgad onepiece fakkin awesome! Precis lika skönt som fult!) resten av kvällen för det är precis vad jag förtjänar. I dare u to säga nåt annat!

Babyfötter?

Skeptisk skeptisk... Det sägs att fötterna blir lika mjuka som babyfötter men nu när jag sitter här med mina plastpåsar känner jag mig bara skeptisk... Vi får väl se...

Eller?

Hur lång tid ska det ta att äta en Risifrutti? Jag insåg precis att det tar mig runt 20 minuter att äta en. Och rent spontant känns det som väldigt lång tid? Men det kan ju inte vara normalt? Eller? Gör jag nåt fel?

Reality...

Då är man tillbaka i verkligheten efter en liten minisemester till västkusten. Stressade rakt ut i fredags för att hinna gör allt som jag bara inte kunde vara utan. Stressa till flyget, stressa från flyget hem till Customs´s Notty, stressa till söder där Jessica, Papaya och Kavring väntade. (Och för er som förväntar er ytterligare en målande beskrivning av min flygresa får klara er utan, allt gick relativt smärtfritt. Det hade gått helt smärtfritt om det inte vore för att jag sitta bredvid en idiot som tyckte att det var helt okej att sitta bakochfram med benen typ i mitt knä för att kunna prata med de som satt bakom samtidigt som hon målade naglarna med stinkade fult lack. Och nej, hon var inte fem...)

Det blev middag med tillhörande bubbel. Trodde vi, bubblet visade sig vara en felbeställning hos leverantören så vi fick hålla till godo med helt vanligt vin. Trots att det var Inkbash-fredag. Men, men, som tur är så är inte heller nån av oss den som är den så det slank ju ner det också.

Ner till Münchenbryggeriet där årets upplaga av Inkbash ägde rum. Åh Inkbash, tänk att det är ett helt år kvar tills nästa år. Det är något magiskt att gå runt i stora lokaler där det säljs en massa roliga saker, dricks alkohol, spelas brutalt bra musik samtidigt som man hör ett öronbedövande brummande av en miljard nålar. Ååå..

Nu är jag mitt inne i en jobbhärva med fem långa nattpass i rad. Första natten igår gick mycket smidigt och återigen påminns jag om varför jag älskar mitt jobb. Så den här natten kommer att bli en kakbit! Right?!

Awesome!

True story!

Det är alltså en kudde. En kudde för barn, exempelvis till vagnen. Ni som känner till Barbapappa och hans familj vet att de alla har käcka namn. Som Barbabok, Barbastark osv, namn efter deras personligheter kan man säga. Som ni ser på bilden så hänger det som en liten namnlapp på den här barban. Det är alltså Barbaskön ni tittar på. Döm om min förvåning när min mor frågar varför det står "Barbas Kön" på barnkudden. I och med att den dessutom är så lurvig så blir allting väldigt väldigt obehagligt...

Back to storstaden

Så var det fredag. Och det är dags att bege sig hem till hufvudstaden igen. Trött som ett as pallrade jag mig upp ganska exakt nio minuter innan jag i vanliga fall går och lägger mig. Känns sådär. Nu försöker jag piggna till tillräckligt mycket för att kunna äta frukost utan att excorsistenkräkas över hela katten. Inte riktigt så lätt som det låter. Frukost när man är trött är inte riktigt min starkaste sida.

Fick ihop väskan till slut. Tyvärr fick jag inte ner mina skor så jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. I vanliga fall hade jag nog lämnat dom men eftersom det snart är dags för det här värdskapsmötespåhittet med jobbet (då jag garanterat behöver nöttuffa skor) så känns det inte så genomtänkt. Och att skicka upp dem kostar nog en mindre förmögenhet eftersom det är modell "så stora kilklackar som möjligt gör att man kan ha högklackat även när man är ful utan att dö i rent självförsvar". Handbagage? Suck...

Sen bhttp://www.blogger.com/img/blank.giflir det en extrem omväg inom Customs Notty för att lämna allt skit som jag lyckats handla på mig dessa fyra dagar. Och I did smart! Det dyraste jag köpte (eller, nja, det NÄST dyraste jag köpte) var en tröja till maken så tekniskt sett kan han inte ens bli irriterad över att jag shoppar! Smart va?

Men idag är det äntligen dags! Två hela år sen vi var där sist men today is finally the day! Inkbash börjag idag! Wofakkinhoo! Fatta hur mycket kul man kan göra med nålar!? Pierca sig lite? Eller tatuera sig lite kanske? Eller lite av allt kanske? Eller shoppa lite kanske? Kanske dricka nån öl kanske?

Mission status: Fail

Vilken skräll va? "Jag lovar, jag ska bara handla liiiite" Hörde jag syn? Suck... Provpackade nu för att se om jag får ner allting i väskan, tröttnade rätt fort och har gett upp. Om jag ignorerar högen tillräckligt länga kanske någon annan packar ner allt åt mig? Anyone? Plz?

MEN! Dagens bästa köp! En DÖSKALLEKLOCKA!!! Den är så fiiiin! Och ser ni där mellan sjuan och åttan? Det är ett liten ben, för det är en benknota som sekundvisare! Och innan nån frågar, den fanns på vuxenavdelningen. Jag lovar.

Och jag har köpt världens bästa presenter till Ulven! Nu är det bäst för honom att han blir glad annars j-vlar... Annars tar jag tillbaka all grattishälsningar! Och det vill ju ingen av oss...

Grattis Ulven!

Happeh happeh birthday!Idag fyller världens bästa Ulven år! Det firar vi med en tur till Gekås! Och eftersom det är hans födelsedag och allt så slipper han följa med :-)

Men dagens utmaning blir att bara handla lite. Inte för den ekonomiska biten som man skulle kunna tro. Men för att jag gjorde misstaget att flyga ner hit. Med den lilla väskan. Så jag ska ju få plats med skiten sen också... Sjukt orutinerat av mig. Det är också därför jag är uppe så okristligt tiden. Haha fatta att det finns folk som alltid går upp på den här sidan av dagen?

Så nu ska jag trycka i mig resten av toffee-yoghurten, för det är sånt man äter här till frukost. När jag är i Halmstad är det minsann inga skinkmackor och jag behöver minsann inte köra Ford. Här är det toffee-yoghurt och SLK som gäller. Life´s a bitch right?

Och glöm för fan nu inte bort att gratta Ulven! Han fyller ju år ju!!!

Hur gör man onsdag?

Jaa, alltså vad gör man egentligen? Tiderna förändras minst sagt. i vanliga fall så har jag så himla många jag måste hinna med att träffa när jag är på besök i Gessleland men inte den här gången. De enda jag egentligen känner att jag behöver när jag är här är Fia, Malin och Emelie, och alla tre hann jag med igår. Pappa har jag hunnit fika med idag och Camilla har övergivit vår vackra stad för fästningsbyn norrut. Suffen har flyttat till Onepiece-country i väst och då blir det väl inte kvar någon som räknas? Eller? Alla andra är liksom mest bonus. Eller besvär.

Så vad gör jag då ikväll här på västkusten? Känns alldeles naket att inte ha några planer. Tokmessar med Papaya och Kavring så jag inte ska känna mig ensam. Dricker vin med Mulfisarna. Allt det där goes without saying liksom. Ska man öva på sina social skills och försöka hitta på något eller ska man köpa en balja lösgodis och titta på film hela kvällen?

Nu har jag iaf myst upp mig i el fåtöljo med levande ljus, vin och Guns så det kunde varit värre. Hösten är här och nu jävlar ska det mysas! Och ja, det är Ozzys bok, min mamma går i rocksthar-skola hos mig...

Tisdag då

Då är det dags att göra tisdag. På något magiskt vis lyckades jag somna tillslut. Efter ca 4 timmars underbar sömn tyckte Halmstad att det var dags för mig att vakna igen. Förbannade jävla soprum som tvunget ska existera precis under mitt fönster. Förbannade jävla Espresso House som ska böka runt utanför mitt fönster. Ja, ni fattar, godmorgon världen helt enkelt!

Nu har jag spenderat morgonen med att göra så lite som möjligt och äta frukost i sängen. För vet ni! När man är här får man göra det! Haha! Jaa, alltså så länge maken inte är med då förstås, då måste jag typ uppföra mig. Men när jag är här själv så kan jag vara tonåring igen! Och vet ni?! Visste ni att det finns yoghurt med smak av strawberrycheescake! Typ som Ben&Jerry-yoggi! Fakkin awesome!!!

Nu är det dags att bryta förtrollningen och ta sig upp ur sängen. I Halmstad är det fortfarande sommar så det blir att cabba ner och bege sig till Mellbystrand. Där har jag en date med Malin och räknar med att få träffa hennes senaste nytillverkning Elton. (Märkte ni hur jag fick det till att låta som att hon inte gör annat än föder barn hela dagarna?)

Och jag tänker lyssna på den här hela vägen på brutalt hög volym!

Mmm... Slash...

Awesome day!!!

Okej picture this...

Vaknar vid tre-fyra tiden söndag eftermiddag. Söndagen består av tvätt, packning och soffmys med maken. Maken går och lägger sig vid fem på morgonen. Noll trötthet från min sida. Klockan blir åtta och det är dags att duscha och klä på sig. Tar sig till jobbet. Videokonferens kl.10.00. Jag tror inte att någon som inte jobbar natt förstår vad 10.00 betyder för någon som jobbar som hårdast när ni "vanliga" snusar så sött. Hem och packar färdigt, hinner till och med en liten powernap på en timme.

Sen börjar det riktiga projektet... Åh herregud, jag blir trött bara jag tänker på det...

Tar tåget till Årstaberg där jag hade tänkt hoppa på en buss som ska ta mig till Bromma flygplats. Planet jag vill åka med har avgångstid 19.25. Kommer till busshållplatsen ca 17.25 då bussen går 17.34 vilket ger mig gott om tid på flygplatsen. Men ingen buss visar sig. Eller jo, en inih-lvetes massa bussar visar sig men ingen som ska dit jag vill. Men det är lugnt, det kommer en till. 17.49 kommer ju nästa, fortfarande gott om tid! Men kan man tänka sig! Det kommer ingen buss! Hmm... Börjar bli lite nervös men så länge bussen som ska gå 18.04 kommer i tid så hinner jag fortfarande. Stressigt men absolut möjligt. Okej, en gissning nu, kom det nån buss? SÅKLART DET INTE GJORDE!!!

Vid det här laget är jag stressad på riktigt. Och jag är inte särskilt trevlig i vanliga fall så när stresshormonerna rusar runt i kroppen gäller det att jag tänker på vad jag gör så jag slipper ångra mig sen... Funderar på att ringa SL och fråga vad i det vildaste de håller på med som förstör min vecka. Inser rätt fort att det antagligen kommer att sluta med att jag råkar bombhota någon chef eller så jag skippar den planen rätt fort. Det kan ju inte vara bra för min framtid?

Ringer istället upp flygbolaget och förklarar läget lugnt och sansat (syn på den någon?) och ber henne hjälpa mig. Vill gärna då tillägga att det här supportnumret jag ringde kostar 25:-/min. Får ett löfte om att min plats hålls i 15 till efter att min ordinarie incheckning stänger.

Okej, kastar mig på tvärbanan. (Den där tvärbanan, den kan man då alltid lita på!). Ramlar ur tåget i Alvik och pressar in mig själv på en knökfull buss som ska ta mig till flygplatsen. Tro det eller ej men bussen kommer in i tid! Jo! På riktigt! Checkar in, lämnar in väskan och börjar sakta men säkert att återfå min sinnesro.

Då är det dags för säkerhetskontroll... First av all, när jag reser så gör jag det bekvämt. Det betyder leggins, långt linne och en hoodie. Släng på bruden en skinnjacka också så är outfiten komplett. Lägger av mig handväskan, plockar ur laptopen ur sitt fina fodral, tar av mig jackan, "Den där måste du också ta av dig!" VA? Får jag inte ha min tröja på mig?! Det är ju askallt plus att jag praktiskt taget känner mig lika påklädd som man gör i underkläder. Ja, ja, nånting inom mig säger att jag inte bör bråka med säkerhetspersonal på en flygplats så jag tar väl av mig tröjan och står och huttrar i mitt linne (som inte direkt är särskilt flattering heller om vi säger så). Går igenom, "Beep Beep" Men suck... Nitarmbanden kanske? "Spelar ingen roll, det blir kroppsvisitering!" säger någon som möjligtvis kan ha varit Annie Wilkes.

Biter ihop i den offentliga förnedringen och går för att hämta min väska och mina kläder. "Är det här din väska?" Suck... "Ja, den är min" Kvar står jag i mitt kalla linne medan jag krampaktigt omfamnar min laptop eftersom det är allt som finns kvar efter de har sprungit iväg med mina tillhörigheter.

Nu vill jag gärna tillägga att vid det här laget har jag varit vaken i 25 timmar.

Får äntligen tillbaks mina saker och kliver på planet. Ser framemot en timmes lugn och ro med lite sömn. Hahaha! Hamnar bakom tjejgänget post-drinks. Suck... Appetite for Destruction i lurarna på högsta volym. Lutar mig bakåt och försöker få en timmes sömn. AAAARGH! Solhelvetet lyser rakt i ögonen på mig! Och vet ni hur stark solen är i ett flygplan? För att göra det ännu mysigare lyser den in genom ett enda fönster. Fönstret på andra sidan mittgången där det sitter nåt j-vla pucko som typ gillar det? Kort sagt, han använde inte sitt solskydd. Så det blev att krypa ihop in i hörnet i en ytterst onaturlig ställning där fönstret fick agera kudde.

Efter strax under 27 timmars vakenhet kliver jag äntligen av planet på skånsk mark och där står min mamma som en räddande ängel. Redo att ta mig till Halmstad.

Nu har jag varit vaken så länge att min kropp helt glömt bort att den ska vara trött och jag har mycket svårt att tro att det blir någon ordentlig sömn inatt. Men det får det vara värt för jag är äntligen framme i passagen hos världens bästa Mulfisar och världens finaste Tikke och njuter. De här dagarna ska jag bara träffa folk som får mig att må bra och när jag kommer tillbaka till Stockholm på fredag är jag top notch och redo för en ännu bättre helg!

AWESOME!!!

Follow my blog with

Jag ska börja blogga igen tänkte jag... Men frågan är om det blir här eller någon annanstans, jaja, nu vet ni iaf!

Alltså jag tycker inte att det är så kul det här med att blogga för tillfället... Därför får bloggen klara sig själv tills jag har bestämt mig för om det är dags att döda den eller vårda den... Som ni undrade va? Tur att vi fick klarhet i det. Ha en underbar semmeldag! (Hur kan det inte vara en röd dag?)

Den där Barbie...

Alltså vem har hittat på det här? Vem är det som har gjort dessa bilder? I luffs it anyway... Notera särskilt att Barbie på en av bilderna arrangerat ett utav sina offer som en chokladpralinshållare medans hon själv chillar med en cigg. Fab!

Men behärska dig själv kvinna!!!!

Jag kan inte sluta äta mozzarella! Jag äter det hela tiden! Vet ni att man kan äta mozzarella till precis allt? Det finns inget det inte passar till. Och skulle man hitta nåt det inte passar till som slänger man helt enkelt ner det i en sallad istället. Det går alltså inte att misslyckas. Men allra bäst är den friterad... Mmmm... Hur det smakar? Om man skulle bryta loss en liiiten bit av himlen och tappa den i en fritös, så smakar det. Det egentliga problemet är väl ändå att den här mozzarelladieten inte funkar särskilt bra ihop med mitt viktväktande... Suck, när ska världen vända sig så att man blir smal av choklad och mozzarella? Snart hoppas jag...

När ska jag lära mig egentligen?

Göra egna tackkort? Hur tänkte jag där? Suck... Då har man nåt att göra iaf...

det finns hopp...

Idag har jag lyckats med en massa konststycken. Jag har duschat, tvättat håret, bäddat sängen och jag har inte svimmat en enda gång! Jag var visserligen tvungen att lägga mig och vila efteråt men ändå. Det finns hopp! Jag kommer att bli frisk igen!

Efter gårdagens monstruösa migränattack är jag glad att jag bara lever idag... Men snart är jag tillbaka igen!

Rekordkär

Sjuk, ynklig, och dessutom helt oförmögen att lämna tv-soffan då det är Melodifestival-lördag! Vad gör då min kära make? Jo han köper pizza! Damn I love that man...

Tyvärr var det någon dåre som la räkor över hela min pizza, på en Hawaii! Idioter...

Nu blir det Narnia!

Jorå...

Lite positivt tänkande har jag lyckats få till. Imorse när jag vaknade kändes det som en hel omöjlighet att jag typ nånsin skulle kunna jobba igen. Jag var helt övertygad om att jag skulle behöva stanna hemma i minst en vecka iaf.

Men det är fantastiskt vad lite droger kan göra. Alvedon är inget jag brukar äta då jag aldrig tycker att det funkar. Men som febernedsättande! Ojojoj vad effektivt. Hostmedicinen och halsbedövningen skadar ju verkligen inte.

Så nu känner jag mig helt plötsligt ganska positiv igen. Jag räknar nu helt kallt med att jag kommer att kunna jobba på söndag. Och min fina man har tagit hand om mig hela dagen. Som en trevlig överraskning visade det sig att han var ledig idag så jag har haft sällskap till både körkortsuthämtning och vårdcentral. Vad hade jag gjort utan honom? Gnällt ännu mer antagligen, skönt att slippa det...

Men det liksom kliar i lungorna? Är det verkligen normalt?

So we meet again...

Det var ingen halsfluss, "bara" ett virus som satt sig i halsen och lungorna, så det blir till att hålla hostan i schack med en gammal klassiker; kräkillana... Och nån slags bedövningsskölj till halsen som innehåller så mycket alkohol att man inte får köra bil? Lägg till en galen mängd Alvedon så ska vi nog slippa febern också, snart kan jag jobba igen!

Sjukast av alla sjuklingar

Det känns så iaf. Sov 12 timmar, vaknar och mår ännu sämre. Inte okej! Men jag har en läkartid senare i eftermiddag, jag räknar kallt med att de kan laga mig på studs. Några magiska dunderpiller eller nåt. Men som alltid finns det problem... Jag har fortfarande inte varit och hämtat mitt nya körkort, alltså har jag inget leg. Hmmm... Jag skulle kunna hämta det innan jag går till vårdcentralen men jag känner mig inte högform för att köra bil måste jag erkänna... Med andra ord är jag rätt säker på att jag inte borde köra bil, har ungefär lika hög koncentrationsförmåga som ett fyllo... Så även om jag får några magiska superpiller så kan jag inte hämta ut nåt på apoteket då jag inte kan legitimera mig!

Life sucks right now!

Tur att världen har förändrats liiite iaf?

"Man kan betrakta en kvinna som en man av dålig kvalitet".
350 år f kr, Aristoteles

"Kvinnors hjärnor är så små att de i beteende och intelligens påminner mer om barn och vildar än om civiliserade män. Om det finns en intelligent (det är dock ovanligt) så är dessa missfoster, precis som en kalv med två huvuden".
1879, den franske antropologen Gustave Le Bon

"Kvinnor är inte av naturen intelligenta. Om en kvinna lyckas, mot alla odds, bli intelligent beror det på att det är något fel med hennes könsorgan."
1888, tyske filosofen Friedrich Nietzsche

Blääää

Det är mest synd om mig i heeela vääärlden! Jag är typ sjukast av ALLA! Typ...

Ge mig lite Ben&Jerrys och en semla från Vetekatten så ska ni nog se att jag kvicknar till snart. Ingen frivillig? Plz?

För övrigt så skyller jag allt på min elaka storebror som kom hit, vräkte ut sig i vår soffa och gnodde in den med sjukbaciller.

Blääääää

Bloggidol!

Jag har en bloggidol! Egoina heter hon. Klicka här och förstå varför hon är min nya idol. Smart, snygg OCH men humor, det är f-n inte så vanligt...

Och dessutom har hon löjligt rätt. Härmed vill jag slå ett slag för alla olika kroppsformer! Det är snyggt att vara sig själv helt enkelt, oavsett hur stor/liten man är!

När Nikki Sixx twittrar...

"At the gas station across from The Whisky on sunset. Nothing like the smell of gasoline, vomit and broken dreams to start your afternoon."

Steg 2!

Bishops! Man behöver aldrig gå törstig när Mulfisarna är på besök. Nu hittade vi dessutom en galen storebror som vi tänkte behålla över helgen.

Let the day begin

Efter en liten introduktionskurs i hur man åker pendeltåg (det här med spärrar är ju lite klurigt) är vi nu på plats i Gamla Stan med dagens första Staro!

Nötkomp!

Wohoo! Vi lyckades ta oss till jobbet till slut (Tack Betsy!) endast 45 minuter försenade trots förbannade SL som väljer att inte fungera som vanligt.

Och vet ni vad som händer sen?! Vi får kompa efter endast en och en halv timme! Wohoooo!!! Så det blev såklart semmellunch (yepp that's a word) på Vetekatten, stans bästaste kondis skulle jag till och med vilja påstå.

Nu blir det hem och mysa till huset lite för snart så kommer Mulfisarna! Wohooo!

Min allra bästa vän!

Dagar som den här, när det snöar upp, ner, åt höger och åt vänster. När man måste pulsa genom knähög snö. När alla tåg är försenade. När bussarna är inställda för att det är för mycket snö i backen. Då är min Gås min allra bästa vän i heeela världen. Ingen håller mig så varm som min Gås. Utan tvekan det bästa köpet jag har gjort någonsin.

Så. Nu vet ni.

Hallå! Jag hör en fågel utanför fönstret! Kan det vara så att våren lite försiktigt sticker ut tårna och försöker känna efter om det börjar bli dags att visa sig?

Imorgon kommer Mulfisarna! Wohoo!

Då var det dags igen...

Dags att jobba förstås, jag gör ju inget annat! Så känns det iaf. Mitt schema har många fördelar men även många nackdelar. Den största nackdelen är att priset jag får betala är att jag måste jobba ca 12 dagar i veckan. Typ. Men, men, bara fyra pass den här gången och fredagen avslutas med att Mulfisarna kommer på besök! Wohoo! Det känns som att att vi inte har setts på hur länge som helst. Och mycket har hänt sen dess...

Igår blev en bra dag. Vi fick äntligen träffa det nya tillskottet i Grodfamiljen. Grodprinsessan charmade oss alla genom att uppföra sig exemplariskt. Tokigt söt är hon också. Tyvärr lyckades vi inte stjäla henne... Men det kommer fler chanser...

Nu ska jag surfa runt lite och se om jag hittar nåt jag stör mig på, det borde inte vara så svårt tycker man!

Blogga lite kanske?

Busy day... Har hunnit städa lite, tvätta lite, har varit inne i stan en runda. Nu ska jag bara vänta på att maskinen går klart och sen ska jag ge mig på att väcka den sovande mannen som jag har. För idag är vi lediga båda två! Det händer typ aldrig känns det som. Så det blir ingen tjejpoker för mig idag som planerat. För jag tänker umgås med min man. Och eftersom han inte har någon livmoder så är han inte välkommen hem till Karin. Fair enough.

Men vi har riktiga planer idag också. Vi ska träffa Grodprinsessan för första gången! (Och eventuellt stjäla henne, om inte Grodmamman håller för hårt i henne.)

Äntligen!

Det är dags! Idag börjar MELODIFESTIVALEN!!!! Wohoo! Wohoooooo!

Karin: Det här är MITT OS!

Btw, någon som har lust att jobba mitt pass idag? Är galet trött... Men det ska väl gå antar jag, om ca 8 timmar sitter jag här i soffan igen och tittar på Melodifestivalen! Wohoo!

Schlagersäsongen har börjat! Fram med fjäderboan, fram med glittret, champagnen och dåliga låtar som vi älskar att hata!

Inte okej!

Hur kan jag och min kropp inte vara överens? Enligt mig kan man aldrig få för mycket mozzarella, speciellt inte friterad sådan! Min mage säger nåt annat och protesterar vilt...

Jag kryper till kojs, kämpandes... Oh please moffarellan, stay in belly! Do not frew!

Sent from LOLCats Premium
Download Today!

Skickat från min iPhone

Life goes on...

Igår nådde nyheten oss att en kollega har lämnat oss, hela dagen blev såklart väldigt påverkad av detta. Men David har skrivit så bra om det så jag tänker inte ens ge mig på det. Hårt men sant så går livet vidare hur orättvist det än tycks vara.

Och eftersom livet går vidare så undrar jag, SNÖ? Igen? Jag som såg gräs för första gången igår... Ska man behöva vara rädd för att halka och slå ihjäl sig nu igen? Ett litet poetiskt stilla snöfall hade jag kunnat ta, men icke...

Liiite bilder kan väl jag bjuda på...

Okej det är några stycken (rättare sagt förbannat många) som vill se bilder från bröllopet. Idag fick vi äntligen bilderna från fotografen och jag kan väl lägga upp ett gäng. Men sen är det slutfrågat! Vill man se mer bilder får man helt enkelt komma hem till oss på middag eller dyl. (Vi är mutningsbara, Rotari Rosé är ett hett tips på muta som funkar i stort sett varje gång.) Det var en underbar dag (klyscha?) och jag blir alldeles lipig bara av att se bilderna igen och de flesta bilderna vill jag helt enkelt hålla någorlunda privata. Men det är kanske lite väl ego av mig? Så nu delar jag med mig av mitt livs allra bästa dag iaf!

Vår fotograf heter Katrin Svensson och är alldeles grymt duktig och finns i Halmstad om någon känner sig sugen på att fotas lite.

(Klicka på bilderna om du tycker att de är för ynkliga.)

I rock!

På Bali så åt jag små pannkakor (typ amerikanska, fast inte fullt så söta) till frukost i stort sett varje dag. Små fluffiga pannkakor fullproppade med banan. Precis så gott som det låter. Till det har man honung som man ringlar över. Och jag har liksom inte kunnat släppa det. Det var så underbart asgott!

Så vad gör man när suget slår till sådär mitt i natten? Jo man gör pannkakor förstås! Hittade ett recept på Amerikanska Pannkakor, skippade sockret och tryckte (eller tröck som min man så förbannat envist hävdar att det heter...) ner banan i. Mmmm.... Tänkte ta en bild och visa er så att ni alla ska bli rejält avundsjuka men jag hann inte, pannkakorna liksom bara dök rakt ner i halsen på mig... Om nom nom nom vad gott det var...

Så nu bjuder jag på Bali-inspirerad pannkaksfrukost till nästa övernattande gäst! Who will it be?!

Goin´crazy!

Hahaha känner ni igen er? Inga rosa bubblor, bara gamla rockgubbar! Nä men jag tänkte att jag kanske kunde ta och lura Jenny till att hjälpa mig att styra upp en fin bloggdesign. (Jag har hört att hon är lite av ett proffs på sånt.) Och det kanske inte är omöjligt att muta henne med en flaska vin? Eller? Vad säger du? Vavava? (Snälla?) Men så länge får det se ut såhär, lite av ett kaos med för mycket bilder men det är smällar ni får ta, och känner ni att det känns lite jobbigt så är det bara att ta en paus och stirra sig blind på Nikki Sixx ett tag, funkar varje gång...

Vem vet? Jag kanske till och med goes crazy och skriver ett någorlunda riktigt inlägg snart! Kors i tak!

Sjukt opeppad!

Helt galet att behöva gå upp så här tidigt... Igår slutade jag jobba 23.00 hemma vid tolv, gå upp strax innan åtta... Hör ni hur dåligt planerat allt är? Kanske inte riktigt tänkte igenom allt där? 

Suck... Men det är bara att släpa sig iväg, nu ska Satya hämtas, sen ska Betsy lämnas, sen blir det en tur till de där som ska hjälpa mig att lämna min tjockis bakom mig. Och sen! Sen blir det jobb... Yeay! Svårt att hitta pappen när man jobbar sitt sjätte pass i rad, men det är okej, det är löjligt värt det och jag slutar dessutom tidigt idag. Men jag skulle göra mycket för en Red Bull just nu...

Sent from LOLCats Premium
Download Today!

Skickat från min iPhone

Tröööttt

Idag jobbade jag mitt fjärde pass av sex. Dvs två dagar kvar tills jag får vara ledig. Så på tisdag är jag ledig i hela *trumvirvel* EN dag! Wohoo! Suck... Men det är värt det så jag ska vara försiktig med mitt gnällande. För allt jag jobbar nu är så att jag kan vara ledig till våren när jag och Kavring ska göra London! Wohoo!!! Och då menar jag en alldeles tvättäkta riktig wohoo! Så det är oj så jättemycket värt det. Men ändå, lite gnäll kan man alltid klämma in eller hur?

Och imorgon har jag dessutom sovmorgon, det ni! (Sen att jag måste vara på jobbet fram till klockan 23,00 i gengäld, det låtsas vi inte om?)

6 veckors semester till? Bali? Eller?

Froggyupdate!

Det blev en liten grodprinsessa! En underbart vacker liten prinsessa! Nu väntar vi bara på att sjukhuset släpper ut grodmamman så att jag kan komma och hälsa på! Det finns dock en liten risk att Louise inte låter mig komma och hälsa på då jag med största sannolikhet kommer att försöka stjäla bebisen... Men sååå söööööt!

No flag no country!

Torsdag, peppad? Jag är tokpeppad! Idag kommer ju Grodan äntligen! Hahaha med tanke på hur spännande jag tycker att det är kan man nästan tro att det är jag som ska få en Groda! men nopp, jag kan fortfarande lämna tillbaka Grodan till Grodmamman om jag vill, så jag antar att jag vinner? Men nu är det äntligen dags, nu får vi äntligen träffa den, nu får vi veta om det är en pojke eller en flicka. Och det ligger viktiga saker bakom vetni... Ska pojklaget eller flicklaget ta hem segern i den här enormt viktiga vadslagningen?

(Och nä, titeln har absolut inget med nånting att göra annat än att jag fortfarande är Izzardifierad...)

Är typ bäst?

Idag är jag sjukt nöjd med mig själv. Jag började dagen med att köpa ett par jeans för 350:-, det bör tilläggas att de var nedsatta från 1700:- så lite av ett nötfynd kan man nog påstå.

Och! Jag borstade tänderna och tvättade bort sminket lååångt innan jag blev trött vilket resulterade i att jag kunde stupa i säng så fort Mr. Blund kom smygandes. Fan vad jag är frän! (Som Ulven hade sagt...) Så goodnight era dårar!

"I like my women as I like my coffe, hot and strong, with a spoon in them..."


Hahaha Kvällen har spenderats i soffan tillsammans med Eddie Izzard och ungefär hundra miljoner skratt. Wohoo! Eller hur?! Eller hur?! Eller hur?!

Anna: Melodifestivalen börjar den 5/2, du frågade ju om den 29/1! Skulle väl aldrig gissa en ponny!

Pernilla: Jag vill bli bjuden på friterade Oreos!!!

Annars då? Dags att börja jobba igen efter två dagars ledighet, har gjort typ ingenting vilket har vart hur skönt som helst... Nu; fem pass till :-/ Men det händer roliga saker den här veckan! Imorn kommer äntligen Grodan! Wohoo på Louise som lyckats stå ut :-)

I bet this is what they eat in heaven...

Strax innan man blir tvångsskickad till Biggest Loser men what the eff liksom, det måste ju vara värt det? Mmm... Oreos...

Yeay för er!

För några dagar sen så hörde några av mina gamla elever av sig och skrek efter hjälp. Just nu så går de roulettekurs och vi som har gått den kursen vet att det inte direkt är någon picknick... Det är snarare lite av ett helvete med all information och helst plötsligt ska man kunna en massa saker man aldrig hört talas om innan man satte sin fot på ett casino. Vem har hört talas om paroli liksom? Och nu var det dags för slutprov... Såklart vill jag ju att de små stjärnorna ska göra bra ifrån sig så jag kommer när de ropar. Så igår hade vi en plugg/snacka skit-fika och jag insåg rätt fort att de kunde mycket mer än vad de själva trodde. Och vet ni? De klarade sig! Alla tre! Yeay för stjärnorna!

En gång i livet?!

Men det är ju helt galet! Tänk att det faktiskt är sant! Jag är ledig ALLA lördagar under Schlagersäsongen!!! Eller nästan iaf, första lördagen slutar jag 19.00 vilket funkar utmärkt då sändningarna börjar 20.00. Men sen är jag faktiskt ledig under alla deltävlingar, andra chansen OCH jag kommer att befinna mig i Globen under finalen! Wohoo! Jag är till och med ledig när Europafinalen går av stapeln. Yeay! Plötsligt händer det påstår ju ett viss stort företag...

(Ja, man kan vara en rocker med förkärlek för 80-tals glamrock och ändå älska melodifestivalen. Jag lovar...)

Yeeeeaaay!

Dö!!!!

Förbannade SL! Hur svårt ska det vara egentligen?! Jag borde legat nerbäddad i min säng för en halvtimme sen, istället sitter jag skakandes av köld på en buss. Först är bussen försenad en kvart, sen när den väl kommer deklarerar chauffören att bussen endast kommer att stanna vid slutstationen och inte vid en enda station där emellan! Och vet ni varför?! På grund av personalbrist!!! Men nu måste ni väl ändå skämta era j-vla idioter...? Står det personal på varje hållplats och håvar in bussen eller vad fan handlar det om? Så jag får snällt vänta 25 minuter till! Vet ni hur kallt det är?!?!??

Jag hoppas att alla ni som ansvarar för SL kommer att brinna och plågas för all evighet i skärselden för att då betala tillbaka endast en liiiten del av den smärta ni åsamkat alla Stockholms invånare de senaste åren...

Och ja, jag blir förbannad när jag är trött och kall...

Skickat från min iPhone

Sent from LOLCats Premium
Download Today!

Skickat från min iPhone

Jooråå

Det gick väl helt okej första dan tillbaka... Som tur är så det jag gör riktigt roligt. Det är inte det som är problemet. Problemet är att jag mycket hellre är ledig och går runt och fixar här hemma, målar lite, pyntar lite, skruvar ihop lite Ikeamöbler. Men, men, för att kunna betala för dessa Ikeamöbler så måste jag väl arbeta emellanåt. Så nu är vi igång igen! Hela veckan jobbar jag! Det enda som saknas nu är något nytt att se framemot. Ingen ny semester planerad. Ingen resa planerad. Det blir väl förhoppningsvis en resa till London till våren men inget bokat än... Men vi satsar väl på festival i sommar! Frågan är bara vilken? Peace&Love? Sonisphere? Sweden Rock? Det lutar åt Sweden Rock som det ser ut nu iaf...

Men jag hade visst glömt hur kul det är att deala roulette!

Menar ni allvar?

Jag är ledsen men jag måste få detta sagt... Ja, jag vet att det antagligen är ett skådespel som Kissie (eller Alexandra som hon heter) håller på med. Ja, jag vet att hon lever på och får fler läsare av att vi reagerar på det hon gör. Men hur försvarar det nånting?! Hur är det okej bara för att det är "en persona" som hon har skapat? Det förändrar inte att hon är en förebild för så många unga tjejer som tror att det är nånting att eftersträva. Dessa unga tjejer tänker inte att de vill bli som "Alexandra" som har skapat sig en jättframgång på sin provocerande blogg utan de ser bara "Kissie" och hennes livsstil. De ser bara en tjej som förespråkar att man ska äta barnmat om man vill bli smal och som säger att man måste kräkas om man får i sig för mycket kalorier. De ser en tjej som tänker lära sin hund att gå på lådan som en katt för att slippa gå ut med den. Det spelar ingen som helst roll att det antagligen är ett skådespel, 14-åriga tjejer ser bara vad rollfiguren "Kissie" gör och det är henne de ser upp till! Har man den positionen i samhället som hon har så får man för f-n ta lite ansvar, folk ser upp till henne! Nej, skärp er nu, vill ni att era döttrar ska växa upp och ha henne som förebild?

Sorgligt eller skrattretande?

Kissie är en av Sveriges största bloggerskor. Hon är en förebild för extremt många unga tjejer som ser upp till henne. Hon får beundrarbrev dagligen från dessa tjejer. Men hur skrämmande är inte det? Deras största idol är alltså en tjej som jobbar aktivt med olika ingrepp för att få ett utseende så likt en Bratz-docka som möjligt. Hennes blogg handlar till största del om hennes "vardag". Dvs hur mycket märkeskläder hon shoppar, hur hon låter klorna växa ut på sin stackars hund så att hon kan måla de rosa, hur jobbigt det är att dricka drinkar med sockerlag i för då måste man kräkas för att bli av med de överflödiga kalorierna osv. Ni fattar va? Just nu så handlar hennes blogg till största del om de olagliga bantningspreparat hon trycker i sig och om barnmatsdieten hon lever enligt. Tycker ni att hon ser ut som att hon behöver tappa runt 3 kg/vecka? Det skrämmer mig så galet mycket att detta är de förebilder som "dagens ungdomar" växer upp med. Man blir ju för f-n mörkrädd... Och dessutom har jag aldrig sett på maken till särskrivning heller...