Annars då? Jo, igår var det dags för läkarbesök med min inte så fina handled. Han trodde att operation var den enda lösningen. Jag blev remitterad till en handkirurg så nu får vi se vad som händer där. Det är ju en månads väntetid tills jag ens får komma på konsultation så det kommer ju att ta ett tag är jag rädd för. Fram tills dess är det Voltaren som gäller på jobbet! Trist men det hade ju varit skönt att få lite ordning på handen så att man kan jobba ordentligt utan att det gör sådär sjukt ont hela tiden. Det största problemet som jag ser det är väl egentligen att det är så galet kul att deala. Det hade varit lättare om man inte hade trivts på jobbet och velat jobba någonannanstans. Men nu råkar det vara bland det roligaste som finns. Så det blir operation. Om de hinner operera mig innan nyår så blir det tredje operationen på 12 månader. Är det sunt? Orka vara så trasig jämt...
Igår var vi tvungna att lämna tillbaka det lilla monstret. Jättetrist och nu känns det så himla tomt här. Men på torsdag kommer Maria hit och stannar över helgen. Då har hon med sig sitt lilla popcorn Milo så då blir det hund här igen. Så det är ju inte så många tomma dagar iaf. Men sen kommer det bli tomt på riktigt. Ingen som vill följa med mig på promenader i höstmörkret (Mister är ju inte så pigg på sånt.) ingen som blir löjligt glad bara för att man kommer hem. Ingen som är nöjd med att bara vara sällskap i soffan. Ja, ni hajjar jag vill så gärna ha hund här hemma. Synd att Mister och jag inte riktigt är på samma nivå där. :( Sad face!
Finaste lilla Hermes ihopkrullad i soffan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Nånting tycker du väl?