Jag tror inte att jag kan förklara hur jobbigt det har varit. För det första har det gjort så ont att jag inte vet hur jag ska uttrycka mig för att det ska gå att förstå. En sköterska på en vårdcentral i Halmstad sa "Du är den första som inte skriker rakt ut!" vid en omläggning. Det kanske förklarar lite om hur mycket smärta det faktiskt handlar om. Cystan som de har plockat bort har suttit vid svanskotan där de flesta av nerverna tydligen samlas vilket kanske kan förklara varför det gör så in i h-lvetes ont. Förhoppningsvis är det över nu. Det finns alltid en risk att det återkommer men det tänker jag absolut inte räkna med. Jag tycker nästan att idag, den 27 juli borde numera räknas som en nationell helgdag. Dagen då såret läkte. Hittade en bild på en läskig sida på hur det kan se ut under en operation. Måste dock VARNA er innan ni tittar på bilden som är ganska obehagligt.
Vilken lättnad! Wohoo!!! Nu tänker jag bara vänta nån dag till för att garantera att det inte öppnar sig igen, sen tänker jag inviga poolen som bara står där med sitt klarblåa vatten och hånar mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Nånting tycker du väl?