onsdag 29 februari 2012

Vissa dagar

Ni vet såna där dagar när man vaknar upp med ett stort leende och bara känner i hela kroppen att idag, idag blir en toppendag? Idag är inte en sån dag.

Jag vaknar upp efter att ha sovit exceptionellt dåligt med en dålig känsla i kroppen. Ligger kvar och vrider mig. Just det, idag är pappas födelsedag. Han skulle ha fyllt 60 år idag. Men vi fick aldrig fira hans 60-årsdag. Livet ville annorlunda och tog honom innan dess. Så idag saknar jag honom mer än nånsin och tänker lite extra på honom. Eller tja, tänker och saknar så mycket att det gör ont är väl egentligen en mer korrekt beskrivning...

torsdag 16 februari 2012

En riktig kompis...

Alltså vissa människor är helt enkelt lite vänligare än andra. Läs det här inlägget så förstår ni att Malin är en dessa... Semle-fil liksom!!! AWESOME!

tisdag 14 februari 2012

Där tog tålamodet slut...

Jag kunde inte hålla mig längre. Jag har försökt hur länge som helst men idag gav jag upp. Jag väljer att se det som en alla hjärtans dag-present till mig själv. Vagnen är monterad och klar! Ååå den är så fiiin! Jag fullkomligt älskar den! Jag inser rätt fort att jag mycket snabbt blev förstörd och är nu så kär i den att jag inte för mitt liv förstår varför folk vill ha andra vagnar.

Bara lillungen som saknas... Kom nu sommaren!

Som en varg...

En lite sämre sak med att bygga ett barn i magen är det här att man kan vakna kl.05.00 av att man är helt akuthungrig. En lite bättre sak är att ta sig till köket och hitta nybakade frallor, ibland är jag min bästa vän... Nu ska vi se om jag lyckas sova ett par timmar till!

söndag 12 februari 2012

Shuffle God

Jag är helt övertygad, det finns en gud, en shufflegud. Jag har alltid musik i mina hörlurar när jag rör mig utanför hemmet. Ibland lyssnar jag på väl genomtänkta playlists eller som igår när jag hade hela biblioteket på shuffle. Släpar mig till jobbet. Vissa dagar är det lättare än andra att ta sig dit. Igår var inte en sån dag. Det är svårt att hitta peppen när förkylningen från helvetet har slagit klorna i en helt enkelt. Sen händer något som händer för ofta för att jag ska tro att det är en slump. Precis när jag närmar mig jobbet, säg att jag har ca tre minuter kvar att gå så är det dags för en ny låt i mina hörlurar. Kickstart My Heart. De som känner mig lite bättre vet att det är 100% chans att få mig att le av lycka. Tidernas absolut bästa låt i den världen som jag lever i. Jag måste alltid motstå en impuls att hoppa och dansa och bete mig när jag hör den. Ett av mina absolut bästa minnen någonsin är när vi var på Peace & Love och Mötley öppnade sin spelning med just den låten. Magiskt...

Helt plötsligt blir man mycket lättare och ett jobbpass känns inte alls oöverstigligt längre. Och det här händer ofta! Säg att jag har runt 2000 låtar i musikbiblioteket, ändå är det just den som kommer när det känns som värst.

Jobbet gick bra (det gör ju nästan alltid det bara man lyckats ta sig dit), på bussen på vägen hem är det dags för ny låt igen. Imagine. Jag känner hur magen knyts till och allt blir lite jobbigt. Jag kommer aldrig igen att lyckas lyssna på den låten utan att se pappas kista där i kyrkan framför mig. I slutet av låten känner jag hur tårarna är på väg där de bränner bakom ögonlocken. Kliver av bussen, ny låt. Dr Feelgood. Jag säger ju det, MAGISKT! Hur kan man inte bli glad när hör Dr Feelgood liksom? Tårarna är som bortblåsta och återigen fylls man av pepp.

Nu är jag visserligen en av de som påverkas för mycket av musik. Jag kan fälla en tår av lycka när jag hör en riktigt bra låt. Hur många gånger jag än har hört låten förr så kommer det ändå. Terapi för mig är brutalt hög musik, sådär högt så man knappt hör vad man tänker. Så jo, visst tänker jag lite för mycket på sånt här men jag är faktiskt övertygad. Någonstans finns det en Shuffle God som sitter där på sitt lilla moln av toner och vakar över mig för att jag inte ska glömma bort att använda mina känslor ibland. Jag tror att han ser ut ungefär som Jimi Hendrix...

onsdag 8 februari 2012

V.24

Idag har varit en bra dag. Planen var en tur till vårdcentralen för att kolla upp varför jag aldrig blir riktigt frisk men det blev en tur till Pressbyrån istället för att inhandla dagens mjölkranson. Mannen min tycker att jag prioriterar fel men jag vet inte riktigt om jag håller med. Mjölk är viktigt. Om jag bara fick välja ett enda livsmedel att leva på just nu skulle jag inte ens behöva fundera utan glatt leva på mjölk i resten av mitt liv. Mjölk är ju den enda basvaran som slår semlor!

Sen blev det en tur till MVC (vad mycket lättare det är att ta sig dit när tågen går!). Där fick vi lyssna på lillungens hjärtljud. Rätt häftigt, det finns verkligen nån där inne, jag har inte fantiserat ihop allting. Nu har vi dessutom nåt den magiska gränsen att om nåt skulle gå fel och lillungen skulle vilja ta sig ut redan så går det faktiskt att ordna! Helt plötsligt är det förlossningen man åker till om nåt händer istället för "Ja, det är ju tyvärr inget att göra..." En magisk gräns vill jag påstå. Det firas med ett glas gott rose (tänk att jag hittade ett vin som smakar VIN!) och en bild på hur tjock jag är. Håll till godo!