As good as it gets

Har haft en jättetrevlig kväll här hemma. Började dagen med att lägga lite färg i håret. Det blev inte så stor skillnad som jag hade hoppats på men utväxten är mindre tydlig iaf. Och lite röda nyanser blev det också. Lite julfrilla kan man säga. :-)

Sen blev det pynt så det stod härliga till och mysigt blev det. Den här lägenheten är som gjord för att pyntas! Tycker mer och mer om den ju längre vi bor här. Fy f-n vilket bra köp det var! (Dessutom är den värd ca 600.000 mer än vi gav för den vilket inte minskar "bra köp"-känslan.) Jag trivs så bra här så att det nästan gör ont. Midsommarkransen är dessutom the place to live!


Strax efter pyntet blev klart var det dags för trevligt besök. Linda & Steven kom och blev matade med glögg, peppisar och pasta med gräddsås. Till och med lite pepparkakscheescake slank det ner. Allt detta var ju egentligen en muta för att Steven skulle styra upp Misters dator som krånglade. Vad felet visade sig vara behöver jag ju inte skriva här, ni kan ju fråga Mister istället så får han berätta själv ;-) Men det var himlans trevligt att ha dem här iaf.

Mister gick och la sig för en timme sen. Han jobbar ju dag för typ andra gången på tre år. Så nu sitter jag själv i soffan och njuter av tystnaden. Tystnad, rödvin, levande ljus och en slurk julmust. Vad mer kan man begära? Känner mig faktiskt riktigt avstressad. Bara tre nätter kvar nu. Sen blir det dagtid fram tills nyår. Och eftersom det faktiskt tekniskt sätt är första advent nu har jag till och med tänk första ljuset. Hemma hos min kära familj i Halmstad går jag tydligen (vid den här tiden på året iaf) under namnet "Jultalibanen Franzén" och jag tror bestämt att den lilla traditionsnazisten inuti mig har börjat sträcka på sig, den vaknar nog vilken sekund som helst nu. Åh vad jag älskar julen!

(Btw är det inte lustigt att mitt rättstavningsprogram reagerar på ord som mitt efternamn men däremot inte på "jultaliban"?)

Borde verkligen...

Borde verkligen resa mig och klä på mig. Sitter i mjukisar i soffan och orkar inte gå upp. Är så galet trött i hela kroppen. För att inte tala om hur trött jag är mentalt... Jag skulle vilja skylla på mörkret. Jag är ett big fan av vintern. Men min kropp behöver solljus emellanåt för att må bra. Inget ovanligt men ändå. Jag har inte sett solen på flera veckor nu och det börjar märkas på mig. Men nu är det bara fyra nattpass kvar innan min månad av dagtid börjar. Så det ska jag väl klara av.

Fick kompa idag så att jag inte behöver börja förrän kvart i nio. Hur skönt som helst. Jag hann sova två timmar längre, tvätta håret och baka cheescake. Nu är det bara kläder som saknas så att jag kan bege mig. Är för trött för att äta nåt så det borde jag också göra men det är typ för sent nu. Men om jag lyckas resa på mig så kan jag åka till åhléns, köpa hårfärg och sen åka till jobbet och äta där. Måste verkligen färga håret imorgon. Nu har jag en snygg utväxt och eftersom jag är blond från början så ser jag skallig ut när det växer ut. Inte så snyggt...

Ja,ja nu ska jag resa mig...

Oj oj oj

Det är helt galet hur trött man kan bli mentalt. Idag har varit en mycket lång natt på jobbet. Det har varit stressigt och det har hänt konstiga saker. Jag har fått ta konstiga diskussioner med gäster och i stort sett varenda dealer som har kommit till mina bord har gjort något konstigt. Konstiga camerachecks och annat konstigt. Jobbiga småbråk och annat sånt. Sammanfattning: En konstig natt helt enkelt. Skulle jobba 17.30-04.00 men erbjöd mig att jobba över till stängning. När klockan är halv fyra ångrar jag mig dock för då är jag så trött i huvudet att jag inte vet vad jag heter längre. Vill inte sitta kvar i den där stolen en enda sekund till om jag kan slippa. Men Maarit är en riktig fixare och mutar mig med att jag får deala Black Jack sista timmen så då måste jag ju stanna. Så det blev lite ÖT ändå. Men att spendera sista timmen på BJ8 det är lite av terapi vill jag påstå. Alltid trevligt att deala Black Jack, man kan liksom nästan stänga av skallen och bara ha trevligt istället.

Men ändå är jag trött som ett as när jag kommer hem. Fick skjuts hem av världens snällaste Eva. Vi stannade på OKQ8 här runt hörnet och jag skämde bort mig själv med lite lyxfrukost i form av en Risifrutti med jordgubbssylt (min absoluta favorit) och köpte årets första lussekatt till mannen min. Tänkte att det kan bli en mysig överraskning för honom när han vaknar. Men jag var den som blev överraskad först! När jag kommer hem har han adventspyntat! Stakarna är uppe i fönsterna och det sitter ljus och plastlingon i den staken man tänder ett ljus i taget. Så nu känns allt bra igen liksom!

Har mått väldigt bra senaste tiden. Går mest runt och småler för mig själv. Livet är rätt fantastiskt ändå. För allt kommer att bli bra, det kommer att bli så galet bra så ni anar inte. Och det kommer att hända en massa roliga saker året som kommer och innan dess är det bara 5 nattpass kvar innan allt julmys kan börja på riktigt. Jag är sjukt peppad och tänker bara strunta i allt som är tråkigt!

Myselimyspys

Vilken mysig dag det har varit. Vaknade efter vad som kändes som ca noll timmars sömn. Släpade mig in till Gamla Stan för att möta upp Karin och Papaya. Väl där fick vi köa för att ta oss in i Storkyrkan men väl där fick vi lyssna på något helt fantastiskt bra. Mozarts Requiem. Oj, oj, oj vad bra det var. Det var sådär så att varenda hårstrå på hela kroppen reste sig. Nu är siktet inställt på nästa myskonsert.

Efter det så promenixade vi runt i juliga Gamla Stan. Det är visserligen en vecka kvar till första advent men man kan lätt drömma sig bort och tro att det är dan före dopparedan om man knallar runt där. Små röda bodar överallt som säljer handgjord konfektyr, glöög, peppisar, lussebullar och allt annat man kan tänkas behöva i juletider. Julstämningen hamnade blixt på topp.

Ner i de gamla valven till Sten Sture, ett urmysigt café som absolut rekommenderas. Det är inte bara mysiga lokaler med historia. (Är ju en sucker för historia och speciellt svensk sådan. Dessa valv var på 1700-talet fängelsevalv där bl.a Johan Ankarström satt inlåst efter att han hade livet av Gustav III på maskeradbalen. Sånt tycker jag är intressant iaf.) Vi fick urbra service dessutom. Beställde en varsin smörgås. Istället för att då plocka fram någon inplastad sådan så ställde de sig och gjorde mackorna på beställning. Stora mumsiga sådana till ett bra pris. Bara det är värt ett poäng.

Även ett poäng till Mammo Karin som är bäst på att hitta på mys.

Sen blev det hem till Mister och Lilla Monstret. Bridget Jones på tv som följdes av långprommis för att sen avslutas med korv och stroganoff. Sen soffmys. Oj vilken bra söndag jag har haft! Tyvärr så lyckades jag inte sova nåt inatt heller, gick och la oss vid tre. För tjugo minuter sen (dvs halv fem) tröttnade jag på att ligga och lyssna på Misters snarkningar så nu är jag uppe i soffan igen. Hoppas på att jag blir trött och somnar här snart. Är galet trött hela tiden men kan inte sova, inte okej alltså, men nu är det bara åtta nattpass kvar för i år. Varav sju av dem är de närmsta åtta dagarna och det sista på nyårsafton. Under mina fyra veckor utan nattpass tänker jag gå upp tidigt varje morgon och insupa solljuset. Kanske det hjälper?

Tröttast i stan

Sen i onsdags så har jag sovit dåligt, jag somnar alldeles för sent och vaknar flera gånger varje natt. Och idag börjar det hinna ikapp mig kan man säga. Nu är jag så trött att jag inte vet vad som händer... Men det är bara att slita sig hemifrån. In till Gamla Stan belixt! Möta upp Karin och Papaya för lite kultur. Vi ska till Storkyrkan och lyssna på Mozarts Requiem. Mys mys, precis vad jag behöver tror jag, behöver lyssna på lite vacker musik i vacker miljö. Men jag skulle sälja en tå för en red bull!

Gullevovven

Hermes är här igen! Storebror och Alexandra är och vaktar familjen i Halmstad över helgen så då får Hermes bo hos oss i Midsommarkransen istället. Han är verkligen urmysig det här lilla djuret. Fantastiskt glad och vill bara vara med. Han gick ut hårt med att braka rakt in hos Mister som låg och sov. Eftersom Mister är lite av en favorit för Hermes ville han ju bara säga hej och visa hur glad han var över att se honom. Stackarn kunde inte alls förstå varför han inte fick hoppa upp i sängen eller leka med snorpappret som låg bredvid sängen. När jag kom hem från tatueraren tog vi en regnpromenad och nu ligger vi i soffan och myser, jag tittar på Criminal Minds medan Hermes snarkar för fullt. Myyys...

Andra sittningen

Idag var det dags för sittning nr.2 i det stora ryggprojektet. Jag var ganska livrädd innan. Förra gången var så galet jobbig och jag blev så himla dålig efteråt så jag var ju helt säker på att det skulle bli samma sak den här gången. Men icke. Det gick riktigt bra. Vi hade några konturer kvar som behövde fyllas i igen men sen började vi med skuggningen. Huvudet, halsen, kroppen och ena vingen hann vi med. Så det är lite mindre än hälften kvar. Nästa gång blir skuggningarna klara och sen börjar vi med färgerna. Jag har fem sittningar kvar inbokade. Förhoppningsvis behövs inte alla men hon tyckte att det var bättre att boka för mycket för att sen kunna avboka istället för att inte hinna bli klar och bli tvungen att vänta på att få en tid. Och det är ju sant. Men oj vad jag längtar tills det blir klart! Ska det vara som den här gången så ska det inte vara några problem. Efter lite mer än tre timmar kände jag att jag inte hade någon lust längre. Hade säkert kunnat sitta längre men jag var verkligen jättetrött. Har sovit alldeles för lite och det tar på krafterna att sitta på det där sättet. Så nu sitter jag i soffan och äter cashewnötter med en snarkande myshund bredvid mig och mår bra.

IT´S MIIINE!!!!!!

Jimmy Choos efterlängtade H&M kollektion är äntligen här! Den släpptes i helgen under organiserat kaos i Sverige. Det var kaos på HM på Drottninggatan, folk fick köa för att få ett armband. På det armbandet stod det två klockslag. Mellan de klockslagen fick man vara inne i butiken och roffa åt sig vad man kom åt. Det är alltså tio minuter vi pratar om. Folk är helt vilda. H&M bidrar till hysterin genom att göra en sån hype av det. Men det är väldigt roligt. H&M har ju samarbetat med andra topdesignermärken förr men det är det här jag har väntat på. Och jag fick en väska! (Genom deras hemsida, vägrar stå i kilometerlång kö för att kanske få något man vill ha.) Wohoo!!! Tyvärr är alla skor slutsålda men det finns lite nötsnygga väskor kvar. Så skynda er! Tyvärr var herrkostymen helt slutsåld, tänk om man kunde lura på lite stil på Mister. Tänk vad snygg han skulle vara i en kostym från Jimmy Choo...

Rädda Julen!

Vi måste alla hjälpas åt så att det blir rätt pralin som får lämna asken. Behövs verkligen äckliga Körsbär i likör? Eller äckliga Romrussin? Nää skulle inte tro det va? Det vi behöver är mera Gräddnougat och andra mumsiga nougater, mer Pärlnougat till folket! Visst hade det varit trevligt med en favorit i repris? Varför försvann Noisette tillexempel? Ja, detta är viktigt, alla måste hjälpas åt att rädda julen!

http://www.raddajulen.nu/

Skulle nog behöva semester...

Fjärde natten inatt. Sen är det två lediga vilket kommer att gå åt till 1.Städning 2.Tatuera hela ryggen och utstå obeskrivliga smärtor och dessutom tro att det är värt det. Tänk vad skönt det ska bli när jag är klar och bara kan njuta av konstverket på min rygg och glömma bort hur jobbigt det var...

I förrgår, närmare bestämt natt 2 av 4 så gick det sådär för mig på jobbet. Dealade hela natten. Och det är faktiskt löjligt roligt. Varför är inte alla jobb så roliga? Men, när klockan började närma sig halv fem kom bakslaget. Handen knäckte till och lyckades på något sätt fördubbla sin storlek inom loppet av tio minuter. Inte illa va? Inte alla händer som lyckas med det! Problemet då är att det gör så ont att jag faktiskt mår fysiskt illa och måste kämpa för att inte börja storböla mitt i en pott. Tappar kraft i handen vilket gör att jag tappar typ hela kortleken. Var ju inte direkt nöt på att pitcha då så att säga... Hela poker3 stirrar på mig när jag med gråten i halsen ropar på brush och ber om att få bli avbytt 04.40. Hur tuff är man när man inte ens klarar sista kvarten? Igår var det lite bättre, fick vara ID vilket inte direkt stör handen. Inatt har jag laddat med Voltaren och Alvedon för att kunna klara tio timmar till utan liknande bakslag. Men det är bara att vänja sig, inte lång tid kvar nu tills man är dealer på heltid. Hoppas bara att den där kallelsen till operation kommer snart så att man kan börja tycka att sitt jobb är sådär löjligt roligt igen och slipper gråta av smärta i en ynklig handled...

Om man nu har stans roligaste jobb kan man väl få pyssla med det ifred utan att gå sönder hela tiden?!?!! VILL INTE HA ONT MER JU!!! 10 st 10timmars, 4 st 7timmars och 3 st 6timmars pass kvar tills 17dagars ledighet... 146 arbetstimmar kvar tills semester... Kan vara precis det min stackars vänsterhand behöver... Aj... :(

Statusuppdatering v.46

Det var alltså en hel vecka sen jag bloggade sist? Vad hände där egentligen? Det har inte hänt så himla mycket i veckan iaf. Lite roliga nyheter men inget jag tänker skriva om här :-) Tids nog så... Men en del roliga beslut har tagits vilket har gjort att jag ser med andra ögon på tillvaron. Jag har hittat bra ögon att se med istället. Vissa saker suger rätt hårt för tillfället men det tänker jag strunta i för jag vet nåt som ingen annan vet så jag råkar veta att det kommer att bli bättre än vad någon annan skulle kunna gissa på. In allas face så att säga :-) Som sagt positivt tänkande kommer att ta mig långt. Så långt att ingen annan kommer att hinna ikapp.

Men annars då? Har jobbat en del i veckan, jobbade sön-ons. I torsdags på första lediga dagen var jag och Mister i nya Liljeholmsgallerian och kollade läget. Trevlig galleria. Finns dock en hel del affärer som inte öppnat än så det kommer att bli nöt tror jag. Skönt att ha en galleria på så nära håll. Det var det bästa med att bo i Farsta Strand. När vi kände att vi inte fick ut mer av Liljeholmen fortsatte vi in till stan för att sen bege oss hem igen. Väl hemma blev det linssoppa och Clockwork Orange. En mycket bra dag med andra ord.

Ledig dag nummer två var igår. Dagen började med att min karl släpade upp mig ur sängen för att nu bara måste vi åka till Överskottsbolaget. Eller så här var det. Min karl är allergisk mot julen. Hur man nu kan vara det. Eller iaf mot gran, men eftersom det är typ halva julen så kan man säga att han är allergisk mot julen. Ergo vi måste ha plastgran. Vi hade en som vi hade när vi bodde i Sumpan men den räcker inte här. Nu ska vi ha stor gran! Minst 3m ville jag ha. Men det finns typ inte! Största vi hittade var 215cm på åhléns och den ville de ha 525kr för. Så vi råkade hitta en på ÖoB för ynka 199kr i samma storlek. Så det vara bara att rusa dit så man skulle hinna köpa en innan de tog slut. Det fanns tre kvar när vi kom så det var väl lite tur från vår sida. Mister fortsatte till jobbet och jag hoppade på ett tåg med en gran i famnen.

Väl hemma igen var det dags för lite cupcakebakning. Blev besviken på min cupcakes den här gången. De blev så himla lösa. Helt sinnessjukt goda blev de. Morotskakecupcakes. :-) Men som sagt lösa. Men det fixar vi till nästa gång. Karin höll mig sällskap under baket och så fort jag var klar begav vi oss till Pappa Davids nya lägenhet. Som råkar vara alldeles i närheten. Närmare bestämt Årstadal. Ska prova att promenera dit nästa vecka. Kan inte ta så lång tid. Vi hade en mycket trevlig kväll. Vi gick ut hårt med köttbullar och snabbmakaroner. Sjukt underskattat om ni frågar mig. Speciellt tillsammans med lite rödvin. Efter det blev det årets första glögg. Glögg blir bara godare varje år konstigt nog. Undrar om det kanske är ett tecken på att jag börjar bli gammal...

Tråkigt nog hade jag en elak huvudvärk som inte ville släppa taget om mig. Och mycket riktigt nog, på väg hem kände jag hur jag började se suddigt och må illa. Lyckades på nåt sätt ta mig hem tillslut och stupade i säng. Mörker och tystnad är det enda som hjälper när djävulsmigränen slår till. Sov dåligt som jag alltid gör vid såna tillfällen. Undvek medicin eftersom jag blir så himla snurrig dan efter. Vaknade förvisso utan huvudvärk idag men alldeles mör i kroppen. Känner mig nästan bakis, och jag har mycket svårt att tro att det är de ett och ett halvt glas rött jag drack igår utan jag skyller på migrän... Läskigt att man mår dåligt så långt efteråt... Nu ska jag iaf jobba fyra nätter!

Statusuppdatering v.45

Veckan har varit ganska jobbig so far. Jobbade dag mån-tors. Hade en jobbig känsla hela tiden men trodde att det berodde på lite för lite sömn kanske. Tji fick jag. Den konstiga känsla kom när snorklumpen höll på att flytta in hos mig. Med sig hade han sin kompis febern. Suck vad trist... I torsdags var det riktigt jobbigt att överleva på jobbet men skam den som ger sig!

Efter jobbet blev det kinamat som varvades med lösgodis och glass som sköljdes ned med ohyggliga mängder rosé och whisky. (Inte som drink då alltså utan lite av varje.) Helt plötsligt var klockan 05.00. Vad hände egentligen? Vid tolvtiden (eller var det tvåtiden? En dimma kort sagt...) kom även Pappo (a.k.a David) och hängde med oss i de skotska dimmorna. Mycket trevlig kväll som genomsyrades av skitsnack och en massa planer. Det braiga med David, eller en av alla braiga saker får jag väl snarare säga, är att han numera är lite av en granne till oss. Vilket med andra ord betyder att jag får sällskap hem. Men oj vad trevligt vi hade. Karin is the shit!

Men igår vaknade jag trasigast av alla på hela jorden. Sjukast i stan låg jag i soffan precis hela dagen igår. Idag vaknade jag utan feber! Kändes hur bra som helst. Har till och med lyckats gå till affären idag. Hoppas att jag mår ännu bättre imorgon. Har ju som sagt bestämt mig för att vägra vara sjukskriven innan det är dags för handoperation så nåt sånt här trams har vi inte tid med. Igår skulle jag laga mat. (Som sagt, mitt kök ligger i Tyskland så om jag överhuvudtaget kan stå upp så är det jag och ingen annan som lagar maten.) Det gick över förväntan och ja orkade till och med äta maten efteråt. Sen blev det viloläge på soffan resten av kvällen/natten. Jag var helt utmattad efter det stora projektet. Men det var väl tur att jag ändå gjorde det. Mister har också varit väldigt dålig men är faktiskt också bättre nu. Han har till och med varit sjukskriven! Nu ligger han på tot. 2 sjukdagar sen vi träffades för snart tre år sen! I wish... Han har med andra ord inte ätit något annat än havregrynsgröt de senaste tre dagarna. Så nu fick han lite näring till slut.

Vilket även påminner mig om att jag måste resa mig upp och styra upp lite ugnsbakad falukorv och potatismos. Så nu är det dags att sluta maskinera cashewnötter och ordna upp lite redig husmanskost! Är helt beroende av dess cashewnötter! Nötter kryddade med sourcream smak, mmm... Och jag tänker totally blame Jaimie för min nya passion för frystorkade jordgubbar doppade i vit choklad, jag kan inte sluta äta!

JAG VILL INTE!!!

Kände mig väl inte direkt på topp igår när jag jobbade men det är ju sånt som händer, smällar man får ta så att säga. Idag när jag vaknade så vaknade jag dock med den största slemklumpen man kan tänka sig nyinflytttad i min kropp. Nånstans mittemellan gommen och halsen bor den. Näsan helt igentäppt och till och med öronen gör ont! Om jag skulle våga mig på en självdiagnostisering (?) så skulle jag våga påstå att det är en vad vi kallar för gigantius storus förkylningus. Men andra ord jääävligt förkyld. Men problemet är att jag inte har tid med det. Jag har inte tid, inte ork och inte råd att vara sjuk. Jag måste jobba och skramla ihop pengar till hushållet. Näää nu måste jag snyta mig igen!

Lördagen = Halloween!!!

I lördags var det då dags för vår Halloween fest. Dagen började bra. Mister+Lillasyster+Sambo åkte till Ikea och lämnade mig i köket. Precis så som jag vill ha det. I köket trivs jag bäst och alldeles speciellt om jag får vara ifred där (Ni kallar visst mitt kök för Tyskland, what/who does that make me?) Strax efter kom Jaimie för att hjälpa till med allt pyntande. Jaimie och Johan för att inte tala om Maria var bästa spindlarna jag träffat. Maria är helt klart bokad som Spindelmannen nästa år. När de var klara var precis allting i hela lägenheten inspindlat (ja, det är ett ord, numera iaf). Jaimie lyckades spindla in både mobiler, neccesärer och garderober. Allt detta medans Mister satt fixed i soffan med fotboll på tvn. Lägenheten blev superfin, pumpor, spindelnät och levande ljus överallt. I badrummet hade vi Benjamin. Benjamin är ett skelett som bor i en kista fylld med öl, cider, vin och annan alkohol tillsammans med en massa is. Han är vår vän kan man säga.

Folk ramlade in efterhand som alkoholhalten ökade. Jag skulle vilja beskriva kvällen som kontrollerat haveri. Inga skandaler, bara en massa folk som hade löjligt trevligt tillsammans. Jag är riktigt nöjd med första Halloween festen i vår underbara lägenhet. Och jag hoppas att det blir en tradition.

En eloge till min underbara fästeman är också på sin plats. Om ni bara visste vilken fantastisk man han är! Han hade egentligen ingen större lust med den här festen från början men lät mig få den kvällen. Han bjöd så otroligt mycket på sig själv med det fulaste påhittet till kostym av oss alla. (Som han även vann pris för btw.) Som om inte allt detta vore nog så städade han efteråt. Han plockade bort allt spindelnät och städade undan efter alla. Han är verkligen världens finaste människa utan tvekan! Tänk att han är min! :-D

Lite bilder då? Bilderna kommer i bakvänd ordning, dvs nyktraste bilden sist :-)

Fredagen

Fredagen började med storhandling inför helgens fest. När det äntligen var över och alla påsar hemburna var det dags för nästa projekt och det var ett projekt som hette duga. Ni som känner mig vet att jag är lite av en specialist på att skjuta upp saker. Så det var alltså dags för ett besök på Buttericks. Så det var jag, Mister och Maria (Misters lillasyster) tillsammans med resten av Stockholm. Det var helt seriöst utan överdrift 300 m kö för att få komma in på Buttericks! De hade repat av ingången och hade en ordningsvakt som släppte in fem i taget! Och folk trängdes i kön! Helt absurt, det är alltså en affär med utklädnader och skämtartiklar vi pratar om! Till slut var det iaf vår tur och vi fyllde korgarna med prylar och pynt. Sen var det dags för hockey!

Misters stora kärlek här i livet är ett hockeylag vid namn Björklöven (man skulle ju kunna hoppas att det var jag men vi slåss nog på förstaplatsen där.) I fredags var det dags för Björklöven att möta AIK i Stockholm så då var vi förstås på plats. Matchen avslutades med sura miner då det var "fel" lag som fick gå hem som vinnare. Men hockey fascinerar mig. Först så börjar allting med att hela Hovet släcks ner och det spelas i högtalarna något som mest kan liknas vid en nationalsång för AIK. Som i stort sett handlar om att bönderna ska sättas på plats mm... Väldigt stockholmskt med andra ord. Sen blåses en jättestor borg upp som spelarna rusar ut ifrån till tonerna av hög musik och vrål från ca 1500 dårar som tycker att sport är viktigare än livet itself. I allt tumult passar man på att släppa ut bortalaget också för att de ska få minimalt med uppmärksamhet. Jag köper att man tycker att det är kul med sport. Och det är roligt när det går bra för folk osv. Men det finns viktigare saker i livet. (Egentligen får inte jag uttala mig eftersom jag anser Melodifestivalen vara årets viktigaste händelse efter julafton men ändå.) Men hur funkar hockeyspelare egentligen? Måste vara de aggressivaste människor någonsin. Varför är det okej att det i stort sett slåss på isen? Det är inte okej i någon annan sport, (förutom möjligtvis boxning...) så det måste vara för underhållningsvärdet. Men hur funkar då hockeysupportrar då? Eller det gäller väl alla sporter... Jag ser två sidor; De som dricker alldeles för mycket öl, ser ett dåligt resultat som en anledning till att spöa någon med andra åsikter och som beter sig allmänt illa och skämmer ut alla som har med sport och göra. Som skriker könsord över hela hallen för att han inte gillar domarens beslut. Men sen ser jag också den lilla familjen som går på hockey en fredagskväll, som har en pytteliten son i supporterkläder som tycker att det är så roligt att han inte kan sluta klappa händerna. Och då tänker jag att det kanske handlar mer om gemenskap än om en svart liten sak som far runt på is med tio (eller hu många de nu är) tokiga karlar rusandes efter. Så jag tänker tro det nu. Jag har bestämt mig för att tycka att det är roligt och bara se de söta familjerna som har trevligt och ignorera tölparna som förstör för andra. I så fall kanske jag kan tänka mig att följa med i fortsättningen också utan att knorra?