Just an ordinary day...

Min dag började ju helt fantastiskt. Eller nja... Jag vaknade av en konstig känsla i halsen, reser mig upp i sängen och helt plötsligt är det som om någon öppnar en kran i näsan. Näsblod deluxe. Det forsar blod ur alla näsor (eller näsborrar om det är så jäkla noga) i runt en timme. Underbar början på en lördag. Och OJ vad mycket energi man har efter ett sånt uppvaknande! Eller?

Tar mig i den berömda kragen, packar in magen i vinterjackan (och tro mig, det är INTE så lätt som det kanske låter) och beger mig in mot city. Tänkte att jag skulle lyckas shoppa en present till Grodprinsessans första födelsedag och lyckas skicka iväg de där papperna till Försäkringskassan. När det är ca 6 min kvar tills tåget landar vid centralen inser jag att jag inte har Visakortet med mig. Fun! Jag kan inte ens köpa ett frimärke! Så det blev att hänga runt på jobbet utan planer i en timme istället. Fun!

Men vet ni, det finns en twist med den här storyn också. Det var ovanligt roligt att jobba idag. Så det jämnar väl ut sig antar jag. F-n vilket roligt jobb man har. Helt galet. Efter att mitt bäcken sakta men säkert påbörjade sitt självmord så jobbar jag nu bara 50% och det är riktigt, riktigt tråkigt att gå hem! Jag hade kunnat stanna i flera timmar till! Så överlag blev det en riktigt bra lördag ändå, nu blir det läggdags men jag kan inte låta bli att vara lite avundsjuk på de som får spendera den i världens bästa pokerrum.

(Jag vet, det kan inte vara sunt att gilla sitt jobb sådär mycket, jag är ledsen, men jag kan inte hjälpa det...)

Provocerad

Dagen har spenderats hos mödravårdscentralen där det har undersökts och hafts sig. Har ni hört talas om provokationstest? Det är ett sätt att diagnostisera besvär som tex bäckenuppluckring. Både provokationstest och bäckenuppluckring kan sammanfattas med ett och samma ord: Ajsåinihelvete. Suck, undersökningen gjorde svinont och det enda som händer är att man får bekräftat att man har precis de problem som man egentligen redan visste att man hade. Alltså bäckenuppluckring då. Visst är det bland de äckligaste ord ni har hört? Eller läst, eller whatever. Det allra bästa är nog ändå när läkaren avslutar med att säga "Ja, det finns ju ingen som helst medicinsk hjälp eller smärtlindring som egentligen hjälper. Och det kommer antagligen bara att bli sämre. Men det blir bättre efter förlossningen." Haha, så till sommaren kommer det att bli bättre? Känns ju hur bra som helst!

Sorry, är inte riktigt så bitter som jag verkar men jag är verkligen urdålig på det här med att ha ont. Alla har vi saker vi är bättre på, icke övergående smärta är inte en sån för mig.

Nu blir det skållhet dusch igen (DET hjälper iaf ett tag mot smärtan) och sen blir det te i soffan. Så kurerar man en febrig förkylning! Hoppas ni har en bättre dag alla dårar!

Huuu.... Vaknade idag med på något magiskt sätt ännu mindre energi än igår. Släpade mig mot jobbet, väl på tåget kommer hostan krypandes. Jobbar ett par timmar innan jag inser att det nog är dags att ge upp. Hem till huset! Skållhet dusch för att bli av med den där känslan att man aldrig nånsin kommer att sluta frysa (japp, the feber is here), sen blev det lite middag och nu sitter jag nerbäddad i soffan framför Mamma Mia! som alltid är bra när man behöver lite uppmuntran. Den ultimata måbättre-filmen.

Men en grej som gjorde mig glad idag var att jag fick lära känna den lilla ungen lite bättre. Tydligen så är musik något som uppskattas. Idag var det en stråkkvartett som spelade ett par timmar på jobbet och från start till slut så rörde det på sig där inne. Hur tufft som helst, klart ungen gillar musik, det är ju min unge liksom!



(Insåg precis vilket extremt ointressant inlägg det blev, det kommer ju bara att vara min mamma som uppskattar det här, ni andra: Jag ber om ursäkt.)

Trööött

Får väl kalla gårdagen för lite av en succé. Maten gick hem, efterrätten likaså. Och det blev sent, mycket sent för en trött tjockis som jag. Tyvärr hände inte så mycket mer än så för mig, gick och lade mig, hej insomnia! Suck... Så idag är det svårt att hitta peppen. Hade nog kunnat ligga kvar i sängen precis hur länge som helst om jag hade fått bestämma. Men det får jag ju inte... Som tur är så har jag ju ett jobb jag tycker väldigt mycket om och jag räknar iskallt med att det kommer att kännas bra så fort jag kommer dit. Det brukar alltid vara så iaf. Man brukar bli lite piggare och må lite bättre när man väl är på plats i det där huset. Sooo wish me luck!

Men oj vad skönt det är att vara nykterist nuförtiden. Igår blev det som sagt sent och det gick åt rätt mycket vin. Lite av ett haveri för vissa kan man väl säga. Men av förklarliga skäl så skippar jag ju den delen. Så jag slipper vara bakis idag, det enda som hände var att jag fick en trevlig kväll med mina finaste vänner och superfina presenter. Så tack för igår mina dårar, until next time!

Lillskräll

Tänkte att jag skulle ta och skrälla till det med ett inlägg som inte får mig att börja gråta. Det ni! Det var ju ett tag sen minst sagt. Men det har varit mycket tårar senaste tiden. Men jag antar att det kommer att fortsätta så ett tag till. Just nu till exempel. Jag sitter här och tittar på ett inramat foto av pappa, har tänt ett ljus och lyssnar på Lennons Imagine. Pappas favoritlåt. Som även spelades på begravningen. Då är det svårt att hålla tillbaka tårarna. Men det är lite skönt att sitta i sin ensamhet och grina lite, tycka lite synd om sig själv för att man aldrig mer få träffa sin pappa. Jag sörjer allt vi aldrig hann göra, att vi aldrig lyckades ta oss till Globen och se Paul McCartney tex. Men samtidigt så gläds jag åt hans lycka när jag ringde och berättade att jag fick tag i biljetter. Får försöka fokusera på sånt istället.

Men nu sitter jag iaf och har en liten paus i mitt fixande. Julen fick lämna oss för den här gången igår. Men det blir ju så tomt överallt! Och eftersom jag har seriösa problem med mellanlägen så släppte jag in våren istället, japp såhär mitt i januari. Så nu är det ljusa gardiner, rosa dukar, gröna ljus och påskliljor för hela slanten. Som sagt, det här med mellanlägen är inte min grej.

Ikväll blir det födelsedagsmiddag. Fyllde år förra helgen men hade ju lite annat att göra då som sagt så vi firar ikväll. De allra finaste kommer hit och äter middag med mig ikväll. Pratar om annat och skrattar. Men jag tänkte att jag iaf skulle ta och bjuda på en bild! En bild på hur tjock jag har blivit! Sånt brukar alltid vara uppskattat. Tjockisar alltså. Någonting har hänt senaste veckan och magen har fullkomligt exploderat. Hur stor är chansen att jag kan knäppa västen på jobbet imorgon tror ni? Men det är faktiskt rätt mysigt, varje gång jag grinar lite över pappa så buffar det till i magen, en påminnelse om att allt inte är mörkt.

Åh! Nu snöar det också! Vissa saker gör mig alltid lite, lite gladare...

Huuu...

Det börjar närma sig. Helgen som kan komma att bli en utav de jobbigaste på lååång tid. Om ca en timme börjar vi avfärden ner mot vilda västkusten. Imorgon förmiddag är det dags att begrava min pappa. Alltså... Min pappa ska kläs fint, stoppas ner i en kista där han ligger medan vi samlas och säger hej då. Är det inte absurt? Jag är så jäkla nervös, nervös över hur jag ska fixa morgondagen. Kommer jag att vara samlad och kanske till och med få ett fint minne av hela upplevelsen eller kommer jag att bryta ihop och behöva låsa in mig? Ingen som vet, båda alternativen är precis lika rimliga nämligen.

Sen är det lördag, då fyller jag år. Det firar vi med att gå igenom alla pappas grejer. Woho? Alltså jag får ju skylla mig själv, jag ville gärna ha det gjort så fort som möjligt och det är inte särskilt ofta som vi är samlade nere på västkusten allihopa så vi får passa på när vi har chansen. Men huuuu vad nervös jag är...

Tiderna förändras?

Jag har varit ung, dum tonåring (fråga min mamma om ni inte tror mig). Vi drack alkohol. Även när vi inte borde göra det. Som sig bör när man är 16-17. Vi hade förfester utomhus. Vi satt i parker, på busshållplatser och sånt där. Efter helgerna kunde man se spår runt om i stan efter helgernas utomhusförfester. Tomflaskor osv. Ni fattar... Men vi drack fulsprit! Vi drack insmugglad Zaranoff och billigt äckligt vin som man var tvungen att blanda ut för att få i sig.

Igår morse när jag stod och väntade på bussen ser det ut såhär vid busshållplatsen. Har tiderna förändrats så mycket eller är det bara mer klass på ungdomarna idag? Så länge sen är det väl inte det var vi som härjade? Eller?

Huu... Åldersnoja deluxe inför helgens födelsedag. Trösta mig med presenter är ni snäll, biljetter till Rammsteins spelning i februari vore guld. Kthxbai!