Här händer det grejer...

90% av alla kartonger är uppackade. På måndag ska jag fixa alla kläder och allt sånt småplock, imorgon tar jag paus och jobbar ett extralångt pass, En vägg är på väg ner. Ulven är helt vild med sågar och knivar och allt vad han har hittat. Väggen blir inte långvarig... Men oj vad skönt att bli av med den där ohyggligt fula glasväggen som nån satt upp mitt i rummet.

Vilken familj vi har alltså! De är helt galet fantastiska! De bär och ordnar och handlar och planterar och river och allt ni kan tänka er. Huset är redan fint och börjar bli hemmafixat. Utan dessa fantastiska Mulfisar och dessa fantastiska Svärisar vet jag inte vad vi hade gjort. Ni är bäst! Vilken j-vla tur vi hade när familjelotteriet avgjordes!

Inga fler...

Sista gången man åker tunnelbana hem... Sista gången man åkte tunnelbana till jobbet... Sista natten i Midsommarkransen... Uff, blandade känslor, sörjer vårt vackra boende men ser jättemycket framemot allt det nya roliga som komma skall.

Fick sluta tidigare idag, mötte upp Mulfisarna för lite ölandes. Sen blev det italienskt med vin och en massa mys. Nu är det väl dags att samla lite krafter, man har ju en del att stå i imorgon... Snart är det över! Snart har vi landat i VÅRT hus!

Hem ljuva hem...

Kan det inte vara över snart!!! Det är över snart, imorgon är vi husägare! Tullinge here we come!

Jag vet inte vad som är det sjukaste egentligen, att det här anses vara ett klädesplagg eller att det var min absoluta favoritpartytop för så lite som fyra år sen. Ja, det är gjort i metall... Tiderna förändras minst sagt...

Nooo!

Igår såg vi sista skivan i Oz-boxen. Det måste vara en av de bästa serier som nånsin visats. Tveklöst. 21 stycken skivor, 6 säsonger plus extramaterial. Suck, nu är det slut :-( Hoppades nästan på att det aldrig skulle ta slut men alla goda ting gör väl det till slut. Det är dessutom en av de serier som har ett bra slut. Lite udnerligt men väldigt passande för en kaosig serie som den. Se Oz!!!

Låååångsamt

Den här veckan går så lååångsamt! För det första vill jag vara ledig, för det andra vill jag slippa bo i flyttmisär, för det tredje vill jag träffa mina Mulfisar. Och det är bara onsdag! Suck... Men idag är jag ensam hemma under kvällen, mannen min jobbar. Så då får jag packat det sista i lugn och ro. Alla småsaker som ska ner... Sen är det torsdag och då kommer alla föräldrar på besök. Både Mulfisarna och svärisarna. Ska bli väldans trevligt. Och sen är det faktiskt fredag! Sen bär det av till Tullinge! Åh vad jag tycker att det är jobbigt att flytta, leva i misär i flera veckor (Flera dagar är väl normalt men då har ni aldrig flyttat ihop med min man...), sen ska ju all skit upp oxå... Suck, och man ska bo in sig och allt sånt... Sen ska vi dessutom på nåt magiskt sätt lyckas spara ihop en massa pengar så att vi kan renoverar köket...Gaaahhh!

Åh vad jag älskar dig!

Idag har varit en mycket lång dag. Jobbade till 22.00, ont om dealers så det var lååånga svingar. Att deala BlackJack i 3h och 30 min med bara 15 min rast i mitten sliter på ryggen kan jag säga. Men, men, på så sätt går passet mycket fortare så jag står gärna lite längre vid borden. Men idag har jag varit trött. Trött, hungrig och lite grinig var jag när jag kom hem. Men vad väntar mig när jag kommer hem? På bordet står det uppdukat kycklingfilé med sallad! Precis vad jag ville ha idag! Perfekt viktväktarmat och jag slapp göra den själv! Dessutom har han i allt flyttkaos hittat en flaska påskmust så hade försvunnit i klädkammaren. (För påskmust får man dricka när man vill, däremot julmust finns det vissa regler för...) Åh vad jag älskar dig min finaste! Nu ska vi titta på lite mer OZ, är inne på 20e dvdn nu, bara 2 kvar!

Det var droppen! Han har packat ner alla mina tekoppar! Så nu dricker jag mitt söderte ur en tramsig liten kaffekopp! Mutter mutter mutter...

Ljuvliga regn!

Äntligen kom regnet! Äntligen laddas luften ur ordentligt! Äntligen kan det kvava jobbiga klibbet försvinna! Det behövs en rejäl urladdning ibland. Imorgon kam det gärna bli soligt igen men idag var ett ypperligt tillfälle för regnet att visa vem som bestämmer. Verkligen perfekt timing så att jag kunde tvätta och sortera kläder hela dan med gott samvete. När jag kom ut från gymmet tidigare idag så var det som tt man kunna känna i luften vad som var på gång. Det liksom luktade regn. Nu är det många som har semester och för att ni ska ha en ljuvlig sådan så hoppas jag att solen visar sig imån igen för er. Men idag behövdes det lite (eller asmycket, det har hållt på i 12 timmar nu) regn. Imorgon är det dags att jobba igen, godnatt alla därute!

Blir trött bara jag tänker på det...

Vet ni hur mycket det finns att göra här hemma? Helt sjukt mycket... Vi har ungefär hundra miljoner färdigpackade flyttkartonger som står precis överallt och tar upp en inihelvetes massa plats. Ändå så ser det typ ut som att inget alls är nerpackat... Suck, det blir massor att göra idag med andra ord... Det är dessutom min absolut sista lediga dag i Midsommarkransen nånsin. Det känns helt galet. Kluvet med blandade känslor. Jag har trivts så himla bra här. Det är första gången i mitt liv som jag har bott i en lägenhet som faktiskt är min, eller alltså vår men den är inte mammas, det är ingen andrahandslägenhet, det är inte ens en hyresrätt utan mitt namn är ett av de namn som står på kontraktet... Det är stort, aldrig förr har jag sparat så mycket pengar och köpt nåt så fint. Och jag har aldrig varit med om ett så mysigt område i Stockholm heller. Åååhhh vad jag kommer att sakna Hägersten! Tyvärr fanns det ingen möjlighet att köpa hus i närheten då vi tyvärr inte har en 6-7 miljoner över...

Men nu väntar nästa kapitel i livet. Det är dags att ta nästa steg. Om en vecka bor vi i hus! Fattar ni? Jag har inte bott i ett hus sen mina föräldrar skiljde sig och det var när jag var 8-9 år gammal.... Det var inte igår med andra ord... Jag ser framemot det nya huset samtidigt som jag är nervös eftersom jag inte ens har sett det mer än en gång på visningen. Men jag sörjer att behöva lämna underbara Hägersten... Vem vet, nån gång kanske vi hamnar här igen, det får framtiden utvisa...

Nu är det dags att se vad Tullinge har att erbjuda...

Våldtäktsskydd?

Våldtäkt är i mina ögon ett utav det absolut smutsigaste och vidrigaste brott man kan begå. Genom att våldta en annan människa berövar man den på så himla mycket. En kvinna/man som blir våldtagen exempelvis i en park på väg hem en kväll kommer antagligen alltid att vara lite rädd för både främlingar och mörker. Att alltid undra vad personen som är på väg mot kommer att hitta på. Kommer han att komma fram till mig? Kommer han att våldta mig? Slå mig? Skada mig? Eller kanske lämna mig ifred? (Jag använder han då det är så extremt mycket vanligare att det är män som utför detta brott än kvinnor.) Den vanligaste formen av våldtäkt är den som sker hemma. Av någon som man känner. Någon man älskar. Hur ska man någonsin kunna lita på någon igen om nån man tidigare älskat har förgripit sig på en? Personligen har jag till skillnad mot många andra tjejer varit lyckligt lottad nog att slippa fundera över nåt sånt här. Och jag kan bara hoppas att det kommer att förbli så för både mig och alla som jag känner. (Alla andra också förstås men ni fattar väl?)

Men försök att föreställa dig. Att någon tar ifrån dig det mest personliga du har, en liten del av dig själv. Någon annan bestämmer sig för att du helt plötsligt inte har något att säga till om gällande din egen kropp längre. En kvinna i Sydafrika (en läkare) var med om en situation för några år sen. Hon jobbade på ett sjukhus då en våldtagen kvinna stapplade in med död blick och såg mest ut som ett levande lik. Hon sa: "om jag bara hade haft tänder där nere". Så den här läkaren, Sonnet Ehlers, har nu skapat vad som mest påminner om en taggig kondom. Den förs in på samma sätt som en tampong och rekommenderas att användas tex på blind dates, i otrygga områden osv. Om kvinnan som bär denna taggiga kondom blir våldtagen så biter sig kondomen fast i förövarens penis med hulingar och är omöjlig att få bort utan läkarhjälp. Försöker man ta bort den gräver den sig in djupare. Mannen kan inte kissa eller gå medans den sitter där. Tanken är att förövaren då ska bli tvungen att söka läkarhjälp och att läkaren ska tillkalla polis. Dessa "kondomer" delades ut till kvinnor i Sydafrika under fotbollsVM.

Men är det verkligen en lösning? Kommer det att avskräcka våldtäktsmän eller är det att lägga ansvaret på kvinnan? Det hjälper ju inte på något sätt mot det trauma som en våldtäkt innebär samtidigt som man aldrig kan skydda sig mot ett eventuellt trauma. Klicka på rubriken för att läsa artikeln. Personligen så är jag väldigt skeptisk till om det här verkligen är ett sätt att komma åt problemet...

Meh!

Vem öppnade blodfontänen i min näsa??? Inte okej... Snart så somnar jag väl av blodbrist... Ska försöka att inte drunkna i mitt eget näsblod... Ja, så mycket näsblod har jag just nu... Typ... Så nu vet ni...

Tidernas bästa reklam?

Det är äkta glädje det... Och har ni sett att det finns en uppföljare? Typ lika rolig...



Hahaha har ni sett så lyckliga karlar nån gång?

Nötdag

Har haft en riktig nötdag... Först lunchmys i Solberga, sen underkjolsshopping i Sumpan, back to Stockholm city, frapino med dubbel espresso, lunch på Hötorget, bio (Shrek, Puss in boots och Donkey regerar) sen thaimat i soffan framför tvn. Allt ihop med världens finaste Jaimie och ett gästspel från Karin... Löjligt bra dag med andra ord... Life is good...

För att förtydliga... Inga hard feelings nånstans, alla får tycka precis vad dom vill, det är det som är tjusningen med livet tycker jag :-) Diskussioner är underhållande och man behöver tycka olika ibland. Så enkelt är det! Så som sagt, jag tar verkligen inte illa upp av nån kommentar eller nåt, man behöver bli lite utmanad i sina åsikter :-)

Okej lite svar...

För att svara lite på frågorna i kommentarerna...

1.Nej det finns inte rätt och fel i brun, blek, smal, tjock osv, det finns åsikter. Min åsikt är att man är finast som ljus och kurvig. Min andra åsikt är att man får självklart vara solbränd om man vill, det jag inte förstår är hetsen över vem som är brunast. Och jag tycker inte att det är fint när folk solar som dårar och inte ser gränser, tänk Versace... De jag tänker främst på är de vars hud egentligen inte klarar av det. Tex ljusa skandinavier som först blir röda. Inte de med helt andra pigment, tex den huden som är vanligast i södra delarna av Europa, eller Asien, ja ni fattar va? Varje, varje sommar måste jag försvara varför jag är blek. Det är liksom inte accepterat av samhället. Detta är mitt sätt att bita ifrån.

2. Vad gäller Kenza tycker jag att det är tråkigt att vi inte kan ha lite mer blandade förebilder i Sverige, om man nu kikar lite snabbt på de som räknas som Sveriges största bloggare (och därmed förebilder för massor av unga tjejer) så är de alla stöpta i samma form. Och nej, det är inte meningen att revben och höftben ska sticka ut när man står upp. Kenza jobbar som modell, därav hennes kropp, Sen när blev modeller "normalviktiga"? Sen ser såklart alla kroppar olika ut vilket är den stora tjusningen med oss människor, alla är byggda olika. Det tråkiga är när unga tjejer får för sig att ett BMI på 19 är något att eftersträva.

3. Nej, blekhet är ingen mognadsfråga, däremot att tycka om sig själv är. Att äntligen älska sin hy för hur den ser ut och inte ligga och pressa för sakens skull. Det är en mognadsfråga. Att se precis likadan ut som alla andra med sillisar, sönderblekt löshår, brun utan sol och strl 32 i kläder är inget att eftersträva och allt som oftast ett tecken på osäkerhet. Men jag tror att det är dags att höja nivån lite, du Anonym har en fantastiskt låg nivå i dina kommentarer vilket säger mig att du antingen är väldigt ung eller så är du bara för arg för ditt eget bästa. Man får självklart ifrågasätta saker men på en passande nivå.

4. Och ytterligare ett nej, Dita von Teese är inte smalare. Titta igen, hon är kurvig med naturliga bröst och kvinnliga former. Jag tycker att man kan vara smal men fortfarande ha kvinnliga kurvor i form av höfter och bröst, jag tycker att de allra flesta är snyggast när de ligger runt strl medium eller 38. Nu är ju som sagt alla byggda olika men det är nåt helt annat. Och när jag pratade om vem jag tycker att man ska se ut som så var det dessutom Marilyn Monroe jag nämnde, remember? Dita von Teese använde jag som exempel när det kom till hudfärger. Sen verkar det dessutom som att det inlägget blev taget på alldeles för stort allvar. Man tycker ju att folk borde förstå att när man lägger upp bilder på två såna ytterligheter som det var i det inlägget så kanske man inte ska reagera för hårt...

Men, men, ni gör som ni vill, jag tänker iaf gå ut och njuta av en underbar fredag!

Aggressivt...

Fick en ganska arg kommentar på mitt "Blek och fin" inlägg. Lustigt att arga kommentarer oftast är anonyma, har ni tänkt på det? Ni som känner mig och har läst bloggen ett tag kanske kommer ihåg ett inlägg jag skrev förra sommaren om hur trist det är att alltid behöva försvara hur man ser ut. Att alltid behöva försvara att man inte är brun. Det är ju det detta nya inlägg handlar om också. Att det är helt okej att vara blek. Lika väl som man får sola om man vill, får man välja att vara blek om man vill. Det handlar inte om att man inte KAN bli brun, det handlar om att man inte har nåt intresse av det och inte fattar hetsen. Folk får absolut vara solbrända om de vill jag fattar bara inte varför. Jag kommer aldrig att gå fram till någon och säga "men oj vad brun du är, har du slarvat bort solskyddsfaktorn eller bara VILL du ha cancer?" Däremot kommer folk fram till mig dagligen och tror att de har rätt att påpeka min ljusa hy. Varför är det okej?

Jag har också legat och pressat på stranden i flera timmar, veckor till och med! Jag har varit rejält brun, jag har varit bränd, jag har haft alla olika nyanser på min hud. Men jag trivs bäst som blek, jag är äntligen så gammal att jag älskar min hud så som den ser ut när ingen stör den. Jag känner inget behov att ligga och pressa bara för sakens skull. Jag har inget behov att bli brun bara för att "det är så det ska vara". Jag kan ligga på stranden och läsa en bok för att det är skönt och avkopplande. Men allra helst då i skuggan så att jag kan ligga hur länge som helst utan att tänka på solen.

För jag förstår verkligen inte hetsen. Precis som jag skrev så är det en sak att ha fått lite färg, men att pressa så mycket att man helt förändrar sin hudfärg är nåt helt annat. Och du arga anonyma människa, säg vad du vill men det är INTE hälsosamt att ligga och pressa i solen. Hudcancerfallen ökar lavinartat i hela landet, och det kryper ner i åldrarna. Solljus är nyttigt och livsnödvändigt för oss men att vår hud ens förändras i färgen är ett tecken på att den försöker försvara sig mot solens elaka strålar.

Och för att tillägga, jag har ingen aning om hur mycket Kenza väger, över eller underviktig, men jag kommer aldrig tycka att det är snyggt när det sticker ut ben lite här och var som på den bilden. Nä, tacka vet jag Marilyn Monroe i så fall...

Blek och fin :-)

Jag tycker att det är snyggast att vara blek. Att få lite sol i ansiktet och lite fräknar eller så det är en sak. Men att ligga och pressa sig för att ändra sin färg på huden är nåt helt annat. När man ser någon med typiskt skandinaviskt utseende som är jättebrun så är det inte särskilt snyggt om du frågar mig. Det ser liksom lite fel ut. Nopp, sorry för alla hundra tår jag trampar på nu men jag tycker att det är snyggast att vara blek. Dessutom har jag ingen lust att bli rynkig och ful innan jag måste, jag har ingen lust att få läderaktig och konstig hy när jag blir äldre. Så alla ni som pressar allt vad ni kan och tycker att det ger er rätt att håna oss som trivs som blekfisar tänk på det här, om några år kommer ni att se ut som kvinnan på den första bilden med vi blekfisar kommer att se ut som Dita von Teese! Ja, just det, precis som Dita kommer vi se ut! (För på nåt underligt sätt kommer vi automatiskt att bli burleskdansörer med oklanderlig klädsmak och stil.)

Kärlek

Den här mannen ska jag gifta mig med... Sötast av alla?

Som en liten gris...

Min arm har en väldigt lokal, rund svullnad med två stycken djupa jack i. Det leder till att det ser ut som att jag har ett litet gristryne på armen. Jag håller på att förvandlas till en gris tror jag...

Tatto Hunter

Alltså den här killen, Lars Krutak heter han. Han reser runt i världen för att utforska uråldriga tatueringskonster. Hur häftigt som helst. I dagens avsnitt är han i Papua Nya Guinea hos en stam som kallas för kaningar som tatuerar sig för att hylla en krokodilande. Eller tatueringar är väl inte riktigt rätt ord, scarification är det väl snarare. De får genomgå en lång ritual för att bevisa att de är manliga nog (bl.a måste de döda en krokodil) för att slutgiltigen få sin tatuering. Deras kroppar smörjs in i kokosnötsolja för att mjuka upp huden. Sedan läggs det ner medan de blir skurna i små djupa snitt över bröst och axlar med vad som liknar ett rakblad. När detta är gjort och blodet är borttorkat smörjs de in med en speciell lera för att såren ska bli ordentligt infekterade. Sen får de ligga i en hydda i ett par dagar för att återhämta krafterna. När sen såren läker så blir det stora upphöjda ärr. Ungefär som en krokodils skinn, ni fattar grejen va?

Till saken hör att han inte bara utforskar, han lyckas visa sig värdig inför Rådet i stammen och får själv genomgå hela riten, som första vita man nånsin. Tufft...

Måste dela med mig

av vad som kan vara tidernas bästa scen i en film.... Någonsin...

Nötdag

Har haft en supertrevlig dag med Karin och Kelly. Två nötter :-) Fika i solen på Kulturhusets tak. Vår fina Kelly ska lämna oss! På onsdag flyttar hon tillbaks till England! :-( Men det var lite julafton för mig och Karin iaf. För nu när dom ska flytta tillbaka till England så fanns det ju en massa grejer de inte kunde ta med sig. Eftersom vi är riktiga kompisar så ställer ju vi såklart upp :-) Oj vilka fina kläder jag fick, för er som inte känner Kelly så kan jag berätta att hon har typ finast stil av alla vi känner så gissa min glädje när hon delar med sig :-) Nu ska jag bara komma igång ännu bättre med träningen så att jag kan bli ett riktigt snyggo i alla mina nya kläder :-)

Btw vem fan uppfann epilatorn? Skjut honom... För det var garanterat en man som uppfann den... Men, men , har man påbörjat nåt får man avsluta det, nu ska jag ta tag i ben nummer två. Så! Nu plockar jag fram maskinen som sakta, sakta äter upp all hud man har... Utmaning! Visa mig en man som kan epilera ett helt ben utan att gnälla! Noll chans!
Hej då fina Kelly, vi kommer att sakna dig!

Men seriöst?

Råkade av en slump hamna på den där Kenzas blogg. För er som inte vet så har hon just nu Sveriges mest välbesökta blogg. Med andra ord är hon en superstor förebild för massor av unga tjejer. (För jag tar för givet att det är hennes största målgrupp.) Om ni klickar på rubriken så så kommer ni till ett inlägg hon har gjort från Portugal där hon just nu befinner sig. Det jag reagerar på är bilden som ligger längst upp i inlägget. Är det så man ska se ut? Är det så vi vill att alla unga tjejer tror att man ska se ut? Är det en förebild? Jag tycker det är så himla tråkigt att idealet idag anses vara när både revben och höftben sticker rakt ut. Det finns liksom inga gränser för hur smal man får bli. Annat var det för, nån som känner igen blondinen på bilden kanske? Visste nu förresten att ms Monroe som av många anses vara den sexigaste kvinnan genom tiderna var en storlek 40/42? Hur kan vi ha gått från det idealet till det vi har idag? Det är SORGLIGT. Marilyyyyyn kom tillbaka!!!!!

Svettas...

Och nej, detta är inte ytterligare ett "oj vad det är varmt ute"-gnällinlägg. Jag har vart på gymmet, två gånger i veckan i två veckor nu. Bara en början men en förbannat bra början om jag får säga det själv. Var så himla duktig med gymmandet ett tag men sen vet jag inte riktigt vad som hände. Jag lessnade på mycket och hittade aldrig tid till att gå dit. Den här veckan så har jag tagit inte mindre än 4 livsomvälvande (tja, jo, typ!) beslut som känns sådär in i helvetes asabra. Men oh my vad svettigt det blir... Först så blir det lite uppvärmning, typ en kvart på nån konditionsmaskin så att man blir varm i kroppen och inte råkar spränga nån muskel vilket vore väldigt typiskt mig... Då svettas man massor. Sen blir det styrketräning i ung en timme, då svettas man ännu mer. Sen byter man skor och promenerar hem, inte långt men förbannat varmt ute (oj där kom det!) så då svettas man lite till. Sen kommer man in i lägenheten som konkurrerar med skärselden om högsta möjliga temperatur och svettas ytterligare lite till...Så oj vilken svettig dag det har varit idag. Men löjligt produktiv... Men visst är det skönt att se att även Beyonce blir ett svetto ibland?

Löve it!

Jag älskar att läsa bloggar, allra helst när de får mig att skratta. Katrin Zytomierska har en blogg som får mig att skratta varje dag. Jag älskar folk som säger/skriver precis vad de tänker och känner. Folk som inte är rädda för att trampa nån på tårna eller rädda för att säga nåt olämpligt. Katrin har nyligen fött en son och ska nu gå ner sin babyweight. Eftersom hon är grym på att bjuda på sig själv så lägger hon upp en film när hon dansar lambada, i viktminskningssyfte. And I love it :-)

Vi vill ha fler Katrin Zytomierska i bloggvärlden! Bort med alla Kissi och allt vad de heter. Inga fler hjärndöda brudar som skämmer ut hela kvinnosläktet utan fram med intelligenta och roliga tjejer!

Och vad du än gör, missa inte att klicka på rubriken så att du får se den fantastiska dansen...

Grattis!

Idag för 35 (eller var det kanske 55?) år sedan så föddes vad som senare skulle komma att bli världens bästa mamma. Dvs min mamma. Vem skulle det annars vara liksom? Hon råkar nämligen vara en mamma som alltid ställer upp, som gör mer än vad hon nånsin behöver och hon har alltid tid. Hon har stått precis alldeles bakom när man har gått igenom alla jobbiga saker som har hänt, alla sjukhusvistelser och alla jobbiga samtal man har fått. Varje gång man har suttit och gråtit och varit förbannad av frustration så har hon varit där. Och hon har vridit sig ur led för att kunna ge mig allt jag nånsin velat ha under min uppväxt. Och det är inte lätt alla gånger att vara ensam med en unge som ska rida på ridskola hela livet, det ska åkas på ridläger, i konfirmationspresent fick jag en resa till Grekland fast det egentligen inte fanns pengar för några sådana extravaganta utsvävningar. I gymnasiet hade jag i stort sett fri tillgång till hennes bil, något som jag missbrukade enormt, dum tonåring som jag var. (Det är förbannat lätt att vara efterklok eller hur?) Men gymnasiet tog slut och det var dags för student. Det var bal med alla dess tillbehör, (hon kom tom och hämtade oss kl 7 på morgonen efteråt!) det var studentfest med bjudning för hela släkten. För att inte tala om vad som hände sen! En månad på Kos hände sen. Det hade aldrig varit möjligt utan min kära mor kan jag säga... Hon är alltså ensam ansvarig för alla stora händelser i mitt liv kan man säga...

Men hon har även varit med under alla roliga saker som hänt. När jag fick jobbet på casinot så packade hon och Ulf in mig i en bil och körde mig hela vägen upp till El Stockholmo. Höll mig sällskap de första dagarna innan det var dags att börja på det nya jobbet. Eftersände min post de första åtta månader då jag bodde svart och inte kunde skriva mig i Stockholm. När jag träffade min fina man och vi bestämde oss efter att ha träffats i hela två månader att nu var det väl ändå dags att flytta ihop, vem stöttade då till hundra procent? Förlovningsdags, i Passagen förstås, mamma riggar med champagne och glas utanför dörren mitt i natten. Sen köptes det ny stor och fin lägenhet. Då packade de bilen igen och körde upp med släp och grejer allting som jag lämnat kvar i Halmstad. Om två veckor är det flyttdags igen, då kommer de igen bara för att hjälpa till.

Nu önskar ni också att ni hade en lika bra mamma som jag va? Det kan ni aldrig få för hon är bara min! (Och lite Fredriks då förstås..) Så säg grattis till henne idag! Det är det minsta hon förtjänar!

Ska man önska sig saker oxå?

Jag är lite skeptisk till det där med önskelista. Jag är uppvuxen i Halmstad där min familj finns, Johan är uppvuxen i Sundsvall där hans familj finns, vi bor i Stockholm där vår gemensamma familj (läs en himlans massa underbara vänner) finns. Vi har tänkt att vi ska spendera resten av våra liv tillsammans. För att göra det riktigt tydligt och för att få så optimalt många vuxenpoäng som möjligt så har vi valt att gifta oss. Då vill vi förstås ha med oss alla våra familjer. Detta innebär att väldans massa människor måste betala en resa och ett hotell för en hel helg. Ska vi då dessutom skicka med en önskelista? Nej, jag skulle inte tro det, om alla kommer så blir jag löjligt glad. Mycket mer kan man inte begära tycker jag. Därför har vi valt att inte önska oss några saker i bröllopspresent. För lite klyschigt men väldigt sant sagt så önskar vi oss att alla kan komma. (Nu kommer min blivande make att bli tokig på mig, kan nästan höra honom: "Nej! Vad säger du?! Klart vi vill ha presenter!")

Men... Jag faller för trycket... Våra kära Mulfisar har fått äran att vara värdpar. Så de stackarna har redan mer än en gång fått svara på frågan om vad vi vill ha i present. För att inte tala om hur många gånger vi har fått svara på samma fråga!

Så efter alla dessa påtryckningar så kommer härmed lite presenttips. Alltså, ingen önskelista men lite tips. Som ni alla vet så har vi nyligen köpt hus. Ett stort hus på tre våningar, en massa plats att fylla med andra ord. Men eftersom vi har bott ihop i rätt många år nu så vi har faktiskt en in i h-lvetes massa grejer. Vad som däremot saknas i vårt nya hus är ett kök. (Jag vet! Man tycker ju att det borde vara självklart med ett stort kök i ett stort hus!) Så självklart måste detta åtgärdas ögonaböj! Vi skulle med andra ord bli mycket glada för lite hjälp med köksrenoveringen. Förslagsvis ett presentkort på IKEA där det finns kök i mängder.

Nu är det ju inte helt ovanligt att folk tycker att det är lite tråkigt att ge bort presentkort så nåt annat tips kanske? Dessa glas har jag helt ogenerat försökt tigga mig till tidigare i bloggen och det har inte förändrats. Inte bara de glasen! Hela Amor Vincit Omnia serien från Orrefors är ljuvlig. En annan solklar favorit (eller ohälsosam glasfetisch, det är en tolkningsfråga) är Iittala. Marimekko och Aalto heter favoriterna där och vi börjar få ihop en liten samling. Tänk att ha en Aalto vas i alla regnbågens färger... Mmm... Essensce är en annan serie som vi samlar lite på.


Nä nu får det räcka, nu får ni inga fler tips. Det viktigaste för oss är som sagt att ni kommer, inte att ni har presenter med er. Detta inlägg skrevs enbart i syftet att avlasta mor min och att vi ska slippa svara på fler frågor. Så se till att få tummen ur nu och ringa upp Grand Hotell i Halmstad och boka ett rum! Uppge att ni ska på vårt bröllop så får ni dessutom generös rabatt. För det är bara 148 dagar kvar till årtiondets bästa fest!

It has begun...

Flyttpackningen... Mister är helt vild här hemma, han springer runt och packar allt som inte är för stort för en flyttkartong och allt som jag inte sliter ur händerna på honom. Och om han mot all förmodan sitter ner så planerar han hur man på bästa sätt packar nästa flyttkartong. Om han fick välja så skulle vi bo i en flyttbil de sista två veckorna för att vara riktigt redo... Säga vad man vill men planering, det är nåt han gillar...
Följande konversation utspelade sig för ca 12 sekunder sen:

Johan: Dessa formar som vi (läs jag) brukar göra lasagne och sånt i...?
Jag: Vi kanske kommer att vilja äta nånting nån gång under de närmsta två veckorna?
Johan: Tror du verkligen det?

Man kan inte packa ner precis allting!!!

Barney says...

A hug is just like dryhumping on a public place...

Yupp!

Idag är min man äntligen ledig! Det betyder alltså att han kommer att vara hemma när jag kommer hem från jobbet, det betyder alltså att vi kommer att ses utanför jobbet för första gången på över en och en halv vecka! Yeay! Ska försöka byta bort mitt pass imorgon också så att vi hinner umgås lite.

Igår blev det ett besök hos finaste Karin efter jobbet. Förra veckan gjorde hon nåt som iaf jag tycker är skitläskigt. En gastric bypass... Dvs man klipper sönder magsäcken och sparar bara en liten liten del av den och liksom leder om tarmarna. (Klicka på rubriken om du vill läsa mer.) Sjukt läskigt men väldans effektivt. Så eftersom det blir sjukskrivning för henne under en månad nu så behöver hon en massa besök. Var på sjukhuset en sväng och hälsade på henne precis efteråt men nu är hon alltså hemma igen. Så igår hon fick hon nöjet att lyssna på medans jag umgicks med henne. För det är typ så det funkar. Jag pratar som en dåre och hon stoppar mig när jag har fel :-p

Nu måste jag rusa! Ska försöka hinna träffa storebror en sväng innan jobbet!

Mmmm... Miiiiloon

Varmt så in i h-lvete. Och jag får klaga. För jag är inte en av dom som sitter hela vintern och väntar på sommaren. Det är bara då man inte får klaga nämligen. Jag gillar när det är varmt, lagom varmt. Men jag gillar inte att man vaknar av att kudden är sjöblöt av svett eller att man får svettattacker av diverse fysiska ansträngningar som tex att blinka lite med en ögonfrans. Humöret blir lidande, inga kläder passar för man är alltid svettig och svullen. Så idag blir det vattenmelon till frukost. Det är typ vad jag känner att jag orkar trycka i mig. Inget varmare än så... Gahhh...

Jag vill ha 22grader utan en massa klibb och kvavhet. Är det för mycket begärt?

It could happend to you?

Sitter och svettas i soffan... Dels för att jag lyckades med konststycket att hinna träna efter jobbet och kämpar med efetrsvettningar utan dess like, men allra främst för att det är ca 200 grader varmt i lägenheten. Målet nu är att jag ska träna minst två gånger i veckan och nu i veckan så blir det back to viktisarna. Så att den där stora vita klänningen som hänger i klädkammarn går att stänga... Men allra främst så att jag kan börja tycka om mig själv igen. För det är faktiskt det enda som egentligen räknas, storleken är faktiskt helt oviktig så länge man är nöjd och lycklig med sig själv och just nu är jag inte det. Men jag vet också att det inte är så himla mycket som saknas. Så det ska nog gå...

Nu sitter jag och myser i soffans medans det är den mysiga filmen "Det kan hända dig" på tv. Urgullig film...

Men det allra bästa av alla braiga saker i hela världen är att min älskade älskling äntligen har kommit hem igen! Han har varit i Sundsvall och jag har inte sett honom sen i torsdags! Idag fick jag iaf träffa honom lite på jobbet men jag ska försöka vara vaken när han kommer hem från jobbet så att jag hinner se honom på riktigt. oj oj oj vad jag har saknat honom... Min älskade fina lilla månsling...

Slash...

Den här mannen alltså... Wooow... Han vet verkligen hur man gör musik... Konserten var helt enormt bra. Han blandade låtar från sin nya skiva med lite gamla klassiska G´n´R låtar som Nighttrain, Sweet child o´mine och Paradise City. Hela publiken var lyriska och stämningen var på topp. Hela festivalen var topp. Men alla band föll oss inte i smaken. Det var lite väl mycket vrålande metal för vår smak. Mayhem och Canninal Corpse är inga favoriter. Men när man sitter i en grässlänt på festival med kalla drycker i handen så funkar faktiskt allt. Getaway Rock var astrevligt och Slash var fantastisk. Han är en legend och en guitarhero utan dess like...

...

Sängen 02.30 fredag kväll, klockan ringer 07.00 lördag morgon, nu blir det sängen igen, 08.30 söndag... You do the math.... Men så värt det... Nu däckar jag en stund!

Min nya idol

Om ni klickar på rubriken så kommer ni till min nya idols hemsida. Jag skulle vilja ha en My little Cry Baby, en My little Marilyn och typ aaaalla andra...

åh...

Jag blir alldeles varm i hela kroppen, bubblig av glädje. Så glad för världens bästa människas skull! Nu kommer detta garanterat bli en bra dag, börjar det så bra så kommer det ju att fortsätta :-)

Ville bara dela med mig av årets tveklöst bästa låt...

Kan inte sluta lyssna på den, repeat, repeat, repeat...

bloggsemester

Det blir en liten bloggsemester på några få dagar. Bara så ni vet...

Idag är sämsta dan... Sämsta på länge... Jag har verkligen ingen lust just nu. Jag är så inihelvetes förbannat jävla astrött på den förbannade handleden. Jag orkar inte ha ont längre! Som grädde på det elaka moset har en fot börjat bråka oxå. Är det för mycket begärt att inte alltid ha ont nånstans? Att kunna sköta sitt jobb utan att få så ont att man nästan börjar lipa? Det är tydligen för mycket begärt... Jag skiter fullständigt i om alla tycker att jag är gnällig nu, det är min blogg så jag skriver vad jag vill, ingen behöver läsa... Jag mår så jävla dåligt just nu och då hjälper det att spy ut sig lite skit...

Jag behöver vara ledig... Att bara vara, utan några planer alls, jag håller på att gå sönder av allt tjat och alla måsten... :-/