Eller?

Hur lång tid ska det ta att äta en Risifrutti? Jag insåg precis att det tar mig runt 20 minuter att äta en. Och rent spontant känns det som väldigt lång tid? Men det kan ju inte vara normalt? Eller? Gör jag nåt fel?

Reality...

Då är man tillbaka i verkligheten efter en liten minisemester till västkusten. Stressade rakt ut i fredags för att hinna gör allt som jag bara inte kunde vara utan. Stressa till flyget, stressa från flyget hem till Customs´s Notty, stressa till söder där Jessica, Papaya och Kavring väntade. (Och för er som förväntar er ytterligare en målande beskrivning av min flygresa får klara er utan, allt gick relativt smärtfritt. Det hade gått helt smärtfritt om det inte vore för att jag sitta bredvid en idiot som tyckte att det var helt okej att sitta bakochfram med benen typ i mitt knä för att kunna prata med de som satt bakom samtidigt som hon målade naglarna med stinkade fult lack. Och nej, hon var inte fem...)

Det blev middag med tillhörande bubbel. Trodde vi, bubblet visade sig vara en felbeställning hos leverantören så vi fick hålla till godo med helt vanligt vin. Trots att det var Inkbash-fredag. Men, men, som tur är så är inte heller nån av oss den som är den så det slank ju ner det också.

Ner till Münchenbryggeriet där årets upplaga av Inkbash ägde rum. Åh Inkbash, tänk att det är ett helt år kvar tills nästa år. Det är något magiskt att gå runt i stora lokaler där det säljs en massa roliga saker, dricks alkohol, spelas brutalt bra musik samtidigt som man hör ett öronbedövande brummande av en miljard nålar. Ååå..

Nu är jag mitt inne i en jobbhärva med fem långa nattpass i rad. Första natten igår gick mycket smidigt och återigen påminns jag om varför jag älskar mitt jobb. Så den här natten kommer att bli en kakbit! Right?!

Awesome!

True story!

Det är alltså en kudde. En kudde för barn, exempelvis till vagnen. Ni som känner till Barbapappa och hans familj vet att de alla har käcka namn. Som Barbabok, Barbastark osv, namn efter deras personligheter kan man säga. Som ni ser på bilden så hänger det som en liten namnlapp på den här barban. Det är alltså Barbaskön ni tittar på. Döm om min förvåning när min mor frågar varför det står "Barbas Kön" på barnkudden. I och med att den dessutom är så lurvig så blir allting väldigt väldigt obehagligt...

Back to storstaden

Så var det fredag. Och det är dags att bege sig hem till hufvudstaden igen. Trött som ett as pallrade jag mig upp ganska exakt nio minuter innan jag i vanliga fall går och lägger mig. Känns sådär. Nu försöker jag piggna till tillräckligt mycket för att kunna äta frukost utan att excorsistenkräkas över hela katten. Inte riktigt så lätt som det låter. Frukost när man är trött är inte riktigt min starkaste sida.

Fick ihop väskan till slut. Tyvärr fick jag inte ner mina skor så jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. I vanliga fall hade jag nog lämnat dom men eftersom det snart är dags för det här värdskapsmötespåhittet med jobbet (då jag garanterat behöver nöttuffa skor) så känns det inte så genomtänkt. Och att skicka upp dem kostar nog en mindre förmögenhet eftersom det är modell "så stora kilklackar som möjligt gör att man kan ha högklackat även när man är ful utan att dö i rent självförsvar". Handbagage? Suck...

Sen bhttp://www.blogger.com/img/blank.giflir det en extrem omväg inom Customs Notty för att lämna allt skit som jag lyckats handla på mig dessa fyra dagar. Och I did smart! Det dyraste jag köpte (eller, nja, det NÄST dyraste jag köpte) var en tröja till maken så tekniskt sett kan han inte ens bli irriterad över att jag shoppar! Smart va?

Men idag är det äntligen dags! Två hela år sen vi var där sist men today is finally the day! Inkbash börjag idag! Wofakkinhoo! Fatta hur mycket kul man kan göra med nålar!? Pierca sig lite? Eller tatuera sig lite kanske? Eller lite av allt kanske? Eller shoppa lite kanske? Kanske dricka nån öl kanske?

Mission status: Fail

Vilken skräll va? "Jag lovar, jag ska bara handla liiiite" Hörde jag syn? Suck... Provpackade nu för att se om jag får ner allting i väskan, tröttnade rätt fort och har gett upp. Om jag ignorerar högen tillräckligt länga kanske någon annan packar ner allt åt mig? Anyone? Plz?

MEN! Dagens bästa köp! En DÖSKALLEKLOCKA!!! Den är så fiiiin! Och ser ni där mellan sjuan och åttan? Det är ett liten ben, för det är en benknota som sekundvisare! Och innan nån frågar, den fanns på vuxenavdelningen. Jag lovar.

Och jag har köpt världens bästa presenter till Ulven! Nu är det bäst för honom att han blir glad annars j-vlar... Annars tar jag tillbaka all grattishälsningar! Och det vill ju ingen av oss...

Grattis Ulven!

Happeh happeh birthday!Idag fyller världens bästa Ulven år! Det firar vi med en tur till Gekås! Och eftersom det är hans födelsedag och allt så slipper han följa med :-)

Men dagens utmaning blir att bara handla lite. Inte för den ekonomiska biten som man skulle kunna tro. Men för att jag gjorde misstaget att flyga ner hit. Med den lilla väskan. Så jag ska ju få plats med skiten sen också... Sjukt orutinerat av mig. Det är också därför jag är uppe så okristligt tiden. Haha fatta att det finns folk som alltid går upp på den här sidan av dagen?

Så nu ska jag trycka i mig resten av toffee-yoghurten, för det är sånt man äter här till frukost. När jag är i Halmstad är det minsann inga skinkmackor och jag behöver minsann inte köra Ford. Här är det toffee-yoghurt och SLK som gäller. Life´s a bitch right?

Och glöm för fan nu inte bort att gratta Ulven! Han fyller ju år ju!!!

Hur gör man onsdag?

Jaa, alltså vad gör man egentligen? Tiderna förändras minst sagt. i vanliga fall så har jag så himla många jag måste hinna med att träffa när jag är på besök i Gessleland men inte den här gången. De enda jag egentligen känner att jag behöver när jag är här är Fia, Malin och Emelie, och alla tre hann jag med igår. Pappa har jag hunnit fika med idag och Camilla har övergivit vår vackra stad för fästningsbyn norrut. Suffen har flyttat till Onepiece-country i väst och då blir det väl inte kvar någon som räknas? Eller? Alla andra är liksom mest bonus. Eller besvär.

Så vad gör jag då ikväll här på västkusten? Känns alldeles naket att inte ha några planer. Tokmessar med Papaya och Kavring så jag inte ska känna mig ensam. Dricker vin med Mulfisarna. Allt det där goes without saying liksom. Ska man öva på sina social skills och försöka hitta på något eller ska man köpa en balja lösgodis och titta på film hela kvällen?

Nu har jag iaf myst upp mig i el fåtöljo med levande ljus, vin och Guns så det kunde varit värre. Hösten är här och nu jävlar ska det mysas! Och ja, det är Ozzys bok, min mamma går i rocksthar-skola hos mig...

Tisdag då

Då är det dags att göra tisdag. På något magiskt vis lyckades jag somna tillslut. Efter ca 4 timmars underbar sömn tyckte Halmstad att det var dags för mig att vakna igen. Förbannade jävla soprum som tvunget ska existera precis under mitt fönster. Förbannade jävla Espresso House som ska böka runt utanför mitt fönster. Ja, ni fattar, godmorgon världen helt enkelt!

Nu har jag spenderat morgonen med att göra så lite som möjligt och äta frukost i sängen. För vet ni! När man är här får man göra det! Haha! Jaa, alltså så länge maken inte är med då förstås, då måste jag typ uppföra mig. Men när jag är här själv så kan jag vara tonåring igen! Och vet ni?! Visste ni att det finns yoghurt med smak av strawberrycheescake! Typ som Ben&Jerry-yoggi! Fakkin awesome!!!

Nu är det dags att bryta förtrollningen och ta sig upp ur sängen. I Halmstad är det fortfarande sommar så det blir att cabba ner och bege sig till Mellbystrand. Där har jag en date med Malin och räknar med att få träffa hennes senaste nytillverkning Elton. (Märkte ni hur jag fick det till att låta som att hon inte gör annat än föder barn hela dagarna?)

Och jag tänker lyssna på den här hela vägen på brutalt hög volym!

Mmm... Slash...

Awesome day!!!

Okej picture this...

Vaknar vid tre-fyra tiden söndag eftermiddag. Söndagen består av tvätt, packning och soffmys med maken. Maken går och lägger sig vid fem på morgonen. Noll trötthet från min sida. Klockan blir åtta och det är dags att duscha och klä på sig. Tar sig till jobbet. Videokonferens kl.10.00. Jag tror inte att någon som inte jobbar natt förstår vad 10.00 betyder för någon som jobbar som hårdast när ni "vanliga" snusar så sött. Hem och packar färdigt, hinner till och med en liten powernap på en timme.

Sen börjar det riktiga projektet... Åh herregud, jag blir trött bara jag tänker på det...

Tar tåget till Årstaberg där jag hade tänkt hoppa på en buss som ska ta mig till Bromma flygplats. Planet jag vill åka med har avgångstid 19.25. Kommer till busshållplatsen ca 17.25 då bussen går 17.34 vilket ger mig gott om tid på flygplatsen. Men ingen buss visar sig. Eller jo, en inih-lvetes massa bussar visar sig men ingen som ska dit jag vill. Men det är lugnt, det kommer en till. 17.49 kommer ju nästa, fortfarande gott om tid! Men kan man tänka sig! Det kommer ingen buss! Hmm... Börjar bli lite nervös men så länge bussen som ska gå 18.04 kommer i tid så hinner jag fortfarande. Stressigt men absolut möjligt. Okej, en gissning nu, kom det nån buss? SÅKLART DET INTE GJORDE!!!

Vid det här laget är jag stressad på riktigt. Och jag är inte särskilt trevlig i vanliga fall så när stresshormonerna rusar runt i kroppen gäller det att jag tänker på vad jag gör så jag slipper ångra mig sen... Funderar på att ringa SL och fråga vad i det vildaste de håller på med som förstör min vecka. Inser rätt fort att det antagligen kommer att sluta med att jag råkar bombhota någon chef eller så jag skippar den planen rätt fort. Det kan ju inte vara bra för min framtid?

Ringer istället upp flygbolaget och förklarar läget lugnt och sansat (syn på den någon?) och ber henne hjälpa mig. Vill gärna då tillägga att det här supportnumret jag ringde kostar 25:-/min. Får ett löfte om att min plats hålls i 15 till efter att min ordinarie incheckning stänger.

Okej, kastar mig på tvärbanan. (Den där tvärbanan, den kan man då alltid lita på!). Ramlar ur tåget i Alvik och pressar in mig själv på en knökfull buss som ska ta mig till flygplatsen. Tro det eller ej men bussen kommer in i tid! Jo! På riktigt! Checkar in, lämnar in väskan och börjar sakta men säkert att återfå min sinnesro.

Då är det dags för säkerhetskontroll... First av all, när jag reser så gör jag det bekvämt. Det betyder leggins, långt linne och en hoodie. Släng på bruden en skinnjacka också så är outfiten komplett. Lägger av mig handväskan, plockar ur laptopen ur sitt fina fodral, tar av mig jackan, "Den där måste du också ta av dig!" VA? Får jag inte ha min tröja på mig?! Det är ju askallt plus att jag praktiskt taget känner mig lika påklädd som man gör i underkläder. Ja, ja, nånting inom mig säger att jag inte bör bråka med säkerhetspersonal på en flygplats så jag tar väl av mig tröjan och står och huttrar i mitt linne (som inte direkt är särskilt flattering heller om vi säger så). Går igenom, "Beep Beep" Men suck... Nitarmbanden kanske? "Spelar ingen roll, det blir kroppsvisitering!" säger någon som möjligtvis kan ha varit Annie Wilkes.

Biter ihop i den offentliga förnedringen och går för att hämta min väska och mina kläder. "Är det här din väska?" Suck... "Ja, den är min" Kvar står jag i mitt kalla linne medan jag krampaktigt omfamnar min laptop eftersom det är allt som finns kvar efter de har sprungit iväg med mina tillhörigheter.

Nu vill jag gärna tillägga att vid det här laget har jag varit vaken i 25 timmar.

Får äntligen tillbaks mina saker och kliver på planet. Ser framemot en timmes lugn och ro med lite sömn. Hahaha! Hamnar bakom tjejgänget post-drinks. Suck... Appetite for Destruction i lurarna på högsta volym. Lutar mig bakåt och försöker få en timmes sömn. AAAARGH! Solhelvetet lyser rakt i ögonen på mig! Och vet ni hur stark solen är i ett flygplan? För att göra det ännu mysigare lyser den in genom ett enda fönster. Fönstret på andra sidan mittgången där det sitter nåt j-vla pucko som typ gillar det? Kort sagt, han använde inte sitt solskydd. Så det blev att krypa ihop in i hörnet i en ytterst onaturlig ställning där fönstret fick agera kudde.

Efter strax under 27 timmars vakenhet kliver jag äntligen av planet på skånsk mark och där står min mamma som en räddande ängel. Redo att ta mig till Halmstad.

Nu har jag varit vaken så länge att min kropp helt glömt bort att den ska vara trött och jag har mycket svårt att tro att det blir någon ordentlig sömn inatt. Men det får det vara värt för jag är äntligen framme i passagen hos världens bästa Mulfisar och världens finaste Tikke och njuter. De här dagarna ska jag bara träffa folk som får mig att må bra och när jag kommer tillbaka till Stockholm på fredag är jag top notch och redo för en ännu bättre helg!

AWESOME!!!

Follow my blog with