Let´s go crazy

Två inlägg! Tokig jag är! Nu får ni hjälpa mig. Min bror hade en superfin pälsmössa på sig nu när vi var i Halmstad, den hade hans Alexandra styrt upp till honom. Jag hittade en liknande på Åhléns i Halmstad men när jag kom tillbaka för att köpa den var den borta. Nu har jag letat på alla Åhlénsar (?) som jag kan finna men jag hittar ingen mössa! Vart får jag tag i en sån mössa som jag vill ha?! Jag vill ha en i päls (eller typ fuskpäls är det väl) med öronlappar. Ja, jag vet, det är typ rätt fult men det är också omöjligt att frysa i en sådan mössa. Jag vill ju bara vara varm om skallen! Hjälp mig! Kanske får skriva upp en sån på önskelistan, fyller ju faktiskt halvvägs till 50 om två veckor...
Typ en sån här är det men egentligen vill jag ha hela i päls, inte bara fodret om ni fattar. Denna mössan är den enda jag lyckas hitta men den kostar 800 spänn och är inte ens exakt vad jag vill ha! Suck, jakten fortsätter...

Hej :-)

Jag är här igen. Har ju haft lite bloggtorka senaste tiden. Har haft noll lust och noll inspiration till att skriva nåt nämligen. Har ju mått rätt kasst och jag antar att det är därför som jag inte hittar nått att skriva. Men julen har iaf varit hur mysig som helst. Fick så fina julklappar att jag blev alldeles lipig, personliga, genomtänkta och hur bra som helst. Har varit nere i Halmstad hos mamma och inte gjort mycket mer än druckit whisky och ätit choklad (+2.6 kg på två veckor, så är det att vara hos mamma i jultider) precis som det ska vara på semester :-)

Imorgon är det dags att börja jobba imorgon. Har varit hemma en månad och är inte alls redo att jobba igen. Men vad ska man göra? Antar att det inte är okej att jag bara struntar i det. Har inte gjort nåt alls hela den här månaden och ändå har jag fortfarande ont i handen minst en gång varje dag. Det kommer ju bara att bli sämre när jag börjar jobba vet jag. Men jag ska till läkaren nästa vecka och jag hoppas på att det ska hjälpa med lite påtryckningar så att man kan få den där förbannade handen uppskuren och lagad. Annars vet jag inte hur det ska gå...

Ja, nu blev det ett inlägg till slut iaf, tänker fortfarande inte göra några längre utläggningar här om vad som är fel men jag lever iaf och jag kommer att bli bra igen, jag hoppas bara att det inte tar för lång tid.

Ja... Hur mår jag egentligen?

Det är ganska oklart faktiskt. Och jag har ingen lust att gå ut med en massa detaljer här på bloggen heller. Så ni får faktiskt fortsätta att undra (om ni nu undrar) helt enkelt. Lång lång historia men det är väl egentligen hur jag mår som är anledningen till att jag inte bloggar så mycket. Så det kanske inte blir så många inlägg närmsta tiden eller så kanske det visst blir det. Man vet aldrig, men man ska nog inte förvänta sig för mycket. Men jag är rätt säker på att det blir ett inlägg till ikväll eller imorgon. För idag är det nämligen tatueringsdags igen :-) Wohoo! :-)

Perspektiv

Sitter och mår dåligt, mår så dåligt så att jag mår illa. Undrar varför jag ska göra det. Vad har jag gjort för ont som förtjänar att må dåligt varenda sekund av min vakna tid. Som är myyycket tid eftersom det inkluderar omöjlighet att sova. Snittar ca 3-3½ timmar sömn per dygn. Sitter i soffan och undrar allt detta med tv:n på. Då kommer den där reklamen med den lilla flickan som går till sjukhuset hand i hand med sin pappa och man får se hur det ser ut genom hennes ögon. Den där med att barns fantasi inte försvinner för att de blir sjuka. Den där hon ser en tiger gå förbi, en läkare med alienhuvud, en sköterska som det kommer bubblor i munnen på när hon pratar. Vet ni vilken jag menar? Det ger lite perspektiv iaf. Visst jag mår rekordsämst, tänker inte ens börja med att gå in på vad som är fel men jag är iaf inte ett litet barn precis i början av livet som har cancer. Hur dåligt jag än mår så är jag inte fyra år med en dödlig sjukdom. Lite perspektiv iaf. Visst jag mår inte bättre nu men jag vill ändå skänka en slant till Barncancer fonden känner jag... För att det ens finns en Barncancerfond måste vara den största optimala orättvisan över allt...

Yeay :-)

Idag komme Mammsen på besök i huvudstaden. Hur kul som helst. Ska möta upp Storebror så möter vi Mammsen vid Arlanda Express senare idag. Då blir det lämna väskor på hotellet och sen lite julmys i Gamla stan. Mammsen ska göra nån jobbgrej här så hon kommer upp lite tidigare så att vi hinner ses lite alla tre. Ska bli jättemysigt!

Värsta Bästa kvällen!!!

Ikväll har varit en sån bra kväll! Mötte upp Jaimie vid tåget vid fem. Sen började vi lite smått med att få igång julmusiken och tända en massa levande ljus. Sen gick vi ut hårt med att klä en julgran. Alla behöver en julgran i sovrummet! Sen var vi igång med julbaket. Jag spenderade i stort sett hela gårdagen med att baka julgodis. Men vem trodde att jag var klar? Idag höll vi på i flera timmar till och och vad mycket godis det blev! Vi har gjort chokladknäck, vaniljknäck med hasselnötter, "chokladpluppar med gelehallon", chokladkola och nutellafyllda praliner med vit/mörk choklad. Då hade jag ändå tjuvstartat och gjort mitt egna påhitt saffransknyten tidigare på dagen. Och vi försökte oss på mintkyssar men det gick väldans dåligt. Känsliga rackare det där...

Igår blev det, nougat/marsipanpraliner, wienernougat, rispuffar och vit chokladtryffel med lime och kokos. Mmm....

Men oj vad trevligt det har varit! Massa köksstök (ja, tror det eller ej, hon blev insläppt i köket, men det kommer inte att upprepas!) ännu mera skitsnack och ännu mest vin! Jaimie är världens bästa som finns och hon får mig alltid på mitt bästa humör. Hon lyssnar när jag gnäller och får mig att skratta när jag gnällt färdigt. Bäst helt enkelt! Tack för ikväll!

Back in the days, hösten 2006, tiden går fort...

Julklappsångest :-/

Gahh... Jag älskar att köpa julklappar. Jag brukar resonera så att det viktigaste är att det är nåt som personen i fråga blir riktigt glad av. Det är mindre viktigt vad det kostar. 100 kr eller 1000 kr är egentligen oviktigt. Tyvärr brukar det här tänket ruinera mig varje år... Det verkar som att så även är fallet i år. I år har det dessutom varit svårt med inspirationen tycker jag. Mister blev jag klar med först. För en gångs skull var han enklast. Vi har ju lite av en tävling när det kommer till presenter. Vem ger bästa presenten? Vem lyckas göra den andra gladast? Än så länge står det 2-1 till Mister men nu i jul kommer jag att ta igen det. Min present till honom blir svårslagen...

Men det stora problemet har varit Storebror. Vad ska han få egentligen? Jag brukar (om jag får säga det själv, vilket jag givetvis får) lyckas ganska bra med hans presenter. Så man har ju en viss press på sig. Men nu har jag hittat rätt. Tyvärr blev det alldeles för dyrt så nu får han vara utan födelsedagspresenter och julklappar de närmsta två åren men bra blir det!

Jag tänker givetvis inte skriva här vad jag tänker ge dem eftersom jag vet att iaf Storebror smygläser här ibland...

Hahaha

Gulligaste katterna någonsin! Får ni julstämning nu? :-)

Personligt rekord i migrän :-/

Inte okej alltså... Första attacken i torsdags kväll, lyckades somna, vaknar fredag morgon utan huvudvärk. (Eller jo, men inte förlamande huvudvärk.) Vid lunch slår det till igen. Bäddar ner mig med kyld ögonmask, mörkt tyst rum och Sumatriptan. Sover till sju. Vaknar med "vanlig" huvudvärk. Vid 3 på natten går jag och lägger mig. Vaknar vid halv sex av att det är tillbaka. Lyckad på nåt sätt somna om igen. (Stackars Mister fick inte röra sig överhuvudtaget i sängen. Varje rörelse kändes som en kniv genom huvudet.) Vaknar vid två. Ingen huvudvärk! Tar ungefär 20 minuter av vakenhet innan den är tillbaka igen...

Suck... Nu sitter jag här och känner hur skallen krymper och försöker pressa ut hjärnan genom ögonen. Ungefär så känns det... Har aldrig haft så ont i huvudet under så lång tid innan. Är inne på dag tre nu. Hur länge är det tänkt att det ska hålla på? Har aldrig haft längre en ett dygn, kanske ett och ett halvt tidigare... Hoppas bara att jag slipper fler attacker nu så ska jag nog klara mig. Hade varit skönt att kunna äta lite...

Vill ha!

På bluebox.se finns den här ursöta kudden/sittpuffen. Märket heter Bombadill. Det finns en massa godsaker. Jag skulle vilja ha den här dammsugaren, en semla och kanske en cupcake i soffan :-)

Världens bästa mamma!

Jag vill bara berätta för världen att jag har världens bästa mamma. Hon ställer alltid upp vad det än gäller. Dessutom har hon någon magisk egenskap som alla andra människor saknar och lyckas alltid få mig att må lite bättre. Hon säger rätt saker och lyssnar när jag gnäller och mår dåligt. Hon är bäst helt enkelt. Det ni!

Rushen över...

Friskruschen dvs... Har inte varit sjuk sen svanskotan spökade i somras. Men igår sprack det. Fick gå hem från jobbet vid halv ett. Då hade jag lyckats skaffa mig feber. Och feber bruka vara min personliga måttstock för när det är dags att stanna hemma och ta det lugnt. Kom hem, sov i tolv timmar, vaknade och mådde fotfarande kasst. Febern var bättre men jag ha varit alldeles svag och öm i hela kroppen. Så det togs ingen chansning utan jag stannade hemma en dag till. Kändes som att febern skulle attackera vilken sekund som helst. Nu är det lite bättre. Nu har jag ingen feber längre men jag blir fortfarande yr av ansträngning om jag står upp för länge. Men jag räknar med att jag är helt frisk imorgon!

Jag tror att jag kommer att må mycket bättre överlag inom en vecka. Jag tror att kroppen protesterar mot mörkret. Jag tror faktiskt att jag inte har sett dagsljus sen jag jobbade dag sist. Och det måste vara en månad sen... Nu har jag iaf inte nästa nattpass förrän på nyårsafton så nu kommer jag att ha massor av tid för solen :-)

As good as it gets

Har haft en jättetrevlig kväll här hemma. Började dagen med att lägga lite färg i håret. Det blev inte så stor skillnad som jag hade hoppats på men utväxten är mindre tydlig iaf. Och lite röda nyanser blev det också. Lite julfrilla kan man säga. :-)

Sen blev det pynt så det stod härliga till och mysigt blev det. Den här lägenheten är som gjord för att pyntas! Tycker mer och mer om den ju längre vi bor här. Fy f-n vilket bra köp det var! (Dessutom är den värd ca 600.000 mer än vi gav för den vilket inte minskar "bra köp"-känslan.) Jag trivs så bra här så att det nästan gör ont. Midsommarkransen är dessutom the place to live!


Strax efter pyntet blev klart var det dags för trevligt besök. Linda & Steven kom och blev matade med glögg, peppisar och pasta med gräddsås. Till och med lite pepparkakscheescake slank det ner. Allt detta var ju egentligen en muta för att Steven skulle styra upp Misters dator som krånglade. Vad felet visade sig vara behöver jag ju inte skriva här, ni kan ju fråga Mister istället så får han berätta själv ;-) Men det var himlans trevligt att ha dem här iaf.

Mister gick och la sig för en timme sen. Han jobbar ju dag för typ andra gången på tre år. Så nu sitter jag själv i soffan och njuter av tystnaden. Tystnad, rödvin, levande ljus och en slurk julmust. Vad mer kan man begära? Känner mig faktiskt riktigt avstressad. Bara tre nätter kvar nu. Sen blir det dagtid fram tills nyår. Och eftersom det faktiskt tekniskt sätt är första advent nu har jag till och med tänk första ljuset. Hemma hos min kära familj i Halmstad går jag tydligen (vid den här tiden på året iaf) under namnet "Jultalibanen Franzén" och jag tror bestämt att den lilla traditionsnazisten inuti mig har börjat sträcka på sig, den vaknar nog vilken sekund som helst nu. Åh vad jag älskar julen!

(Btw är det inte lustigt att mitt rättstavningsprogram reagerar på ord som mitt efternamn men däremot inte på "jultaliban"?)

Borde verkligen...

Borde verkligen resa mig och klä på mig. Sitter i mjukisar i soffan och orkar inte gå upp. Är så galet trött i hela kroppen. För att inte tala om hur trött jag är mentalt... Jag skulle vilja skylla på mörkret. Jag är ett big fan av vintern. Men min kropp behöver solljus emellanåt för att må bra. Inget ovanligt men ändå. Jag har inte sett solen på flera veckor nu och det börjar märkas på mig. Men nu är det bara fyra nattpass kvar innan min månad av dagtid börjar. Så det ska jag väl klara av.

Fick kompa idag så att jag inte behöver börja förrän kvart i nio. Hur skönt som helst. Jag hann sova två timmar längre, tvätta håret och baka cheescake. Nu är det bara kläder som saknas så att jag kan bege mig. Är för trött för att äta nåt så det borde jag också göra men det är typ för sent nu. Men om jag lyckas resa på mig så kan jag åka till åhléns, köpa hårfärg och sen åka till jobbet och äta där. Måste verkligen färga håret imorgon. Nu har jag en snygg utväxt och eftersom jag är blond från början så ser jag skallig ut när det växer ut. Inte så snyggt...

Ja,ja nu ska jag resa mig...

Oj oj oj

Det är helt galet hur trött man kan bli mentalt. Idag har varit en mycket lång natt på jobbet. Det har varit stressigt och det har hänt konstiga saker. Jag har fått ta konstiga diskussioner med gäster och i stort sett varenda dealer som har kommit till mina bord har gjort något konstigt. Konstiga camerachecks och annat konstigt. Jobbiga småbråk och annat sånt. Sammanfattning: En konstig natt helt enkelt. Skulle jobba 17.30-04.00 men erbjöd mig att jobba över till stängning. När klockan är halv fyra ångrar jag mig dock för då är jag så trött i huvudet att jag inte vet vad jag heter längre. Vill inte sitta kvar i den där stolen en enda sekund till om jag kan slippa. Men Maarit är en riktig fixare och mutar mig med att jag får deala Black Jack sista timmen så då måste jag ju stanna. Så det blev lite ÖT ändå. Men att spendera sista timmen på BJ8 det är lite av terapi vill jag påstå. Alltid trevligt att deala Black Jack, man kan liksom nästan stänga av skallen och bara ha trevligt istället.

Men ändå är jag trött som ett as när jag kommer hem. Fick skjuts hem av världens snällaste Eva. Vi stannade på OKQ8 här runt hörnet och jag skämde bort mig själv med lite lyxfrukost i form av en Risifrutti med jordgubbssylt (min absoluta favorit) och köpte årets första lussekatt till mannen min. Tänkte att det kan bli en mysig överraskning för honom när han vaknar. Men jag var den som blev överraskad först! När jag kommer hem har han adventspyntat! Stakarna är uppe i fönsterna och det sitter ljus och plastlingon i den staken man tänder ett ljus i taget. Så nu känns allt bra igen liksom!

Har mått väldigt bra senaste tiden. Går mest runt och småler för mig själv. Livet är rätt fantastiskt ändå. För allt kommer att bli bra, det kommer att bli så galet bra så ni anar inte. Och det kommer att hända en massa roliga saker året som kommer och innan dess är det bara 5 nattpass kvar innan allt julmys kan börja på riktigt. Jag är sjukt peppad och tänker bara strunta i allt som är tråkigt!

Myselimyspys

Vilken mysig dag det har varit. Vaknade efter vad som kändes som ca noll timmars sömn. Släpade mig in till Gamla Stan för att möta upp Karin och Papaya. Väl där fick vi köa för att ta oss in i Storkyrkan men väl där fick vi lyssna på något helt fantastiskt bra. Mozarts Requiem. Oj, oj, oj vad bra det var. Det var sådär så att varenda hårstrå på hela kroppen reste sig. Nu är siktet inställt på nästa myskonsert.

Efter det så promenixade vi runt i juliga Gamla Stan. Det är visserligen en vecka kvar till första advent men man kan lätt drömma sig bort och tro att det är dan före dopparedan om man knallar runt där. Små röda bodar överallt som säljer handgjord konfektyr, glöög, peppisar, lussebullar och allt annat man kan tänkas behöva i juletider. Julstämningen hamnade blixt på topp.

Ner i de gamla valven till Sten Sture, ett urmysigt café som absolut rekommenderas. Det är inte bara mysiga lokaler med historia. (Är ju en sucker för historia och speciellt svensk sådan. Dessa valv var på 1700-talet fängelsevalv där bl.a Johan Ankarström satt inlåst efter att han hade livet av Gustav III på maskeradbalen. Sånt tycker jag är intressant iaf.) Vi fick urbra service dessutom. Beställde en varsin smörgås. Istället för att då plocka fram någon inplastad sådan så ställde de sig och gjorde mackorna på beställning. Stora mumsiga sådana till ett bra pris. Bara det är värt ett poäng.

Även ett poäng till Mammo Karin som är bäst på att hitta på mys.

Sen blev det hem till Mister och Lilla Monstret. Bridget Jones på tv som följdes av långprommis för att sen avslutas med korv och stroganoff. Sen soffmys. Oj vilken bra söndag jag har haft! Tyvärr så lyckades jag inte sova nåt inatt heller, gick och la oss vid tre. För tjugo minuter sen (dvs halv fem) tröttnade jag på att ligga och lyssna på Misters snarkningar så nu är jag uppe i soffan igen. Hoppas på att jag blir trött och somnar här snart. Är galet trött hela tiden men kan inte sova, inte okej alltså, men nu är det bara åtta nattpass kvar för i år. Varav sju av dem är de närmsta åtta dagarna och det sista på nyårsafton. Under mina fyra veckor utan nattpass tänker jag gå upp tidigt varje morgon och insupa solljuset. Kanske det hjälper?

Tröttast i stan

Sen i onsdags så har jag sovit dåligt, jag somnar alldeles för sent och vaknar flera gånger varje natt. Och idag börjar det hinna ikapp mig kan man säga. Nu är jag så trött att jag inte vet vad som händer... Men det är bara att slita sig hemifrån. In till Gamla Stan belixt! Möta upp Karin och Papaya för lite kultur. Vi ska till Storkyrkan och lyssna på Mozarts Requiem. Mys mys, precis vad jag behöver tror jag, behöver lyssna på lite vacker musik i vacker miljö. Men jag skulle sälja en tå för en red bull!

Gullevovven

Hermes är här igen! Storebror och Alexandra är och vaktar familjen i Halmstad över helgen så då får Hermes bo hos oss i Midsommarkransen istället. Han är verkligen urmysig det här lilla djuret. Fantastiskt glad och vill bara vara med. Han gick ut hårt med att braka rakt in hos Mister som låg och sov. Eftersom Mister är lite av en favorit för Hermes ville han ju bara säga hej och visa hur glad han var över att se honom. Stackarn kunde inte alls förstå varför han inte fick hoppa upp i sängen eller leka med snorpappret som låg bredvid sängen. När jag kom hem från tatueraren tog vi en regnpromenad och nu ligger vi i soffan och myser, jag tittar på Criminal Minds medan Hermes snarkar för fullt. Myyys...

Andra sittningen

Idag var det dags för sittning nr.2 i det stora ryggprojektet. Jag var ganska livrädd innan. Förra gången var så galet jobbig och jag blev så himla dålig efteråt så jag var ju helt säker på att det skulle bli samma sak den här gången. Men icke. Det gick riktigt bra. Vi hade några konturer kvar som behövde fyllas i igen men sen började vi med skuggningen. Huvudet, halsen, kroppen och ena vingen hann vi med. Så det är lite mindre än hälften kvar. Nästa gång blir skuggningarna klara och sen börjar vi med färgerna. Jag har fem sittningar kvar inbokade. Förhoppningsvis behövs inte alla men hon tyckte att det var bättre att boka för mycket för att sen kunna avboka istället för att inte hinna bli klar och bli tvungen att vänta på att få en tid. Och det är ju sant. Men oj vad jag längtar tills det blir klart! Ska det vara som den här gången så ska det inte vara några problem. Efter lite mer än tre timmar kände jag att jag inte hade någon lust längre. Hade säkert kunnat sitta längre men jag var verkligen jättetrött. Har sovit alldeles för lite och det tar på krafterna att sitta på det där sättet. Så nu sitter jag i soffan och äter cashewnötter med en snarkande myshund bredvid mig och mår bra.

IT´S MIIINE!!!!!!

Jimmy Choos efterlängtade H&M kollektion är äntligen här! Den släpptes i helgen under organiserat kaos i Sverige. Det var kaos på HM på Drottninggatan, folk fick köa för att få ett armband. På det armbandet stod det två klockslag. Mellan de klockslagen fick man vara inne i butiken och roffa åt sig vad man kom åt. Det är alltså tio minuter vi pratar om. Folk är helt vilda. H&M bidrar till hysterin genom att göra en sån hype av det. Men det är väldigt roligt. H&M har ju samarbetat med andra topdesignermärken förr men det är det här jag har väntat på. Och jag fick en väska! (Genom deras hemsida, vägrar stå i kilometerlång kö för att kanske få något man vill ha.) Wohoo!!! Tyvärr är alla skor slutsålda men det finns lite nötsnygga väskor kvar. Så skynda er! Tyvärr var herrkostymen helt slutsåld, tänk om man kunde lura på lite stil på Mister. Tänk vad snygg han skulle vara i en kostym från Jimmy Choo...

Rädda Julen!

Vi måste alla hjälpas åt så att det blir rätt pralin som får lämna asken. Behövs verkligen äckliga Körsbär i likör? Eller äckliga Romrussin? Nää skulle inte tro det va? Det vi behöver är mera Gräddnougat och andra mumsiga nougater, mer Pärlnougat till folket! Visst hade det varit trevligt med en favorit i repris? Varför försvann Noisette tillexempel? Ja, detta är viktigt, alla måste hjälpas åt att rädda julen!

http://www.raddajulen.nu/

Skulle nog behöva semester...

Fjärde natten inatt. Sen är det två lediga vilket kommer att gå åt till 1.Städning 2.Tatuera hela ryggen och utstå obeskrivliga smärtor och dessutom tro att det är värt det. Tänk vad skönt det ska bli när jag är klar och bara kan njuta av konstverket på min rygg och glömma bort hur jobbigt det var...

I förrgår, närmare bestämt natt 2 av 4 så gick det sådär för mig på jobbet. Dealade hela natten. Och det är faktiskt löjligt roligt. Varför är inte alla jobb så roliga? Men, när klockan började närma sig halv fem kom bakslaget. Handen knäckte till och lyckades på något sätt fördubbla sin storlek inom loppet av tio minuter. Inte illa va? Inte alla händer som lyckas med det! Problemet då är att det gör så ont att jag faktiskt mår fysiskt illa och måste kämpa för att inte börja storböla mitt i en pott. Tappar kraft i handen vilket gör att jag tappar typ hela kortleken. Var ju inte direkt nöt på att pitcha då så att säga... Hela poker3 stirrar på mig när jag med gråten i halsen ropar på brush och ber om att få bli avbytt 04.40. Hur tuff är man när man inte ens klarar sista kvarten? Igår var det lite bättre, fick vara ID vilket inte direkt stör handen. Inatt har jag laddat med Voltaren och Alvedon för att kunna klara tio timmar till utan liknande bakslag. Men det är bara att vänja sig, inte lång tid kvar nu tills man är dealer på heltid. Hoppas bara att den där kallelsen till operation kommer snart så att man kan börja tycka att sitt jobb är sådär löjligt roligt igen och slipper gråta av smärta i en ynklig handled...

Om man nu har stans roligaste jobb kan man väl få pyssla med det ifred utan att gå sönder hela tiden?!?!! VILL INTE HA ONT MER JU!!! 10 st 10timmars, 4 st 7timmars och 3 st 6timmars pass kvar tills 17dagars ledighet... 146 arbetstimmar kvar tills semester... Kan vara precis det min stackars vänsterhand behöver... Aj... :(

Statusuppdatering v.46

Det var alltså en hel vecka sen jag bloggade sist? Vad hände där egentligen? Det har inte hänt så himla mycket i veckan iaf. Lite roliga nyheter men inget jag tänker skriva om här :-) Tids nog så... Men en del roliga beslut har tagits vilket har gjort att jag ser med andra ögon på tillvaron. Jag har hittat bra ögon att se med istället. Vissa saker suger rätt hårt för tillfället men det tänker jag strunta i för jag vet nåt som ingen annan vet så jag råkar veta att det kommer att bli bättre än vad någon annan skulle kunna gissa på. In allas face så att säga :-) Som sagt positivt tänkande kommer att ta mig långt. Så långt att ingen annan kommer att hinna ikapp.

Men annars då? Har jobbat en del i veckan, jobbade sön-ons. I torsdags på första lediga dagen var jag och Mister i nya Liljeholmsgallerian och kollade läget. Trevlig galleria. Finns dock en hel del affärer som inte öppnat än så det kommer att bli nöt tror jag. Skönt att ha en galleria på så nära håll. Det var det bästa med att bo i Farsta Strand. När vi kände att vi inte fick ut mer av Liljeholmen fortsatte vi in till stan för att sen bege oss hem igen. Väl hemma blev det linssoppa och Clockwork Orange. En mycket bra dag med andra ord.

Ledig dag nummer två var igår. Dagen började med att min karl släpade upp mig ur sängen för att nu bara måste vi åka till Överskottsbolaget. Eller så här var det. Min karl är allergisk mot julen. Hur man nu kan vara det. Eller iaf mot gran, men eftersom det är typ halva julen så kan man säga att han är allergisk mot julen. Ergo vi måste ha plastgran. Vi hade en som vi hade när vi bodde i Sumpan men den räcker inte här. Nu ska vi ha stor gran! Minst 3m ville jag ha. Men det finns typ inte! Största vi hittade var 215cm på åhléns och den ville de ha 525kr för. Så vi råkade hitta en på ÖoB för ynka 199kr i samma storlek. Så det vara bara att rusa dit så man skulle hinna köpa en innan de tog slut. Det fanns tre kvar när vi kom så det var väl lite tur från vår sida. Mister fortsatte till jobbet och jag hoppade på ett tåg med en gran i famnen.

Väl hemma igen var det dags för lite cupcakebakning. Blev besviken på min cupcakes den här gången. De blev så himla lösa. Helt sinnessjukt goda blev de. Morotskakecupcakes. :-) Men som sagt lösa. Men det fixar vi till nästa gång. Karin höll mig sällskap under baket och så fort jag var klar begav vi oss till Pappa Davids nya lägenhet. Som råkar vara alldeles i närheten. Närmare bestämt Årstadal. Ska prova att promenera dit nästa vecka. Kan inte ta så lång tid. Vi hade en mycket trevlig kväll. Vi gick ut hårt med köttbullar och snabbmakaroner. Sjukt underskattat om ni frågar mig. Speciellt tillsammans med lite rödvin. Efter det blev det årets första glögg. Glögg blir bara godare varje år konstigt nog. Undrar om det kanske är ett tecken på att jag börjar bli gammal...

Tråkigt nog hade jag en elak huvudvärk som inte ville släppa taget om mig. Och mycket riktigt nog, på väg hem kände jag hur jag började se suddigt och må illa. Lyckades på nåt sätt ta mig hem tillslut och stupade i säng. Mörker och tystnad är det enda som hjälper när djävulsmigränen slår till. Sov dåligt som jag alltid gör vid såna tillfällen. Undvek medicin eftersom jag blir så himla snurrig dan efter. Vaknade förvisso utan huvudvärk idag men alldeles mör i kroppen. Känner mig nästan bakis, och jag har mycket svårt att tro att det är de ett och ett halvt glas rött jag drack igår utan jag skyller på migrän... Läskigt att man mår dåligt så långt efteråt... Nu ska jag iaf jobba fyra nätter!

Statusuppdatering v.45

Veckan har varit ganska jobbig so far. Jobbade dag mån-tors. Hade en jobbig känsla hela tiden men trodde att det berodde på lite för lite sömn kanske. Tji fick jag. Den konstiga känsla kom när snorklumpen höll på att flytta in hos mig. Med sig hade han sin kompis febern. Suck vad trist... I torsdags var det riktigt jobbigt att överleva på jobbet men skam den som ger sig!

Efter jobbet blev det kinamat som varvades med lösgodis och glass som sköljdes ned med ohyggliga mängder rosé och whisky. (Inte som drink då alltså utan lite av varje.) Helt plötsligt var klockan 05.00. Vad hände egentligen? Vid tolvtiden (eller var det tvåtiden? En dimma kort sagt...) kom även Pappo (a.k.a David) och hängde med oss i de skotska dimmorna. Mycket trevlig kväll som genomsyrades av skitsnack och en massa planer. Det braiga med David, eller en av alla braiga saker får jag väl snarare säga, är att han numera är lite av en granne till oss. Vilket med andra ord betyder att jag får sällskap hem. Men oj vad trevligt vi hade. Karin is the shit!

Men igår vaknade jag trasigast av alla på hela jorden. Sjukast i stan låg jag i soffan precis hela dagen igår. Idag vaknade jag utan feber! Kändes hur bra som helst. Har till och med lyckats gå till affären idag. Hoppas att jag mår ännu bättre imorgon. Har ju som sagt bestämt mig för att vägra vara sjukskriven innan det är dags för handoperation så nåt sånt här trams har vi inte tid med. Igår skulle jag laga mat. (Som sagt, mitt kök ligger i Tyskland så om jag överhuvudtaget kan stå upp så är det jag och ingen annan som lagar maten.) Det gick över förväntan och ja orkade till och med äta maten efteråt. Sen blev det viloläge på soffan resten av kvällen/natten. Jag var helt utmattad efter det stora projektet. Men det var väl tur att jag ändå gjorde det. Mister har också varit väldigt dålig men är faktiskt också bättre nu. Han har till och med varit sjukskriven! Nu ligger han på tot. 2 sjukdagar sen vi träffades för snart tre år sen! I wish... Han har med andra ord inte ätit något annat än havregrynsgröt de senaste tre dagarna. Så nu fick han lite näring till slut.

Vilket även påminner mig om att jag måste resa mig upp och styra upp lite ugnsbakad falukorv och potatismos. Så nu är det dags att sluta maskinera cashewnötter och ordna upp lite redig husmanskost! Är helt beroende av dess cashewnötter! Nötter kryddade med sourcream smak, mmm... Och jag tänker totally blame Jaimie för min nya passion för frystorkade jordgubbar doppade i vit choklad, jag kan inte sluta äta!

JAG VILL INTE!!!

Kände mig väl inte direkt på topp igår när jag jobbade men det är ju sånt som händer, smällar man får ta så att säga. Idag när jag vaknade så vaknade jag dock med den största slemklumpen man kan tänka sig nyinflytttad i min kropp. Nånstans mittemellan gommen och halsen bor den. Näsan helt igentäppt och till och med öronen gör ont! Om jag skulle våga mig på en självdiagnostisering (?) så skulle jag våga påstå att det är en vad vi kallar för gigantius storus förkylningus. Men andra ord jääävligt förkyld. Men problemet är att jag inte har tid med det. Jag har inte tid, inte ork och inte råd att vara sjuk. Jag måste jobba och skramla ihop pengar till hushållet. Näää nu måste jag snyta mig igen!

Lördagen = Halloween!!!

I lördags var det då dags för vår Halloween fest. Dagen började bra. Mister+Lillasyster+Sambo åkte till Ikea och lämnade mig i köket. Precis så som jag vill ha det. I köket trivs jag bäst och alldeles speciellt om jag får vara ifred där (Ni kallar visst mitt kök för Tyskland, what/who does that make me?) Strax efter kom Jaimie för att hjälpa till med allt pyntande. Jaimie och Johan för att inte tala om Maria var bästa spindlarna jag träffat. Maria är helt klart bokad som Spindelmannen nästa år. När de var klara var precis allting i hela lägenheten inspindlat (ja, det är ett ord, numera iaf). Jaimie lyckades spindla in både mobiler, neccesärer och garderober. Allt detta medans Mister satt fixed i soffan med fotboll på tvn. Lägenheten blev superfin, pumpor, spindelnät och levande ljus överallt. I badrummet hade vi Benjamin. Benjamin är ett skelett som bor i en kista fylld med öl, cider, vin och annan alkohol tillsammans med en massa is. Han är vår vän kan man säga.

Folk ramlade in efterhand som alkoholhalten ökade. Jag skulle vilja beskriva kvällen som kontrollerat haveri. Inga skandaler, bara en massa folk som hade löjligt trevligt tillsammans. Jag är riktigt nöjd med första Halloween festen i vår underbara lägenhet. Och jag hoppas att det blir en tradition.

En eloge till min underbara fästeman är också på sin plats. Om ni bara visste vilken fantastisk man han är! Han hade egentligen ingen större lust med den här festen från början men lät mig få den kvällen. Han bjöd så otroligt mycket på sig själv med det fulaste påhittet till kostym av oss alla. (Som han även vann pris för btw.) Som om inte allt detta vore nog så städade han efteråt. Han plockade bort allt spindelnät och städade undan efter alla. Han är verkligen världens finaste människa utan tvekan! Tänk att han är min! :-D

Lite bilder då? Bilderna kommer i bakvänd ordning, dvs nyktraste bilden sist :-)

Fredagen

Fredagen började med storhandling inför helgens fest. När det äntligen var över och alla påsar hemburna var det dags för nästa projekt och det var ett projekt som hette duga. Ni som känner mig vet att jag är lite av en specialist på att skjuta upp saker. Så det var alltså dags för ett besök på Buttericks. Så det var jag, Mister och Maria (Misters lillasyster) tillsammans med resten av Stockholm. Det var helt seriöst utan överdrift 300 m kö för att få komma in på Buttericks! De hade repat av ingången och hade en ordningsvakt som släppte in fem i taget! Och folk trängdes i kön! Helt absurt, det är alltså en affär med utklädnader och skämtartiklar vi pratar om! Till slut var det iaf vår tur och vi fyllde korgarna med prylar och pynt. Sen var det dags för hockey!

Misters stora kärlek här i livet är ett hockeylag vid namn Björklöven (man skulle ju kunna hoppas att det var jag men vi slåss nog på förstaplatsen där.) I fredags var det dags för Björklöven att möta AIK i Stockholm så då var vi förstås på plats. Matchen avslutades med sura miner då det var "fel" lag som fick gå hem som vinnare. Men hockey fascinerar mig. Först så börjar allting med att hela Hovet släcks ner och det spelas i högtalarna något som mest kan liknas vid en nationalsång för AIK. Som i stort sett handlar om att bönderna ska sättas på plats mm... Väldigt stockholmskt med andra ord. Sen blåses en jättestor borg upp som spelarna rusar ut ifrån till tonerna av hög musik och vrål från ca 1500 dårar som tycker att sport är viktigare än livet itself. I allt tumult passar man på att släppa ut bortalaget också för att de ska få minimalt med uppmärksamhet. Jag köper att man tycker att det är kul med sport. Och det är roligt när det går bra för folk osv. Men det finns viktigare saker i livet. (Egentligen får inte jag uttala mig eftersom jag anser Melodifestivalen vara årets viktigaste händelse efter julafton men ändå.) Men hur funkar hockeyspelare egentligen? Måste vara de aggressivaste människor någonsin. Varför är det okej att det i stort sett slåss på isen? Det är inte okej i någon annan sport, (förutom möjligtvis boxning...) så det måste vara för underhållningsvärdet. Men hur funkar då hockeysupportrar då? Eller det gäller väl alla sporter... Jag ser två sidor; De som dricker alldeles för mycket öl, ser ett dåligt resultat som en anledning till att spöa någon med andra åsikter och som beter sig allmänt illa och skämmer ut alla som har med sport och göra. Som skriker könsord över hela hallen för att han inte gillar domarens beslut. Men sen ser jag också den lilla familjen som går på hockey en fredagskväll, som har en pytteliten son i supporterkläder som tycker att det är så roligt att han inte kan sluta klappa händerna. Och då tänker jag att det kanske handlar mer om gemenskap än om en svart liten sak som far runt på is med tio (eller hu många de nu är) tokiga karlar rusandes efter. Så jag tänker tro det nu. Jag har bestämt mig för att tycka att det är roligt och bara se de söta familjerna som har trevligt och ignorera tölparna som förstör för andra. I så fall kanske jag kan tänka mig att följa med i fortsättningen också utan att knorra?

Statusuppdatering v.44

Annars då? Jo, igår var det dags för läkarbesök med min inte så fina handled. Han trodde att operation var den enda lösningen. Jag blev remitterad till en handkirurg så nu får vi se vad som händer där. Det är ju en månads väntetid tills jag ens får komma på konsultation så det kommer ju att ta ett tag är jag rädd för. Fram tills dess är det Voltaren som gäller på jobbet! Trist men det hade ju varit skönt att få lite ordning på handen så att man kan jobba ordentligt utan att det gör sådär sjukt ont hela tiden. Det största problemet som jag ser det är väl egentligen att det är så galet kul att deala. Det hade varit lättare om man inte hade trivts på jobbet och velat jobba någonannanstans. Men nu råkar det vara bland det roligaste som finns. Så det blir operation. Om de hinner operera mig innan nyår så blir det tredje operationen på 12 månader. Är det sunt? Orka vara så trasig jämt...

Igår var vi tvungna att lämna tillbaka det lilla monstret. Jättetrist och nu känns det så himla tomt här. Men på torsdag kommer Maria hit och stannar över helgen. Då har hon med sig sitt lilla popcorn Milo så då blir det hund här igen. Så det är ju inte så många tomma dagar iaf. Men sen kommer det bli tomt på riktigt. Ingen som vill följa med mig på promenader i höstmörkret (Mister är ju inte så pigg på sånt.) ingen som blir löjligt glad bara för att man kommer hem. Ingen som är nöjd med att bara vara sällskap i soffan. Ja, ni hajjar jag vill så gärna ha hund här hemma. Synd att Mister och jag inte riktigt är på samma nivå där. :( Sad face!

Finaste lilla Hermes ihopkrullad i soffan!

Halloweenmys

På lördag är det dags för Halloweenparty. Då måste det ju pyntas lite innan som sig bör vid högtider. Så igår hade jag ett helt gäng trallisar på besök. Närmare bestämt Papaya, Karin och Elin the Mogg. Tre goda vänner med andra ord. Det började med att de fick sitta och titta på medans jag bakade. (Bara titta, ingen kommer in i mitt kök ostraffat.) Fyra plåtar muffins senare kände jag att det fick räcka. Jag ska ju orka dekorera tramset också. Då var det dags att karva pumpor. Beväpnade med knivar och cider gick vi till attack på pumporna. Vissa attackerade mer än andra. Notera Elins crazyface. Kanske ingen bra idé att låta henne vara beväpnad.

Det blev en pizzapaus mitt i det hela då vi insåg att vi kunde behöva påfyllning på krafterna. Men sen var vi på det igen. Och det blev riktigt bra måste jag säga. Nu står det tre stycken vilsna pumpor på balkongen och lyser upp i höstmörkret. Halloween är ju inte egentligen en svensk tradition men det kan behövas en liten högtid sådär mitt på hösten för att lysa upp tillvaron. Aldrig fel med en ursäkt till lite mys och en fest. Så tack vare att nån stackare vid namn Jack för många många år sen gjorde bort sig lite i en diskussion med Djävulen och blev nekad inträde till både himlen och helvetet vid sin död har vi urgröpta pumpor som vi fyller med levande ljus en gång om året.

Egon, Hello Evil Kitty och den berusade namnlösa Pumpan hänger på balkongen

Ny mobil :-)

Har letat runt lite efter en ny mobil eftersom min visar tydliga indikationer på att den tänker ta livet av sig inom en ganska snar framtid. Min goda vän Elin hade bästa tipset. Så nu är den min! Har beställt den och hoppas att den kommer snart. Det är Ed Hardy som har designat en mobil för Sony Ericson och den är hur snygg som helst. Kamera, mp3 mm, allt man kan behöva. Wohoo :-)

Jag undrar sa flundran...

Jag undrar faktiskt vad som har hänt med mig? Varför denna positivitet? (Är det ens ett ord?) Jag är egentligen ganska trött och klen, har en trasig handled som gör sig påmind hela tiden, inga pengar kvar närmsta månaderna eftersom tatueringsprojektet äter pengar som inget annat. Men inget av detta gör mig särskilt mycket faktiskt. Har inte den där otrevliga känslan i kroppen... Det känns rätt bra ändå. Efter en snabb koll på facebook och på bloggarna inser jag att jag borde vara jättenegativt inställd till det här med tidsomställningen. (Dvs alla andra är gnälliga som bara den.) Att vi faktiskt måste jobba en hel timme extra inatt utan en krona mer betalt. Men jag bryr mig faktiskt inte så mycket. Jag tänker inte lägga kraft på det för det stör mig inte särskilt. Konstigt, jag brukar störa mig på saker, speciellt saker jag inte kan påverka men inte idag...

Känns bra det här nya, ska nog testa ett tag...

Annars då?

Tja... Allt är ganska bra faktiskt. Har en läkartid på måndag för att kika lite på handleden. Vet inte om de kan göra nåt, känns ju som att den har bestämt sig liksom. Men, vi tänker positivt! Igår funkade det ganska bra med Voltaren (gel) över handen. Det funkade att jobba hela passet, grät inte av smärta en enda gång :-P Den är lite svullen, men det får vara hur svullen den vill så länge den gör sitt jobb och inte gör ont. Så det ska nog inte vara några problem att jobba hela helgen.

Sen har jag en fullspäckad vecka. På lördag blir det lite party party. Halloween fest för att vara med exakt. Så det måste ju karvas pumpor, bakas cupcakes och tårtbottnar, blandas bål, fixa utklädnader (maskerad=obligatoriskt) osv. Ni fattar va? Mycket att göra. Problemet är att måndag är min enda lediga dag innan lördag... Så frågan är hur jag ska hinna, men allting går om man är positiv och det är det jag ska vara i fortsättningen! Mitt nya jag är ett positivt jag :-D

Sen har vi ju mysiga Hermes här fortfarande. Han är fortfarande urmysig. Till och med han och Mister har blivit kompisar. De ligger i en liten hög i soffan tillsammans och tittar på fotboll. Till och med Mister har smält inför denna ljuvliga hund. Så jag tänker inte klaga på nånting. Har en känsla i kroppen av att allting kommer att bli ganska bra. Allting alltså, allt jag tänker på och funderar över kommer att bli hur bra som helst. Jag bara vet!

Höstmys

Denna helgen är vi hundvakter. Vid halv elva i morse kom Storebror och Alexandra med lilla Monstret (a.k.a Hermes) för att lämna av honom här. Jag styrde upp lite scones och annan mumsig frukost. Sen när de lämnat oss blev det att sova lite middag på soffan. (Har väldigt svårt för det här med att gå upp innan lunch) Sen var det dags för Mister att bege sig in till stan för jackutprovning. Så jag tog Hermes under armen (eller?) så följde vi honom till tåget. Sen hittade vi en stig som ledde in bland träd så den bara måste ju testas. Så vi hann med en timmes prommis i det fina höstvädret. Visst lite smådugg var det väl men som sagt så älskar jag hösten och tänker inte klaga på den.

Det borde vara obligatoriskt med hund. Då kommer man garanterat ut och rör på sig. (Om inte så är man en dålig människa som inte tar hand om sina djur och då ska man avrättas.) Och det är mycket trevligare att promenera om man har ett mysigt djur med sig. Speciellt när det är ett så väluppfostrat som det här djuret. Han är hur trevlig som helst. Uppmärksam och gör precis som man säger. Han är världens bästa hund att låna när man ska praoa som hundägare helt enkelt.

Efter prommisen blev det lite bollek och sen tasstvätt. Detta avslutades med att däcka i soffan till ljudet av Rolling Stones Paint It Black, det finns med andra ord sämre sätt att spendera en torsdag på...

Endorfiner!!!

Endorfin är ett peptidhormon som kroppen tillverkar själv och som lindrar smärta. Hormonet påverkar vår vilja att sova, äta och dricka. Endorfin utsöndras bland annat vid stress, motion, men även av sex, förälskelse och vid akupunktur.

Endorfinutsöndringen kan leda till "träningsnarkomani", vilket är en kombination av kemiskt beroende av endorfin och ett psykiskt beroende. En studie har visat effekten av endorfin, mätt i milligram morfin injicerat intravenöst, att 45 minuter högintensiv löpning gav samma effekt mätt i smärthämning vid termisk provokation, som vid injicering av 10 mg morfin.[1]

Endorfin anses ofta vara kroppens eget morfin, av den anledningen att ämnena, precis som morfin, heroin och andra opiater, binder till så kallade mu-receptorer. Kemiskt är dock endorfin och morfin helt obesläktade. På samma sätt som effekten av morfin och heroin kan hämmas med hjälp av naloxon, har detta ämne samma hämmande effekt på de kroppsegna endorfinerna.

Texten är hämtat från Wikipedia. Idag var det dags för monsterprojektet med ryggtatueringen. I över tre timmar satt jag och försökte stå ut. Det var ungefär tusen gånger jobbigare än jag förväntade mig att det skulle vara. Det var riktigt riktigt smärtsamt och på vissa ställen gjorde det så ont att jag inte kunde hålla tyst. Vekling... När vi hade kommit halvvägs så var jag nästan beredd att ge upp och fortsätta nån annan gång. Men så lätt kom jag inte undan... På nåt underligt sätt lyckades jag slappna av tillräckligt mycket för att göra klart allt. Och tricket ligger i avslappningen. Minst sagt. Första halvtimmen var jobbig, sen blev det bättre. Men när det var som värst satt jag och spände hela kroppen så mycket att jag nästan skakade ibland. Jag kommer antagligen att sova ordentligt inatt... Och jag kommer antagligen att ha träningsvärk efter att ha spänt varenda muskel i hela kroppen i två timmar. Men jag hade finaste kompisen med mig. Stackars Jaimie satt och höll i mig och pratade oavbrutet för att jag skulle tänka på annat. Sista tiden lyckades jag hitta ultimata ställningen att sitta/ligga i för att kunna slappna av. Då trodde hon nästan att jag hade somnat/svimmat eftersom jag var helt still så länge.

När jag var klar så sa tatueraren att hon inte tyckte att jag skulle åka hem själv eftersom det inte är ovanligt att man faller ihop efter ett tag. Frossa kan man också räkna med. Illamående är en annan trevlig sak som inträffar. Helt plötsligt känner jag att jag vill gråta lite och sen försvinner det lika plötsligt igen. Allt detta inträffar när endorfinerna lämnar kroppen. När man har haft konstant smärta i flera timmar och spänt sig så mycket så frigörs så mycket endorfiner att kroppen reagerar jättestarkt när de försvinner. Men om man ska tro på Wikipedia så verkar det inte så konstigt. Endorfin=Morfin? Läskigt att kroppen kan producera något sånt starkt. Och ja, illa mår jag. Men jag är inte särskilt yr och har lyckats hålla mig på benen. Men jag måste väl äta lite. Så fort Desperate Housewifes är slut så blir det köket!

Men vilket mästerverk. Det kommer att bli så himla vackert när det är klart! När jag såg det färdigt så blev jag nästan tårögd. Så mycket finare än jag hade föreställt mig. Det trodde jag aldrig var möjligt. I så många år har jag velat göra det här. Det är så j-vla stort för mig! Att jag äntligen har påbörjat det! Det känns så obeskrivligt bra, LYCKA! Nu har jag bara tre sittningar kvar... Puh... En bild på mästerverket kanske?

Nu så!

Det blev en bra dag igår. Mycket senare än jag hade tänkt mig men det är ju knappast första gången. Kom 11:a i turneringen, inte så illa av 131 spelare. Iaf inte med tanke på att jag kanske spelar 2-3 gånger per år. Så jag är nöjd. Målet var bara att komma bättre i år än förra året och det lyckades ju. Hur gick det med nykterheten då? Ganska nöjd där också faktiskt. 2 öl/cider och 4cl Jack. Inte så illa att lyckas hålla det på den nivån när de flesta har sin nivå waaay högre. Men det är jag tacksam för idag. Efter att staffpartyt/pokern stängde så blev det Max för lite käk. Sen blev det nattbuss hem. Så det blev en lyckad dag/kväll måste jag säga, trots bara tre timmar sömn!

Nu har jag absolut inte tid att sitta här längre, jag har ju en tatuernig att göra!

Lycka!

Melodifestivallycka närmare bestämt! Min önskan gick i uppfyllelse. Efter bara tre timmars sömn (efter ett av de jobbigaste pass jag nånsin jobbat) väckte han (Mister = min älskling) mig och berättade att han lyckats få två biljetter till finalen i Globen i mars. Lyckan var total! Det blir första gången jag får se finalen live! Wohoo!!!! Jag har världens finaste fästeman!

Nu blir det staffpoker med tillhörande fest!

Allmän statusuppdatering

Hur är det annars då? Tja... Det är väl en ganska bra fråga. Jag vet inte riktigt faktiskt. Har nåt så innerligt förbannat asont i handen min. Vet inte hur jag bättre ska beskriva det. Det har hänt förr att the evil lump (dvs knölen i handleden) har dykt upp för att sen spontandö så jag har väntat med att kolla upp handen hos en läkare. Men nu i veckan när jag är lite långledig så ska jag kolla upp det. Knölen är ju inte på väg att lämna mig. Tvärtom, det gör bara ondare för varje dag som går. Så där ont så att man får kämpa för att inte börja gråta. Vi får väl se vad de säger. Om det går att plocka bort (igen) eller om det vill sig så illa att de inte vill gå in och rota igen. Jag blir så less och uppgiven. Är så trött på att det alltid är något. Är så trött på att alltid gnälla på jobbet. Alltid är det någon åsikt jag har om vad jag ska göra. Och alltid beror det på att jag har så himla ont. Jag vill inte gnälla eller vara till besvär, jag vill bara kunna använda min hand utan att börja gråta.

Suck... Hoppas att det löser sig så att man kan jobba ordentligt igen. Jag tänker helt enkelt vägra vara sjukskriven ingen. Nästa gång jag är sjukskriven så ska det vara för att jag är "vanligt" sjuk. Ingen jobbig operation utan bara en vanlig bihålsinflammation eller influensa eller nåt sånt som de flesta råkar ut för. De senaste 10 månaderna har jag opererats två gånger. Helt olika saker som inte har med varandra alls att göra. Inget vidare snitt... (Snitt! Vad fyndigt av mig!)

Imorgon är det dags för den årliga personalpoker turneringen. Efter det blir det lite staffparty. Jag planerar en riktigt lugn kväll. Men det ska bli trevligt. Det brukar det vara. Synd att det är så okristligt tidigt bara. Redan kl.14.00 drar det igång... Dvs en halvtimme innan väckarklockan normalt ringer.

Sen är det tisdag, då är det ÄNTLIGEN dags att påbörja det som går under namnet Det stora ryggprojektet. Har väntat i flera år och nu är det äntligen dags, känns nästan overkligt. När man har sett så mycket fram emot något så är det lite svårt att förstå att det faktiskt händer. Väntar spänt på slutresultatet men det är inte klart förrän i Januari så jag får hålla mig till tåls.

Nu ska jag resa mig upp ur soffan och styra upp lite färg i ansiktet så att jag kan arbeta. Slutar fyra, sen har jag min lilla långledighet. Då får jag chans att vila upp handen lite och är förhoppningsvis lite mer positiv til helgen!

Vi ska Hundpraoa!

Fick ett desperat sms av storebror. Skulle vi kunna vakta Hermes ett par dagar? De tycker att vi gör dem största tjänsten någonsin. Jag tycker bara att det ska bli roligt att få en lekkamrat på mina promenader. Tyvärr såg det ut som att de lyckades pricka in de enda dagar nästa vecka som vi faktiskt jobbar men det löste sig också. Jag lyckades få ledigt på torsdag (vilket ger mig en underbar välbehövlig fyradagarsledighet) Mister är ledig fre-lör så Hermes får sällskap alla nätterna. Som många vet så vill jag så himla gärna ha hund men Mister säger stopp. Nu får han se att det är mer mysigt än jobbigt. Storebror + Alexandra slipper oroa sig och jag får leka hundägare. Alla vinner :-)

Melodifestivaleeeeeeeeeeeeeen!!!!!!

På måndag släpps biljetterna!!! Måndag morgon, då är det dags för årets stora händelse! Jag har aldrig fått se en final live. Jag har aldrig lyckats få tag på biljetter. Jag blir bara satt på kö på ticnets hemsida, den väntar, väntar och när jag väl kommer fram är biljetterna helt slut. Delfinaler har jag sett live men det är inte samma sak. Andra chansen skulle väl funka, men kan jag inte bara få en biljett till finalen?! Årets stora julklappstips! (Synd att inte karln läser... Hmpf...) Men vem ska gå med mig iår? Jag tänker inte ens försöka få karln till att följa med. Han är helt ointresserad och skulle antagligen bara dra ner mitt humör. Eller nej, det är helt omöjligt, ingenting kan få ner schlagerhumöret för mig. Äntligen är det snart dags för årets bästa tid, vad är hockeysäsong, fotbollssäsong osv när det finns Melodifestivalsäsong!? Tyck vad ni vill, det är årets bästa säsong enligt mig iaf!

Tidernas bästa mellanakt i Melodifestivalen? Björn Gustafsson stal allas hjärtan 2007!


För att inte tala om det här klippet! En riktig klassiker...

Ska man blogga också?

Helt glömt bort, har inte haft en tanke på att det ska göras. Eller ska och ska. Det är väl upp till mig egentligen, men ja, ja, varför inte liksom.

Vad händer då? Det händer inte så mycket. Jobbar och sliter som vanligt. Idag är det första natten av fyra. Känns inte så jättebra. Nu när sköldkörteln och svanskotan rättat till sig så såg min handled sin chans att börja bråka igen. Har ju tidigare haft ex. antal knölar i den som gjort ont. Problemet i min hand började som ett vanligt ganglion. Det är en åkomma som är mycket mycket vanlig. Men eftersom jag allid vill vara värst så sitter min så att den gör riktigt ont. Ganglion är en samling vätska som påminner om ledvätska i (oftast) handleden och man tror att det kan bero på en försvagning av ledkapseln. Det är helt ofarligt bara j-vligt jobbigt. Till nästa problem då: Jag har bakom mig fem operationer och tre tillfällen då den har plockats bort med sprutor och andra äckligheter. Detta har lett till en enorm mängd ärrvävnad inuti min stackars handled. Vilket har gjort att senaste gången jag opererades (dec -07) så fick de även skära av en bit av en nerv som hade fastnat i all ärrvävnad. Ni kan ju själva räkna ut hur bra det är att vara utan handled om man jobbar som dealer. Nu är knölen tillbaka. Och för att göra det riktigt illa (som sagt, vill gärna alltid vara värst) så är det denna gången, hör och häpna, inte mindre än tre stycken knölar i samma handled!!! Orka! Ont så in i h-vete gör det kan jag säga. Efter ett tio-timmars pass på jobbet så är handen så svullen att jag knappt kan röra den utan att börja gråta. Fingrarna gör så ont att jag då börjar fundera på om jag verkligen behöver dem. När jag har varit ledig ett par dagar så går svullnaden ner och den ser (nästan) ut som en vanlig hand igen. Så de första två timmarna på jobbet brukar gå bra, men sen... Suck, ser inte framemot 4 tiotimmars nu... Såhär kan det se ut med en ganglion, tyvärr sitter min i själva leden (en av dem iaf...) och jag har som sagt tre stycken för tillfället...

Men annars är allt typ bra iaf. Hade en mycket bra dag igår. Dagen började med nästan två timmars promenad i det mysiga höstvädret tillsammans med världens bästa Jaimie. Som vanligt har vi toktrevligt och galet roligt tillsammans. Det blandas hejvilt mattips och bröllopsplaner när vi ses. Tyvärr var hon tvungen att lämna mig vid sex-tiden så då blev det ett fik tillsammans med thé, en påse naturgodis och en bok tills karln min slutade jobbet vid halv åtta. Sen blev det bio för oss.

Vi såg andra delen i Stieg Larsson trilogin. "Flickan som lekte med elden". Den var bra måste jag säga, inte världens bästa film men helt klart bra. Jag kommer att se nästa också. Kanske till och med att jag plockar upp böckerna nån gång... Kort och gott en mycket mycket bra dag, min enda lediga dag. När man har lyckats fiffla med sitt schema så mycket att man bara får en ledig dag i taget så gäller det att göra det bästa av den så att man inte undrar vart den tog vägen. Mitt lilla trick iaf...

Jag tänkte avsluta detta gnälliga inlägg med en bild av vad jag såg när jag tittade ut genom fönstret på vår uteplats häromdagen. Det är Trapphuskatten! Han har väl ett riktigt namn egentligen men vi kallar honom Trapphuskatten. Han bor här i trappen och brukar springa omkring och leta efter det skönaste stället att sova på. Lite så som katter oftast gör. Den här soliga höstdagen var det våra utemöbler. Så där har ni det, bildbeviset på att hösten är helt underbar!

Trist trist trist och lite roligt

"Evenemanget inställt" Så står det på ticnets hemsida. Damn you Marilyn Manson... Eller det kanske är lite hårt men f-n va tråkigt. Hade sett framemot den konserten. Ja, ja, det kommer väl fler tillfällen... Fick ett litet meddelande på facebook från Rebecca som hade sett att den var inställd. Gick in på hemsidan och yepp, tyvärr hade hon rätt. Och stackars Älsklingen som inte var så himla pigg på att gå men ändå bytte bort sitt pass för att kunna följa med mig. Nu var det helt i onödan.

Men jag har fortfarande något att se framemot den helgen. Fia kommer på besök! Wohoo! Har saknat henne massor och det ska bli superduperkul att få hit henne. Det var år och dar sen hon var här på besök. Hoppas bara att det går nu så att inte nåt kommer emellan. Då ska vi ha tjejhelg, titta på en massa tjejfilmer och prova brud/tärnklänningar :-)Och dricka ohyggliga mängder vin förstås, det hör ju till...

Underbara fantastiska HÖST!

Jag älskar hösten! Allting är vackert. Det är precis lagom kallt ute. Luften är frisk och man vill verkligen gå ut! Idag blev det en långpromenad som avslutades med lite matshopping. 7000 steg (yepp, stegräknaren är på) senare var det dags att storstäda hemmet.

Det är något speciellt med hösten. Jag blir alldeles lycklig av att se alla vackra färger överallt. När ett och samma träd har 8 nyanser av orange, det är naturens egen poesi. (Snark, va löjligt sagt!) Men helt seriöst, det är skitmysigt. Det blev en trevlig prommis iaf. Och lägenheten är sanerad, nu ska det inte finnas något spår av kobolt kvar. Så nu blir det väl att röra ihop tzatziki (som jag äter typ tre gånger i veckan) och ugnsrosta lite grönsaker till helstekt fläskfilé, Mmmm...

På tal om absolut ingenting...

Kom hem för en stund sen. Har varit på teamaktivitet med jobbet. Hur kul som helst. Vi började med att åka en sightseeingtur med båt under Stockholms alla broar. Fick se en massa roliga saker/ställen med massor av onödig/intressant/rolig fakta. Sen blev det laguppdelning. Jag blev lagledare för ett helt fenomenalt bra lag. Tyvärr kom vi sist i tävlingen men det måste ju varit nån rigg där. Vi hade mycket trevligt jag, Steven och Klara iaf där vi trallade runt Gamla Stan och letade efter Drakens Gräns. (Tack vare ett stavfel som bara vi hittade, alla andra läste fel och fick rätt, det var ju Drakens GRÄND vi skulle hitta.) Sen blev det Jimmys Steakhouse där vi fick god mat och fantastisk efterrätt. Sen blev det vidare mot Medborgarplatsen där ett tappert litet gäng som bestod av mig, Tania, Heidi, Rosie och Moff stannade för bara ett glas till. Nu kommer den otroliga delen, Mattias gick hem först! Jo, det är faktiskt sant. Redan vid nio lämnade han oss andra.

Nu när den pålitliga nattbussen lyckats få hem mig sitter jag i soffan i mjukiskläder och myser för mig själv. På tv är det McGyver med sina äventyr. Nu till hädelsen som jag tänker utföra. Jag vet att McGyver är kult och allt det där men när jag hör the theme song till den serien tänker jag bara på Piff och Puff. Kommer ni ihåh Rädningspatrullen, ett barnprogram med Piff och Puff i spetsen? Det är preis samma låt!

Ja, ja, verkligen på tal om ingenting, tack för ikväll allihop! Speciellt Rosie, Tania och Heidi, ni är nötter!!!


Visst är det samma låt? Isch iaf... LillMcGyver skulle vi kunna kalla dem

Då och Nu

Den vänstra bilden är tagen i början av sommaren och den högra för en kvart sen. Härligt med förändringar! (Förutom att jag ser så moggis ut när jag tar kort på mig själv men det är smällar man får ta.)

Mycket bra present

Titta vad jag fick av min kära. En sjukt bra bok! Första kapitlet är en biografi över Kat Von D. Sen handlar den om tatueringskonstens historia, spridning, de största artisterna över världen. Det finns även en förteckning om Kats egna tatueringar samt ett gäng som hon har gjort på andra. Sjukt bra bok om man är intresserad av tatueringar! Bästa presenten ever!

Att äta precis vad man vill

Slösurfade lite på Aftonbladet i brist på annat att förgylla min tid med. Av en slump ramlade jag in på Alex Schulmans blogg. Han skrev ett inlägg om att de skulle äta precis vad de ville till kvällsmat. Det slutade med att till kvällsmat den dagen åt hans flickvän (eller fru eller vad det nu är, det är oviktigt iaf) köttbullar med lingon, gräddsås och potatis medan han själv åt kräftor, chips och dipp. Regeln säger att man ska äta EXAKT det man är sugen på. Man får inte tänka på om det är onyttigt eller om det ens går under kategorin mat. Det är en jätterolig grej ju. Man borde göra det. Säg kanske en gång i månaden äter man precis vad man vill. Det kan nog leda till att man blir liiite gladare. Testa! I dare you!

Åh, en sak till!

Glömde ju resten av dagen! Helt uppe i alla bröllopstankar så att jag missar en massa annat viktigt. Som sagt, vi promenixade vidare. Från Slussen till Gamla stan, till Drottninggatan. (Fråga mig inte varför, jag är väl medveten om att detta är helvetet på jorden, men som tur var så var det mitt i veckan, efter turistsäsong och med lite regn duggandes så jag kände faktiskt inte särskilt stort behov av att kasta mig nerför en bro eller en hög byggnad eller så.) Efter väldans många timmar av promenerande (ganska exakt fyra och en halv, den tiden det tar att gå från slutet av Hornsgatan till Stureplan med ungefär 1827 stopp i olika affärer.) så var det äntligen dags att åka hem. Väl hemma blev det soffa och laptop i ung. 35 min. Om ni har läst ordentligt så har ni förstått att jag inte har sovit någonting över huvudtaget sen jag gick upp måndag eftermiddag kl.15.00. Så när klockan var 18.00 blev det läggdags för mig. Tolv timmar senare vaknar jag och vad ser jag då? Jo, Mister har möblerat om lägenheten! Och fint blev det! Han har alltså flyttat på precis allt, matsalsmöbler, bokhyllor, vitrinskåp, soffa m.m. Nu är här jättejättefint. Känns som en helt ny lägenhet.

Så nu sitter jag här i mitt "nya" vardagsrum och myser. Tänk vad bra det kommer att bli med den nya tvn och den nya fåtöljen. Nu är det bara tavlor vi behöver också för att det ska bli riktigt fint här. Men det är ett helt annat projekt. Med tanke på hur extremt stora väggar vi har så blir det ett jätteprojekt att hitta något som passar väggarna till en prisklass som passar oss. Nu blir det ännu mer mysiga middagar i mysiga Midsommarkransen. Kanske redan på fredag med Jaimie och Danny?
Dagens status är en stor smiley efter en fantastisk mysig gårdag!

Spontant och glatt brudklänningsprovande

Igår efter jobbet (dvs tisdag morgon, jobbade måndag natt) spenderade jag ett par timmar med att äta croissanter och dricka cappuccino tillsammans men Kelly. Mycket mycket trevligt, blev väl kvar till halv nio ungefär. Sen blev det bara hem och vända innan det var dags att bege sig till Skärholmen för ytterligare ett dietist-besök. Det var klart vid halv tolv och då var det dags att bege sig mot Hornstull. Där skulle Mister mötas upp för vi ska kolla på cyklar! Det blev dock inget cykelköp eftersom det just igår var alldeles för dyrt med cyklar. Till och med när det är halva priset! Det är mycket som ska köpas in till vårt hem nu. Nya cyklar, ny tv, ny soffa, ny fåtölj för att inte tala om bröllopet som vi sparar till... Men, men, det blir nog bra tillslut iaf.

När vi var klara på cykelaffären bestämde vi oss för en promenad bort till Slussen. På väg dit ramlade vi förbi en bröllopsaffär. Och rea var det också! Det kostar ju inget att titta tänker vi. Hittade en jättefin klänning som det var halva priset på. (Kostar numera BARA 8000:-) "Klart du ska prova" tycker Johan. Det tycker ju hon som jobbar i affären också så det var väl bara att sätta igång. Och vilken klänning! Vilken häftig känsla att ha en sån sak på sig till att börja med. Efter att ha varit vaken i nästan ett dygn, noll smink och påsar under ögonen med otvättat hår blev man helt plötsligt riktigt snygg! Tänk vad ett plagg kan göra. (Men det kanske är det minsta man kan begära av nåt som kostar ett par månadshyror.) Innan jag vet ordet av har jag en slöja tryckt över skallen också medans den blivande maken sitter i soffa med en kamera i högsta hugg!
Men åhhh vilken härlig klänning. Den var helt fantastisk. Draperad i finaste siden med ett jättelångt släp. Och i detta fantastiska släpet fanns fantastiska broderier med fantastiska små pärlor. Tänk om man kunde gå runt i sådana kläder alltid. Till och med Mister var lite överraskad. Och åsikter hade han må ni tro. "En klänning med spets kan man ju inte ha, den ser ju ut som en gardin." En annan klänning med spets "såg ut som en vävtapet" och fulast av allt måste väl ha varit klänningen med spets i lager för den "såg ut precis som en lampskärm". Ja, full av åsikter. Och nu har han bestämt sig för att vara 100% delaktig i mitt klänningsprovande så att jag inte kommer hem med någon gardin som han säger...

Men oj vilken klänning!

Snart sovdags!

Hemma igen efter ytterligare en natt på jobbet. Skulle behöva en semester att se framemot men det är väl inget man kan göra nåt åt. Får se framemot andra saker istället. Som till helgen till exempel. Vi har föräldrabesök från torsdag till söndag. Det är absolut något att se framemot. Det enda som är tråkigt är att det är så kort tid. Man hinner knappt ses alls känns det som när de bara stannar över helgen. De kommer torsdag kväll men då jobbar jag. Efter jobbet är det frukostmöte så man är väl knappast hemma innan sju. Sen ska vi till casinot på kvällen, de fick en femrätters middag som bröllopspresent så det är dags att inkassera den. På lördagen åker vi till Hammarby Sjöstad och hälsar på Storebror+Sambo. Sen är det söndag och de ska åka hem igen. Trist va? Det går verkligen jättefort :(

Idag har inget funkat riktigt som vanligt. (Alltså idag för mig, inte för er som har "vanlig" dygnsrytm). Igår (dvs måndag kväll) gick jag och lade mig vid tolv för jag skulle upp tidigt. Halv tre på natten, efter att jag mest snurrat runt i sängen, ger jag upp sömnförsöket och går upp istället. Klockan nio lämnade vi lägenheten och jag var hemma igen strax innan 13.00 Först då kunde jag gå och lägga mig. Vaknade 18.30, måste till jobbet. Jag var ganska yr när jag vaknade kan jag säga... Men natten gick över förväntan och nu är det bara två till innan man är ledig två. Can´t wait...

The Ugly Truth

Kom precis hem från bio. Idag såg vi The ugly truth. En film som överträffade mina förväntningar med hästlängder. Jag förväntade mig en typisk romantisk komedi som ger lite skratt och några romantiska löjliga scener där de äntligen får varandra.

Men riktigt så var det inte. Flera gånger så skrattade jag så mycket att jag faktiskt grät. Till och med i den obligatoriska scenen där kärleken äntligen vinner över allt krångel och missförstånd (dvs dravel) så fick man skratta ordentligt. Helt enkelt en skitbra film som lämnar en med en riktigt bra känsla i kroppen efteråt. Behöver du ett gott skratt ska du sen den här filmen. Man mår bra efteråt. Bra skådisar och bra musik. Huvudrollerna spelas av Katherine Heigl och Gerard Butler.

En gång rökare alltid rökare?

Jag börjar faktiskt tror det på allvar. Som bekant så gjorde jag en deal med mig själv. Grejen var att jag skulle vara rökfri i ett år. Sen skulle jag tekniskt sett få börja röka igen. Att jag bestämde just bara ett år var för att jag vet att om det skulle bli definitivt att jag aldrig mer skulle få röka så skulle jag bli så galet röksugen och antagligen inte klara det. Nu har det gått ett år, ett år och en vecka för att vara mer exakt. Men jag är fortfarande så röksugen!!!

Igår till exempel, på väg till jobbet fick jag verkligen aktivt stoppa mig själv från att köpa cigaretter. Jag har mått ganska kasst, känt mig ganska stressad mentalt och bara inte velat vara med längre. Det kan säkert hänga ihop med det. En cigg lugnar ju, eller hur? Hur kan man efter så lång tid känna ett så stort behov av något som är så dåligt för en?

Jag tänker på cigaretter varje dag, om jag ser någon röka på tv så blir jag så sugen att det nästan gör ont. Jag tycker att tobak luktar så gott. Jag kan känna hur hur det skulle känna att dra ett djupt lugnande bloss långt ner i lungorna. Men jag vet att det inte är sant. Jag vet att det är ett falskt lugn. Jag vet att jag antagligen inte ens skulle tycka att det vore gott. Jag skulle antagligen bli yr och inte omöjligt en smula illamående. För att inte tala om hur inte värt det det är. Varför vill man misshandla sig själv på det sättet? Varför betala så ofantligt mycket pengar för att förstöra sin egen kropp?

Men det mest skrämmande är hur man kan tillåta något att ha en sådan makt över sig själv. Så snälla ni, döm mig inte om ni ser mig med en cigarett i handen. Jag kommer att döma mig själv så hårt att jag antagligen inte kommer att kunna se mig själv i spegeln på lång tid framöver. En dag i taget helt enkelt. Men hur kan jag vara så sugen på något så destruktivt?!

När jag utan förvarning bryter ihop
När hela världens alla orättvisor riktas mot mig
När absolut ingen levande människa tycks förstå mig
När jag bara vill krypa ihop till en liten liten boll som man kan gömma i ett hörn
När det aldrig blir dag och när mörkret aldrig tar slut
När kylan lyckas nå ända in
När tårarna forsar ner för så trötta kinder
När man bara hör ovänliga röster överallt
När allting är trasigt och vägrar fungera
När jag återigen bara vill somna om igen för att slippa vara med

Då är det du som bygger upp mig igen
Då är det du som visar mig hur världen egentligen ser ut
Då är det du som försöker att förstå
Då är det du som rätar ut bollen till en hel person igen
Då är det du som släpper in solen
Då är det du som håller om mig tills jag aldrig mer kan frysa
Då är det du som torkar mina kinder och stryker mig över håret
Då är det du som viskar det jag behöver höra
Då är det du som lagar allt i mig
Då är det du som visar mig att jag har någon som gör det värt att kliva upp för, den finaste i hela hela världen...

Varva ner...

Har jobbat första natten av fyra. 40 arbetstimmar på fyra dagar är väl inte så himla mycket egentligen men det tar ändå lite på krafterna, speciellt när man bara varit ledig en dag emellan. Vet inte om det kanske är nattdelen som gör att det sliter. Det pratas ju om att det är så himla jobbigt att jobba natt men det har alltid funkat väldigt bra för mig. Men kanske är det så att det tar på en mer än vad man tror.

Man får väl hitta sina trick. En sak som är viktig för mig har jag hittat tillbaka till alldeles nyligen. När jag kommer hem efter en lång natt på casinot så vill jag krypa upp i soffan med en god frukost(?) och något intetsägande program på tv. Gärna datorn i knät för att göra det ännu slappare. Det är speciellt viktigt att det inte är något alldeles för bra på tv. Då blir det svårt att slita sig nämligen. Det allra bästa är någon sitcom, allra helst en repris för att göra det ännu simplare. När jag först började jobba på casinot och fortfarande bodde ensam så brukade jag alltid köpa med mig lite god frukost efter jobbet och sen sitta framför tvn. Sen vet jag inte vad som hände men är man trött efter jobbet så är det väl väldigt skönt att bara gå och däcka så fort man kommer hem.

Just nu sitter jag ensam i soffan (Johan jobbar dag, en gång i livet) och dricker lite örtte, jag har precis ätit gott rostat bröd och druckit (min nya favorit) en Actimel. Det behövs verkligen. Att varva ner ordentligt efter jobbet och hinna bli ordentligt trött istället för bara utmattad och less gör underverk för sömnen. Iaf för mig. Jag blir en bättre människa av att få vara med bara mig själv ibland. Efter 11 timmar med massa människor tätt inpå en, både glada och arga, men garanterat många, så är det lycka att få vara ensam. Även om vi, när vi båda jobbat, är ensamma tillsammans. Det är även en av anledningarna till att jag vet att Han är den rätte för mig. Han är den enda människan på jorden som jag kan vara ensam tillsammans med.

En hel ledig dag med matshopping och Manson

Idag är min lediga dag den här veckan. Imorgon så jobbar jag igen ett pass åt Tania. Hon jobbade åt mig i juli så det känns ju lagom roligt att jobba igen de timmarna nu. Men, men, vad ska man göra?

Började min lediga dag med att hålla mig vaken tillräckligt länge för att mataffären skulle öppna så man kunde få det överstökat. Så tio över sju var vi dagens första kunder i Vi-butiken på Telefonplan. Nu börjar det väl bli dags att tillaga en del av den maten vi köpte också...

Men annars händer det inte så mycket här. Är lite småkrasslig. Halsen ömmar och lungorna krampar ihop sig i små hostattacker. Men särskilt hängig är jag inte och nån feber har vi inte sett röken av så det blir nog inte värre än så här. Stackars Mister är också dålig. Och som ni vet så är ju förkylning=dödssjuk när det kommer till klena karlar. Så det är ett gnälligt gäng som sitter här i soffan och väntar på att Idol ska börja.

Men nu finns det iaf lite att se fram emot här närmsta tiden. Nästa vecka kommer Mamma och Ulven hit på besök. De fick ju presentkort på en 5-rätters på casinot i bröllopspresent. Så nästa fredag blir det spelskola och middag på Cosmopol för dem. Alltid roligt att ha dem här så det ser jag framemot. Sen är det snart oktober och då är det dags för första sittningen. The bigass tattoo ska påbörjas. Nionde november blir det konsert. Den här gången är det dags för Marilyn Manson.

Läste hans bok. "The long hard road out of hell". Blev då mycket fascinerad av denna enormt intressanta (minst sagt) människa. Dessutom så kan man ju inte låta bli att lyssna på musiken han skriver om. Lite lagom då så upptäckte vi att han spelar på Globen i november så då blev det ett biljettköp. Den här gången tänkte jag lura med mig Mister. Kul att han för en gångs skull vill följa med på något roligt. Nu är det visserligen ganska stor skillnad på Manson idag och när det sig begav men jag förväntar mig rätt mycket ändå.

Nötbloggare?

Eh... Nej! Jag är typ sämst på att blogga. Men, men... Glömmer helt bort det. Men det stör mig inte så mycket egentligen. Men stackars mammsen, hon har inte längre helkoll på vad som händer i mitt liv. Nu måste hon (kors i tak) ringa ibland för att kolla hur jag mår! Tokigt det kan bli...

Ja, ja, vad händer då? Har jag egentligen något viktigt att säga? Klart jag inte har men jag har garanterat något oviktigt att säga. Jag borde iaf inte sitta här med datorn i knät. Jag borde springa bort till vårdcentralen och lämna det där blodprovet som jag skulle lämnat för snart två veckor sen. Men det var ju inte helt okej. Jag kommer dit när jag har blivit tillsagd att komma, det är någon ny som jobbar, får frågan om jag har bokat tid? "Eh, nej, jag brukar alltid kunna bara komma hit, de sa till mig att komma under dagen." "Sätt dig ner och vänta." Efter 25 min kan jag inte vänta längre för då måste jag gå till jobbet. Sen har det inte blivit att jag har tagit mig dit. Jag lyckas glömma bort det eller så hinner jag inte när jag jobbar. Eller jo, jag hinner väl, men jag prioriterar sömn innan/efter mina nattpass. Men jag borde verkligen, måste ju ta de där proverna med jämna mellanrum så att sköldkörteln börjar fungera som den ska. För nu är den inget rolig minst sagt. Jag sover och grinar största delen av tiden för tillfället. Men jag vet ju att det blir bättre när medicineringen blir rätt. Så jag biter ihop! Försöker iaf, mest synd är det om Mister som måste vara med mig när jag mår som sämst... Stackarn får stå ut med rätt mycket...

Så, det var den gnälliga delen av inlägget! Kanske därför jag nästan aldrig bloggar längre? För att det blir så mycket gnäll. Blir nästan lite trött på mig själv...
Nu ska jag alldeles strax resa mig upp och börja göra lite cupcakes! Jaimie kommer hit om inte så jättemånga timmar, och när hon kommer så måste det finnas cupcakes. Och sen tänkte jag ta med lite cupcakes till Jessica. Allas vår favorit Jessica ska lämna oss för Barcelona. Vilket är jättetråkigt. Jag kommer att sakna henne massor. Men ikväll så blir det lite hejdå fest för henne. Så då blir det ett besök i mina gamla trakter igen. Farsta strand here we come! Och då har jag lovat att hon ska få lite mumsiga cupcakes så det är bara för mig att börja baka.

Igår så råkade vi befinna oss på Hötorget precis vid stängning. Vilket är den bästa tiden att befinna sig där då de i stort sett kastar grejer på en för att bli av med det sista. Där fanns massor av kantareller! Stora, gula, fina kantareller som luktar höst. Personligen så gillar jag inte ens svamp men de här såg så goda ut att jag inte kunde låta bli. 10kr/hg är inte fel heller... Så när Jaimie kommer så bjuds det på fläskfilé med kantarellsås.


Finaste Jessica, jag kommer att sakna dig massor när försvinner iväg till Spanien!

Nygaddad :)

Har varit på Inkbash hela helgen, inte omöjligt att det blir ett besök imorgon också :) Men det här är resultatet iaf, nedanför ser ni var texten kommer ifrån. Killen som gjorde den på mig jobbar på en studio som heter Magnum Opus och finns i Brighton. Istället för att titta på en massa olika typsnitt och sånt så frågade han vad jag ville ha skrivet och hämtade en penna, 1 min. senare hade snickrat ihop detta resultat. Han gjorde det lika snabbt som vi "vanliga" människor skriver en helt vanlig text... Ja, vad ska man säga, vissa skriver snyggare än andra helt enkelt. Det är därför den är lite ojämn också. Ingen kalkerad datorutskrift... Tyvärr glömde jag kameran hemma så ni får nöja er med crappy mobilkamera.

Musik

Sitter och leker på Spotify fast jag egentligen borde sova... Men visst är det galet hur musik påverkar en? När jag sitter och lyssnar så kommer jag att tänka på situationer vilket gör att jag börjar tänka på andra låtar vilket i sin tur fler minnen och känslor. Ta den här till exempel
http://open.spotify.com/track/2LztWxB6LAJGcelKFhqJpu
Det måste vara tio år sen man hörde den, men Rebecca du borde känna igen den? Då tänker jag på mellanstadiet... Vilket får mig att direkt tänka på pojkband. Men det ska jag bespara er. Men den här låten...
http://open.spotify.com/track/3KBKJ0ylS4FSrKkbrK1gqx
Annah ritade en liten teckning som illustrerade den här texten. Tänk om man kunde hitta den bilden idag... Förövrigt samma kväll som en viss annan kompis kom hem med tröjan ut och in, Hrmmm, nån som känner sig täffad? ;-)
(Kopiera länken och klistra in den så kan ni höra låten)

Ingen speciell musik egentligen, inga låtar som står ut men de får mig att le och tänka på svunna tider. Och för mig är det lite stort att tänka tillbaka på de senaste 15 åren och faktiskt le. Att inte få en klump i magen när jag tänker tillbaka. All musik är bara förknippad med goda minnen för mig. Och de få låtar som egentligen inte är det får ändå inte mig att må dåligt.

Ja, ja, lite trallissnack när jag egentligen borde sova, sista dagpasset i morgon. Sen blir det Inkbash till helgen. Wohoo!

Rätt bra ändå...

Nu har det jobbats i tre nätter efter semestern. Det har väl känts sådär men visst har det gått. Och igår var det faktiskt en riktigt bra dag på jobbet. Inget speciellt hände men det var ändå en trevlig kväll på CC.

En liten uppdatering då... Sist jag skrev var i Halmstad... Då skulle vi precis få besök av Marielle och Mike. De kom förbi och åt lasagne och drack en massa vin. Mycket mycket trevlig kväll måste jag säga. Vi satt i Mammas och Ulvens kök till klockan var nästan fem på morgonen och pratade. Stackars de vuxna arbetarna som försökte sova under tiden... Men det var jätteroligt att träffa dem igen och vi hade mycket att prata om (uppenbarligen).

Dagen efter det begav det sig ner till Mellbystrand. Vi fick mumsig mat hos Malin och Freddy som sköljdes ner med Irish Coffe och lite groggar. Där hade vi så trevligt så vi var tvugna att stanna över natten. Man känner sig alltid välkommen i detta hem nämligen... Dagen efter blev det en runda i ungefär ALLA Halmstads affärer... Suck...

Men på kvällen så blev det desto trevligare. Det blev jättegod kyckling (som jag förövrigt aldrig fick receptet på Mammsen!?) och sen blev det en sedvanlig TP-match tillsammans med kaffe, whisky och choklad (som sig bör!). Självklart så regerade vi och vann matchen. Det är så det brukar gå till ;-) Även om de gamla var oroväckande nära den här gången... Undrar om de har tjuvpluggat på frågorna...?

Söndagen a.k.a sista dagen i Halmstad spenderades med en liten road trip. Vi började med att bege oss mot Heagårds Skafferi för att kika lite på omgivningarna. Sen bar det vidare mot galgberget för lite kaffe på Hallandsgården. Där vi förövrigt lyckades klonka solen. Mycket trevligt. Hem till soliga innergården (där Mister äntligen fick tag på en solstol och sen var okontaktbar i typ en timme) med lite kallt rosé. (Ibland är livet härligt.) Sen blev det Harrys för lite kycklingvingar för att sen gå vidare till Bulls för att hinna träffa faderskapet lite också.

Kort och gott; En mycket trevlig vecka i Halmstad som gick alldeles för fort. Nu är man tillbaka i verkligheten igen. Men ikväll blir också jätterolig. Ikväll ska vi till Nockeby för att bli bjudna på middag hos Jaimie med karl. Och det ska bli helt galet trevligt eftersom vi ses för sällan men alltid har tokroligt ihop.
Men nu ska jag packa upp mig själv från soffan och bege mig till vårdcentralen. Uppenbarligen har min lilla sköldkörtel och jag helt olika åsikter om hur man ska bete sig så vi får väl se vad som händer nu...

En sak till... Jenny: Övervägde att lägga upp en bild på nya frisyren men kom sen på att jag fullkomligt hatar såna där "jagframförspegelnförsökerseoberördut"-bilder så det blev inget. Det får bli om jag skulle råkat fastnat på bild av någon slump nånstans...

Nästa gång så blir det bilder!