söndag 13 september 2009

När jag utan förvarning bryter ihop
När hela världens alla orättvisor riktas mot mig
När absolut ingen levande människa tycks förstå mig
När jag bara vill krypa ihop till en liten liten boll som man kan gömma i ett hörn
När det aldrig blir dag och när mörkret aldrig tar slut
När kylan lyckas nå ända in
När tårarna forsar ner för så trötta kinder
När man bara hör ovänliga röster överallt
När allting är trasigt och vägrar fungera
När jag återigen bara vill somna om igen för att slippa vara med

Då är det du som bygger upp mig igen
Då är det du som visar mig hur världen egentligen ser ut
Då är det du som försöker att förstå
Då är det du som rätar ut bollen till en hel person igen
Då är det du som släpper in solen
Då är det du som håller om mig tills jag aldrig mer kan frysa
Då är det du som torkar mina kinder och stryker mig över håret
Då är det du som viskar det jag behöver höra
Då är det du som lagar allt i mig
Då är det du som visar mig att jag har någon som gör det värt att kliva upp för, den finaste i hela hela världen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nånting tycker du väl?