onsdag 30 september 2009

På tal om absolut ingenting...

Kom hem för en stund sen. Har varit på teamaktivitet med jobbet. Hur kul som helst. Vi började med att åka en sightseeingtur med båt under Stockholms alla broar. Fick se en massa roliga saker/ställen med massor av onödig/intressant/rolig fakta. Sen blev det laguppdelning. Jag blev lagledare för ett helt fenomenalt bra lag. Tyvärr kom vi sist i tävlingen men det måste ju varit nån rigg där. Vi hade mycket trevligt jag, Steven och Klara iaf där vi trallade runt Gamla Stan och letade efter Drakens Gräns. (Tack vare ett stavfel som bara vi hittade, alla andra läste fel och fick rätt, det var ju Drakens GRÄND vi skulle hitta.) Sen blev det Jimmys Steakhouse där vi fick god mat och fantastisk efterrätt. Sen blev det vidare mot Medborgarplatsen där ett tappert litet gäng som bestod av mig, Tania, Heidi, Rosie och Moff stannade för bara ett glas till. Nu kommer den otroliga delen, Mattias gick hem först! Jo, det är faktiskt sant. Redan vid nio lämnade han oss andra.

Nu när den pålitliga nattbussen lyckats få hem mig sitter jag i soffan i mjukiskläder och myser för mig själv. På tv är det McGyver med sina äventyr. Nu till hädelsen som jag tänker utföra. Jag vet att McGyver är kult och allt det där men när jag hör the theme song till den serien tänker jag bara på Piff och Puff. Kommer ni ihåh Rädningspatrullen, ett barnprogram med Piff och Puff i spetsen? Det är preis samma låt!

Ja, ja, verkligen på tal om ingenting, tack för ikväll allihop! Speciellt Rosie, Tania och Heidi, ni är nötter!!!


Visst är det samma låt? Isch iaf... LillMcGyver skulle vi kunna kalla dem

tisdag 29 september 2009

Då och Nu



Den vänstra bilden är tagen i början av sommaren och den högra för en kvart sen. Härligt med förändringar! (Förutom att jag ser så moggis ut när jag tar kort på mig själv men det är smällar man får ta.)

lördag 26 september 2009

Mycket bra present



Titta vad jag fick av min kära. En sjukt bra bok! Första kapitlet är en biografi över Kat Von D. Sen handlar den om tatueringskonstens historia, spridning, de största artisterna över världen. Det finns även en förteckning om Kats egna tatueringar samt ett gäng som hon har gjort på andra. Sjukt bra bok om man är intresserad av tatueringar! Bästa presenten ever!

torsdag 24 september 2009

Att äta precis vad man vill

Slösurfade lite på Aftonbladet i brist på annat att förgylla min tid med. Av en slump ramlade jag in på Alex Schulmans blogg. Han skrev ett inlägg om att de skulle äta precis vad de ville till kvällsmat. Det slutade med att till kvällsmat den dagen åt hans flickvän (eller fru eller vad det nu är, det är oviktigt iaf) köttbullar med lingon, gräddsås och potatis medan han själv åt kräftor, chips och dipp. Regeln säger att man ska äta EXAKT det man är sugen på. Man får inte tänka på om det är onyttigt eller om det ens går under kategorin mat. Det är en jätterolig grej ju. Man borde göra det. Säg kanske en gång i månaden äter man precis vad man vill. Det kan nog leda till att man blir liiite gladare. Testa! I dare you!

onsdag 23 september 2009

Åh, en sak till!

Glömde ju resten av dagen! Helt uppe i alla bröllopstankar så att jag missar en massa annat viktigt. Som sagt, vi promenixade vidare. Från Slussen till Gamla stan, till Drottninggatan. (Fråga mig inte varför, jag är väl medveten om att detta är helvetet på jorden, men som tur var så var det mitt i veckan, efter turistsäsong och med lite regn duggandes så jag kände faktiskt inte särskilt stort behov av att kasta mig nerför en bro eller en hög byggnad eller så.) Efter väldans många timmar av promenerande (ganska exakt fyra och en halv, den tiden det tar att gå från slutet av Hornsgatan till Stureplan med ungefär 1827 stopp i olika affärer.) så var det äntligen dags att åka hem. Väl hemma blev det soffa och laptop i ung. 35 min. Om ni har läst ordentligt så har ni förstått att jag inte har sovit någonting över huvudtaget sen jag gick upp måndag eftermiddag kl.15.00. Så när klockan var 18.00 blev det läggdags för mig. Tolv timmar senare vaknar jag och vad ser jag då? Jo, Mister har möblerat om lägenheten! Och fint blev det! Han har alltså flyttat på precis allt, matsalsmöbler, bokhyllor, vitrinskåp, soffa m.m. Nu är här jättejättefint. Känns som en helt ny lägenhet.

Så nu sitter jag här i mitt "nya" vardagsrum och myser. Tänk vad bra det kommer att bli med den nya tvn och den nya fåtöljen. Nu är det bara tavlor vi behöver också för att det ska bli riktigt fint här. Men det är ett helt annat projekt. Med tanke på hur extremt stora väggar vi har så blir det ett jätteprojekt att hitta något som passar väggarna till en prisklass som passar oss. Nu blir det ännu mer mysiga middagar i mysiga Midsommarkransen. Kanske redan på fredag med Jaimie och Danny?
Dagens status är en stor smiley efter en fantastisk mysig gårdag!

Spontant och glatt brudklänningsprovande

Igår efter jobbet (dvs tisdag morgon, jobbade måndag natt) spenderade jag ett par timmar med att äta croissanter och dricka cappuccino tillsammans men Kelly. Mycket mycket trevligt, blev väl kvar till halv nio ungefär. Sen blev det bara hem och vända innan det var dags att bege sig till Skärholmen för ytterligare ett dietist-besök. Det var klart vid halv tolv och då var det dags att bege sig mot Hornstull. Där skulle Mister mötas upp för vi ska kolla på cyklar! Det blev dock inget cykelköp eftersom det just igår var alldeles för dyrt med cyklar. Till och med när det är halva priset! Det är mycket som ska köpas in till vårt hem nu. Nya cyklar, ny tv, ny soffa, ny fåtölj för att inte tala om bröllopet som vi sparar till... Men, men, det blir nog bra tillslut iaf.

När vi var klara på cykelaffären bestämde vi oss för en promenad bort till Slussen. På väg dit ramlade vi förbi en bröllopsaffär. Och rea var det också! Det kostar ju inget att titta tänker vi. Hittade en jättefin klänning som det var halva priset på. (Kostar numera BARA 8000:-) "Klart du ska prova" tycker Johan. Det tycker ju hon som jobbar i affären också så det var väl bara att sätta igång. Och vilken klänning! Vilken häftig känsla att ha en sån sak på sig till att börja med. Efter att ha varit vaken i nästan ett dygn, noll smink och påsar under ögonen med otvättat hår blev man helt plötsligt riktigt snygg! Tänk vad ett plagg kan göra. (Men det kanske är det minsta man kan begära av nåt som kostar ett par månadshyror.) Innan jag vet ordet av har jag en slöja tryckt över skallen också medans den blivande maken sitter i soffa med en kamera i högsta hugg!
Men åhhh vilken härlig klänning. Den var helt fantastisk. Draperad i finaste siden med ett jättelångt släp. Och i detta fantastiska släpet fanns fantastiska broderier med fantastiska små pärlor. Tänk om man kunde gå runt i sådana kläder alltid. Till och med Mister var lite överraskad. Och åsikter hade han må ni tro. "En klänning med spets kan man ju inte ha, den ser ju ut som en gardin." En annan klänning med spets "såg ut som en vävtapet" och fulast av allt måste väl ha varit klänningen med spets i lager för den "såg ut precis som en lampskärm". Ja, full av åsikter. Och nu har han bestämt sig för att vara 100% delaktig i mitt klänningsprovande så att jag inte kommer hem med någon gardin som han säger...

Men oj vilken klänning!

onsdag 16 september 2009

Snart sovdags!

Hemma igen efter ytterligare en natt på jobbet. Skulle behöva en semester att se framemot men det är väl inget man kan göra nåt åt. Får se framemot andra saker istället. Som till helgen till exempel. Vi har föräldrabesök från torsdag till söndag. Det är absolut något att se framemot. Det enda som är tråkigt är att det är så kort tid. Man hinner knappt ses alls känns det som när de bara stannar över helgen. De kommer torsdag kväll men då jobbar jag. Efter jobbet är det frukostmöte så man är väl knappast hemma innan sju. Sen ska vi till casinot på kvällen, de fick en femrätters middag som bröllopspresent så det är dags att inkassera den. På lördagen åker vi till Hammarby Sjöstad och hälsar på Storebror+Sambo. Sen är det söndag och de ska åka hem igen. Trist va? Det går verkligen jättefort :(

Idag har inget funkat riktigt som vanligt. (Alltså idag för mig, inte för er som har "vanlig" dygnsrytm). Igår (dvs måndag kväll) gick jag och lade mig vid tolv för jag skulle upp tidigt. Halv tre på natten, efter att jag mest snurrat runt i sängen, ger jag upp sömnförsöket och går upp istället. Klockan nio lämnade vi lägenheten och jag var hemma igen strax innan 13.00 Först då kunde jag gå och lägga mig. Vaknade 18.30, måste till jobbet. Jag var ganska yr när jag vaknade kan jag säga... Men natten gick över förväntan och nu är det bara två till innan man är ledig två. Can´t wait...

söndag 13 september 2009

The Ugly Truth

Kom precis hem från bio. Idag såg vi The ugly truth. En film som överträffade mina förväntningar med hästlängder. Jag förväntade mig en typisk romantisk komedi som ger lite skratt och några romantiska löjliga scener där de äntligen får varandra.

Men riktigt så var det inte. Flera gånger så skrattade jag så mycket att jag faktiskt grät. Till och med i den obligatoriska scenen där kärleken äntligen vinner över allt krångel och missförstånd (dvs dravel) så fick man skratta ordentligt. Helt enkelt en skitbra film som lämnar en med en riktigt bra känsla i kroppen efteråt. Behöver du ett gott skratt ska du sen den här filmen. Man mår bra efteråt. Bra skådisar och bra musik. Huvudrollerna spelas av Katherine Heigl och Gerard Butler.


En gång rökare alltid rökare?


Jag börjar faktiskt tror det på allvar. Som bekant så gjorde jag en deal med mig själv. Grejen var att jag skulle vara rökfri i ett år. Sen skulle jag tekniskt sett få börja röka igen. Att jag bestämde just bara ett år var för att jag vet att om det skulle bli definitivt att jag aldrig mer skulle få röka så skulle jag bli så galet röksugen och antagligen inte klara det. Nu har det gått ett år, ett år och en vecka för att vara mer exakt. Men jag är fortfarande så röksugen!!!

Igår till exempel, på väg till jobbet fick jag verkligen aktivt stoppa mig själv från att köpa cigaretter. Jag har mått ganska kasst, känt mig ganska stressad mentalt och bara inte velat vara med längre. Det kan säkert hänga ihop med det. En cigg lugnar ju, eller hur? Hur kan man efter så lång tid känna ett så stort behov av något som är så dåligt för en?

Jag tänker på cigaretter varje dag, om jag ser någon röka på tv så blir jag så sugen att det nästan gör ont. Jag tycker att tobak luktar så gott. Jag kan känna hur hur det skulle känna att dra ett djupt lugnande bloss långt ner i lungorna. Men jag vet att det inte är sant. Jag vet att det är ett falskt lugn. Jag vet att jag antagligen inte ens skulle tycka att det vore gott. Jag skulle antagligen bli yr och inte omöjligt en smula illamående. För att inte tala om hur inte värt det det är. Varför vill man misshandla sig själv på det sättet? Varför betala så ofantligt mycket pengar för att förstöra sin egen kropp?

Men det mest skrämmande är hur man kan tillåta något att ha en sådan makt över sig själv. Så snälla ni, döm mig inte om ni ser mig med en cigarett i handen. Jag kommer att döma mig själv så hårt att jag antagligen inte kommer att kunna se mig själv i spegeln på lång tid framöver. En dag i taget helt enkelt. Men hur kan jag vara så sugen på något så destruktivt?!
När jag utan förvarning bryter ihop
När hela världens alla orättvisor riktas mot mig
När absolut ingen levande människa tycks förstå mig
När jag bara vill krypa ihop till en liten liten boll som man kan gömma i ett hörn
När det aldrig blir dag och när mörkret aldrig tar slut
När kylan lyckas nå ända in
När tårarna forsar ner för så trötta kinder
När man bara hör ovänliga röster överallt
När allting är trasigt och vägrar fungera
När jag återigen bara vill somna om igen för att slippa vara med

Då är det du som bygger upp mig igen
Då är det du som visar mig hur världen egentligen ser ut
Då är det du som försöker att förstå
Då är det du som rätar ut bollen till en hel person igen
Då är det du som släpper in solen
Då är det du som håller om mig tills jag aldrig mer kan frysa
Då är det du som torkar mina kinder och stryker mig över håret
Då är det du som viskar det jag behöver höra
Då är det du som lagar allt i mig
Då är det du som visar mig att jag har någon som gör det värt att kliva upp för, den finaste i hela hela världen...

torsdag 10 september 2009

Varva ner...

Har jobbat första natten av fyra. 40 arbetstimmar på fyra dagar är väl inte så himla mycket egentligen men det tar ändå lite på krafterna, speciellt när man bara varit ledig en dag emellan. Vet inte om det kanske är nattdelen som gör att det sliter. Det pratas ju om att det är så himla jobbigt att jobba natt men det har alltid funkat väldigt bra för mig. Men kanske är det så att det tar på en mer än vad man tror.

Man får väl hitta sina trick. En sak som är viktig för mig har jag hittat tillbaka till alldeles nyligen. När jag kommer hem efter en lång natt på casinot så vill jag krypa upp i soffan med en god frukost(?) och något intetsägande program på tv. Gärna datorn i knät för att göra det ännu slappare. Det är speciellt viktigt att det inte är något alldeles för bra på tv. Då blir det svårt att slita sig nämligen. Det allra bästa är någon sitcom, allra helst en repris för att göra det ännu simplare. När jag först började jobba på casinot och fortfarande bodde ensam så brukade jag alltid köpa med mig lite god frukost efter jobbet och sen sitta framför tvn. Sen vet jag inte vad som hände men är man trött efter jobbet så är det väl väldigt skönt att bara gå och däcka så fort man kommer hem.

Just nu sitter jag ensam i soffan (Johan jobbar dag, en gång i livet) och dricker lite örtte, jag har precis ätit gott rostat bröd och druckit (min nya favorit) en Actimel. Det behövs verkligen. Att varva ner ordentligt efter jobbet och hinna bli ordentligt trött istället för bara utmattad och less gör underverk för sömnen. Iaf för mig. Jag blir en bättre människa av att få vara med bara mig själv ibland. Efter 11 timmar med massa människor tätt inpå en, både glada och arga, men garanterat många, så är det lycka att få vara ensam. Även om vi, när vi båda jobbat, är ensamma tillsammans. Det är även en av anledningarna till att jag vet att Han är den rätte för mig. Han är den enda människan på jorden som jag kan vara ensam tillsammans med.

tisdag 8 september 2009

En hel ledig dag med matshopping och Manson

Idag är min lediga dag den här veckan. Imorgon så jobbar jag igen ett pass åt Tania. Hon jobbade åt mig i juli så det känns ju lagom roligt att jobba igen de timmarna nu. Men, men, vad ska man göra?

Började min lediga dag med att hålla mig vaken tillräckligt länge för att mataffären skulle öppna så man kunde få det överstökat. Så tio över sju var vi dagens första kunder i Vi-butiken på Telefonplan. Nu börjar det väl bli dags att tillaga en del av den maten vi köpte också...

Men annars händer det inte så mycket här. Är lite småkrasslig. Halsen ömmar och lungorna krampar ihop sig i små hostattacker. Men särskilt hängig är jag inte och nån feber har vi inte sett röken av så det blir nog inte värre än så här. Stackars Mister är också dålig. Och som ni vet så är ju förkylning=dödssjuk när det kommer till klena karlar. Så det är ett gnälligt gäng som sitter här i soffan och väntar på att Idol ska börja.

Men nu finns det iaf lite att se fram emot här närmsta tiden. Nästa vecka kommer Mamma och Ulven hit på besök. De fick ju presentkort på en 5-rätters på casinot i bröllopspresent. Så nästa fredag blir det spelskola och middag på Cosmopol för dem. Alltid roligt att ha dem här så det ser jag framemot. Sen är det snart oktober och då är det dags för första sittningen. The bigass tattoo ska påbörjas. Nionde november blir det konsert. Den här gången är det dags för Marilyn Manson.

Läste hans bok. "The long hard road out of hell". Blev då mycket fascinerad av denna enormt intressanta (minst sagt) människa. Dessutom så kan man ju inte låta bli att lyssna på musiken han skriver om. Lite lagom då så upptäckte vi att han spelar på Globen i november så då blev det ett biljettköp. Den här gången tänkte jag lura med mig Mister. Kul att han för en gångs skull vill följa med på något roligt. Nu är det visserligen ganska stor skillnad på Manson idag och när det sig begav men jag förväntar mig rätt mycket ändå.

fredag 4 september 2009

Nötbloggare?

Eh... Nej! Jag är typ sämst på att blogga. Men, men... Glömmer helt bort det. Men det stör mig inte så mycket egentligen. Men stackars mammsen, hon har inte längre helkoll på vad som händer i mitt liv. Nu måste hon (kors i tak) ringa ibland för att kolla hur jag mår! Tokigt det kan bli...

Ja, ja, vad händer då? Har jag egentligen något viktigt att säga? Klart jag inte har men jag har garanterat något oviktigt att säga. Jag borde iaf inte sitta här med datorn i knät. Jag borde springa bort till vårdcentralen och lämna det där blodprovet som jag skulle lämnat för snart två veckor sen. Men det var ju inte helt okej. Jag kommer dit när jag har blivit tillsagd att komma, det är någon ny som jobbar, får frågan om jag har bokat tid? "Eh, nej, jag brukar alltid kunna bara komma hit, de sa till mig att komma under dagen." "Sätt dig ner och vänta." Efter 25 min kan jag inte vänta längre för då måste jag gå till jobbet. Sen har det inte blivit att jag har tagit mig dit. Jag lyckas glömma bort det eller så hinner jag inte när jag jobbar. Eller jo, jag hinner väl, men jag prioriterar sömn innan/efter mina nattpass. Men jag borde verkligen, måste ju ta de där proverna med jämna mellanrum så att sköldkörteln börjar fungera som den ska. För nu är den inget rolig minst sagt. Jag sover och grinar största delen av tiden för tillfället. Men jag vet ju att det blir bättre när medicineringen blir rätt. Så jag biter ihop! Försöker iaf, mest synd är det om Mister som måste vara med mig när jag mår som sämst... Stackarn får stå ut med rätt mycket...

Så, det var den gnälliga delen av inlägget! Kanske därför jag nästan aldrig bloggar längre? För att det blir så mycket gnäll. Blir nästan lite trött på mig själv...
Nu ska jag alldeles strax resa mig upp och börja göra lite cupcakes! Jaimie kommer hit om inte så jättemånga timmar, och när hon kommer så måste det finnas cupcakes. Och sen tänkte jag ta med lite cupcakes till Jessica. Allas vår favorit Jessica ska lämna oss för Barcelona. Vilket är jättetråkigt. Jag kommer att sakna henne massor. Men ikväll så blir det lite hejdå fest för henne. Så då blir det ett besök i mina gamla trakter igen. Farsta strand here we come! Och då har jag lovat att hon ska få lite mumsiga cupcakes så det är bara för mig att börja baka.

Igår så råkade vi befinna oss på Hötorget precis vid stängning. Vilket är den bästa tiden att befinna sig där då de i stort sett kastar grejer på en för att bli av med det sista. Där fanns massor av kantareller! Stora, gula, fina kantareller som luktar höst. Personligen så gillar jag inte ens svamp men de här såg så goda ut att jag inte kunde låta bli. 10kr/hg är inte fel heller... Så när Jaimie kommer så bjuds det på fläskfilé med kantarellsås.


Finaste Jessica, jag kommer att sakna dig massor när försvinner iväg till Spanien!