Otålig

Igår blev jag väckt av att mobilen ringde, ett nummer jag inte kände igen så i vanlig ordning struntade jag i att svara. Två minuter senare ringde samma nummer igen. Nu blev jag ju lite nyfiken så det var bara att lyfta på luren. Det var min tatuerare som ringde. Bara för att boka om. Igen. Suck... Jag brukar tatuera mig en gång i månaden ungefär men min januari-tid blev inställd då hon skulle resa iväg. Nu blev även min tid i februari inställd då hon ska iväg och jobba på nån mässa. Suck igen, jag blir ju aldrig klar känns det som. Så nu har jag nästa tid i mitten av mars. Om inte det dyker upp nåt återbud förstås men det kan jag ju inte räkna med. Men vi måste bli klara innan sommaren! Vill inte behöva gå runt hela sommaren och gömma ryggen, jag vill ju visa upp mästerverket! Jag vill bli klar nu!!!

Det känns rätt bra ändå...

Började dagen två timmar tidigare än vanligt. Först ett besök på vårdcentralen för att justera dosen på den nya medicinen jag äter. Nu är den dubblad så det ska bli spännande att se om det blir lustiga bieffekter nu också... Sen blev det till att rusa iväg vidare till nästa medicinska mottagning. Där började vi lite lugnt med en kvarts röntgen för att runda av det hela med en 35minuters magnetröntgen. Hur lång tid kan det ta att röntga en hand liksom? I somras så fick jag röntga huvudet efter en lite jobbig situation. Då behövde jag bara sticka in huvvet i det där röret och det var över på några minuter. Men nu när det gällde handen så skulle hela jag in! Så jag ligger där som världens största canneloni med en larmknapp i andra handen och funderar på vad som kan hända eftersom han gav mig en larmknapp innan han lämnade rummet. Föga förvånande hände inget så nu ska vi bara vänta in svaren. 23 februari närmare bestämt får jag veta hur domen lyder. Blir det nån operation eller inte? Håll alla era tummar för jag kan ju knappast göra det själv med min ynkliga handled...

Sen blev det lite reafyndande tillsammans med min blivande make. Om ni vill se en lyrisk karl kan ni bara frågade honom om rean på hemtex... Ingen uppskattar en rea mer än min älskling, jag lovar, INGEN! Själv så föll jag i kärlek i ett par underbara pumps som skulle var sååå rätt till bröllopet. (Vill ju inte ha tramsiga "brudskor" som det så fint kallas.) Fanns ju såklart inte i min storlek, rusar runt i tre olika Nilson-butiker tills ja hittar rätt storlek (måste ju passa på när det är så löjligt mycket rea) bara för att upptäcka att jag skulle behöva bli tvungen att kapa en bit av lilltån för att de ska bli bekväma. Suck... Visst det finns gott om tid men det hade varit skönt att fynda på rean. För att inte tala om dessa vackra skor som bara var så rätt. Nästa gång jag hittar nåt som skriker wow så SKA det sitta bra!

Trevligare grejer

Varför kan man inte fokusera på det? I fredags var vi på Bröllopsmässa på Grand Hotel. Supermysigt och visst fick man lite inspiration. Provade typ hundra ringar och blir bara mer och mer velig för varje ring jag provar. Då känns det skönt att vi är ute i såpass god tid. Jag behöver faktiskt inte bestämma mig idag. Men som det tvättäkta kontrollfreak man är så skulle man vilja ha allt klart redan. Lite trist dock att vi inte kunde utnyttja många erbjudanden på mässan eftersom bröllopet blir i Halmstad. Det är en bröllopsmässa i Halmstad i oktober men det är ju för sent ute. Då vill man ju ha de stora sakerna bokade och klara... Hmm...

ROliga I-lands problem är det iaf. Men nu blir det inte mer om det här, har ju en särskild bröllopsblogg bara för att alla andra ska slippa läsa allt sånt här! Nä, nu måste jag till jobbet!

Less på pengar

Eller tja, less på att aldrig ha några pengar snarare... Det spelar liksom ingen roll hur mycket pengar man får, de tar ändå slut innan man har fått dom. Denna månaden var det en lång sjukskrivning som gjorde det värre. Det blev ju inte bättre av att man lite försent inser att "ja just det, den där dyra julklappen var köpt på faktura." Suck bara att bita i det supersura äpplet och betala. Sen sparar vi ju pengar till bröllopet också. Mycket pengar. Typ alla mina pengar. Trist trist trist. Och just idag är det svårt att intala sig själv att det är sååå värt det. Men förhoppningsvis så lägger sig den känslan. Jag är iaf redan gul innan lönen ens kommit... Suck...

Testing testing

Tänkte bara prova att blogga med den nya mobilen :-) nu har jag inte tid med er längre, jag ska på bröllopsmässa! Wihoo!

3-dagars föelsedagsfirandet är slut

Oj vilken bra födelsedag. Eller oj vilka bra födelsedagar det blev. Vi råkade lite halvspontant köra en tredagars. Det började i onsdags. Då hade jag besök av Karin. Sara, Louise och Papaya som kom och åt brownies och drack skumpa i mängder. Hur trevligt som helst och det blev ju såklart alldeles för sent som vanligt.

Torsdag. Som även är det riktiga födelsedagen så började dagen med presentöppning i soffan. Min kära fästeman skämmer bort mig med helt rätt presenter :-) Sen blev det NK för lite bröllopsshopping + ringprovning för att sen avslutas med middag på Fridays. Det var under denna middag som Karin överraskar mig med superfina presentkortspresenten från min kära CC-vänner. Vi åker hem och jag ställer mig i köket i 4 timmar. Som sig bör...

Så var det nu fredag. Jag tror att jag står i köket ganska exakt hela dagen. Ojojoj vad mycket mat jag lagade... Men det verkade vara uppskattat för nästan allt blev uppätet. För en gångs skull gjorde man lagom mycket mat. Då var det iaf fest här hemma! Släkt, familj och vänner, alla under samma tak. Jag är så nöjd med gårdagen. Alla verkade glada och verkade ha trevligt hela tiden. Gladast blev nog jag när Papaya kommer med bästaste presenten; Sonisphere here I come!!! WOHOO!!! Sen kommer mammsen och Ulven med superduperfina halsbandet som jag har önskat mig... Fan vad bra alla är... Efter alla denna kärlek så känns det som att en ordentlig cupcake-buffé är det minsta jag kan bjuda på. Den verkade också gå hem. Nu när jag tänker på det så tog jag inte en enda bild... Lite trist faktiskt... Men det blev en hel del cupcakes över så det blir väl att ni stackare som jobbar imorgon istället för att gå på fest får hjälpa mig att äta upp det.

Tack alla ni som gjort mig så glad dessa dagar. Det kommer jag att leva på hur länge som helst. Alla fina presenter, alla som åkte miljoner med mil för att komma hit, ni som bara åkte tio minuter för att komma hit, ni som aldrig gick hem utan stannade kvar till klockan nio imorse och drack vin hela natten. Tack alla alla ni, så jävla trevligt det har varit!

ShittPommfritt!

Jag tror inte ni fattar hur glad jag blev!!! När jag fick det där kortet och såg allas namn blev jag alldeles rörd. När jag sen öppnade det lilla kuvertet och hittade presentkortet så visste jag inte vad jag skulle tro. Så jag valde helt enkelt att bli så rörd att jag lipa lite grann inne på Fridays. Om ni bara kunde fatta hur glad ni gjorde mig, det presentkortet täcker hela min nästa sittning! Ni ger mig en bit av min drömtatuering! Nu måste jag väl lägga till "Sponsored by Casino Cosmopol" på den när den är klar ;-)

Karin, Elin, Stephanie, Eva L, Håkan, Andreas, Rosanna, Moff, Chantrhom, Raluca, Eva R, Kelly, Malin, David, Sara, Anna, Douglas, Westlife, Leeann, Jessica och Papaya ni är helt jävla fantastiska!!!

Hej då Julen... :-(

Nu har jag städat ut julen... Och det var lika tråkigt som det är varje gång... Jag saknar julen som en normal människa saknar en vän varje gång det är dags att säga hej då. Inte normlat jag vet men jag tycker så mycket om julen. Allt känns lite bättre då. Tyvärr måste jag sortera den här julen till en av de sämre. Jag mådde riktigt dåligt under hela december och lyckades väl inte riktigt hinna med att känna nån riktig julstämning. Hade liksom fullt upp med att överleva. Jag känner mig nästan lite snuvad på julen vill jag påstå. Tyvärr ser inte januari ut att bli ljusare. Men det kommer ju elva månader till och detta året ska ju bli vårat år. Mitt och Pops år. I år är året då vi rensar ut alla gamla spöken och tar tag i oss själva, året då vi äntligen blir de vi vill vara. Och vi hjälper varandra igenom det. Så är planen iaf. Inga familjespöken, bara vi.

Men det kommer att bli ett bra år. Det händer massor av roligt. Eller egentligen är det väl bara en sak som är uppåt väggarna speciell som händer men hela vägen fram tills dess kommer det att bli jätteroligt med allt planerande. Saker som ska fixas, köpas, bokas, planeras och sparas till. I år blir vi en. I år är året vi äntligen gifter oss. Fatta vad häftigt egentligen...

På torsdag fyller jag år. Då är jag helt plötsligt närmre 30 än 20. Känns inte helt okej. 25 känns liksom som att det är dags att bli vuxen. Att vara en färdig människa och ha allt under kontroll. När jag var 15 trodde jag helt säkert att när jag var 25 så skulle jag vara gift, ha hus+vovve+volvo och allt det där, minst ett barn och gärna ett till på väg. Ha drömyrket som skulle vara helt rätt för mig. Vad hände där liksom? En bit på väg har jag ju kommit iaf. Förlovad med datum satt för bröllop får väl ändå räknas som ett godkännande. Inget hus men lägenheten äger vi iaf. Och det är en riktig lägenhet med flera rum och ett nästan tillräckligt stort kök. (Inget kök blir nog stort nog för mig är jag rädd.) Ingen tramsig etta eller ynklig två med kokvrå vilket annars känns lite som standard i Stockholm. Husdjur är svårare än man tror när man lever ihop med ett smuts/damm-fobiker som inte ens är särskilt förtjust i djur. Så det får väl anses som ett misslyckande. Bil? Nja det är svårt att motivera i en stad som Stockholm om man inte har några barn. Vilket leder oss direkt till nästa punkt. Några barn har vi inte förutom varandra vilket kan vara fullt nog ibland. Förhoppningsvis kommer det snart, hur snart beror helt på vem av oss som får bestämma. Men vi börjar med bröllop. Drömyrke? Nja, snarare fast i ett yrke där jag inte har någon chans att komma längre. Men det är rätt kul iaf. Oftast iaf. Men jag har mina planer för framtiden och kommer att ha det där drömyrket, vänta ni bara!

Så nä, livet ser inte direkt ut som man trodde att det skulle göra för tio år sen. Men jag får väl ändå säga att jag är nöjd med de steg jag har tagit. Vi gör ett nytt försök och ser om jag har fått allt jag ville ha tills jag fyllt 30! Jag tror faktiskt det...

Tänk att alla dessa tankar kom fram av att städa ut julen... Jag har mina misstankar om varför julen är så viktig för mig. Varför alla traditioner runt julen betyder så mycket. Jag tror det handlar om att trots att allt ärså inihelvetes jobbigt emellanåt så finns det vissa saker som inte förändras. Och det är en bra känsla. Det är tryggt att känna att vissa saker är sig likt trots att det är uppror inombords. Ta julen -07 som exempel. Fy faan rent ut sagt vad jobbig det var. Kan ha varit värsta månaden jag gått genom. Någonsin. Men på nåt sätt så lyckades vi i den innersta Franzénkretsen få till en ordentlig jul ändå. (Det är min mor, bror och jag som tillhör denna exklusiva krets. Ulven kommer som en god uppstickare.) Under juldagen det året spenderade jag 15 timmar på akuten med den största (tyvärr inte så främmande) klumpen i magen. Men när jag till slut kom hem till Mulfarna. Utmattad som aldrig förr och lipig. Då kändes det bättre direkt. I deras lägenhet i Passagen är det som en fristad. Som att inget ont når in. Där kan man spy ut vad man känner och tycker, gråta en stund och sen börja om igen. Som sagt, jag gillar den trygga känslan... Då man kan låtsas att livet handlar om kärlek, lycka, spännande framtidsplaner, underbar familj och ett härligt "bara vara" istället för gamla minnen som gör ont, saker som inte går som man vill, planer som går i stöpet, antideppressiva, ångest, sjukskrivningar, krossade hjärtan och allt annat som tyvärr är vardag...

Oj, tror bestämt att jag måste köpa en tågbiljett ner till Halmstad...

Uppgiven...

Hade en tid hos handkirurgen idag. Har ju stått ut på jobbet med massor av ont för att jag visste att jag snart skulle få gå dit. Men då är kirurgen inte särskilt sugen på att operera! Är det inte meningen att kirurger ska vilja operera hela tiden!? Att konsultationer bara går ut på att visa var man har ont så får man komma tillbaka sen och bli uppskuren? Så har det alltid funkat för mig tidigare iaf... Visst jag förstår väl att man undrar vad som egentligen är fel eftersom jag har opererat samma sak så många gånger men han är inte den första som gör en s.k utredning. Suck... Så nu är jag remitterad till nåt annat ställe där handjäveln ska magnetröntgas och nån annan röntgen. Där har vi ett par veckors väntetid. Sen tar det iaf en vecka innan svaren kommer till kirurgen. Då ska jag dit igen och då ska han bestämma om han ens vill operera mig. Han menar att han inte har nån lust att operera om jag bara ska ta sönder handen snart igen. Nu är det ju inte riktigt så det funkar försökte jag säga... Jag kan ju inte hjälpa att min arbete är elakt mot handlederna! Dessutom så tror han att det är nåt annat som spökar och inte de gamla klassiska gangleonen. Någon slags broskbildning inne i leden eller nåt. Att det skulle vara därför jag är svullen hela tiden. Suck vad trött jag blir. Hur ska jag nu kunna jobba ordentligt?! Jag har så ont att jag mår illa emellanåt men jag har ju ingen lust att gå hem sjukskriven när jag inte vet hur lång tid det handlar om. Kommer ju att bli galen om jag bara ska tralla runt. Sjukt påfrestande för nerverna det här kan jag säga... Med andra ord det sista jag behöver just nu, mina nerver behöver inte bråkas med mer! Jag blir så uppgiven... Orkar inte, vill bara krypa ihop och lipa... Orka ha ont, orka oroa sig över att man har ont... Uppgiven...

Bio och gardiner

Nu är det dags för kvällsmat och sen blir det säng. Imorgon är det dagpassdags nämligen. Men det har varit en produktiv helg måste jag säga. Igår bakade jag tre plåtar muffins inför helgens stora kalas. Och jag bakade Tortano. Ett italienskt bröd som är fyllt med mozzarella, parmaskinka och soltorkade tomater. Helt sinnessjukt löjligt gott var det... Det blir nog till att baka ett par såna limpor till att bjuda på på fredag. Då är det nämligen dags för den stora 25årsfesten. Lite åldersnoja har jag hunnit med också, snart närmre 30 än 20 liksom...

Eftersom idag var vår sista gemensamma lediga dag innan allt folk kommer så kunde vi inte skjuta på gardinupphängningen längre. På onsdag är det exakt ett år sen vi flyttade in i vår fantastiska lya. I vårt vardagsrum har vi ett fönster som är 3x3 m. Idag fick vi upp gardiner. Men fint blev det iaf. Men oj vad mycket tyg jag har strukit idag...

Fick ju ta en paus i gardinstrykandet då vi hade bokat biobiljetter. Avatar stod på schemat. I 3D dessutom för att lyxa till det rejält. Avatar kändes som en film som man måste se. Har inte träffat på någon som inte tyckte om den så lite nyfiken blir man ju. Och visst var den bra. Absolut sevärd. Men så där fantastisk som folk säger kan jag nog inte hålla med om. Sjukt snygg, men ingen film som berör... Men se den. Och gör det på bio, tror att den gör sig bättre då...

Jobbelijobb

Då var det dags att jobba fyra nätter. Inte alls sugen men vad ska man göra? Jobbar iaf korta pass den här veckan 21.45-05.30 så det brukar gå rätt fort.

Ringde til kirurgen ang. min handled idag. Undrar varför det tar sån tid för. Blev remitterad i oktober och det har ju gått mer än 5 veckor kan man ju säga... Nä men då är de på semester, kommer tillbaka på måndag, har telefontid mellan 09.00-10.00 kan möjligtvis vara sämsta möjliga telefontiderna någonsin för en nattjobbare... Som tur är så jobbar jag dag nästa vecka så det är faktiskt möjligt för mig. Hoppas det händer nåt nu så att jag kan jobba ordentligt utan att få så himla ont hela tiden. Vet inte hur länge till jag fixar det så nu är det bäst att det händer nåt!

Har rotat fram garantikvittot till laptopen nu iaf, så nu ska jag bara ta mig dit med den också. Men man har ju inte direkt nån lust när man jobbar såna här tider. Åka in till stan, lämna datorn och sen vänta fyra timmars tills man börjar jobba eller? Nä, inte så sugen på det... Och det är ungefär noll chans på att man åker hem emellan... Får väl lura med mig nån på en långfika eller nåt...

Suck, nu ska jag försöka rota fram lite motivation...

Lånar monstret

Medans Mister mäter och trixar med lasergrejer och allt man tydlig MÅSTE ha när man ska sätta upp gardiner så passar jag på att låna hans monster. Monstret är ju såklart hans stationära. Jag undrar om inte den nästan är så gammal att den är värd pengar, kanske nåt museum eller så skulle vara intresserade... Eller nu överdirver jag, det är bara skärmen som är så gammal och ful men den tar typ upp halva rummet så det är inte okej nånstans... Saknar min laptop! Känner mig ensam och naken utan den och vet liksom inte vad jag ska göra med min tid... Imorgon så blir det inlämning! Suck... min stackars lilla HelloKitty-lappis...

Nu ska jag väl ta mig ut i köket och påbörja dagens middag, det blir nån blandning mellan minestrone och det vi har hemma. Operation tappa kilon har börjat så det blir mycket grönsaker... Suck, jag vill äta chips och bli smal, hur svårt ska det vara egentligen?

Planen idag var att gå ut men den sprack. Vaknade ganska trasig, illamående och ett munsår lika stort som min näsa. Där försvann ju partyhumöret ganska ordentligt. När sen Mister säger att han inte har lust (dvs ingen som tjatar på mig) så blev det en tur till Coop för lite matshoppning istället... Så nu får jag väl pallra mig ut till köket och laga mat istället! Men jag räknar med att ni har askul ikväll allihop, och jag är redan bitter på mig själv för att det ska var aså förbannat svårt att hålla sig hel...

=(

Min dator och jag är ovänner :-( Det är nåt glapp eller nåt så att jag inte kan ladda den. Ibland går det men om jag då råkar röra den så försvinner den. Så nu kommer nästa projekt, att hitta garantipapperna! Kan vara ett större projekt än man tror i vår klädkammare/här-slänger-vi-allt-vi-inte-vill-ha-framme-rum Suck... bara att börja leta, när det här batteriet tar slut är jag nog utan dator ett tag, har ju varit svårt att göra nåt nu med alla helger och så också. Men nu har jag snart två lediga dagar och en av dem är en "vanlig" dag. Så då måste jag bege mig iväg till laptop-doktorn. Håll bara tummarna för att det är strömsladden det är fel på så att detblir enkelt!