Ehhh?

Jag lade upp det här inlägget med en bild på vad jag trodde var svullna fötter. Pfff... Såhär såg de ut i fredags...

Top notch!

Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra. Idag är en sådan. Första tecknet på att det skulle bli en bra dag fick jag när jag kom in till stan. Det var dags för föräldragrupp på MVC och av nån anledning tog jag bilen in till stan. (Ibland glömmer jag hjärnan som ni vet.) Men! Det omöjliga händer! Jag hittar en parkering! På Ringvägen! En fickparkering visserligen men tid är en bristvara så jag ger det ett försök och ni kommer aldrig att tro på vad som hände sen. Jag får till en helt perfekt fickparkering med raka hjul och lagom avstånd till trottoaren. På första försöket. Helt sjukt... Jag borde köpt en trisslott... Det gäller att ta tillvara på de små vinsterna i livet när man lever i ett tillstånd då minsta lilla resulterar i tårar.

Nu sitter jag och väntar på min make, han ska få nöjet att köra ut till flygplatsen och hämta min mor som äntligen kommer på besök. Tanken var väl att jag skulle hämta henne men som ni ser på bilden så har jag lite problem med logistiken. Det börjar nog bli dags att låta bilen stå känns det som.

Men! Det absolut top notchigaste av allt! Snart är Mammsen här! Woeffinghoo!

Saker jag inte kommer att sakna med att vara gravid pt.2

Elefantfötter...

Alltså jag vet att det bara är en myt men jag testar gärna allt. Visserligen två veckor kvar tills det egentligen är tänkt men om det fortsätter såhär så exploderar jag snart av svullnaden. Snälla bebis, kom innan jag går sönder!

Bläää

Idag är det svårt att hålla humöret uppe. Jag är så svullen att det är helt löjligt. Senaste veckan har jag lagt på mig ca 0.8kg vätska per dag. Kul. Mina vader är lika stora som ett par vanliga lår och fingrarna har svullnat upp så mycket att de har domnat bort och jag har ingen känsel i dem. Kul. Jättekul.

Två veckor kvar till bf. Hur stor kan man bli innan dess tro? Suck...

Jorå

Lite glad blir man när man ser att termometern ser ut såhär. Altanen är ett mycket trevligt tillhåll nuförtiden. Kanske man kan svettas ut bebisen?

Hahaha!

Den här artikeln från Aftonbladet gjorde typ hela min kväll. Jag finner det fantastiskt roande och undrar lite för mig själv vart världen egentligen är på väg...

Dagens bästa

Fick en avi i brevlådan. Mitt paket från My Little Star har visst kommit. Det som ska bli min bästa kompis i kriget mot magen sen när Lillungen äntligen kommit till världen. En Belly Bandit! Kort sagt en slags gördel som hjälper till att hålla magen på plats och musklerna att jobba på rätt sätt efter förlossningen. Jag har bara hört bra grejer om dessa så det kändes som en bra investering för nån som har tjockångest.

Men det finaste av allt var ändå när jag öppnade mitt paket. Förutom den förväntade banditen så låg där även en superstor, jättefin neccesär från JuJu-Be! Som en liten bonuspresent liksom. Och det tar inte slut där, de hade även lyckats klämma ner lite choklad!

My little star, ni är numera officiellt världens bästa webbshop... Alla gravida kvinnor kan enkelt köpas med choklad nämligen. Och nej, jag är inte sponsrad, bara överväldigad av choklad- och pryllycka!

Inte den bästa dagen...

Visst drömmer man mycket mer när man sover dåligt? Det har väl att göra med att man inte kommer in i lika djup sömn innan man vaknar och sen börjar man om igen.

Jag drömmer massor, och ofta väldigt tydliga och intensiva drömmar som jag har svårt att skaka av mig när jag vaknar. Speciellt senaste tiden.

Inatt drömde jag om pappa. Det gör jag inte särskilt ofta men när jag gör det så påverkar det mig i flera dagar efteråt och jag blir väldigt berörd. Det är som att jag i varje dröm är så smärtsamt medveten om att han är borta för all framtid och jag måste ta tillvara på varje sekund jag får ihop med honom.

Inatt drömde jag att han kom och hälsade på och hade med sig kläder han hade köpt till bebisen. Och han var så stolt och såg fram emot att bli morfar.

Det gör så jäkla ont att han aldrig kommer att få träffa den här bebisen. Jag kan inte låta bli att fundera på hur annorlunda allt han kunde vara. Om bara inte det där hade hänt, eller det där, eller det som hände då osv.

Nä, det är jävligt orättvist och jag har lipat hela dagen... Dessutom är det nåt jäkla hockeyVM som jag blir tvingad att se?! Tur att mina vänner Ben och Jerry är på besök...

Saker jag inte kommer att sakna med att vara gravid

Överraskningsfläckar på den "rena" tröjan. Om inte jag kan se dom så finns dom inte eller hur?

Hjärnbrist

Det finns rätt många biverkningar med att bära en liten människa inuti si

g. Vore väl konstigt annars antar jag. Det pratas mycket om foglossning, halsbränna, sammandragningar och problem med sömnen. Däremot är det endast dina f.d. gravida vänner som berättar om hjärnbristen. Det säger barnmorskorna ingenting om.

Jag har ju tidigare berättat om min shoppinghärva som orsakades pga av min hjärnbrist och jag tänkte fylla på med lite av den senaste veckans eskapader.

Förra veckan hade jag hela fredagen planerad. Jag lyckades till och med på något magiskt sätt lura in maken i det hela så att jag skulle få skjuts. Tandläkartid kl.11.00. Som av en ren slump så inser jag kvällen innan att tiden är kl.10, inte 11. Puh, tur att jag såg det. Men var fick jag 11 ifrån? Ja, ja, det spelar ingen roll. Kvart i tio är jag hos folktandvården. Där har de en smart liten grej så man själv kan anmäla sig. Jag knappar in mitt personnummer; "Ingen bokning" WTF?! Vadå ingen bokning?! Laddar upp mina allra argaste gravidhormoner och beger mig mot receptionen. Receptionisten sitter och pratar i telefon medan jag laddar upp. Under tiden plockar jag fram bokningen som jag har på sms (fantastiskt system...) "Du har tid kl.10.05 den 11/5" Crap... Receptionisten tittar lite frågande på mig medan jag lite försiktigt viker ihop svansen och stoppar den under benen och beger mig därifrån.

Ringer upp maken och ber om att bli hämtad ca en timme tidigare än planerat. Föga förvånande passar det inte alls ihop med hans planer så det var bara för mig att vänta. Tur att det finns ett litet fik här. Resten av helgen gick faktiskt över förväntan och jag gjorde faktiskt inte bort mig särskilt mycket. Antar jag eftersom Malin fortfarande pratar med mig?

Den här veckan har gått rätt bra den också. Det har nog inte skadat att jag har hållt mig hemma visserligen. Humöret har då inte varit på topp så jag kände att en isolering är det allra bästa.

Men sen blev det torsdag! Jag vaknade på helt rätt sida och hade den där känslan i hela kroppen att "idag, idag blir en bra dag!" Beger mig in till söder för min långa dag på MVC. Inser när jag är färdig där att om jag skyndar mig riktigt mycket så kan jag hinna med nästa tåg hem, det där tåget som synkar perfekt med den där braiga bussen vilket gör att jag är innanför dörrarna inom en halvtimme.

Sagt och gjort, jag rusar. Har ni någonsin försökt rusa längs med Ringvägen i nionde månaden med foglossningar och sammandragningar? Det är en syn kan man säga... Men skam den som ger sig, tåget kommer precis när jag ramlar in på perrongen. Med lite skicklighet lyckas jag dessutom tränga in mig på den sista lediga sittplatsen. Victory! Hörlurar på, mobil fram och vila magen. Precis när jag vilar mig som bäst hör jag "Nästa Farsta strand". Du skojar med min doja?! FEL tåg?!

Av från tåget och vänta på nästa som går tillbaka till Älvsjö. Bara 14 minuter till nästa tåg! Yeay? Hem kom jag till slut iaf men vi kanske kan dra slutsatsen att jag ska hålla mig hemma där jag inte lider särskilt mycket av min hjärnbrist?

Förutom idag då, när vi gör ett nytt försök med det där tandläkarbesöket...
Wish me luck...

Fina lilla snorunge...

Hemkommen från veckans besök på MVC. Det är ju ett heldagsprojekt varje gång. Men jag har väl lite mig själv att skylla, jag går på en specialMVC som ligger inne i stan fast vi bor waaay långt bort. Eftersom jag inte är så pigg på att röra mig nuförtiden så tar jag dessutom allt på en och samma gång. Jag träffar min barnmorska, jag har en kurator jag träffar och idag var det dessutom föräldragrupp. Så det blir runt en 4 timmar varje gång.

Men, men, nu är jag hemma i min fåtölj igen. (Om ni bara visste hur glad jag är för den här fåtöljen, soffan står på tredje våningen, fåtöljen på första, inget svårt val liksom?) Idag är jag dessutom alldeles knökfull med hormoner. Lillungens hjärta slog så fint idag, och som vanligt så ska det kickboxas efter barnmorskan som försöker mäta och känna efter hur man ligger där inne. Och en dag full med hormoner gör att jag liksom blir alldeles stolt över den lilla boxaren där inne. Finaste snorungen som inte vill att någon stör. För att avsluta den långa dagen satte vi oss i fåtöljen och lyssnade lite på Rammstein, präglingen kan aldrig börja för tidigt... Nu ska det surfas tills maken kommer hem!

The List...

Tja då ska vi se, såhär ser gissningarna ut so far...

Då var listan uppdaterad!

17 maj - Satya
2 juni - Mamma Bibbsan
3 juni - Louise
4 juni - William
5 juni - Ellinor
6 juni - BF
7 juni - Anna, Johan
8 juni - Frederick
9 juni - Malin
10 juni - Laila & Lennart
12 juni - Sandra
17 juni - Jessica
19 juni - Charlotta
20 juni - Eva

Maken säger 7 juni, inte så mycket för att han tror så utan mest för att det skulle passa så himla bra i schemat? "Man kan ju inte föda barn mitt under pokerSM liksom?!" Klart man inte kan! Eller? Bara för det (och för att jag är trött på att ha ont) så hoppas jag på typ 26-27/5 mitt under Elitloppshelgen! Men jag tror mer på den 20/6 där skulle jag nog lägga min egen röst.

Satya hoppas på 17/5 mest för att maken då har biljetter till det däringa hockeVM som är så populärt nu, hon är en fin människa hon.

Louise tänker att 3/6 passar perfektes hennes semester.

Eva & Charlotta räknar med att jag går över och blir igångsatt. Och vem vet? Med min vanliga tur så är det antagligen precis det som kommer att hända.

Snälla, snälla, lilla snorungen, du får komma precis när du vill så länge jag slipper igångsättningen!

Frisk? Förälder?

Från och med idag är jag inte längre sjukskriven. Från och med idag börjar min "riktiga" mammaledighet. Eller jag börjar med att ta ut lite semester innan jag börjar nalla av föräldradagarna men ändå! Men inte sjukskriven! Hur häftigt är inte det? Idag ska jag ringa och friskanmäla mig, tufft. Nu räknar jag helt iskallt med att min kropp inser det fina i det hela och bara slutar göra ont. Det lär ju funka? Konstigare saker har ju faktiskt hänt.

Sommar! Nu!

Jag är less på det här velandet fram och tillbaka, är det vår? Är det vinter? Eller är det rentav sommar? Jag tar saken i egna händer och styr upp lite sommar själv helt enkelt, sen får vädret säga precis vad det vill. Mer jordgubbar till folket!

Vem bestämmer egentligen?

Över mig då alltså? För uppenbarligen är det inte jag. Jag har alltid älskar kaffe. Tyvärr är jag sämst i hela världen på att brygga kaffe. Även om jag kopierar någon annans rörelser minutiöst så kommer mitt kaffe ändå bli lite, lite äckligare. När Lillungen flyttade in hos mig så hände nåt, helt plötsligt var det helt otänkbart att ens doppa tungan i lite kaffe. Jag drack te! I flera månader. Men eftersom jag är en hopplös optimist så provsmakade jag givetvis kaffe med jämna mellanrum. Med samma resultat... Tills för ett par veckor sen! Lillungen kapitulerade och lät mig dricka kaffe! Hallefrikkinluja! Nu är jag dessutom så extremt kaffesugen att jag tom tänker brygga mig mitt egna. Det ni! Och om någon undrar så ja, detta är ett pinsamt försök till att få en kapselbryggare i present av någon, nån gång...

När, när, när?!

Nu börjar tiden dra ihop sig för Lillungen. Inom en vecka är han helt färdigbakad och egentligen kan den lille komma precis när som helst från idag till om sex veckor. Sex veckor, det ger oss 42 olika dagar. Ganska många möjligheter med andra ord. Personligen så känner jag mig som sagt rätt färdig med det här nu. Det är faktiskt lite tröttsamt att varje morgon vakna av att man har ont, eller att händerna domnat bort eller som det oftast är, lite av varje. Speciellt extra mysigt är det ju nu när björken jobbar som hårdast för att få en att må dåligt. Man blir liksom lite extra gnällig. Om jag hade fått bestämma så hade det blivit bebis någon gång nästa vecka. Tyvärr så får jag typ aldrig bestämma, iaf inte när det kommer till viktiga saker. Men jag tänkte att en liten omröstning är på sin plats. När kommer Lillungen egentligen? För att gör det hela lite mer spännande (och dessutom garantera iaf en deltagare) så bestämmer vi att den som gissar rätt vinner en Geisha! Nu blev det intressant på riktigt eller hur? BF är den 6/6 vilket kanske kan vara bra att veta. Så, NÄR kommer Lillungen?! Bilden har jag helt fräckt stulit från Malin och kommer från helgens Bloggala. Tänkte att alltid är det någon som vill se hur Lillungen bor för tillfället. Det jag håller i handen är inget mindre än en karta över alla Stockholms offentliga toaletter. Varför delas inte den ut på alla mödravårdscentraler i Stockholm undrar jag? Finns det nåt kissnödigare folkslag än preggos?

V.37

Det börjat minst sagt närma sig nu. Om en vecka är Lillungen färdigbakad och då kommer jag garanterat att bli otålig på riktigt. Jag känner att jag är klar med det här gravidandet nu och träffar gärna min bebis på riktigt.

Lika bra att räkna med att gå över tiden men man kan ju inte låta bli att hoppas och leta efter tecken. Magen är jääättestor nu, har svårt att se hur den ska bli större men det lär den ju bli. Den har börjat sjunka ner nu vilket gör det lite lättare att andas. Jag har hela tiden burit magen väldigt högt så det syns knappt att den sjunkit men vi som bor ihop med den märker skillnaden.

Kroppen övar och utsätter mig för förvärkar många kvällar. Så självklart är det svårt att inte hoppas på att det startar inom en inte alltför avlägsen framtid. Men det känns som att precis alla man känner går över tiden med två veckor och blir igångsatta. Stämmer verkligen det?

Idag vägrar höfterna att samarbeta med mig så vi får väl se om jag ens lämnar fåtöljen idag, håll en tumme för mig!

Bortskämd

Idag har jag nog allt blivit lite bortskämd. Massor med finbesök hela dagen har brutalt tvingat mig ur min dagliga tristess.

När man blir hemskickad (sjukskriven även kallad) från jobbet tre månader innan bf så kan man inte direkt påstå att tiden flyger fram. Lägg till rejält med foglossningar och sammandragningar på det så blir man inte direkt särskilt aktiv. Vila, vila, vila... Det är det enda jag gör. Jag har faktiskt inget annat val. Jag KAN inte röra mig! Hör jag en person till komma med det "kloka" tipset att 'passa nu på att vila, det kommer du att behöva sen' så tar jag inte ansvar för vad jag svarar. Jag har suttit still i flera månader! Lämna mig ifred, jag gör inget annat än vilar! Och jag är förbannat trött på det. Visst, självklart behöver kroppen spara sin energi men tror ni verkligen själva att om man vilar nu så mår man bättre om säg tre månader? Skitsnack, man kan ju som bekant tyvärr inte lagra sömn...

Om jag då ska fortsätta gnälla lite så bor vi lite dumt. Eller tja, jag trivs galet bra här men det är tjugo minuter med pendel från stan. Med hänvisning till tidigare nämnda problem så tar jag mig inte gärna in till stan mer än nödvändigt. Avståndet gör även att man får begränsat med besök från folk då det är rätt tråkigt att åka kommunalt runt om i Stockholm. Speciellt när kvällen närmar sig. Så jag känner mig rätt ensam om jag ska vara helt ärlig. Men idag! Idag har jag först haft hela familjen Papaya på eftermiddagsfika (eller sockerchock) och sen en filmdate med frk Karin. Hon hade dessutom den goda smaken att ha Reservoir Dogs med sig vilket kan göra vem som helst lycklig. Så nu kan jag sova gott inatt. Eller så gott som man nu kan sova när man har en praktiskt taget fullvuxen bebis som bor bakom ens revben. En bebis som dessutom tycks tro att det är revbenen man ska ta sig igenom för att komma ut. Vi får väl hoppas att ungen snart kommer på vilken väg som är smidigast...

Bilden har inget alls med nåt att göra men jag kan bara inte se mig mätt på den. Underbara Tikke, min första och största kärlek här i livet. Hans liv nere på västkusten är som ni ser inte direkt jobbigt... Älskade odjur...

Follow my blog with Bloglovin

Tack!

Underbara lilla snorunge som lät mig sova någorlunda obehindrat i åtta timmar inatt! Herregud vad jag behövde det efter gårdagen...

Jomen

Trots tjockångest och tröttångest och i stort sett ingen sömn alls blev det en riktig toppendag. Mammabloggalan 2012 var en succé från alla håll. Nu tänker jag ta min stora mage och krypa till kojs medan alla andra festar natten lång. Imorgon blir det till att återkomma med ett riktigt inlägg. Godnatt!

Wtf?

Ja det är faktiskt fötter. Tro det eller ej. Det värsta av allt är att vi inte ens är halvvägs genom dagen och mina fötter är redan helt svullna. Vi får väl se hur det bli det där med högklackat ikväll, frågan är väl om jag ens kommer i ett par skor?

Men det är inte så illa det här med Bloggala. Än så länge så är vi mycket nöjda. Vi har hunnit med en mässa där folk bara har gett oss en massa grejer som vi tacksamt har tagit emot. Extra nöjd än så länge är jag med den lilla skötväskan från Brio och bodyn till Lillungen från Nelly.com men kvällen har ju inte ens börjat än?

Nu har vi en välförtjänt paus på hotellet innan det blir en snabb sväng tillbaka till mässan. Sen satsar vi på att pimpa till oss lite innan champagneminglet börjar. Idag är inte livet så hårt...

Jag har ingen tupp och är därför inte intresserad av att vara uppe med honom

06.23. Det är nytt rekord. Nytt rekord till och med för en liten snorunge som inte ens finns ännu men ändå vet precis hur man bossar över sin mamma. Det blir helt enkelt ingen mer sömn idag. Lägg på ett forsande näsblod på det och lördagen kunde inte börjat på ett bättre sätt. Wohoo?

Skickat från min iPhone

Världens snyggaste barba?

Tja vi får väl se hur det här går. Imorgon är det dags för Mammabloggalan. Min första tanke var att det skulle bli sjukt roligt. Hur ofta går man på bloggalor liksom? Eller galor? En hel dags aktivitet med påhitt under dagen, trerätters galamiddag på kvällen och en himla massa människor.

Sen kom jag på att jag ser ut som Barbapappa nuförtiden. HUR tänkte jag få plats i en finklänning?! Till saken hör att jag fullkomligt älskar klänningar och att klä upp mig. Så fort jag får en ursäkt så ska det beställas pinup-inspirerade retroklänningar från USA. När det var bröllopsdags satsade jag på en klänning som hade fått vilken Disneyprinsessa som helst att känna sig underklädd. Men nu? Hur klär man upp en badboll? Tja, vi får väl se hur det slutar...

För att inte låta tjockångesten sluka mig helt så tänkte jag att ett frisörbesök skulle kunna rädda situationen. Sagt och gjort, jag stuvar in mig i bilen och beger mig till en inte allt för avlägsen frisörsalong. Och väl där händer samma sak som alltid händer mig. Det är ett fenomen jag aldrig kommer att förstå mig på. Jag har väl inte direkt någon utpräglad stil till vardags, speciellt inte nu när jag är i modell Barba. Mörka jeans, converse, skinnjacka och pilotbrillor, jag ser väl ut som de allra flesta kan jag tro. Men ändå... Lik förbannat tycks alla frisörer tro att jag bär på nån slags inre längtan att få se ut som en statist i Days of our lives. Varför?! Varför måste ni alltid plocka fram den förbannade runda borsten och fluffa till mitt hår?! Jag vill inte ha stort, fluffigt hår med tramsiga lockar! Precis som jag sa till dig för en minut sen så vill jag ha mitt hår platt och fint, ändå ska det fluffas?! Suck, bara att skynda sig hem där en räddande dusch väntar. Som tätt åtföljs av min älskade vän plattången.
"Är du nöjd?" frågade hon innan jag gick. "Färgen blev iaf bra..." blev mitt enfaldiga svar...

Nu känner jag mig någorlunda bekväm i mig själv igen och är redo att bege mig till flygplatsen för att hämta upp Malin, morgondagens stjärna som är anledningen till att genomlider dessa helveteskval när det kommer till mitt utseende. Gravid i nionde månaden och har aldrig känt mig snyggare! Eller hur var det nu...?

Parentes

Igår lärde jag mig en ny sak, det sägs ju att man gör det varje dag. I det antika Grekland var saurus slang för penis. Vilket gör att jag undrar vem som döpte dinosaurierna? Och i nästa andetag undrar jag vad för viktigheter jag kommer att lära mig idag? Med det passar vi på att nämna att QI är världens bästa program för det är bara där man lär sig så viktiga saker.

Sådär ja...

Idag är en bättre dag. Helvete vad sur och bitter jag var igår. Det går knappt att beskriva. På lördag är det dags för Mammabloggalan. (Rösta på Malin här! Hon är nr.93 och borde faktiskt vinna årets Vardagsmamma och årets Bloggmamma.) Ska man på gala måste man ha klänning. Mitt problem är det här hur man ser ut i klänning i nionde månaden. Inte särskilt hot... Klänningsprovandet igår förstörde precis hela min dag. Jag var sur, ledsen och bitter tills jag somnade. Vi får verkligen hoppas att det känns bättre på lördag för jag antar att det inte är okej om jag kommer i jeans, Converse och skinnjacka? Men innan jag somnade igår så bestämde jag mig för att nästa dag skulle bli bättre. Det fanns liksom inget alternativ. Och det funkade! För det första så har jag faktiskt sovit helt godkänt. Lillungen hade fest hela kvällen igår (till sin pappas stora förtjusning som satt och skrattade gott åt hur magen flög omkring) så när det väl var läggdags var vi båda helt utmattade. (Jag och Lillungen då.) Så jag fick faktiskt sova! I ÅTTA timmar utan att någon sparkade mig på vare sig revben eller urinblåsa! Effin amazing! Vad möts jag av när jag går upp då? Jo, 20grader och strålande sol på altanen. Det gör ju inte humöret sämre direkt. Nu ska jag klä på mig lite kläder som anses socialt accepterade och bege mig på en liten shoppingrunda. Sen blir det hem och rulla köttbullar för ikväll får jag finbesök av världens bästa Jessica. Det kan ju bara bli bra!