V.37

Det börjat minst sagt närma sig nu. Om en vecka är Lillungen färdigbakad och då kommer jag garanterat att bli otålig på riktigt. Jag känner att jag är klar med det här gravidandet nu och träffar gärna min bebis på riktigt.

Lika bra att räkna med att gå över tiden men man kan ju inte låta bli att hoppas och leta efter tecken. Magen är jääättestor nu, har svårt att se hur den ska bli större men det lär den ju bli. Den har börjat sjunka ner nu vilket gör det lite lättare att andas. Jag har hela tiden burit magen väldigt högt så det syns knappt att den sjunkit men vi som bor ihop med den märker skillnaden.

Kroppen övar och utsätter mig för förvärkar många kvällar. Så självklart är det svårt att inte hoppas på att det startar inom en inte alltför avlägsen framtid. Men det känns som att precis alla man känner går över tiden med två veckor och blir igångsatta. Stämmer verkligen det?

Idag vägrar höfterna att samarbeta med mig så vi får väl se om jag ens lämnar fåtöljen idag, håll en tumme för mig!