Vem bestämmer egentligen?

Över mig då alltså? För uppenbarligen är det inte jag. Jag har alltid älskar kaffe. Tyvärr är jag sämst i hela världen på att brygga kaffe. Även om jag kopierar någon annans rörelser minutiöst så kommer mitt kaffe ändå bli lite, lite äckligare. När Lillungen flyttade in hos mig så hände nåt, helt plötsligt var det helt otänkbart att ens doppa tungan i lite kaffe. Jag drack te! I flera månader. Men eftersom jag är en hopplös optimist så provsmakade jag givetvis kaffe med jämna mellanrum. Med samma resultat... Tills för ett par veckor sen! Lillungen kapitulerade och lät mig dricka kaffe! Hallefrikkinluja! Nu är jag dessutom så extremt kaffesugen att jag tom tänker brygga mig mitt egna. Det ni! Och om någon undrar så ja, detta är ett pinsamt försök till att få en kapselbryggare i present av någon, nån gång...