Perspektiv

Sitter och mår dåligt, mår så dåligt så att jag mår illa. Undrar varför jag ska göra det. Vad har jag gjort för ont som förtjänar att må dåligt varenda sekund av min vakna tid. Som är myyycket tid eftersom det inkluderar omöjlighet att sova. Snittar ca 3-3½ timmar sömn per dygn. Sitter i soffan och undrar allt detta med tv:n på. Då kommer den där reklamen med den lilla flickan som går till sjukhuset hand i hand med sin pappa och man får se hur det ser ut genom hennes ögon. Den där med att barns fantasi inte försvinner för att de blir sjuka. Den där hon ser en tiger gå förbi, en läkare med alienhuvud, en sköterska som det kommer bubblor i munnen på när hon pratar. Vet ni vilken jag menar? Det ger lite perspektiv iaf. Visst jag mår rekordsämst, tänker inte ens börja med att gå in på vad som är fel men jag är iaf inte ett litet barn precis i början av livet som har cancer. Hur dåligt jag än mår så är jag inte fyra år med en dödlig sjukdom. Lite perspektiv iaf. Visst jag mår inte bättre nu men jag vill ändå skänka en slant till Barncancer fonden känner jag... För att det ens finns en Barncancerfond måste vara den största optimala orättvisan över allt...