Awesome day!!!

Okej picture this...

Vaknar vid tre-fyra tiden söndag eftermiddag. Söndagen består av tvätt, packning och soffmys med maken. Maken går och lägger sig vid fem på morgonen. Noll trötthet från min sida. Klockan blir åtta och det är dags att duscha och klä på sig. Tar sig till jobbet. Videokonferens kl.10.00. Jag tror inte att någon som inte jobbar natt förstår vad 10.00 betyder för någon som jobbar som hårdast när ni "vanliga" snusar så sött. Hem och packar färdigt, hinner till och med en liten powernap på en timme.

Sen börjar det riktiga projektet... Åh herregud, jag blir trött bara jag tänker på det...

Tar tåget till Årstaberg där jag hade tänkt hoppa på en buss som ska ta mig till Bromma flygplats. Planet jag vill åka med har avgångstid 19.25. Kommer till busshållplatsen ca 17.25 då bussen går 17.34 vilket ger mig gott om tid på flygplatsen. Men ingen buss visar sig. Eller jo, en inih-lvetes massa bussar visar sig men ingen som ska dit jag vill. Men det är lugnt, det kommer en till. 17.49 kommer ju nästa, fortfarande gott om tid! Men kan man tänka sig! Det kommer ingen buss! Hmm... Börjar bli lite nervös men så länge bussen som ska gå 18.04 kommer i tid så hinner jag fortfarande. Stressigt men absolut möjligt. Okej, en gissning nu, kom det nån buss? SÅKLART DET INTE GJORDE!!!

Vid det här laget är jag stressad på riktigt. Och jag är inte särskilt trevlig i vanliga fall så när stresshormonerna rusar runt i kroppen gäller det att jag tänker på vad jag gör så jag slipper ångra mig sen... Funderar på att ringa SL och fråga vad i det vildaste de håller på med som förstör min vecka. Inser rätt fort att det antagligen kommer att sluta med att jag råkar bombhota någon chef eller så jag skippar den planen rätt fort. Det kan ju inte vara bra för min framtid?

Ringer istället upp flygbolaget och förklarar läget lugnt och sansat (syn på den någon?) och ber henne hjälpa mig. Vill gärna då tillägga att det här supportnumret jag ringde kostar 25:-/min. Får ett löfte om att min plats hålls i 15 till efter att min ordinarie incheckning stänger.

Okej, kastar mig på tvärbanan. (Den där tvärbanan, den kan man då alltid lita på!). Ramlar ur tåget i Alvik och pressar in mig själv på en knökfull buss som ska ta mig till flygplatsen. Tro det eller ej men bussen kommer in i tid! Jo! På riktigt! Checkar in, lämnar in väskan och börjar sakta men säkert att återfå min sinnesro.

Då är det dags för säkerhetskontroll... First av all, när jag reser så gör jag det bekvämt. Det betyder leggins, långt linne och en hoodie. Släng på bruden en skinnjacka också så är outfiten komplett. Lägger av mig handväskan, plockar ur laptopen ur sitt fina fodral, tar av mig jackan, "Den där måste du också ta av dig!" VA? Får jag inte ha min tröja på mig?! Det är ju askallt plus att jag praktiskt taget känner mig lika påklädd som man gör i underkläder. Ja, ja, nånting inom mig säger att jag inte bör bråka med säkerhetspersonal på en flygplats så jag tar väl av mig tröjan och står och huttrar i mitt linne (som inte direkt är särskilt flattering heller om vi säger så). Går igenom, "Beep Beep" Men suck... Nitarmbanden kanske? "Spelar ingen roll, det blir kroppsvisitering!" säger någon som möjligtvis kan ha varit Annie Wilkes.

Biter ihop i den offentliga förnedringen och går för att hämta min väska och mina kläder. "Är det här din väska?" Suck... "Ja, den är min" Kvar står jag i mitt kalla linne medan jag krampaktigt omfamnar min laptop eftersom det är allt som finns kvar efter de har sprungit iväg med mina tillhörigheter.

Nu vill jag gärna tillägga att vid det här laget har jag varit vaken i 25 timmar.

Får äntligen tillbaks mina saker och kliver på planet. Ser framemot en timmes lugn och ro med lite sömn. Hahaha! Hamnar bakom tjejgänget post-drinks. Suck... Appetite for Destruction i lurarna på högsta volym. Lutar mig bakåt och försöker få en timmes sömn. AAAARGH! Solhelvetet lyser rakt i ögonen på mig! Och vet ni hur stark solen är i ett flygplan? För att göra det ännu mysigare lyser den in genom ett enda fönster. Fönstret på andra sidan mittgången där det sitter nåt j-vla pucko som typ gillar det? Kort sagt, han använde inte sitt solskydd. Så det blev att krypa ihop in i hörnet i en ytterst onaturlig ställning där fönstret fick agera kudde.

Efter strax under 27 timmars vakenhet kliver jag äntligen av planet på skånsk mark och där står min mamma som en räddande ängel. Redo att ta mig till Halmstad.

Nu har jag varit vaken så länge att min kropp helt glömt bort att den ska vara trött och jag har mycket svårt att tro att det blir någon ordentlig sömn inatt. Men det får det vara värt för jag är äntligen framme i passagen hos världens bästa Mulfisar och världens finaste Tikke och njuter. De här dagarna ska jag bara träffa folk som får mig att må bra och när jag kommer tillbaka till Stockholm på fredag är jag top notch och redo för en ännu bättre helg!

AWESOME!!!