Lillskräll

Tänkte att jag skulle ta och skrälla till det med ett inlägg som inte får mig att börja gråta. Det ni! Det var ju ett tag sen minst sagt. Men det har varit mycket tårar senaste tiden. Men jag antar att det kommer att fortsätta så ett tag till. Just nu till exempel. Jag sitter här och tittar på ett inramat foto av pappa, har tänt ett ljus och lyssnar på Lennons Imagine. Pappas favoritlåt. Som även spelades på begravningen. Då är det svårt att hålla tillbaka tårarna. Men det är lite skönt att sitta i sin ensamhet och grina lite, tycka lite synd om sig själv för att man aldrig mer få träffa sin pappa. Jag sörjer allt vi aldrig hann göra, att vi aldrig lyckades ta oss till Globen och se Paul McCartney tex. Men samtidigt så gläds jag åt hans lycka när jag ringde och berättade att jag fick tag i biljetter. Får försöka fokusera på sånt istället.

Men nu sitter jag iaf och har en liten paus i mitt fixande. Julen fick lämna oss för den här gången igår. Men det blir ju så tomt överallt! Och eftersom jag har seriösa problem med mellanlägen så släppte jag in våren istället, japp såhär mitt i januari. Så nu är det ljusa gardiner, rosa dukar, gröna ljus och påskliljor för hela slanten. Som sagt, det här med mellanlägen är inte min grej.

Ikväll blir det födelsedagsmiddag. Fyllde år förra helgen men hade ju lite annat att göra då som sagt så vi firar ikväll. De allra finaste kommer hit och äter middag med mig ikväll. Pratar om annat och skrattar. Men jag tänkte att jag iaf skulle ta och bjuda på en bild! En bild på hur tjock jag har blivit! Sånt brukar alltid vara uppskattat. Tjockisar alltså. Någonting har hänt senaste veckan och magen har fullkomligt exploderat. Hur stor är chansen att jag kan knäppa västen på jobbet imorgon tror ni? Men det är faktiskt rätt mysigt, varje gång jag grinar lite över pappa så buffar det till i magen, en påminnelse om att allt inte är mörkt.

Åh! Nu snöar det också! Vissa saker gör mig alltid lite, lite gladare...