Huuu...

Det börjar närma sig. Helgen som kan komma att bli en utav de jobbigaste på lååång tid. Om ca en timme börjar vi avfärden ner mot vilda västkusten. Imorgon förmiddag är det dags att begrava min pappa. Alltså... Min pappa ska kläs fint, stoppas ner i en kista där han ligger medan vi samlas och säger hej då. Är det inte absurt? Jag är så jäkla nervös, nervös över hur jag ska fixa morgondagen. Kommer jag att vara samlad och kanske till och med få ett fint minne av hela upplevelsen eller kommer jag att bryta ihop och behöva låsa in mig? Ingen som vet, båda alternativen är precis lika rimliga nämligen.

Sen är det lördag, då fyller jag år. Det firar vi med att gå igenom alla pappas grejer. Woho? Alltså jag får ju skylla mig själv, jag ville gärna ha det gjort så fort som möjligt och det är inte särskilt ofta som vi är samlade nere på västkusten allihopa så vi får passa på när vi har chansen. Men huuuu vad nervös jag är...