v.34

Vi är nu mitt inne i v.34. Det här med att uppdatera varje vecka med nya bilder och grejer går inte riktigt som planerat har jag märkt. Tiden går ju så fort! Men en liten sammanfattning av hur det är att vara gravid kan jag nog klämma in iaf.


+ Powernaps. Inte en endaste människa skulle få för sig att ifrågasätta en när man vill ta en liten nap. Oavsett tidpunkt på dagen. Det är alltid helt okej att sova en stund. "Stackarn behöver vila, vem vet när hon får sova nästa gång."

+ Man SKA gå upp i vikt. Hade man i vanliga fall lagt på sig så mycket som en tredjedel av det man gör som preggo så hade man haft totalångest, inga kläder som passar, man hade varit den där som folk pratar lite om när man inte hör. "Har du sett hur mycket hon har gått upp i vikt senaste tiden? Dags att börja tänka på vad man äter kanske?" Men nu är det snarare; "Har du bara gått upp 10 kg de senaste tre månaderna? Wow, det är ju ingenting! Jag gick upp 30."

+ Vet ni hur mycket grejer man "behöver" när man väntar barn? Helt sinnessjuka mängder med grejer är det iaf. Tja, eller behöver kanske inte är rätt ord, det enda man egentligen behöver är väl blöjor och lite kläder till den lille. Men vet ni hur mycket man KAN köpa?! Vagn (absolut roligaste grejen att köpa), babyskydd, miljoner med klädesplagg, amningstillbehör, amningskläder, preggokläder, babygym, babysitter, skötväska, skötbord, för att inte tala om ett helt rum som ska inredas! Med andra ord så går shoppingnervern på högvarv hela tiden och varje gång jag lämnar huset så kommer jag hem med nåt nytt. "Men den är ju så söööt!" Som min goda vän Karin säger "Att få barn är den ultimata materialsporten..."

+ Känslor. Det får plats väldigt mycket mer känslor i en gravid kropp än i en ickke-gravid. Väääldigt mycket mer. Minst en gång om dagen gråter jag för "den här låten är så bra-ha-haaa." Eller den helt enorma, och väldigt uppriktiga lyckan man känner när man äntligen får äta nåt man har varit sugen på. "Det här var de absolut godaste makaronerna jag har ätit i hela mitt liv!" För att inte tala om hur mycket man älskar sin man när han kommer hem med en Lakritspuck! Älskling, jag har nog aldrig tyckt mer om dig än just då...

+ Man är aldrig ensam. Har man en dålig dag och sitter och kämpar mot gråten, (Av någon viktig anledning, jag vet inte, mjölken är väl slut eller nåt.) då kommer det en mjuk lite kärleksfull puff inifrån magen. Med hänvisning till tidigare punkt så vänder det oftast då till "Ååå lilla bebisen!"

+ Man får vara med om så mycket nya grejer! 40 veckor av nya erfarenheter! Till exempel känslan av den där första rörelsen man känner. "Vad var det där? Var det bebisen?" Upplevelsen att se sitt barn på en ultraljudsundersökning. Det är rätt svårslaget. För att inte tala om hur annorlunda folk behandlar en när man är preggo. "Sitt ner, nej jag bär den." osv...


- Dessa eviga powernaps... Hur ska man få nånting gjort när man blir utmattad och dödstrött av att koka pasta?! Man hinner bara komma in i mataffären innan man hör sig själv säga "Kan vi inte åka hem, jag är trött." Speciellt den där förlamande tröttheten i början av graviditeten. Och det värsta då var ju att man inte ens kunde berätta för någon varför man var så trött och grinig. Man vill ju inte gärna basunera ut sin graviditet i v.9.... Jag var så trött att jag till slut nästan lärde mig att göra mitt jobb med stängda ögon. Enda chansen att inte somna på jobbet var att aldrig sätta sig ner och att ha mycket att göra hela tiden. Och socker, det gick mycket Fanta då. Jag vill passa på att ta tillfället i akt att be om ursäkt till alla som jag var otrevlig eller bitchig mot. Jag är verkligen ledsen för det, men fick jag inte mina 13 timmars sömn per dag så var det helt enkelt omöjligt att vara trevlig. Förlåt.

- Man SKA gå upp i vikt?! Alltså på riktigt, det spelar ingen som helst roll hur "bra" viktuppgång jag har. Siffrorna på vågen har fortfarande sett höjder som jag aldrig tidigare har sett. Det spelar ingen som helst roll hur många barn det bakas i den här ugnen, jag får fortfarande tjockångest minst en gång om dagen. Visst jag längtar jättemycket efter att få träffa bebisen, men jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter ViktVäktarna. "Det är bra att gå upp i vikt, bebisen behöver det, allting försvinner när du ammar." osv är skit man får höra. Jag är inte intresserad av vad som händer sen! Jag lever IDAG och idag är jag tjock!

- Vet ni hur mycket grejer man behöver när man väntar barn?! Helt sinnesjuka mängder... Det spelar absolut ingen roll hur mycket vi shoppar. Det är alltid något kvar. Jag har för länge sen tappat räkningen på hur många gånger jag har sagt "Men nu har vi köpt allt, det var det sista." för att tre minuter senare komma på fyra saker till vi har glömt bort. Och det är inte gratis. Åh nej, folk är inte dumma, de har för länge sedan insett att blivande föräldrar bara vill ha det "bästa" till sin ängel och då har de vett ta betalt. Hur lurad är man inte om man tycker att "Vi fick ett jättebra pris på vagnen! Den kostade bara 8000!"?

- Alla dessa känslor. Nä men vet du, det är INTE okej att börja gråta för att mjölken är slut. Inte under några omständigheter. Det är inte heller okej att bli förbannad på din man för att han köpte lättyoghurt istället för vanlig yoghurt. Skärp till dig nu för fan. Res på din tjocka lekamen och fixa det själv om det nu är så jäkla viktigt. För några veckor sen skulle jag äta kokta ägg, ägget jag fick fatt i var exceptionellt svårskalat. Efter ett par försök gav jag upp, blev tokförbannad och slängde alla ägg. Ungefär då inser jag att jag inte längre har någon mat men är ju såklart fortfarande hungrig. Det är ungefär då tårarna kommer... "Alla är emot mig, ingen förstår hur jobbigt det är!" för du är den första som är gravid eller?

- Man är aldrig ensam. Ni vet den där känslan när man vaknar lite för tidigt på morgonen, kollar på klockan och inser att "Nä, jag tror jag sover en timme till." Precis när man då börjar sjunka ner under sitt fluffiga täcke tillbaka till drömmarnas land där allt är ljust och vackert, där Krambjörnar leker med rosa enhörningar, där det regnar Geisha och champagne igen, då. Då är det dags för kickboxning i magen. Då är det inte tal om några kärleksfulla puffar längre, nä då är det snarare "Hm, undrar om jag kan lyckas sparka av ett revben eller två?" Skulle det mot all förmodan inte fungera så finns det en annan teknik som aldrig slår fel, använd blåsan som slagpåse och mamma är uppe på toaletten inom en minut. Funkar vaaarje gång.

-Man får vara med om så mycket nya grejer! 40 veckor av nya erfarenheter var det ju! Det innefattar tyvärr även foglossningar, sammandragningar, det här med att bli tvungen att sänka sin promenadhastighet till 0,002km/h, eller vem försöker jag lura, promenader? "Haha kanske om man vill ha sammandragningar och foglossning!" En erfarenhet jag hade klarat mig utan är hur det känns när någon försöker bända ut revbenen, antagligen för att få mer plats. För att det är trångt där inne, det har jag inte missat. Numera måste även jag sträcka på mig om bebisen bestämmer sig för att göra det! Man har numera absolut ingenting att säga till om när det gäller sin egen kropp. Kul.