Jäkla skittutte!

Den här amningsgrejen alltså... Det strulade konstant de första fyra månaderna. Jag hade på tok för mycket mjölk (lyxproblem enligt vissa men nästintill ett helvete när man är mitt uppe i det) vilket gjorde att jag kunde få upp till 4-5 mjölkstockningar i veckan. Till slut blev det stopp i mjölkgångarna så det blev ett besök på Sös där de kort sagt löste problemet med en lång nål. Aj.

För mycket mjölk gör att lillen bara får i sig den tunna söta mjölken vilket leder till rejält med magknip och en vrålande bebis dygnet runt. Blev tipsad om blockamning vilket räddade oss.

Nu i efterhand har vi ju fått veta att Prinsens tungband är alldeles för kort vilket antagligen har varit en väldigt bidragande orsak till att han har haft så svårt att få ett bra grepp. Vilket ledde till mer mjölkstockning och dessutom blödande bröstvårtor. Första två månaderna grät jag av smärta varje gång han tog bröstet. Kul.

Nu är Prinsen strax över 7 månader och jag har bestämt mig för att sluta amma. Och det har gått jättebra. Sakta men säkert har jag bytt ut en mål i taget mot riktig mat och på nätterna har jag helt slutat amma. Ett steg i taget så att både Prinsen, jag och brösten skulle vänja sig.

Men nu kom dödsstöten. Jag är nu nere på att bara amma när vi vaknar och en gång på förmiddagen och mina bröst har slutat samarbeta. Igår kväll kom den där bekanta smärtan tillbaka och mjölkstockningen är ett faktum. I morse vaknade jag med feberfrossa och en blålila tutte. Och jag blir inte bättre! Jag har så ont att jag nästan kräks så fort jag kommer åt bröstet.

Bläääääää för idag!

Det är bara jag som lyckas...

Jag har en förmåga att dra på mig de konstigaste åkommor och nu var det dags igen. För kanske två veckor sen sov Prinsen ett par timmar längre än vad han brukar vilket snabbt ledde till mjölkstockning i matdepåerna. Jag har turen/oturen att ha väldigt mycket mjölk så det räcker att det går en halvtimme längre än vanligt mellan amningstillfällena för att mjölkstockningen ska lura hotfullt runt hörnet.

Så det som hände var alltså att jag vaknade febrig med mjölkstockning en natt för ett par veckor sen. Sen dess har jag haft väldigt (VÄLDIGT!) ont i bröstet i stort sett hela tiden. Så i fredags hade jag äntligen fått tid på amningscentrum på Sös hos en läkare.

Det som alltså har hänt är att det har blivit som små blåsor på bröstvårtan. Det är mjölk som tjocknat och fastnat i mjölkgångarna. Och det blev liksom som ett lock över mjölkgångarna. Vilket gjorde att mjölkstockningen aldrig riktigt kunde läka ut.

"Ingen fara på taket!" menar läkaren och plockar fram nålar. Nålar?! Japp, nålar... Lösningen är ju såklart att öppna upp mjölkgångarna igen. Helvetes jävlar vad ont det gjorde! Ni vet sådär ont att det liksom svartnar för ögonen och man känner att man nästan svimmar sittandes en liten stund? Sen avslutar hon med att säga att nu måste jag se till att amma massor från just det bröstet. Kul. För jag vill ju gärna öka produktionen ytterligare...

Väl hemma är det dags för matning. Knäpper upp behån, ska ta av amningskupan, tvärstopp och smärta. Såklart. Det har ju självklart blött en massa som sen har stelnat och liksom tatuerat fast amningskupan mot bröstvårtan. Jag blir så trött... När ska allt flyta på?






Funderade på att lägga upp en äcklig bild på det berörda ämnet men kom sen på att det är ju faktiskt ganska så, tja... äckligt...

Du vet att du ammar när...

...Du vaknar upp mitt i natten, inte för att bebisen behöver mat utan för att du eventuellt kommer att äta din bebis om du inte får mat. Typ NU!

...Du inte har några problem med att lämna huset i fläckiga tröjor. "Vadå? Det är ju bara lite bröstmjölk/kräk?"

...Du kokar islådor. Man vet ju aldrig när man kan behöva ett lager mjölk i frysen?

...Du svarar "Ehh... Jag har ingen aning" på precis alla frågor du får. Amningshjärna är INTE en myt.

...Du visar mer bröst än vad man ser på bargatan på Kos. And really don't care.

...Du inte längre väljer kläder som är snygga, det enda som räknas nu är att man lätt får fram tuttarna. FORT!

...När främmande människor tror att de har rätt att fråga hur det funkar för dig att mata ditt barn. Och dessutom tror att du är intresserad av att veta hur de hade det. Gärna med tillhörande "tips" som var aktuella på Vasas tid. Hallå! Tiderna förändras! Men precis som när man är gravid är man allmän egendom när man har en spädis.

...Du tror att alla vill höra om dina såriga bröstvårtor när nån frågar hur du mår.

Men nu kan jag inte skriva mer, ungen måste ha mat!