Jag har en förmåga att dra på mig de konstigaste åkommor och nu var det dags igen. För kanske två veckor sen sov Prinsen ett par timmar längre än vad han brukar vilket snabbt ledde till mjölkstockning i matdepåerna. Jag har turen/oturen att ha väldigt mycket mjölk så det räcker att det går en halvtimme längre än vanligt mellan amningstillfällena för att mjölkstockningen ska lura hotfullt runt hörnet.
Så det som hände var alltså att jag vaknade febrig med mjölkstockning en natt för ett par veckor sen. Sen dess har jag haft väldigt (VÄLDIGT!) ont i bröstet i stort sett hela tiden. Så i fredags hade jag äntligen fått tid på amningscentrum på Sös hos en läkare.
Det som alltså har hänt är att det har blivit som små blåsor på bröstvårtan. Det är mjölk som tjocknat och fastnat i mjölkgångarna. Och det blev liksom som ett lock över mjölkgångarna. Vilket gjorde att mjölkstockningen aldrig riktigt kunde läka ut.
"Ingen fara på taket!" menar läkaren och plockar fram nålar. Nålar?! Japp, nålar... Lösningen är ju såklart att öppna upp mjölkgångarna igen. Helvetes jävlar vad ont det gjorde! Ni vet sådär ont att det liksom svartnar för ögonen och man känner att man nästan svimmar sittandes en liten stund? Sen avslutar hon med att säga att nu måste jag se till att amma massor från just det bröstet. Kul. För jag vill ju gärna öka produktionen ytterligare...
Väl hemma är det dags för matning. Knäpper upp behån, ska ta av amningskupan, tvärstopp och smärta. Såklart. Det har ju självklart blött en massa som sen har stelnat och liksom tatuerat fast amningskupan mot bröstvårtan. Jag blir så trött... När ska allt flyta på?
Funderade på att lägga upp en äcklig bild på det berörda ämnet men kom sen på att det är ju faktiskt ganska så, tja... äckligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Nånting tycker du väl?