Det går framåt...

Nu börjar det kännas lite bättre igen. Jag har fått i mig lite mackor och en hel massa te. Kräkbebisen är inne på sitt tolfte (no kidding) ombyte för dagen och ligger just nu i gymmet och härjar. Nackdelen med de här utvecklingsfaserna är att man får en skrikig, gnällig och frustrerad bebis som knappt vet själv vad han vill. Fördelen är att det är så häftigt att se hur han utvecklas.

Människan är världens sämsta djur, vi föder avkommor som är helt beroende utav andra under stor del av livet. Varför blir man ens imponerad över de simplaste saker? För där var naturen såpass fiffig att man fylls av stolthet när den här skrikiga kräkfabriken medvetet sträcker sig efter en leksak och greppar tag i den. Häftigt. För övrigt var det där babygymmet en helt jäkla outstanding present, tillsammans med bärsjalen kan det ha varit den bästa.

Lilla Skruven poserar i bästa skruvstil inför kameran