Tänkte att ni säkerligen vill veta hur min dag har varit? Klart ni vill. Here it goes.
Okej, vaknar trött som ett helt ålderdomshem (för att citera min kära mor, ordspråkens mästarinna), peppad och redo för en heldag i soffan. Soffmyser för fullt med babyfoot-påsarna över tassarna när jag sen kommer på den briljanta idén att vi ska åka ut till Chilli för att se om vi hittar nån fåtölj. Och varför inte åka till Barkaby så vi kan passa på att titta i en annan butik också. Vad detta var för butik är oklart men jag är inte den som är den.
Men på riktigt... Hur är det ens möjligt att sitta i en bil så länge utan att ens komma nån vart? Den där förbannade Essingeleden, är det nånsin inte köer där?! Efter endast 45 minuter lyckas vi närma oss Stockholms norra delar. Maken svänger av och vi hamnar vid S:t Eriksplan?!?!? Men suck... "Men jag blev lurad av skyltarna!" Nej hjärtat, du körde fel...
Efter mycket om och men lyckas vi ta oss fram och vi har hela 13 minuter på oss innan de stänger. Dvs ca 92 minuter efter vi körde hemifrån. Men vi hittar en fåtölj och jag blir kär! Kär i en lila sammetsfåtölj som är så fantastiskt fel på alla sätt så jag måste ju såklart ha den! Skriva upp mått, gå vidare i butiken. Hittar en grej som jag bara måste köpa till Kavring och då börjar nästa äventyr.
Utan att avslöja för mycket (eftersom hon inte fått sin present än) så kan man säga som så att det saknades en liten del av grejen. Frågar lite men det är tyvärr sista så jag får ta den i det skick den är. Med rabatt då såklart. Ja,ja, det blir precis lika bra utan den saknade grejen och jag beger mig till kassan. Nu återstår det 3 minuter till stängning och nu börjar personalen skruva på sig lite stressat. Kommer fram till kassan och vill betala. Hon erbjuder mig halva priset på varan och drar av 20:-.
20:-!!! Jag anser att det inte är god ton att skriva ut priser på presenter så här när jag dessutom vet att Kavringen i fråga läser bloggen men vi kan säga såhär, den kostade INTE 40:-. Men jag förstår, att dra av hälften av något är ju vad man kallar riktigt avancerad matte? Idiot... Jag säger lite fint till henne hur mycket det borde kosta men blir ignorerad. Två kollegor kommer och ska hjälpa henne att reda ut den stora betalningen och den komplicerade rabatten för det är ju uppenbarligen för mycket för en ensam idiot att hantera, testa med tre idioter! Fast det var inte helt rättvist av mig, den sista tjejen var ju faktiskt uppenbarligen den som hade hjärnan i gänget. Till slut fick jag faktiskt rätt pris och vi kunde bege oss hem.
Tro det eller ej men maken körde bara fel en enda gång på vägen hem! Men en liten omväg genom Stockholm City är ju aldrig fel, det var ju inte så att man redan var trött och irriterad efter dagens bravader. Hem kom vi till slut iaf! Bara för att plocka fram måttbandet och upptäcka att min stora kärlek (fåtöljen alltså) inte får plats där jag vill ha den. Jag försöker lite fint föreslå att vi slänger ut makens datorbord (vem har ens stationär dator nu för tiden?!) så att jag kan ha den där, men icke... Man tycker ju att han kunde vart skyldig mig det efter felkörningarna...
Nu blir det iaf mängder av lösgodis iklädd soffuniform (leopardfärgad onepiece fakkin awesome! Precis lika skönt som fult!) resten av kvällen för det är precis vad jag förtjänar. I dare u to säga nåt annat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Nånting tycker du väl?