Utrökta

Ja, så här var det. Igår så sitter jag och häckar i min egna ensamma mysighet framför datorn i Misters gamla mjukbrallor och en tröja om absolut inte får visas bland folk. Luktar det inte lite bränt? Jorå, grannhuset står i lågor. Men, men, ingen fara på taket där är ju fullt med brandmän. Trodde jag... ca 15.30 ringer det hysteriskt på dörren. Då står där en polis med avspärrningsband i högsta hugg. "Alla lägenheter måste genast utrymmas!" Beodrar han. Jag får (thank god) iaf tid att byta om och borsta tänderna men that´s it. Så det var bara att lämna lägenheten. Nu då? Smått hysterisk och ingenstans att ta vägen. Smått hysterisk blev jag när jag ställde frågan om utrymmningen bara var en säkerhetsåtärd eller om det faktiskt var nån fara för vårt hus. Då fick jag nämligen svaret att "Som det ser ut just nu är det en säkerhetsåtgärd men vi vet inte hur det blir." Labil som jag är så ser jag ju direkt framför mig ett mardrömsscenario. Mister är lyckligt ovetandes om min hysteri i Skanstull där han svettas ihop med andra badmintondårar. Får till slut tag på honom. Då får vi höra att släcknigsarbetet kommer att ta minst ett par timmar till. Så det var bara att bege sig till jobbet. Mister hade ju ingenstans att ta vägen men som tur var så ställde vänliga Lotta upp och lånade ut sitt vardagsrum till honom. Ett par timmar senare sas det att det skulle ta hela natten. Men vart skulle vi sova när jag slutat jobbet? Snälla Karin ställde då upp och lånade ut sin soffa.

Som tur var så slapp vi utnyttja hennes erbjudande för när Johan skulle ta sig in till stan för att möta upp mig så gick han förbi huset och fick (någorlunda) klartecken från poliserna som stod utanför. Så vi fick sova hemma till slut! Lyckan är fullständig. Home sweet home! Wohoo! Lite rök luktar det här men inte mer än att vi kan leva med det iaf. :-)