Jag insåg nåt hemskt. Jag har ett par gånger försökt ta mig ner till bästkusten runt påsktider. Av den enkla anledningen att där firas det faktiskt påsk. Jag lever ju ihop med en man som anser att alla andra dagar på året som inte är julafton är meningslösa att uppmärksamma. Jag är mer av uppfattningen att varje anledning till lite firande är bra. Sen om det är påsk, midsommar, födelsedagar eller vad det nu kan vara spelar mindre roll. Jag gillar att fira saker. Oftast brukar det då falla sig som så att mannen är på jobbet och jag hos mamma när det ska firas påsk. Alla vinner och alla är nöjda och glada. Men i år har vi ett litet problem. Jag har så fenomenalt ont i hela kroppen hela tiden att bara tanken på att sitta på ett tåg eller i en bil i nästan fem timmar gör mig lite svimfärdig. Så jag vet liksom inte riktigt hur jag skulle lyckas ta mig dit. Foglossning är kul! (Eller nej, just det...)
Så jag får stanna hemma i vår huvudstad. Då tänkte jag att man kanske kunde lura mannen till att fira påsk ändå? Jo, men han jobbar ju såklart. Alltså sitter jag själv på påskafton. Men det är fortfarande okej, vi kan äta påskmiddag lite tidigare, det är absolut inga problem. Problemet är... INGET PÅSKÄGG??? Om inte jag är hos min mamma, vem ska då ge mig påskägg? Alltså ser ni problemet? Jag kommer att sitta helt utan påskägg på självaste påskafton!?
Suck... Ibland är livet lite extra hårt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Nånting tycker du väl?