"Oj, nu börjar jag bli rejält trött, bäst att gå och lägga sig. Ska bara fabriksåterställa iphonen först..."

WTF?! Vad är det för fel på mig egentligen?! 30 min senare är beräknad tid kvar 52 minuter...

Har ni någonsin undrat hur en riktig jul.. Ehh... Låt oss säga fantast. En riktig julfantast. Har ni någonsin undrat hur en sådan fredagslyxar? (Jag vägrar använda det andra ordet, det borde ni också) Såhär fredagslyxar en riktig julfantast. Julmust lagrad på bourbonfat i sex månader. Jag stod i kö på Systembolaget vid Klaraberg en lönefredagseftermiddag för den här flaskan so it better be good!

För er som inte bor i Stockholm kan jag berätta att just detta Systembolag är vad som närmast kan beskrivas som helvetet på jorden. Låt oss säga såhär. Lång kö för att komma in. Ordningsvakter. Nuff said. Nu ska jag äta saffransknyten med vit choklad och halsa lyxmust.

Blåbär. Mycket populärt. Mindre kul med blåbärssörja överallt...

Dagen började med ett besök på BVC med Prinsen. Där upptäcks det att han har för kort tungband. Något som kan leda till att han får svårt att prata och det kan också varit därför det hat varit så struligt med amningen. Så nu har vi fått en tid för att fixa det. De ska alltså klippa upp det. Nån ska alltså klippa min prins i munnen. Jag mår illa...

Växauppångest

Men ååå hur kan nio månader kännas som flera år när de senaste fem månaderna bara har blixtrat förbi? Prinsen är så stor nu! Idag blev vi tvungna att plocka bort babynestet från spjälsängen eftersom han har lärt sig hur man kryper ur det.

Första gångerna han sov i sin spjälis såg han ut som en liten prick i mitten av den där sängen. Inte särskilt mysigt alls. Som tur är så har ju Prinsen ett stort fan som heter Malin som genast postade upp ett babynest till honom. Och det har han sovit i sen dess. Sol en prins så att säga. Men den tiden är förbi. Nu sover han i sängen med både kudde och filt och det ser inte ens lite konstigt ut.

Vad hände?!

Nä, nu ska jag döva ångesten med julmust och lusseknyten...

Eftersom det stackars barnet råkar tillhöra mig så blir han redan indragen i julhärvan...

Charmtroll

Prinsen lägger av världens största kräk medan han har fingrarna i munnen. Efteråt skrattar han och stoppar sina kräkfingrar i min mun. Tack för att du delar med dig älskling. Nu ska jag gå iväg och spy lite tror jag.

När man upptäcker att sötungen lärt sig öppna och stänga locket till våtservetterna:
"Ååå vad du är duktig! Gullegullegull och annat trams. "

När man vänder sig om en sekund och tittar igen:
"Våtservetter precis överallt?! HUR lyckas du egentligen?! Skitunge!"

Lycka!

Fars dag

Vi har väl aldrig firat fars dag egentligen. Antagligen mycket på grund av hur det här varit med pappa och så. Men i år är makens första fars dag och han behöver uppmärksammas tycker jag så en liten present fick vi till iaf.

Men det känns desto viktigare nu när jag för första gången inte har någon egen pappa längre. Så i år är året jag skapar nya traditioner. Prinsen och jag tog en eftermiddagspromenad till minneslunden i Tullinge och tände ett ljus för honom. Det känns viktigt för mig att hans morfar blir en naturlig del av hans värld fast han inte längre finns.

Tullinge kyrka har för övrigt den finaste minneslund jag nånsin varit i. Den här bilden är från Alla helgona när vi var där och tände ljus för pappa, mormor och alla andra vi saknar.

Älskade, älskade unge. Ja, du har världens sötaste fötter. Och de är säkert jättetrevliga det betvivlar jag inte. Men klockan 04.20 är inte rätt tidpunkt på dygnet att ligga och prata med dem i en halvtimme. Vi andra vill sova...

Hmmm

Tidigare har vi kunnat stoppa ner prinsen en åkpåse, knö på en mössa, in med nappen och upp med dragkedjan och ut med vagnen på altanen. Så har han sovit i ett par timmar. Underbart. Men som ni ser är det över, han har lärt sig hur man lirkar sig ut påsen och för tillfället är det hans absoluta favorit,att leka tittut. Han kan leka med sig själv hur länge som helst om man ger honom en liten filt.

Tydligen kan man leka samma lek med åkpåsen. Vem har tid att sova då? Idag tog det tre timmar att få honom att somna. Kul.

Åh herregud...

Vilken dag... Äntligen är den över. Hela dagen har gått i ett. Ingen paus. Vi började dagen i lugn och ro vid åttatiden imorse. Sen vid elva bäddade jag ner pojkarna i sovrummet (Prinsen & maken) och gjorde i ordning mig inför dagens uppgifter.

En jobbintervju stod först på schemat. Efter det var det bara att rusa hemåt igen och slänga i sig en tallrik yoghurt. Packa in ungen i kläder och tjoffa ner honom i bilstolen. Efter mycket om och men hade jag till slut äntligen lyckats få fatt i en transportväska till vagnen. De försvinner ju i samma sekund som de läggs upp på blocket! Dock var det först till kvarn som gällde så det var bara att åka och hämta direkt.

Kruxet var att väskan fanns i Djursholm. Och vi bor i Tullinge. Och bilstolen kan vi bara ha i baksätet. Och prinsen gillar inte att sitta i baksätet utan sin mamma. Och det var rusningstrafik. Plockade upp Satya på vägen med förhoppningen om att Prinsen skulle nöja sig med hennes sällskap. Tji fick jag...

Han dödsvrålade sig igenom halva resan. Och resan tog 3 timmar. Jag har aldrig hört honom så förbannad. Till slut somnade han av ren utmattning och sov tills vi kom hem.

Först nu när jag sitter i soffan inser jag att jag inte ätit nåt på väldigt många timmar. Orkar jag fixa nåt eller ska jag däcka framför det där Twilighttramset som femman visar?

Pust och stön...

Men skit också vilken dålig timing. Vaknar med halsont och ingen röst. Jag har inte tid att vara sjuk. Inte idag. Jag får väl vägra helt enkelt. Muta mig själv med julmust eller nåt. Bjuder på en bild på Prinsen istället!

Premiär

Häromdagen hade vi premiär av det lite tråkigare slaget. Prinsens första bula. Han börjar bli rätt grym på det där med att sitta upp men när han får syn på en leksak blir han lite väl exalterad. Kort sagt så tog han emot sig med pannan. Tur att man kan ligga hos pappa och tycka synd om sig själv en stund...

(Eftersom supermorsan var upptagen med att kväva ett skratt för helt ärligt, det såg rätt kul ut...)

Vrålåket

Vad sägs om Prinsens nya vrålåk? Prinsen fullkomligt överöstes med gunghästar av olika slag i doppresent. (Eller tja, ett gungfår och en gungelefant) Det kändes lite överkurs att ha en på varje våning och då skulle vi dessutom behövt köpa en till om de skulle räcka till. Så idag kom vi äntligen iväg och bytte den ena. Så istället för gungelefanten fick han sin första bil! Tack till morbror och moster för den!

Hittade en app som räknar ner till julafton. Underbart.

Så mycket bättre?

Ja, jag var en i mängden av de som glodde på säsongspremiären av Så mycket bättre ikväll. Och nu sitter jag här med en stor klump i bröstet.

För jag saknar min pappa. Dagens artist var Pugh Rogerfeldt och det enda jag tänkte på under hela programmet var hur mycket pappa hade gillat det här avsnittet. Varenda låt som spelades har jag hört spelas på hans stereo. Jag satt där framför tvn med ett glas julmust och bara var ledsen.

Fan, ju närmare julen vi kommer desto med känslor brottas jag med. Jag kan ärligt säga att jag nog aldrig träffat någon som är lika barnsligt förtjust i julen. I januari varje år börjar jag längta efter nästa. Utan att kunna stoppa det kommer det små glädjepip ur mig varje gång jag går förbi ett julpyntat skyltfönster. Det är verkligen den absolut bästa tiden på året.

Men ju närmre julafton vi kommer lika nära kommer vi årsdagen. Jag kan inte fatta att det snart är ett helt år sen han till slut gav upp och lämnade oss. Jag gråter fortfarande minst en gång i veckan när jag tänker på honom. Vem f-n går och dör på självaste julafton egentligen? Typiskt pappa. Jäkla gubbe...

Men egentligen försvann han ju så mycket tidigare. Det är så orättvist och sorgligt att hans liv blev som det blev. Jag vet inte om jag ska sörja allt som hände eller om jag ska vara förbannad på honom för att han lät det hända. För jo, jag klandrar nog honom. Och mig själv. Kunde jag inte gjort mer?

Nu kommer Emil aldrig att få träffa sin morfar. Jag kommer aldrig mer få gå på konsert med min pappa. Aldrig mer kommer jag att sucka åt att han gör nåt pinsamt (han var bra på pinsamheter). Han kommer aldrig mer ringa och väcka mig efter ett nattpass. Ingen annan kommer att ge mig en julklapp som jag öppnar bara för att upptäcka att det är precis samma sak som personen ifråga har i sin oöppnade julklapp från mig.

Men det värsta av allt är att jag varje dag kommer att vara arg på mig själv för att jag inte var där när han lämnade oss. Istället befann jag mig 80 mil därifrån för att fira jul. Inget ångrar jag mer än det.

Fan...

Att samsova

Första veckorna så sov Prinsen mellan oss i dubbelsängen. Det liksom föll sig naturligt. Strax innan han blev en månad så åkte vi till mina föräldrar i Halmstad för lite semester och sängen vi sov i där var alldeles för liten för att jag skulle låta världens ömtåligaste bebis sova mellan oss.

Så min första reaktion var ju således självklar; maken får sova på soffan såklart. Men vi kan ju testa en natt att ha honom i egen säng och se vad han tycker tänkte vi sen. Och sen dess har han sovit själv. Han trivs så bra i Eltons gamla babynest och mofflar in sig så mysigt i kanterna.

Men inatt vaknade han vid fyratiden och lyckades inte somna om. Till slut så hör man vad som är problemet. Magen. Vi har precis börjat med smakportioner och magen hänger inte riktigt med så det blir lite större utmaning för honom att lätta på trycket så att säga. Efter lite magmassage och nya blöjor (japp, plural) så var det bra igen men då var han ju alldeles klarvaken istället.

Så till slut lyfter jag över honom till mig, han kryper så nära han bara kan och somnar rätt så omedelbart. "Men åh herregud vad mysigt, varför sover vi inte alltid såhär?!" Hinner jag tänka innan jag också sommar. Livet blir liksom inte bättre än så.

En timme senare vaknar jag av att någon (som visade sig vara Prinsen) tuggar mig i bröstet. Nacken är så stel att jag knappt kan röra mig och typ allt är bortdomnat efter att ha legat onaturligt still.

Just det, det är därför vi inte sover såhär. Jag kan ju inte sova såhär... Idag; Trött...

Stackars barn blir offer för sin mammas besatthet av julen...