Vaniljsås... Mmmm....

Jag har gjort vaniljsås, hemmagjord, löjligt enkelt och tvärgott, jag ska aldrig mer köpa färdig eller på pulver. Godare, billigare och du vet vad du stoppar i dig. Dessutom fick jag till den viktväktar vänlig! Inte illa va? Så för att göra det ännu bättre slängde jag ihop en sockerfri äppelpaj till. Är på sockerrehab nämligen. Det enda socker som slinker ner i min strupe nu är naturligt fruktsocker som finns i äpplena jag tänker mumsa i mig. Jag har ett seriöst sockerproblem, jag beter mig som en narkoman när det kommer till socker (ja, jag vet att det är fel att jämföra narkotika med socker men det skiter jag i, det är ju ändå min verklighet jag lever i, ingen annans...). Jag "resonerar" varför jag behöver socker, jag hetsäter tills jag mår illa. Och ja, mår illa, jag slutar inte innan jag mår illa... Det är så sorgligt... Har ni sett Sex and the city avsnittet när Miranda är chokladberoende? Hur hon bakar en stor brownie och äter mer och mer tills hon får dåligt samvete och till slut slänger den. Bara för att lite senare plocka upp den ur soporna och äta lite till. Välkommen till min verklighet... Eller missförstå mig rätt, jag äter inte sopor. Men jag känner mig själv såpass väl att om jag köper en massa godis och inte orkar allt så måste jag hälla ur det ur påsen innan jag slänger det för annars kommer jag garanterat att vilja plocka upp den där påsen igen ett par timmar senare... Det är helt galet. Jag vet att ni finns där ute, ni som kan relatera till mitt sjukliga beteende. Men de flesta förstår inte alls. För att citera min stora kärlek "det är väl bara att låta bli!" ledsen baby men jag funkar inte så... Jag har inget mellanläge... Varför tror ni att jag alltid har kämpat med min vikt? Det är inte för att jag kan kontrollera mitt sockerberoende om ni tror det... Nu blir det rehab iaf, om jag blir sockerfri och träningsgalen så är det bara en tidsfråga innan jag fullt ut är den jag vill vara!