söndag 28 november 2010

Smygfull...

Vet ni vad smygfull innebär? Klart ni inte vet, jag uppfann det precis. Men ni kanske känner igen er, det är mycket möjligt. Ni vet när man har druckit några öl. Inte särskilt många men ett par stycken. Lite lagom men kvällen har gått fort och det är dags att dra sig hemåt. När man sen börjar bege sig hemåt så inser man helt plötsligt att man kanske är lite berusad trots allt. Bara så lite så att man kan fnittra lite åt sig själv i tysthet men aldrig så mycket att man faktiskt skrattar högt åt det. Ni fattar skillnaden va? Ni vet sådär att när man går förbi massor av nyktra (nåja) människor på t-centralen och det kommer någon kalasfull stackare som kämpar för att ta sig hemåt så kan man inte låta bli att se blickarna som alla människor ger denna stackare. Men samtidigt inser man att den fulla stackaren själv antagligen inte ser de dömande/medlidande blickarna då han är så fokuserad på att ta sig hemåt. I nästa sekund inser man återigen att man är lite full. Men eftersom man samtidigt är såpass ickefull (även kallad nykter?) att man ändå kan dölja det. Med viss ansträgning i vissa fall. När man är på den nivån är man smygfull, nu fattar ni va? Bra ord? Det vill jag nog påstå...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nånting tycker du väl?