Fäller en tår...

Idag är sista gången som vi är och hälsar på lägenheten i Midsommarkransen... Snart kan jag aldrig mer komma hit... Nu sitter vi och väntar på städfirman som ska sköta flyttstädningen. Så jag sitter på golvet i det somvar vårt sovrum för två veckor sen. Jag sitter här och är sentimental. Detta är den finaste lägenhet som jag nånsin bott i. Det finaste jag nånsin ägt. Det största och bästaste som jag nånsin sparat och knetat ihop till. Och nu måste jag lämna det. Det känns rent ut sagt skitjobbigt. Jag vill inte bo här istället för i huset, jag vill bo här OXÅ! Typ som ett sommarställe eller nåt. Jag går runt här, plockar ner väggdekorationerna, tänker tillbaka på när jag satte upp dem, tänker på första gången vi såg lägenheten. Jag var helt säker på att jag skulle grina när vi flyttade, jag klarade mig, men idag dock... Fick en stor klump så fort vi kom in och allt var tomt. Mitt vackra kök är tomt, garderoberna är tomma och vart är min säng?! Jag har grinat kan jag säga... Oh herregud vad jag kommer att sakna det här stället...