torsdag 23 september 2010

Do not blame me...


Det kan hända att jag är på den här nivån idag, var snälla och klandra mig inte... Dels så är håret ljusare än vanligt och vi vet ju alla att det dör lite hjärnceller varje gång man bleker håret (?) och sen gick det inte så bra med min sömn inatt. Första gången jag sov själv i det stora nya huset. Nu känner jag mig ändå trygg och hemma här, hade det vart för en månad sen hade jag nog inte sovit nånting alls. Men jag sover inte bra utan min man! Tycker inte om att behöva göra det heller. Jag har alltid varit en av de som tycker om att vara själv. Bara njuta av att inte höra någon annan. Bara jag och musik på hög volym. Men nånting har hänt med mig. Jag tycker inte om när han inte är här, jag tycker inte om att vakna ensam (somna ensam får man vänja sig vid eftersom han alltid jobbar natt), och jag tycker inte om att bara höra min egen röst. Kom hem nu!

Sen är det den förbannade handen som spökar. Den kände att inatt var ett ypperligt tillfälle att svullna upp och värka så mycket att man liksom inte kan slappna av. Jo men varför inte liksom?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nånting tycker du väl?