Statusuppdatering v.46

Det var alltså en hel vecka sen jag bloggade sist? Vad hände där egentligen? Det har inte hänt så himla mycket i veckan iaf. Lite roliga nyheter men inget jag tänker skriva om här :-) Tids nog så... Men en del roliga beslut har tagits vilket har gjort att jag ser med andra ögon på tillvaron. Jag har hittat bra ögon att se med istället. Vissa saker suger rätt hårt för tillfället men det tänker jag strunta i för jag vet nåt som ingen annan vet så jag råkar veta att det kommer att bli bättre än vad någon annan skulle kunna gissa på. In allas face så att säga :-) Som sagt positivt tänkande kommer att ta mig långt. Så långt att ingen annan kommer att hinna ikapp.

Men annars då? Har jobbat en del i veckan, jobbade sön-ons. I torsdags på första lediga dagen var jag och Mister i nya Liljeholmsgallerian och kollade läget. Trevlig galleria. Finns dock en hel del affärer som inte öppnat än så det kommer att bli nöt tror jag. Skönt att ha en galleria på så nära håll. Det var det bästa med att bo i Farsta Strand. När vi kände att vi inte fick ut mer av Liljeholmen fortsatte vi in till stan för att sen bege oss hem igen. Väl hemma blev det linssoppa och Clockwork Orange. En mycket bra dag med andra ord.

Ledig dag nummer två var igår. Dagen började med att min karl släpade upp mig ur sängen för att nu bara måste vi åka till Överskottsbolaget. Eller så här var det. Min karl är allergisk mot julen. Hur man nu kan vara det. Eller iaf mot gran, men eftersom det är typ halva julen så kan man säga att han är allergisk mot julen. Ergo vi måste ha plastgran. Vi hade en som vi hade när vi bodde i Sumpan men den räcker inte här. Nu ska vi ha stor gran! Minst 3m ville jag ha. Men det finns typ inte! Största vi hittade var 215cm på åhléns och den ville de ha 525kr för. Så vi råkade hitta en på ÖoB för ynka 199kr i samma storlek. Så det vara bara att rusa dit så man skulle hinna köpa en innan de tog slut. Det fanns tre kvar när vi kom så det var väl lite tur från vår sida. Mister fortsatte till jobbet och jag hoppade på ett tåg med en gran i famnen.

Väl hemma igen var det dags för lite cupcakebakning. Blev besviken på min cupcakes den här gången. De blev så himla lösa. Helt sinnessjukt goda blev de. Morotskakecupcakes. :-) Men som sagt lösa. Men det fixar vi till nästa gång. Karin höll mig sällskap under baket och så fort jag var klar begav vi oss till Pappa Davids nya lägenhet. Som råkar vara alldeles i närheten. Närmare bestämt Årstadal. Ska prova att promenera dit nästa vecka. Kan inte ta så lång tid. Vi hade en mycket trevlig kväll. Vi gick ut hårt med köttbullar och snabbmakaroner. Sjukt underskattat om ni frågar mig. Speciellt tillsammans med lite rödvin. Efter det blev det årets första glögg. Glögg blir bara godare varje år konstigt nog. Undrar om det kanske är ett tecken på att jag börjar bli gammal...

Tråkigt nog hade jag en elak huvudvärk som inte ville släppa taget om mig. Och mycket riktigt nog, på väg hem kände jag hur jag började se suddigt och må illa. Lyckades på nåt sätt ta mig hem tillslut och stupade i säng. Mörker och tystnad är det enda som hjälper när djävulsmigränen slår till. Sov dåligt som jag alltid gör vid såna tillfällen. Undvek medicin eftersom jag blir så himla snurrig dan efter. Vaknade förvisso utan huvudvärk idag men alldeles mör i kroppen. Känner mig nästan bakis, och jag har mycket svårt att tro att det är de ett och ett halvt glas rött jag drack igår utan jag skyller på migrän... Läskigt att man mår dåligt så långt efteråt... Nu ska jag iaf jobba fyra nätter!

Statusuppdatering v.45

Veckan har varit ganska jobbig so far. Jobbade dag mån-tors. Hade en jobbig känsla hela tiden men trodde att det berodde på lite för lite sömn kanske. Tji fick jag. Den konstiga känsla kom när snorklumpen höll på att flytta in hos mig. Med sig hade han sin kompis febern. Suck vad trist... I torsdags var det riktigt jobbigt att överleva på jobbet men skam den som ger sig!

Efter jobbet blev det kinamat som varvades med lösgodis och glass som sköljdes ned med ohyggliga mängder rosé och whisky. (Inte som drink då alltså utan lite av varje.) Helt plötsligt var klockan 05.00. Vad hände egentligen? Vid tolvtiden (eller var det tvåtiden? En dimma kort sagt...) kom även Pappo (a.k.a David) och hängde med oss i de skotska dimmorna. Mycket trevlig kväll som genomsyrades av skitsnack och en massa planer. Det braiga med David, eller en av alla braiga saker får jag väl snarare säga, är att han numera är lite av en granne till oss. Vilket med andra ord betyder att jag får sällskap hem. Men oj vad trevligt vi hade. Karin is the shit!

Men igår vaknade jag trasigast av alla på hela jorden. Sjukast i stan låg jag i soffan precis hela dagen igår. Idag vaknade jag utan feber! Kändes hur bra som helst. Har till och med lyckats gå till affären idag. Hoppas att jag mår ännu bättre imorgon. Har ju som sagt bestämt mig för att vägra vara sjukskriven innan det är dags för handoperation så nåt sånt här trams har vi inte tid med. Igår skulle jag laga mat. (Som sagt, mitt kök ligger i Tyskland så om jag överhuvudtaget kan stå upp så är det jag och ingen annan som lagar maten.) Det gick över förväntan och ja orkade till och med äta maten efteråt. Sen blev det viloläge på soffan resten av kvällen/natten. Jag var helt utmattad efter det stora projektet. Men det var väl tur att jag ändå gjorde det. Mister har också varit väldigt dålig men är faktiskt också bättre nu. Han har till och med varit sjukskriven! Nu ligger han på tot. 2 sjukdagar sen vi träffades för snart tre år sen! I wish... Han har med andra ord inte ätit något annat än havregrynsgröt de senaste tre dagarna. Så nu fick han lite näring till slut.

Vilket även påminner mig om att jag måste resa mig upp och styra upp lite ugnsbakad falukorv och potatismos. Så nu är det dags att sluta maskinera cashewnötter och ordna upp lite redig husmanskost! Är helt beroende av dess cashewnötter! Nötter kryddade med sourcream smak, mmm... Och jag tänker totally blame Jaimie för min nya passion för frystorkade jordgubbar doppade i vit choklad, jag kan inte sluta äta!

JAG VILL INTE!!!

Kände mig väl inte direkt på topp igår när jag jobbade men det är ju sånt som händer, smällar man får ta så att säga. Idag när jag vaknade så vaknade jag dock med den största slemklumpen man kan tänka sig nyinflytttad i min kropp. Nånstans mittemellan gommen och halsen bor den. Näsan helt igentäppt och till och med öronen gör ont! Om jag skulle våga mig på en självdiagnostisering (?) så skulle jag våga påstå att det är en vad vi kallar för gigantius storus förkylningus. Men andra ord jääävligt förkyld. Men problemet är att jag inte har tid med det. Jag har inte tid, inte ork och inte råd att vara sjuk. Jag måste jobba och skramla ihop pengar till hushållet. Näää nu måste jag snyta mig igen!

Lördagen = Halloween!!!

I lördags var det då dags för vår Halloween fest. Dagen började bra. Mister+Lillasyster+Sambo åkte till Ikea och lämnade mig i köket. Precis så som jag vill ha det. I köket trivs jag bäst och alldeles speciellt om jag får vara ifred där (Ni kallar visst mitt kök för Tyskland, what/who does that make me?) Strax efter kom Jaimie för att hjälpa till med allt pyntande. Jaimie och Johan för att inte tala om Maria var bästa spindlarna jag träffat. Maria är helt klart bokad som Spindelmannen nästa år. När de var klara var precis allting i hela lägenheten inspindlat (ja, det är ett ord, numera iaf). Jaimie lyckades spindla in både mobiler, neccesärer och garderober. Allt detta medans Mister satt fixed i soffan med fotboll på tvn. Lägenheten blev superfin, pumpor, spindelnät och levande ljus överallt. I badrummet hade vi Benjamin. Benjamin är ett skelett som bor i en kista fylld med öl, cider, vin och annan alkohol tillsammans med en massa is. Han är vår vän kan man säga.

Folk ramlade in efterhand som alkoholhalten ökade. Jag skulle vilja beskriva kvällen som kontrollerat haveri. Inga skandaler, bara en massa folk som hade löjligt trevligt tillsammans. Jag är riktigt nöjd med första Halloween festen i vår underbara lägenhet. Och jag hoppas att det blir en tradition.

En eloge till min underbara fästeman är också på sin plats. Om ni bara visste vilken fantastisk man han är! Han hade egentligen ingen större lust med den här festen från början men lät mig få den kvällen. Han bjöd så otroligt mycket på sig själv med det fulaste påhittet till kostym av oss alla. (Som han även vann pris för btw.) Som om inte allt detta vore nog så städade han efteråt. Han plockade bort allt spindelnät och städade undan efter alla. Han är verkligen världens finaste människa utan tvekan! Tänk att han är min! :-D

Lite bilder då? Bilderna kommer i bakvänd ordning, dvs nyktraste bilden sist :-)

Fredagen

Fredagen började med storhandling inför helgens fest. När det äntligen var över och alla påsar hemburna var det dags för nästa projekt och det var ett projekt som hette duga. Ni som känner mig vet att jag är lite av en specialist på att skjuta upp saker. Så det var alltså dags för ett besök på Buttericks. Så det var jag, Mister och Maria (Misters lillasyster) tillsammans med resten av Stockholm. Det var helt seriöst utan överdrift 300 m kö för att få komma in på Buttericks! De hade repat av ingången och hade en ordningsvakt som släppte in fem i taget! Och folk trängdes i kön! Helt absurt, det är alltså en affär med utklädnader och skämtartiklar vi pratar om! Till slut var det iaf vår tur och vi fyllde korgarna med prylar och pynt. Sen var det dags för hockey!

Misters stora kärlek här i livet är ett hockeylag vid namn Björklöven (man skulle ju kunna hoppas att det var jag men vi slåss nog på förstaplatsen där.) I fredags var det dags för Björklöven att möta AIK i Stockholm så då var vi förstås på plats. Matchen avslutades med sura miner då det var "fel" lag som fick gå hem som vinnare. Men hockey fascinerar mig. Först så börjar allting med att hela Hovet släcks ner och det spelas i högtalarna något som mest kan liknas vid en nationalsång för AIK. Som i stort sett handlar om att bönderna ska sättas på plats mm... Väldigt stockholmskt med andra ord. Sen blåses en jättestor borg upp som spelarna rusar ut ifrån till tonerna av hög musik och vrål från ca 1500 dårar som tycker att sport är viktigare än livet itself. I allt tumult passar man på att släppa ut bortalaget också för att de ska få minimalt med uppmärksamhet. Jag köper att man tycker att det är kul med sport. Och det är roligt när det går bra för folk osv. Men det finns viktigare saker i livet. (Egentligen får inte jag uttala mig eftersom jag anser Melodifestivalen vara årets viktigaste händelse efter julafton men ändå.) Men hur funkar hockeyspelare egentligen? Måste vara de aggressivaste människor någonsin. Varför är det okej att det i stort sett slåss på isen? Det är inte okej i någon annan sport, (förutom möjligtvis boxning...) så det måste vara för underhållningsvärdet. Men hur funkar då hockeysupportrar då? Eller det gäller väl alla sporter... Jag ser två sidor; De som dricker alldeles för mycket öl, ser ett dåligt resultat som en anledning till att spöa någon med andra åsikter och som beter sig allmänt illa och skämmer ut alla som har med sport och göra. Som skriker könsord över hela hallen för att han inte gillar domarens beslut. Men sen ser jag också den lilla familjen som går på hockey en fredagskväll, som har en pytteliten son i supporterkläder som tycker att det är så roligt att han inte kan sluta klappa händerna. Och då tänker jag att det kanske handlar mer om gemenskap än om en svart liten sak som far runt på is med tio (eller hu många de nu är) tokiga karlar rusandes efter. Så jag tänker tro det nu. Jag har bestämt mig för att tycka att det är roligt och bara se de söta familjerna som har trevligt och ignorera tölparna som förstör för andra. I så fall kanske jag kan tänka mig att följa med i fortsättningen också utan att knorra?

Statusuppdatering v.44

Annars då? Jo, igår var det dags för läkarbesök med min inte så fina handled. Han trodde att operation var den enda lösningen. Jag blev remitterad till en handkirurg så nu får vi se vad som händer där. Det är ju en månads väntetid tills jag ens får komma på konsultation så det kommer ju att ta ett tag är jag rädd för. Fram tills dess är det Voltaren som gäller på jobbet! Trist men det hade ju varit skönt att få lite ordning på handen så att man kan jobba ordentligt utan att det gör sådär sjukt ont hela tiden. Det största problemet som jag ser det är väl egentligen att det är så galet kul att deala. Det hade varit lättare om man inte hade trivts på jobbet och velat jobba någonannanstans. Men nu råkar det vara bland det roligaste som finns. Så det blir operation. Om de hinner operera mig innan nyår så blir det tredje operationen på 12 månader. Är det sunt? Orka vara så trasig jämt...

Igår var vi tvungna att lämna tillbaka det lilla monstret. Jättetrist och nu känns det så himla tomt här. Men på torsdag kommer Maria hit och stannar över helgen. Då har hon med sig sitt lilla popcorn Milo så då blir det hund här igen. Så det är ju inte så många tomma dagar iaf. Men sen kommer det bli tomt på riktigt. Ingen som vill följa med mig på promenader i höstmörkret (Mister är ju inte så pigg på sånt.) ingen som blir löjligt glad bara för att man kommer hem. Ingen som är nöjd med att bara vara sällskap i soffan. Ja, ni hajjar jag vill så gärna ha hund här hemma. Synd att Mister och jag inte riktigt är på samma nivå där. :( Sad face!

Finaste lilla Hermes ihopkrullad i soffan!

Halloweenmys

På lördag är det dags för Halloweenparty. Då måste det ju pyntas lite innan som sig bör vid högtider. Så igår hade jag ett helt gäng trallisar på besök. Närmare bestämt Papaya, Karin och Elin the Mogg. Tre goda vänner med andra ord. Det började med att de fick sitta och titta på medans jag bakade. (Bara titta, ingen kommer in i mitt kök ostraffat.) Fyra plåtar muffins senare kände jag att det fick räcka. Jag ska ju orka dekorera tramset också. Då var det dags att karva pumpor. Beväpnade med knivar och cider gick vi till attack på pumporna. Vissa attackerade mer än andra. Notera Elins crazyface. Kanske ingen bra idé att låta henne vara beväpnad.

Det blev en pizzapaus mitt i det hela då vi insåg att vi kunde behöva påfyllning på krafterna. Men sen var vi på det igen. Och det blev riktigt bra måste jag säga. Nu står det tre stycken vilsna pumpor på balkongen och lyser upp i höstmörkret. Halloween är ju inte egentligen en svensk tradition men det kan behövas en liten högtid sådär mitt på hösten för att lysa upp tillvaron. Aldrig fel med en ursäkt till lite mys och en fest. Så tack vare att nån stackare vid namn Jack för många många år sen gjorde bort sig lite i en diskussion med Djävulen och blev nekad inträde till både himlen och helvetet vid sin död har vi urgröpta pumpor som vi fyller med levande ljus en gång om året.

Egon, Hello Evil Kitty och den berusade namnlösa Pumpan hänger på balkongen

Ny mobil :-)

Har letat runt lite efter en ny mobil eftersom min visar tydliga indikationer på att den tänker ta livet av sig inom en ganska snar framtid. Min goda vän Elin hade bästa tipset. Så nu är den min! Har beställt den och hoppas att den kommer snart. Det är Ed Hardy som har designat en mobil för Sony Ericson och den är hur snygg som helst. Kamera, mp3 mm, allt man kan behöva. Wohoo :-)

Jag undrar sa flundran...

Jag undrar faktiskt vad som har hänt med mig? Varför denna positivitet? (Är det ens ett ord?) Jag är egentligen ganska trött och klen, har en trasig handled som gör sig påmind hela tiden, inga pengar kvar närmsta månaderna eftersom tatueringsprojektet äter pengar som inget annat. Men inget av detta gör mig särskilt mycket faktiskt. Har inte den där otrevliga känslan i kroppen... Det känns rätt bra ändå. Efter en snabb koll på facebook och på bloggarna inser jag att jag borde vara jättenegativt inställd till det här med tidsomställningen. (Dvs alla andra är gnälliga som bara den.) Att vi faktiskt måste jobba en hel timme extra inatt utan en krona mer betalt. Men jag bryr mig faktiskt inte så mycket. Jag tänker inte lägga kraft på det för det stör mig inte särskilt. Konstigt, jag brukar störa mig på saker, speciellt saker jag inte kan påverka men inte idag...

Känns bra det här nya, ska nog testa ett tag...

Annars då?

Tja... Allt är ganska bra faktiskt. Har en läkartid på måndag för att kika lite på handleden. Vet inte om de kan göra nåt, känns ju som att den har bestämt sig liksom. Men, vi tänker positivt! Igår funkade det ganska bra med Voltaren (gel) över handen. Det funkade att jobba hela passet, grät inte av smärta en enda gång :-P Den är lite svullen, men det får vara hur svullen den vill så länge den gör sitt jobb och inte gör ont. Så det ska nog inte vara några problem att jobba hela helgen.

Sen har jag en fullspäckad vecka. På lördag blir det lite party party. Halloween fest för att vara med exakt. Så det måste ju karvas pumpor, bakas cupcakes och tårtbottnar, blandas bål, fixa utklädnader (maskerad=obligatoriskt) osv. Ni fattar va? Mycket att göra. Problemet är att måndag är min enda lediga dag innan lördag... Så frågan är hur jag ska hinna, men allting går om man är positiv och det är det jag ska vara i fortsättningen! Mitt nya jag är ett positivt jag :-D

Sen har vi ju mysiga Hermes här fortfarande. Han är fortfarande urmysig. Till och med han och Mister har blivit kompisar. De ligger i en liten hög i soffan tillsammans och tittar på fotboll. Till och med Mister har smält inför denna ljuvliga hund. Så jag tänker inte klaga på nånting. Har en känsla i kroppen av att allting kommer att bli ganska bra. Allting alltså, allt jag tänker på och funderar över kommer att bli hur bra som helst. Jag bara vet!

Höstmys

Denna helgen är vi hundvakter. Vid halv elva i morse kom Storebror och Alexandra med lilla Monstret (a.k.a Hermes) för att lämna av honom här. Jag styrde upp lite scones och annan mumsig frukost. Sen när de lämnat oss blev det att sova lite middag på soffan. (Har väldigt svårt för det här med att gå upp innan lunch) Sen var det dags för Mister att bege sig in till stan för jackutprovning. Så jag tog Hermes under armen (eller?) så följde vi honom till tåget. Sen hittade vi en stig som ledde in bland träd så den bara måste ju testas. Så vi hann med en timmes prommis i det fina höstvädret. Visst lite smådugg var det väl men som sagt så älskar jag hösten och tänker inte klaga på den.

Det borde vara obligatoriskt med hund. Då kommer man garanterat ut och rör på sig. (Om inte så är man en dålig människa som inte tar hand om sina djur och då ska man avrättas.) Och det är mycket trevligare att promenera om man har ett mysigt djur med sig. Speciellt när det är ett så väluppfostrat som det här djuret. Han är hur trevlig som helst. Uppmärksam och gör precis som man säger. Han är världens bästa hund att låna när man ska praoa som hundägare helt enkelt.

Efter prommisen blev det lite bollek och sen tasstvätt. Detta avslutades med att däcka i soffan till ljudet av Rolling Stones Paint It Black, det finns med andra ord sämre sätt att spendera en torsdag på...

Endorfiner!!!

Endorfin är ett peptidhormon som kroppen tillverkar själv och som lindrar smärta. Hormonet påverkar vår vilja att sova, äta och dricka. Endorfin utsöndras bland annat vid stress, motion, men även av sex, förälskelse och vid akupunktur.

Endorfinutsöndringen kan leda till "träningsnarkomani", vilket är en kombination av kemiskt beroende av endorfin och ett psykiskt beroende. En studie har visat effekten av endorfin, mätt i milligram morfin injicerat intravenöst, att 45 minuter högintensiv löpning gav samma effekt mätt i smärthämning vid termisk provokation, som vid injicering av 10 mg morfin.[1]

Endorfin anses ofta vara kroppens eget morfin, av den anledningen att ämnena, precis som morfin, heroin och andra opiater, binder till så kallade mu-receptorer. Kemiskt är dock endorfin och morfin helt obesläktade. På samma sätt som effekten av morfin och heroin kan hämmas med hjälp av naloxon, har detta ämne samma hämmande effekt på de kroppsegna endorfinerna.

Texten är hämtat från Wikipedia. Idag var det dags för monsterprojektet med ryggtatueringen. I över tre timmar satt jag och försökte stå ut. Det var ungefär tusen gånger jobbigare än jag förväntade mig att det skulle vara. Det var riktigt riktigt smärtsamt och på vissa ställen gjorde det så ont att jag inte kunde hålla tyst. Vekling... När vi hade kommit halvvägs så var jag nästan beredd att ge upp och fortsätta nån annan gång. Men så lätt kom jag inte undan... På nåt underligt sätt lyckades jag slappna av tillräckligt mycket för att göra klart allt. Och tricket ligger i avslappningen. Minst sagt. Första halvtimmen var jobbig, sen blev det bättre. Men när det var som värst satt jag och spände hela kroppen så mycket att jag nästan skakade ibland. Jag kommer antagligen att sova ordentligt inatt... Och jag kommer antagligen att ha träningsvärk efter att ha spänt varenda muskel i hela kroppen i två timmar. Men jag hade finaste kompisen med mig. Stackars Jaimie satt och höll i mig och pratade oavbrutet för att jag skulle tänka på annat. Sista tiden lyckades jag hitta ultimata ställningen att sitta/ligga i för att kunna slappna av. Då trodde hon nästan att jag hade somnat/svimmat eftersom jag var helt still så länge.

När jag var klar så sa tatueraren att hon inte tyckte att jag skulle åka hem själv eftersom det inte är ovanligt att man faller ihop efter ett tag. Frossa kan man också räkna med. Illamående är en annan trevlig sak som inträffar. Helt plötsligt känner jag att jag vill gråta lite och sen försvinner det lika plötsligt igen. Allt detta inträffar när endorfinerna lämnar kroppen. När man har haft konstant smärta i flera timmar och spänt sig så mycket så frigörs så mycket endorfiner att kroppen reagerar jättestarkt när de försvinner. Men om man ska tro på Wikipedia så verkar det inte så konstigt. Endorfin=Morfin? Läskigt att kroppen kan producera något sånt starkt. Och ja, illa mår jag. Men jag är inte särskilt yr och har lyckats hålla mig på benen. Men jag måste väl äta lite. Så fort Desperate Housewifes är slut så blir det köket!

Men vilket mästerverk. Det kommer att bli så himla vackert när det är klart! När jag såg det färdigt så blev jag nästan tårögd. Så mycket finare än jag hade föreställt mig. Det trodde jag aldrig var möjligt. I så många år har jag velat göra det här. Det är så j-vla stort för mig! Att jag äntligen har påbörjat det! Det känns så obeskrivligt bra, LYCKA! Nu har jag bara tre sittningar kvar... Puh... En bild på mästerverket kanske?

Nu så!

Det blev en bra dag igår. Mycket senare än jag hade tänkt mig men det är ju knappast första gången. Kom 11:a i turneringen, inte så illa av 131 spelare. Iaf inte med tanke på att jag kanske spelar 2-3 gånger per år. Så jag är nöjd. Målet var bara att komma bättre i år än förra året och det lyckades ju. Hur gick det med nykterheten då? Ganska nöjd där också faktiskt. 2 öl/cider och 4cl Jack. Inte så illa att lyckas hålla det på den nivån när de flesta har sin nivå waaay högre. Men det är jag tacksam för idag. Efter att staffpartyt/pokern stängde så blev det Max för lite käk. Sen blev det nattbuss hem. Så det blev en lyckad dag/kväll måste jag säga, trots bara tre timmar sömn!

Nu har jag absolut inte tid att sitta här längre, jag har ju en tatuernig att göra!

Lycka!

Melodifestivallycka närmare bestämt! Min önskan gick i uppfyllelse. Efter bara tre timmars sömn (efter ett av de jobbigaste pass jag nånsin jobbat) väckte han (Mister = min älskling) mig och berättade att han lyckats få två biljetter till finalen i Globen i mars. Lyckan var total! Det blir första gången jag får se finalen live! Wohoo!!!! Jag har världens finaste fästeman!

Nu blir det staffpoker med tillhörande fest!

Allmän statusuppdatering

Hur är det annars då? Tja... Det är väl en ganska bra fråga. Jag vet inte riktigt faktiskt. Har nåt så innerligt förbannat asont i handen min. Vet inte hur jag bättre ska beskriva det. Det har hänt förr att the evil lump (dvs knölen i handleden) har dykt upp för att sen spontandö så jag har väntat med att kolla upp handen hos en läkare. Men nu i veckan när jag är lite långledig så ska jag kolla upp det. Knölen är ju inte på väg att lämna mig. Tvärtom, det gör bara ondare för varje dag som går. Så där ont så att man får kämpa för att inte börja gråta. Vi får väl se vad de säger. Om det går att plocka bort (igen) eller om det vill sig så illa att de inte vill gå in och rota igen. Jag blir så less och uppgiven. Är så trött på att det alltid är något. Är så trött på att alltid gnälla på jobbet. Alltid är det någon åsikt jag har om vad jag ska göra. Och alltid beror det på att jag har så himla ont. Jag vill inte gnälla eller vara till besvär, jag vill bara kunna använda min hand utan att börja gråta.

Suck... Hoppas att det löser sig så att man kan jobba ordentligt igen. Jag tänker helt enkelt vägra vara sjukskriven ingen. Nästa gång jag är sjukskriven så ska det vara för att jag är "vanligt" sjuk. Ingen jobbig operation utan bara en vanlig bihålsinflammation eller influensa eller nåt sånt som de flesta råkar ut för. De senaste 10 månaderna har jag opererats två gånger. Helt olika saker som inte har med varandra alls att göra. Inget vidare snitt... (Snitt! Vad fyndigt av mig!)

Imorgon är det dags för den årliga personalpoker turneringen. Efter det blir det lite staffparty. Jag planerar en riktigt lugn kväll. Men det ska bli trevligt. Det brukar det vara. Synd att det är så okristligt tidigt bara. Redan kl.14.00 drar det igång... Dvs en halvtimme innan väckarklockan normalt ringer.

Sen är det tisdag, då är det ÄNTLIGEN dags att påbörja det som går under namnet Det stora ryggprojektet. Har väntat i flera år och nu är det äntligen dags, känns nästan overkligt. När man har sett så mycket fram emot något så är det lite svårt att förstå att det faktiskt händer. Väntar spänt på slutresultatet men det är inte klart förrän i Januari så jag får hålla mig till tåls.

Nu ska jag resa mig upp ur soffan och styra upp lite färg i ansiktet så att jag kan arbeta. Slutar fyra, sen har jag min lilla långledighet. Då får jag chans att vila upp handen lite och är förhoppningsvis lite mer positiv til helgen!

Vi ska Hundpraoa!

Fick ett desperat sms av storebror. Skulle vi kunna vakta Hermes ett par dagar? De tycker att vi gör dem största tjänsten någonsin. Jag tycker bara att det ska bli roligt att få en lekkamrat på mina promenader. Tyvärr såg det ut som att de lyckades pricka in de enda dagar nästa vecka som vi faktiskt jobbar men det löste sig också. Jag lyckades få ledigt på torsdag (vilket ger mig en underbar välbehövlig fyradagarsledighet) Mister är ledig fre-lör så Hermes får sällskap alla nätterna. Som många vet så vill jag så himla gärna ha hund men Mister säger stopp. Nu får han se att det är mer mysigt än jobbigt. Storebror + Alexandra slipper oroa sig och jag får leka hundägare. Alla vinner :-)

Melodifestivaleeeeeeeeeeeeeen!!!!!!

På måndag släpps biljetterna!!! Måndag morgon, då är det dags för årets stora händelse! Jag har aldrig fått se en final live. Jag har aldrig lyckats få tag på biljetter. Jag blir bara satt på kö på ticnets hemsida, den väntar, väntar och när jag väl kommer fram är biljetterna helt slut. Delfinaler har jag sett live men det är inte samma sak. Andra chansen skulle väl funka, men kan jag inte bara få en biljett till finalen?! Årets stora julklappstips! (Synd att inte karln läser... Hmpf...) Men vem ska gå med mig iår? Jag tänker inte ens försöka få karln till att följa med. Han är helt ointresserad och skulle antagligen bara dra ner mitt humör. Eller nej, det är helt omöjligt, ingenting kan få ner schlagerhumöret för mig. Äntligen är det snart dags för årets bästa tid, vad är hockeysäsong, fotbollssäsong osv när det finns Melodifestivalsäsong!? Tyck vad ni vill, det är årets bästa säsong enligt mig iaf!

Tidernas bästa mellanakt i Melodifestivalen? Björn Gustafsson stal allas hjärtan 2007!


För att inte tala om det här klippet! En riktig klassiker...

Ska man blogga också?

Helt glömt bort, har inte haft en tanke på att det ska göras. Eller ska och ska. Det är väl upp till mig egentligen, men ja, ja, varför inte liksom.

Vad händer då? Det händer inte så mycket. Jobbar och sliter som vanligt. Idag är det första natten av fyra. Känns inte så jättebra. Nu när sköldkörteln och svanskotan rättat till sig så såg min handled sin chans att börja bråka igen. Har ju tidigare haft ex. antal knölar i den som gjort ont. Problemet i min hand började som ett vanligt ganglion. Det är en åkomma som är mycket mycket vanlig. Men eftersom jag allid vill vara värst så sitter min så att den gör riktigt ont. Ganglion är en samling vätska som påminner om ledvätska i (oftast) handleden och man tror att det kan bero på en försvagning av ledkapseln. Det är helt ofarligt bara j-vligt jobbigt. Till nästa problem då: Jag har bakom mig fem operationer och tre tillfällen då den har plockats bort med sprutor och andra äckligheter. Detta har lett till en enorm mängd ärrvävnad inuti min stackars handled. Vilket har gjort att senaste gången jag opererades (dec -07) så fick de även skära av en bit av en nerv som hade fastnat i all ärrvävnad. Ni kan ju själva räkna ut hur bra det är att vara utan handled om man jobbar som dealer. Nu är knölen tillbaka. Och för att göra det riktigt illa (som sagt, vill gärna alltid vara värst) så är det denna gången, hör och häpna, inte mindre än tre stycken knölar i samma handled!!! Orka! Ont så in i h-vete gör det kan jag säga. Efter ett tio-timmars pass på jobbet så är handen så svullen att jag knappt kan röra den utan att börja gråta. Fingrarna gör så ont att jag då börjar fundera på om jag verkligen behöver dem. När jag har varit ledig ett par dagar så går svullnaden ner och den ser (nästan) ut som en vanlig hand igen. Så de första två timmarna på jobbet brukar gå bra, men sen... Suck, ser inte framemot 4 tiotimmars nu... Såhär kan det se ut med en ganglion, tyvärr sitter min i själva leden (en av dem iaf...) och jag har som sagt tre stycken för tillfället...

Men annars är allt typ bra iaf. Hade en mycket bra dag igår. Dagen började med nästan två timmars promenad i det mysiga höstvädret tillsammans med världens bästa Jaimie. Som vanligt har vi toktrevligt och galet roligt tillsammans. Det blandas hejvilt mattips och bröllopsplaner när vi ses. Tyvärr var hon tvungen att lämna mig vid sex-tiden så då blev det ett fik tillsammans med thé, en påse naturgodis och en bok tills karln min slutade jobbet vid halv åtta. Sen blev det bio för oss.

Vi såg andra delen i Stieg Larsson trilogin. "Flickan som lekte med elden". Den var bra måste jag säga, inte världens bästa film men helt klart bra. Jag kommer att se nästa också. Kanske till och med att jag plockar upp böckerna nån gång... Kort och gott en mycket mycket bra dag, min enda lediga dag. När man har lyckats fiffla med sitt schema så mycket att man bara får en ledig dag i taget så gäller det att göra det bästa av den så att man inte undrar vart den tog vägen. Mitt lilla trick iaf...

Jag tänkte avsluta detta gnälliga inlägg med en bild av vad jag såg när jag tittade ut genom fönstret på vår uteplats häromdagen. Det är Trapphuskatten! Han har väl ett riktigt namn egentligen men vi kallar honom Trapphuskatten. Han bor här i trappen och brukar springa omkring och leta efter det skönaste stället att sova på. Lite så som katter oftast gör. Den här soliga höstdagen var det våra utemöbler. Så där har ni det, bildbeviset på att hösten är helt underbar!

Trist trist trist och lite roligt

"Evenemanget inställt" Så står det på ticnets hemsida. Damn you Marilyn Manson... Eller det kanske är lite hårt men f-n va tråkigt. Hade sett framemot den konserten. Ja, ja, det kommer väl fler tillfällen... Fick ett litet meddelande på facebook från Rebecca som hade sett att den var inställd. Gick in på hemsidan och yepp, tyvärr hade hon rätt. Och stackars Älsklingen som inte var så himla pigg på att gå men ändå bytte bort sitt pass för att kunna följa med mig. Nu var det helt i onödan.

Men jag har fortfarande något att se framemot den helgen. Fia kommer på besök! Wohoo! Har saknat henne massor och det ska bli superduperkul att få hit henne. Det var år och dar sen hon var här på besök. Hoppas bara att det går nu så att inte nåt kommer emellan. Då ska vi ha tjejhelg, titta på en massa tjejfilmer och prova brud/tärnklänningar :-)Och dricka ohyggliga mängder vin förstås, det hör ju till...

Underbara fantastiska HÖST!

Jag älskar hösten! Allting är vackert. Det är precis lagom kallt ute. Luften är frisk och man vill verkligen gå ut! Idag blev det en långpromenad som avslutades med lite matshopping. 7000 steg (yepp, stegräknaren är på) senare var det dags att storstäda hemmet.

Det är något speciellt med hösten. Jag blir alldeles lycklig av att se alla vackra färger överallt. När ett och samma träd har 8 nyanser av orange, det är naturens egen poesi. (Snark, va löjligt sagt!) Men helt seriöst, det är skitmysigt. Det blev en trevlig prommis iaf. Och lägenheten är sanerad, nu ska det inte finnas något spår av kobolt kvar. Så nu blir det väl att röra ihop tzatziki (som jag äter typ tre gånger i veckan) och ugnsrosta lite grönsaker till helstekt fläskfilé, Mmmm...