Nygaddad :)

Har varit på Inkbash hela helgen, inte omöjligt att det blir ett besök imorgon också :) Men det här är resultatet iaf, nedanför ser ni var texten kommer ifrån. Killen som gjorde den på mig jobbar på en studio som heter Magnum Opus och finns i Brighton. Istället för att titta på en massa olika typsnitt och sånt så frågade han vad jag ville ha skrivet och hämtade en penna, 1 min. senare hade snickrat ihop detta resultat. Han gjorde det lika snabbt som vi "vanliga" människor skriver en helt vanlig text... Ja, vad ska man säga, vissa skriver snyggare än andra helt enkelt. Det är därför den är lite ojämn också. Ingen kalkerad datorutskrift... Tyvärr glömde jag kameran hemma så ni får nöja er med crappy mobilkamera.

Musik

Sitter och leker på Spotify fast jag egentligen borde sova... Men visst är det galet hur musik påverkar en? När jag sitter och lyssnar så kommer jag att tänka på situationer vilket gör att jag börjar tänka på andra låtar vilket i sin tur fler minnen och känslor. Ta den här till exempel
http://open.spotify.com/track/2LztWxB6LAJGcelKFhqJpu
Det måste vara tio år sen man hörde den, men Rebecca du borde känna igen den? Då tänker jag på mellanstadiet... Vilket får mig att direkt tänka på pojkband. Men det ska jag bespara er. Men den här låten...
http://open.spotify.com/track/3KBKJ0ylS4FSrKkbrK1gqx
Annah ritade en liten teckning som illustrerade den här texten. Tänk om man kunde hitta den bilden idag... Förövrigt samma kväll som en viss annan kompis kom hem med tröjan ut och in, Hrmmm, nån som känner sig täffad? ;-)
(Kopiera länken och klistra in den så kan ni höra låten)

Ingen speciell musik egentligen, inga låtar som står ut men de får mig att le och tänka på svunna tider. Och för mig är det lite stort att tänka tillbaka på de senaste 15 åren och faktiskt le. Att inte få en klump i magen när jag tänker tillbaka. All musik är bara förknippad med goda minnen för mig. Och de få låtar som egentligen inte är det får ändå inte mig att må dåligt.

Ja, ja, lite trallissnack när jag egentligen borde sova, sista dagpasset i morgon. Sen blir det Inkbash till helgen. Wohoo!

Rätt bra ändå...

Nu har det jobbats i tre nätter efter semestern. Det har väl känts sådär men visst har det gått. Och igår var det faktiskt en riktigt bra dag på jobbet. Inget speciellt hände men det var ändå en trevlig kväll på CC.

En liten uppdatering då... Sist jag skrev var i Halmstad... Då skulle vi precis få besök av Marielle och Mike. De kom förbi och åt lasagne och drack en massa vin. Mycket mycket trevlig kväll måste jag säga. Vi satt i Mammas och Ulvens kök till klockan var nästan fem på morgonen och pratade. Stackars de vuxna arbetarna som försökte sova under tiden... Men det var jätteroligt att träffa dem igen och vi hade mycket att prata om (uppenbarligen).

Dagen efter det begav det sig ner till Mellbystrand. Vi fick mumsig mat hos Malin och Freddy som sköljdes ner med Irish Coffe och lite groggar. Där hade vi så trevligt så vi var tvugna att stanna över natten. Man känner sig alltid välkommen i detta hem nämligen... Dagen efter blev det en runda i ungefär ALLA Halmstads affärer... Suck...

Men på kvällen så blev det desto trevligare. Det blev jättegod kyckling (som jag förövrigt aldrig fick receptet på Mammsen!?) och sen blev det en sedvanlig TP-match tillsammans med kaffe, whisky och choklad (som sig bör!). Självklart så regerade vi och vann matchen. Det är så det brukar gå till ;-) Även om de gamla var oroväckande nära den här gången... Undrar om de har tjuvpluggat på frågorna...?

Söndagen a.k.a sista dagen i Halmstad spenderades med en liten road trip. Vi började med att bege oss mot Heagårds Skafferi för att kika lite på omgivningarna. Sen bar det vidare mot galgberget för lite kaffe på Hallandsgården. Där vi förövrigt lyckades klonka solen. Mycket trevligt. Hem till soliga innergården (där Mister äntligen fick tag på en solstol och sen var okontaktbar i typ en timme) med lite kallt rosé. (Ibland är livet härligt.) Sen blev det Harrys för lite kycklingvingar för att sen gå vidare till Bulls för att hinna träffa faderskapet lite också.

Kort och gott; En mycket trevlig vecka i Halmstad som gick alldeles för fort. Nu är man tillbaka i verkligheten igen. Men ikväll blir också jätterolig. Ikväll ska vi till Nockeby för att bli bjudna på middag hos Jaimie med karl. Och det ska bli helt galet trevligt eftersom vi ses för sällan men alltid har tokroligt ihop.
Men nu ska jag packa upp mig själv från soffan och bege mig till vårdcentralen. Uppenbarligen har min lilla sköldkörtel och jag helt olika åsikter om hur man ska bete sig så vi får väl se vad som händer nu...

En sak till... Jenny: Övervägde att lägga upp en bild på nya frisyren men kom sen på att jag fullkomligt hatar såna där "jagframförspegelnförsökerseoberördut"-bilder så det blev inget. Det får bli om jag skulle råkat fastnat på bild av någon slump nånstans...

Nästa gång så blir det bilder!

Halmstad!

I måndags kom vi hem från Sundsvall. Direkt in i köket blev det för Jaimie och Josefin skulle komma förbi. Josefin styrde upp naglar till mig och Jaimie medans vi drack cava för fulla muggar. Efter en sen natt med ytterst få timmar sömn var det dags att bege sig till centralen igen. Tisdag eftermiddag var vi i Halmstad för del två av semestern. Hann bara hem och mellanlanda samt att baka en massa cupcakes så att vår kära husvakt Papaya har något att äta medans hon är där.

Än så länge har vi inte gjort så mycket förutom att dricka gott och äta gott. Ikväll ska vi träffa Mike och Marielle, våra kära vänner från Stockholm som lämnade huvudstaden för Lund för ganska länge sen. De kommer upp till Halmstad och hälsar på oss. Ska bli mycket trevligt att träffa dem igen. Hade planerat lite grillning på stranden men vädret ser väldigt skeptiskt ut för tillfället så det blir nog inomhus mat istället...

Imorgon blir det en sväng ner till Mellbystrand för att hälsa på världens bästa fam.Birgersson. Alltid lika kul att träffa dem. Så lite roligt händer det här iaf!

Igår började vi dagen med att promenera på stan. Gick runt i lite affärer och lyckades fynda lite snygga kläder på reans slutspurt. Mycket nöjd med våra fynd. Det hanns även med en lite spontan hårklippning. Nu är jag (i mitt tycke iaf) väldigt korthårig. Har haft långt hår de senaste tio åren så nu känns det jättekonstigt. Håret slutar ovanför axlarna! Det är jättemånga decimeter kortare än vad jag är van vid! En liten överraskning är då även att jag har ganska mycket mer självfall i håret än vad jag trodde, så det är numera ganska lockigt... Vet inte riktigt hur jag känner inför detta än men det kan nog gå... Annars finns det ju alltid plattänger :p

Nä nu får jag väl försöka rycka upp mig lite. Är helt sjukt trött. Vet inte vad som är fel, kanske sköldkörteln spökar igen... Men i vilket fall som helst så måste det handlas mat till ikväll!

Semester i Sundsvall

Sista kvällen i Sundsvall. Det har ju gått helt galet fort måste jag säga. Vi kom i onsdags och nu är det redan dags att åka hem igen. Imorgon vid två går tåget som tar oss hem mot hufvudstaden igen. Men vi har haft det väldigt trevligt här tycker jag. Men nu är jag lite sliten efter gårdagens kräftskiva... :/ Men, men, det får det vara värt! Det blev sent igår, vi satt uppe till kl.4 vilket är väldans sent nu när man försöker vara på dagtid. Det finns liksom ingen tid till att sova!

Vi började dagen med att glo lite på drakformade båtar som for fram genom stan. Som sig bör så pausade vi i öltältet en stund. Sen blev det en liten prommis genom stan för lite middag på en uteservering. Där blev det mumsiga grillspett med mumsig tzatziki. (Som jag fick tjata mig till, mycket underlig servitris...) Men man kan väl kanske inte få allt. Maten var god och då kanske man får ge avkall på servicen. Eller?

Ett litet besök på Maxi för att handla det sista och sen bar det hemåt för att börja ordna upp lite mat. Det skulle ju ätas kräftor hela kvällen! Eftersom jag personligen har en regel om att inte äta något som tittar på mig så håller jag mig borta från dessa stackars djur som folk sörplar i sig. Men då får man ju istället styra upp något som man vill äta. Så det bakades paj för fulla muggar. Ska man ha kräftskiva så ska man göra det ordentligt. Jag är en person som inte riktigt alltid har något mellanläge så jag tycker ju såklart att det ska pyntas en massa när det är kräftskivedags. Som tur var så fick jag medhåll. Vi pyntade och hade oss och det var obligatoriskt med både dumstrut och förkläde. (D.v.s papphatt och haklapp. Men dessa haklappar var så långa så jag vill faktiskt hävda att de funkade som förkläde.)

Kort och gott så var det en mycket trevlig kväll och det känns nästan som att dessa dagar gick alldeles för fort. Vi har haft det väldigt bra under vår lilla tid här nämligen.

Girlanger och papplyktor! Som det ska vara!


ALLA skulle ha hattar på sig. Inte ens stackars Milo slank den... Man tycker ju att Johan borde se nöjdare ut med tanke på att det var hans regel...

Nu tycker jag nog att det räcker med bilder för den här gången... Nu ska jag läsa lite istället. Har ju inte alls hunnit med att läsa så mycket som jag hade tänkt...

Bara en tanke...

Jag har tänkt på en sak... Vad är det som får folk att tro att det är helt okej att alltid säga vad man tycker och tänker utan att ta hänsyn till folks känslor? Visst, stå för dina åsikter och säg vad tycker när du blir tillfrågad, men att bara helt plötsligt lufta sina åsikter om någon annan utan anledning?
Ett litet enkelt exempel...

Skulle ni gå fram till någon modell större och säga "Oj! Vad tjock du är!" Antagligen inte... Men ändå är det okej att gå fram till någon som är smalare än de flesta och påpeka hur de ser ut med kommentarer som "Du måste äta mer!" Men du vet väl inte hur deras matvanor ser ut! Kanske äter de väldigt sunt och lever ett hälsosamt liv men helt enkelt är byggda smalt. Kanske är det någon som mår jättedåligt över hur de ser ut och det enda kommentaren bidrar till är att sänka den personen lite till. Man vet faktiskt aldrig.

Ett annat exempel som händer mig varje dag är att folk påpekar min hudfärg. Varför är det okej? Varje dag får jag (speciellt nu i sommartider) höra "Men gud vad vit du är! Är du aldrig utomhus eller?" Jag har ett pigment som gör att jag väldigt sällan blir brun. Vill jag bli det så måste jag kämpa för det, med massa olika solskydd osv. Men hudfärg är oviktigt för mig. Jag lider inte det minsta av att jag är vit. Varför skulle jag göra det? Vad betyder det egentligen? Att jag prioriterar annat än att ligga och pressa för att förändra min egen hudfärg? Om jag mot all förmodan skulle ligga och "pressa" så skulle jag ändå bara bränna mig och bli röd. Och att bli röd är inte det värsta. Ni är ganska många som inte har någon aning om smärtan det innebär att ha låga brännskador över hela kroppen. Att inte kunna, duscha, sova, att inte ens kunna röra sig eller att ha vissa kläder på sig för att man har råkat bränna sig i solen. Det är helt enkelt aldrig värt de.

Jag tycker om solen. Dagar som idag när den förärar oss med sin närvaro så är jag gärna ute och träffar den. Men jag ligger mycket hellre under ett parasoll med en bra bok och njuter än ligger och svettas för att bli brun. Eller ännu hellre, en trevlig uteservering med goda vänner och ett par rejäla solglasögon. Idag tex låg jag i en solstol i en timme i solen. Sen räcker det för mig, då lämnar jag solen och läser min bok någon annanstans istället. Men visst får jag färg på den lilla tiden. Ordentligt med färg, rejäla ränder efter linnet. Men jag har lärt mig (den hårda vägen) att jag helt enkelt inte är gjord för att vara mycket i solen och tänker inte utmana ödet.

Men jag förstår inte varför ni (läs; de flesta människor jag känner) tror att det är okej att göra sig rolig på min bekostnad för att jag inte blir brun? Varför är det okej att driva med mig för att jag hellre fortsätter att vara vit än att riskera att bränna mig i solen med alla risker det innebär? Varför påpeka det uppenbara? Jag vet mycket väl hur jag ser ut. Jag stöter på speglar varenda dag. Tror du att du är den första som lägger märke till att jag är vit och vill göra mig uppmärksam på det eller vad handlar det om?

Nä, sluta påpeka hur folk ser ut för dem och låt folk se ut precis hur de själva vill istället! Det är väl aldrig ditt problem om någon är ljus, mörk, tjock eller smal osv. Personligen klär jag hellre på mig mer kläder så jag slipper höra folks "åsikter" om min hudfärg. Sluta ha roligt på folks bekostnad, kanske är det du som ska kritiseras för att du talar innan du tänker efter istället. Kanske är det du som ska tänka på det ibland faktiskt inte bara är jävligt jobbigt att behöva lyssna på folk som tror att de är roliga utan att det ibland faktiskt gör ont.

Och nej, man behöver inte alltid bjuda på sig själv, det finns en gräns...

SÅJA!!!

Äntligen är det semesterdags. Trodde aldrig att dagen skulle komma. Den sista natten tog slut till slut. Och det var inte ens så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Lättaste fem nätter jag har gjort iaf. Kan ju ha varit för att man vet vad som väntar i slutet av tunnel som gör att den blir kortare.

Nu sitter jag på ett x2000 med en härlig blandning av Winnerbäck/Mötley/Busta Rhymes i öronen och bara myser. Just nu känns allt faktiskt ganska bra. Kan lägga allt strul bakom sig, strunta i sånt som går fel på jobb och i vardag, välja att bara se det braiga. Gömma sig i musik bakom stora solglasögon och bara vara med sig själv. Det är lycka för mig. Och om jag tröttnar på datorn (som förövrigt är den sötaste människan skådat oavsett vad Karin säger) så har jag tre Harry Potter böcker i väskan så att jag kan fly in i den underbara världen istället. Om den fristen tar slut för fort så har jag även (föga förvånande) ett gäng rockbiografier i väskan. Den här gången är det Manson och Lemmy som fått äran att följa med mig. Det kan räcka i en vecka iaf. Åååhhh vad jag ser framemot att bara kunna ligga still i (förhoppningsvis) solen och bara njuta av lugnet med en bra bok.

Självklart har jag ju min älskling med mig också. Så jag har väl egentligen allt man behöver, kärlek och vardagsflykt. Vad mer kan man begära? Vår kära Papaya är housesitting så hon passar på att bo lite ensam när vi smiter iväg. Okej för oss, då har vi ju nån som vattnar blommorna :p Och vi kan ju inte lämna stackars hemmet ensamt så nu får hon bo där. Vänta nu, är det kanske därför hon kallas LillDobby?

Det bästa är väl nästan att det är ganska mycket roligt som händer här framöver. Efter semestern är det bara tre korta nattpass sen blir det en weekend till Tyskland lite halvspontant. Sen blir det dagpass vilket alltid är nöt. Efter de passen är det dags för InkBash. Tre dagars mässande på Münchenbryggeriet. Blir iaf en heldag där.
Härligt att ha en massa roliga saker framför sig...

En gång i livet...

Pride 09

Lite bilder kanske?





Och till sist, en film...


Så! Är alla nöjda nu? Nu har jag lagt upp lite filmer och bilder!

3 av 5!

Yesss nu börjar jag se slutet! Sitter hemma i soffan nu och äter lite frukost tror jag att det kallas. Det är väl det vanliga människor säger att man äter vid den här tiden. Men är det verkligen frukost om man äter efter jobbet? Eller när man äter precis innan man går och lägger sig? Frukost är väl det första målet på dagen? Eller...? Lite oklart, som så mycket annat...

I vilket fall som helst så har jag jobbat inatt. Och det var en bra natt, hann med en timmes spontan övertid. Fick deala lite till och från. Kvällen gick överlag väldigt snabbt och smärtfritt. Trots att det var tredje natten av fem. Kanske beror på att jag och Eva hann med att gå på bio innan jobbet. Såg Harry Potter igen. Har drabbats av Pottermania. Har varit på Potter-bio 2 gånger nu på väldigt kort tid och går alltid runt med en Potter bok i väskan. Men det går väl över antar jag. Det mesta gör ju det.

Vi sitter i soffan och väntar på att Sundsvallsbesökarna ska vakna så att vi hinner säga hej innan de åker tillbaka till de (för mig iaf) norra delarna av landet. De passade på att mellanlanda här för att inte behöva åka miljarder mil på en och samma dag.

Som sagt en bra natt trots att jag borde vara mycket mer omotiverad egentligen. Men som sagt så har jag ju ett nötjobb. Det blir ju enklare då. Idag jobbade jag igen för en natt i slutet av månaden då vi åker till Berlin. Det är alltid skönt när man jobbar igen sitt pass innan man är ledig. Det svider alltid att jobba igen det i efterhand. Nu kommer det att kännas toppenskönt den natten när jag vet att jag skulle jobbat men redan har gjort de timmarna. Och nu är det bara två nätter kvar tills semestern börjar! Wohooo!

Nä, vet ni? Är nöttrött, orkar inte vara vaken längre, går nog och lägger mig istället för att vänta på att de vaknar, vi ses ju ändå snart igen... Natti Natti!

Känns bra, känns bra...

Idag hade jag ställt klockan på 15.00, ganska lagom tid om ni frågar mig. Gick och la mig strax efter 6 i morse så det borde vara precis lagom många timmars sömn för mig. Men icke. Strax efter ett vaknar jag och känner mig pigg. Då var det lika bra att gå upp. Jag kanske inte behöver mer sömn idag. Sov ju ganska många timmar natten till igår... Tänker faktiskt inte lägga upp några Pride bilder/filmer idag heller. Jag orkar/har ingen lust helt enkelt. Jag vet att ni är många som väntar på den berömda filmen på Moff med svans men ni får helt enkelt hålla er till tåls lite till.

Igår vaknade jag i miseria. Jag har på något lite oväntat sätt lyckats misshandla min egen kropp något så extremt under kvällen innan så det var inte roligt att leva igår. Lyckades till slut få i mig lite mat iaf. Sen skulle jag möta Papaya vid Medborgarplatsen. När vi kommer till tåget har vi missat det med en halv sekund ungefär. Nästa tåg är inställt pga "ordningsproblem vid Telefonplan" Vad hände egentligen vid Telefonplan undrar jag. Vi sitter iaf ca 749 stycken irriterade människor vid Midsommarkransen och bara undrar var det f-bannade tåget håller hus. Men nu blir jag försenad iaf, ska meddela detta till stackarn som väntar på mig men jag har glömt min telefon :( Och Mister har ju inte heller hennes nummer så han kan inte hjälpa mig. Ja, ja, irritationen är total. Men fram kommer vi till slut iaf.

Väl vid Medis blir det en liten prommis för att lokalisera studion som vi är på väg till. Vi skickar iväg Mister på matshopping (his favourite thing in the whole world!) medan vi går på studiojakt. Vi hittar till studion och jag får mina tider bokade! Wohoo! Så i slutet av oktober påbörjas projektet. De räknar med 4 sittningar så i slutet av januari ska det vara klart. Vilket jätteprojekt jag har gett mig in på! Ja, mamma, du kommer att tycka att det är alldeles för mycket, för stor tatuering, för mycket pengar och jag kan se framför mig hur du skakar på huvudet och säger "Men måste du verkligen?" Ja, jag måste faktiskt. Detta är något jag har velat göra under så lång tid så nu äntligen är det dags! Det är min present till mig själv och jag förtjänar den! :)

Efter tidsbokningen så tog vi en prommis in mot jobbet. Stannade på StikkiNikkis (we looove that name!) och åt lite gelato vid vattenkanten och tyckte att allt var ganska bra helt enkelt. Efter allt detta så kändes det bra igen. Och jag var riktigt positiv till att jobba. Och det gick bra att jobba. Men vid 3-4 tiden var jag så trött att jag inte visste vad jag hette längre. Det är ju först denna veckan jag har jobbat nattetid på massor av veckor så det var tufft. Men jag vet av erfarenhet att det inte brukar ta många dagar innan man kommer in i det igen. Inatt blir det andra natten av fem! Snart är det semester iaf! Wohoo!

Kaos...

Så känns det idag. Det blev alldeles för vilt igår... Alldeles för mycket skumpa... Men det var jättetrevligt, Pride är typ den bästa festivalen som finns. Det finns ingen festival som är lika glad iaf. Det finns både en massa bilder och filmer, vissa mer smickrande än andra. Förhoppningsvis orkar jag lägga upp dem imorgon. Nu måste jag försöka ta mig upp ur soffan och måla lite färg i ansiktet, ska möta Papaya innan jobbet!

Wohoo!

Var på slutkontroll på vårdcentralen idag. Och jag fick klartecken! Nu behöver jag inte gå dit mer! Wohoo! :) Det känns så galet skönt. Nu ser jag positivt på tillvaron igen. Nu kan man äntligen fokusera på annat än en ett löjligt sår som man hela tiden måste vara rädd om. Huden är fortfarande väldigt tunn och skör över såret men det finns iaf hud över. Blir nog tvungen att vara försiktig ett litet taf till så att det inte händer något oförusett men det ska nog gå vägen den här gången. Nu när jag inte behöver dagliga omläggningar längre så kan huden äntligen läka. (Tuff som man är så tål man inte plåster/tejp osv...) Håll tummarna för mig! Yeay! :)

Ikväll blir det första extrapasset på flera månader. Behöver de timmarna mer än någonsin. Lite extra pengar är mer än välkommet för tillfället. Ikväll får vi även finbesök från Sundsvall i ett par dagar. Jag jobbar ju hela tiden men i morgon börjar jag inte förrän vid tio på kvällen så nog hinner jag med att åka lite Insane på Grönan. Vi måste ju lura upp Johan att åka något!

Goda nyheter! (VARNING! sjukt äckliga bilder)

Har varit på vårdcentralen idag. Och det var sjukt goda nyheter! Såret såg läkt ut! Vågar kanske inte riktigt ropa hej förrän vi har kommit hela vägen över ån men det kan vara så att det håller. Ska dit i morgon igen för säkerhets skull så att det inte öppnas igen eller nåt. Jag har ju haft olika typer av omläggningar och plåster i nästan tre månader nu så huden runt omkring såret är helt förstörd. Så idag är jag helt omläggningsfri för första gången. Förhoppningsvis så läker även alla småsåren runtomkring så att jag slipper en massa kortison. Men förstår ni hur goda nyheter detta är?! Tre månader av smärta och krångel kan vara till ända! Jag kan börja leva igen! (okej kanske överdriver lite men det känns faktiskt så...)

Jag tror inte att jag kan förklara hur jobbigt det har varit. För det första har det gjort så ont att jag inte vet hur jag ska uttrycka mig för att det ska gå att förstå. En sköterska på en vårdcentral i Halmstad sa "Du är den första som inte skriker rakt ut!" vid en omläggning. Det kanske förklarar lite om hur mycket smärta det faktiskt handlar om. Cystan som de har plockat bort har suttit vid svanskotan där de flesta av nerverna tydligen samlas vilket kanske kan förklara varför det gör så in i h-lvetes ont. Förhoppningsvis är det över nu. Det finns alltid en risk att det återkommer men det tänker jag absolut inte räkna med. Jag tycker nästan att idag, den 27 juli borde numera räknas som en nationell helgdag. Dagen då såret läkte. Hittade en bild på en läskig sida på hur det kan se ut under en operation. Måste dock VARNA er innan ni tittar på bilden som är ganska obehagligt. Men det ger kanske en uppfattning om varför det har tagit tre månader för ett sår att läka. På bilden kan man se exakt hur vidrigt stort och äckligt det är. Mitt sår var lite mindre än de på bilden (thank god!) så därför tog det "bara" tre månader för mig istället för de vanliga 4-6 månader som det brukar ta.

Vilken lättnad! Wohoo!!! Nu tänker jag bara vänta nån dag till för att garantera att det inte öppnar sig igen, sen tänker jag inviga poolen som bara står där med sitt klarblåa vatten och hånar mig!

Snart så!

Då var det dags för sista dagpasset för den här gången. Jobbar till sju men igår och idag så blir det övertid till nio. Kan behöva alla komptimmar jag kan få för tillfället. Med tanke på alla sjukskrivningar senaste tiden så har man ju inte direkt fått den högsta lönen genom tiderna. Och i september är det dags för den stora presenten till mig själv! För er som inte vet så slutade jag röka i september förra året. Då gjorde jag en deal med mig själv. Om jag lyckas hålla upp i ett år så ska jag köpa en grej till mig själv som jag har velat ha i fler år men det har inte blivit av p.g.a olika anledningar bl.a tid, pengar, mod osv. (främst pengar måste jag väl erkänna, det kommer inte att bli billigt är jag rädd). Men men det kommer att vara sååå värt det! Yeay!

I morgon är jag ledig. Sen blir det fyra nattpass, ledig en och sen jobba några nätter igen. Sen är det faktiskt semesterdags! Wohoo! Ingen lång semester men ändå. Det är välförtjänt, ska bli skönt att släppa jobbet ett tag. Inte ha dåligt samvete för att man är sjukskriven och inte bara vänta på att få jobba igen. Nu ska jag vara ledig på riktigt! Det ska bli så skönt! Snart så!

Nä nu har jag inte tid att sitta här längre, tänkte hinna med en lite prommis i Gamla Stan innan jobbet! Tra la la la

Gröna Lund!

Igår var det dags för den årliga 16-kampen på Grönan. Åtta tappra själar samlades på Djurgården för att göra upp. Personligen så hittade jag aldrig mitt Gröna humör och det satt långt inne att ens ta sig dit. Övertalad blev jag till slut iaf men det hjälpte inte. Humöret hittade aldrig dit. Efter 6 grenar så tröttnade jag och en elak huvudvärk hade börjat leta sig fram. Då utsåg jag mig själv till poänghållare istället (vilket jag uppenbarligen var sämst på eftersom jag riggade fram en klar sistaplats till Douglas helt oförtjänt).
Vi hamnade föga förvånande på Kryddhyllan ganska snart för att fylla magarna med mat och öl. Då kommer även mamma Karin som inte heller har något intresse av att slåss med pojkarna. Så vi jobbar chokladhjulen istället. När det är gjort så blev det vakta ölen på Tyrolen. Efter hand ramlade även pojkarna in. De kom, lämnade en massa nallar och sprang vidare. Mycket lämpligt för lilla Lucas som fick med sig en massa leksaker och nallar hem :)

När det började räcka (läs vid stägning) så sa vi alla hej då till familjen Lyck som hade gjort oss sällskap och begav oss mot den så berömda Ankan. Vi tar oss dit i ösregn. Men de serverar ingen mat längre så vi smiter igen. Hem och äter rabarberpaj istället!

Har tait en massa bilder som jag inte orkar/hinner lägga upp nu eftersom jag har ett dagpass framför mig. Men jag stal iaf dessa bilder från Davids blogg. Gå in på hans och se fler!

Liten överraskning till älsklingen

För er som inte visste det så bor jag ihop med världens finaste. Han finns alltid där för en när man behöver det och ställer alltid upp. Han har en förmåga att vända mitt humör med bara ett sms. Han är bäst helt enkelt. Men det har varit lite synd om honom ett tag nu... Han har slarvat bort sina solglasögon nämligen. Så idag väckte jag honom med ett par jättesnygga Ray Bans så han slipper gå och kisa! Fina va? Och till alla er som känner honom så är dessa glasögon INTE jinxade! Det kommer inte att börja regna bara för att tar på sig dem! Det var de gamla brillorna och de är borta nu!

Gnällröv...

Japp, det är jag idag. Har ingen lust alls med nånting alls. Känns ju inte särskilt kul. Blir trött på mig själv men kan inte hjälpa det. Hittar ingen motivation nånstans hur mycket jag än letar... Borde ha mer lust tycker man, det har gått bra att jobba igen, över förväntan måste man säga. Såret ser fint ut, behövde inte ens plasta in det denna gången. Bara lägga kompresser över så att det inte blir smutsigt och äckligt. *Håll tummarna för att det går bra nu!* Men men...

Ett problem är väl att jag har förändrats väldigt mycket senaste åren. Numera är jag väldigt osocial. Det stör inte mig egentligen men ändå... Jag umgås mycket hellre med några vänner över ett glas vin och snackar skit än går ut och festar. Det ger mig ingenting överhuvudtaget. En anledning till att jag aldrig vill gå till CC:s favortiställe of all time (Ankan) t.ex är att det inte går att bara umgås där. Musiken är alltid för hög så det går inte att prata med varandra. Sen ser jag ingen vits med att vara så j-vla många hela tiden. Det finns ju ändå noll chans att jag ska kunna hinna prata med alla. (Som för mig är = umgås som sagt.) Nä, min idealkväll är några kompisar som äter gott och dricker gott tillsammans och pratar alldeles för mycket. Sen tycker jag att det är kul att träffa nytt folk visserligen, men inte 15 nya på en och samma gång kanske... Är man 20-25 stycken och sitter på rad vid ett bord finns det ju absolut ingen möjlighet att lära känna dessa människor ändå. Jag kanske är gnällig och tråkig, men, det är bara vad jag tycker. På jobbet har man alltid så mycket människor runt sig så jag tycker att det är skönt att bara vara några få när man väl är ledig...

Ja, ja, jag är ju som sagt en gnällröv och har väl egentligen inget fog för att gnälla så mycket. Vet inte riktigt hur jag ska formulera vad jag försöker säga heller, vet att 99% av alla som läser det här kommer att missförstå mig men då får ni väl göra det. Vet inte ens riktigt varför jag skriver det här överhuvudtaget...

Kanske att det är så att jag söker svar på frågan: Är det okej att inte vilja gå ut och festa med en massa folk utan hellre hänga med några få kanske på lite lugnare manér? Kvalitet framför kvantitet liksom :p Eller så har jag bara helt plötsligt blivit j-vligt gammal...

Lillsämst?

Jag känner att mina glansdagar som bloggare börjar tunnas ut lite... På gränsen till lillsämst på att blogga. Men det verkar som att det är nåt som går för det är i stort sett bara David som fortsätter nötblogga. Alla andra har lillsemester. Trist, hur ska jag nu kunna veta allt som händer i era liv? Nä men allvarligt talat så är den här bloggrejen hur bra som helst, helt plötsligt har man stenkoll på vad folk gör. Det lite trista är ju att mammsen inte tycker att hon behöver ringa längre, hon vet ju ändå hur jag mår när hon läser bloggen! Det är inte riktigt okej...

Men hur mår jag då? Riktigt bra faktiskt. Idag ska jag jobba igen, sen är jag ledig tre dagar. I morgon så blir det eventuellt ett finbesök från Millisen och Peter. Ska bli mucho trevligt. Så där har jag verkligen något att se framemot. Hade planerat rosé på en mysig balkong i Nockeby imorgon men det känns som att det måste ändras när besöket kommer, kanske inte helt populärt om jag smiter iväg och leker med Pop lite plötsligt. Hoppas att hon vill komma hit istället så vi hinner ses ändå. Pop är en sån som jag saknar mer än man själv anar. Ibland ses vi inte på fleeera månader och så leker vi och det känns som igår. Nu har jag bestämt att det inte får ta så lång tid mellan gångerna för hon är för bra för att inte finnas i mitt liv!

Men det känns ganska bra som sagt, såret gör inte lika ont och det verkar som att det äntligen faktiskt börjar sluta sig. Förhoppningsvis är det inte många veckor kvar nu. Det hade varit så skönt om det var läkt till semestern. Orka behöva leta upp en ny vårdcentral i en stad jag bara varit i två gånger! Nä det helt enkelt måste vara läkt tills dess! Men som sagt, det är bättre, det har känts ganska bra att jobba också. Fick deala i lördags och det gick över förväntan, hade mycket mindre (?) ont än jag trodde. Mycket för att jag fick stå upp hela tiden. Håller mig borta från pokern tills det är helt läkt för säkerhets skull, nu ska vi inte ha fler infektioner och irritationer i såret! Igår gick det också bra. Swingade lite och sen blev det 1-2an. Nöt med andra ord. Fick stå upp nästan hela sista timmen när det började göra ont men, men, man kan väl inte lyckas jämt!
Till och med sköldkörteln börjar rätta till sig. Eller ja, den slutar bli sämre! Kanske har hittat en bra nivå av medicin för jag mår mycket bättre iaf. Har energi igen och jag kan äta utan att bli sjuk. (Något som många tar för givet men ICKE jag!) Har börjat äta annorlunda, har testat ganska många sätt att äta på men nu kanske jag har hittat nåt som funkar, för tidigt att säga ännu men jag håller tummarna!

Nu blir det lunch, sen vårdcentral för dagens omläggning! Nej, inte riktigt, håller på och tvättar för fullt så att det finns freshalicous sängkläder till vårt fina besök, sen blir det lucnh och vårdcentral för att inte tala om CC!
Ha det bra alla trallisar!

Harry Potter :)

Igår var jag och Mister på bio och såg Harry Potter & Halvblodsprinsen. Måste säga att jag var positivt överraskad. Visst hade jag förväntat mig att den skulle vara bra men jag hade nog inte riktigt förväntat mig så mycket. Tyckte så himla mycket om boken som jag inte kunde lägga ifrån mig och då är det ju inte så ofta som man tycker lika mycket om en film.

Efter filmen var tanken att vi skulle ut och öla en sväng med ett gäng goda vänner. Men vi var båda trötta och hungriga och inte alls på humör med en huvudvärk smygandes på gång så det blev Hemköp istället. Handlade en massa mumsig mat och sen hem för matlagning. Medans den frysta kycklingen tinade så blev det ett glas rött på balkongen i våran myspysiga lounge. En toppendag helt enkelt. :)

Men den bästa överraskningen stod Millisen för i förrgår. Verkar som att det blir ett spontanbesök av henne och hennes man här nästa vecka. Ska bli så roligt!!! Yeay!

Gulle ni, det finns så fina människor

Har ju som bekant mått väldigt dåligt ett tag. Utan att gå in närme på vad som har hänt så har det varit ganska läskigt. Och jag har gråtit, gråtit en massor i ren frustration över att jag inte mår bra. Jag har hållt mig ensam hemma i soffan utan att prata med någon förutom min älskling och min kära mor. Och det har varit precis det jag behöver, att bara få vara. Inga krav, ingenting. En dag i förra veckan vaknade jag upp med energi. I tisdags började jag jobba igen. Bara ett enda pass. Nu är jag ledig igen. Men på lördag är det dags för jobbet igen. Men jag har bara tre stycken korta pass. Sen är jag ledig tre dagar igen för att sen jobba tre korta pass igen så jag vet att det kommer att gå toppen. Sen är det inte många långa pass kvar tills det är semesterdags.

Medan jag har legat här hemma och mått dåligt så har så många hört av sig. Många som undrar hur det egentligen är. Gamla gamla vänner som jag inte sett på år har skickat iväg ett mail bara för att visa att de finns. (Uppskattas så mycket så jag inte vet vad jag ska säga.) Det som betyder mest är de som man inte behöver svara på. De som inte gång på gång frågar vad som har hänt utan förstår att man inte alltid vill prata om vissa saker. Det som finns för att de bryr sig, inte för att de är nyfikna.

Sen finns det vänner som man kan gå jättelänge utan att träffa men det spelar absolut ingen roll när man väl ses. En sån som förstår en utan att man säger så mycket. Tänk att vi inte har setts på flera veckor men har gjort samma saker under tiden utan att veta det! Hur kan man vara så lika utan att veta det? Inget dåligt får hända dig nu! Allting kommer att gå jättebra, helt enkelt för att jag inte tillåter något annat! Hur skulle jag klara mig om inte du fanns i mitt liv?