tisdag 25 maj 2010

Som en Fenix...

Gaaahhh vilken jobbig dag det var igår... Den började sjukt jobbigt, jag sakta men säkert sönderplockad i små, små sköra bitar för analys, sen blev jag lämnad så, det kom ingen och plockade ihop mig igen... Man försöker på nåt sätt ta sig igenom dagen och sköta sitt jobb på ett bra sätt men det är inte lätt efter en sån morgon... Trasig, trasig, trasig...

Sen kommer far min och gör det hela värre... Är det inte dags att han antingen ordnar upp sig själv eller att jag vänjer mig och slutar bli förbannad/ledsen/trött/uppgiven och allt vad det är varenda gång nåt sånt här händer? Men jag lyckas liksom aldrig värja mig så istället blir det att fylla kroppen med antidepressiva och ångestdämpande för att ta sig igenom dagar som denna. Som tur är så har jag världens finaste man hemma, så det blev middagsmys med rosé och det sista pysslandet med bröllopsinbjudningarna. Vad skulle jag gjort utan honom?

Men idag är en ny dag, och jag tänker inte låta nåt trycka ner mig så nu blir det nya tag! (Som en Fenix ni vet, så nu förstår ni kanske vad mitt konstverk på ryggen handlar om ?) Nu blir det luncha med världens bästa Papaya som pluggar så mycket att vi nästan aldrig ses numera. Ska bli supertrevligt, henne har jag saknat massor!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nånting tycker du väl?