Trauma...

Det finns få saker jag tycker så illa om som att gå till tandläkaren. Har faktiskt bara vart där en gång de senaste 6 åren. Men då tyckte jag att det var så obehagligt att jag gick och "glömde" komma tillbaka på nästa tid. Men nånstans inser jag ju att det börjar bli dags att skärpa till sig och gå dit innan tänderna faller ur. Så sagt och gjort bokade jag en tid hos folktandvården här i Tullinge. Hamnade i mycket goda händer hos en vänlig och lugn tandhygenist. Jag lät henne till och med skrapa tandsten! Jag skrek inte en enda gång! Men jag grät lite... Men nu ser tänderna som nya ut (?) iaf. Men det är inte över än... Klart det fanns hål... Bara ett vilket inte är fy skam med tanke på att det var 6 år sen sist men ändå... Och en fyllning har lossnar. Men jag överlevde! Jag dog inte nånting! Det firar vi med lösgodis! Yeay!