Var väldigt duktig igår och gick och la mig tidigt. Redan kl.00.00 låg jag i sängen. Läste några kapitel i nästa bok (en biografi över Keith Richards) men lyckades inte hålla mig vaken särskilt länge. Planen var att jag skulle gå upp tidigt och förhoppningsvis kanske ta tag i att färga håret (köpte toning igår, förhoppningsvis så får jag en och samma färg på hela håret.) Jag vaknar av att klockan ringer och försöker släpa mig upp. Lyckas resa mig upp iaf men är så trött att jag nästan kräks. Hur kan jag vara så trött när jag har sovit så länge? Och vart är Johan nånstans? Hur kan han inte ligga och sova bredvid mig? För att han inte har kommit hem än såklart. Klockan är nämligen bara 03.21. Jag har alltså drömt att väckarklockan har ringt och sen faktiskt försökt att gå upp. Hur orkar man lura sig själv så mycket? Inte konstigt att jag var trött... Det blev ingen färgning av håret iaf. Även om jag faktiskt kom upp ganska tidigt. Kanske imorgon, vi får se. Har haft mycket konstiga drömmar senaste tiden. Antar att det är därför jag är så trött jämt. Om jag drömmer mycket så brukar jag även sova sämre nämligen. För några dagar sen drömde jag att det var dags för oss att gifta oss. Jag och min kära vän Millisen satt och planerade det sista kvällen innan. Tjugo över tio på kvällen ringer telefonen, då undrar sömmerskan varför jag inte hämtat min klänning. Hysteri utbryter. Fatta att jag stressar till och med i mina drömmar! Antar att det är alldeles för lugnt i min verklighet så jag får hitta på saker i mitt undermedvetna att stressa över...
Idag efter jobbet är planen att jag ska fika med världens bästa Pop. Aka Jaimie eller Louise som jag också tror att hon kallas. Vi ses alldeles för sällan så det ska bli dundertrevligt. Vi sågs på vår inflyttningsfest men innan dess så var det i sommras. Två gånger per år är helt enkelt alldeles för lite. Saknar henne massor ju!
Back in the days
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Nånting tycker du väl?